Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Kafka på stranden’

Jag tror att jag aldrig har läst nån japansk författare tidigare. Tack vare Li har jag nu ändrat på detta och stiftat bekantskap med Haruki Murakami genom hans roman Kafka på stranden.

En japansk berättelse på 518 sidor.


Boken börjar med
att en femtonårig kille rymmer hemifrån för att leta reda på sin mamma. En mamma, som tillsammans med en syster, bara gav sig av. Så småningom hamnar han på ett bibliotek där han inleder ett förhållande med bibliotekarien. Samtidigt berättar Murakami om en gammal man som kan tala med katter. Och som är på jakt efter en sten.

Jag vet inte riktigt om jag kan förklara handlingen i den här boken. Det är i sanning en absurd historia, i bästa japansk berättarstil. Bitvis får jag tankarna till TV-serier som Lost och Twin Peaks, ändå är detta en mycket djupare berättelse än så. Li gav mig boken några dar innan jag skulle sluta jobba på fakulteten. Hon lämnade över den med orden

Det är den sista bok som gjorde intryck på mig.

Och intryck gör boken, även om jag långt ifrån förstår alltihop… Det blir ett högt betyg för berättarkonsten!

Read Full Post »

Igår morse när jag, endast iförd blå bettskena, kikade ut genom ytterdörren för att med min ena pensionatsarm* ta in lokalblaskan, fann jag att en figur kikade tillbaka på mig. Utanför min dörr satt en nattsvart katt och blängde på mig med sina gröna ögon. Nu tillhör inte jag släktet kattvänner, jag är en typisk hundmänniska, men jag blev förbannad. Och inte på katten. Nej, jag blev skitarg på det pucko som släppt in katten i vårt trapphus. Den kom ju inte ut sen. Katter kan som bekant inte öppna portar. Det pucko som släppte in katten borde själv få prova på att bli instängd en stund. Nu vet jag ju inte hur länge katten hade befunnit sig i trapphuset. Det kan ju ha varit nån som av misstag släppte in den på morgonen på väg till jobbet. Men det kan också ha varit nån som släppte in katten kvällen före. Stackars djur!

Katten utanför min dörr såg likadan ut som katten på framsidan av boken jag läser just nu! Creepy…


Ett annat möte,
som var betydligt kärare igår, var förstås mötet med familjen. Jag missar så mycket nu när det gäller ”barnen”, så väl de äldsta som de yngsta. Linn har en massa spännande på gång i framtiden, vilket gladde mig att få höra. Johan vill börja övningsköra med mig – äntligen! Jag erbjöd mig för några år sen. Men nu har snälla mormor skjutit till en peng till ett startpaket hos bilskolan. Frida verkar tillfreds med tillvaron – eller i alla fall en del av den 😉 Och Elias, lillskrutten, bara växer och växer. Jag hade med mig ett kollegieblock till honom igår, det längtade han efter eftersom alla hans skrivböcker var slut… Men märkligt är det, för barnen blir äldre, men deras mamma, Fästmön, är lika ung som alltid…

Jag hade tre unga av varierande längd i baksätet igår. Johan promenerade. Men den yngsta trion växer, så snart får de inte plats i min lille bil…


I morse hade jag ett mindre trevligt möte
– och det var i bilen. Jag brukar ofta klaga på att cyklister tror att de har nio liv och står över trafikregler och -lagar. Men när en yrkeschaufför gör det blir jag fullständigt galen. Jag kom tuffande på huvudled på väg från New Village när ett pucko som körde 127:ans buss vid 7.30-tiden bara svänger ut rätt framför mig från en sidoväg där han – ja, jag såg att det var en man – skulle ha stannat och lämnat företräde. Det var tur att bilen bakom mig höll avstånd, kan jag meddela, för annars hade vi haft en otrevlig krock där jag och Clark Kent** hade pressats ihop mellan en buss och en bil. (En Volvo, dessutom, FY!) Man undrar om Uppsalabuss – eller Upplands Lokaltrafik eller vad f*n nu bussbolaget här i stan heter – verkligen anställer chaufförer med utbildning!!! Det är liksom inte första gången jag är med om att deras chaufförer bara svänger ut framför min bil. Jag vägrar nämligen att tro att min bil är osynlig…

Så, idag ska jag dela ut en svart bak – och det var länge sen! Det blir en delad bak (!) för puckot som släppte in katten i trapphuset men inte släppte ut den och en bak för busshchauffören som svängde ut rakt framför min bil som jag körde på huvudled.

En svart bak för två puckon: kattinsläpparen och busschauffören som inte kunde trafikregler.


*pensionatsarmen är, precis som aparmen, lång.

*Clark Kent = min lille bil 

Read Full Post »

Det blev inte nån vanlig födelsedag för Fästmön idag. Ingen väckte henne med sång, men jag gjorde mitt bästa och skrålade morgonhest i mobilen. Och så skickade jag mms med detaljer från paket så Anna skulle bli riktigt nyfiken.

Ett regnbågspaket som var ganska litet.


Efter en stund
skickade jag en bild till…

Änglar…


Klockan var ganska prick 16
när jag åkte från jobbet – i tid, alltså, för en gångs skull. Anna slutade 16.30 och jag hann bara läsa ett par sidor i min bok på gång innan min kära äntligen kom ut och jag fick ge henne födelsdagspussar.

Så for vi ut till Förorten där jag genast dumpade My Love på ICA Solen. Själv for jag vidare till skolan/fritids för att hämta Elias som hade varit där sen före halv åtta idag… Lång dag… På vägen till Himlen stannade vi till vid ICA Solen igen, denna gång för att hämta Anna. Och så hem till Himlen där två tonåringar och en 21-åring väntade på att få fira sin fyllande moder!

Johan hade köpt två jättefina Iron Maiden-muggar. Tanken med att det var just två var att mamma kan ha en hemma hos sig och en hemma hos mig. Inte dumt tänkt!

Vad det var i mina paket får Anna själv berätta om hon vill. Hon var för övrigt väldigt ovillig i början av kvällen och ville INTE vara med på bild. Hon vände först min mobilkamera ryggen och sen måtte hon ha gett den Det Onda Pingoögat, för den tvärhängde sig. Jag blev tvungen att slita ur batteriet för att kunna starta om den…

Anna vände ryggen till kameran.


Vid 18-tiden
var vi alla samlade på Restaurang Kreta. Anna fick ett paket av Jerry också och han berättade att det var en bok. Vad det var för bok fick vi emellertid inte veta. Det är så sällan vi ses allihopa, jag tycker att det är roligt och vi har alltid trevligt. Borde göra det oftare, helt enkelt.

Hela familjen samlades för att äta födelsedagsmiddag med Anna. Från vänster: Linn, Elias, Frida, Johan, Anna och Jerry.


Samtliga tog pizza
utom Frida som valde hamburgare. Gottigt! De som ville fick också dessert, men Johan avstod. Gissar att han inhandlade nåt annat smaskens eftersom han promenerade hem före oss…

Min Bondpizza – och då uttalas Bond inte som James Bond utan som Lantbrukare, passande nog. Och det är tzatziki på pizzan, ingenting annat.


Jag tror att Anna var lite nöjd
med dagen, trots att det inte blev nån riktig firning förrän framåt kvällen. I morgon kommer mamma, pappa och syster, kanske. En födelsedag ska ju alltid firas i flera dagar…

Read Full Post »