Först nån sorts dementi! Om nån tror att jag inte älskar mitt är det fel. Eller du får tro vad du vill, men jag älskar mitt jobb. Älskar. Men idag åkte jag hem i tid, det vill säga klockan 16. Det känns som om jag står och väger och ska bli förkyld och det känns ju inte kul med tanke på nästa vecka. 😦 Jag blir faktiskt ganska sur på människor som inte kan hålla sig hemma från jobbet när de är inte mår bra på ett smittsamt sätt – de tänker inte på att de kanske gör andra sjuka.
Gasmask på mot eventuell smitta!
Idag har det varit hur trist väder som helst. Det började med regn, övergick i snö, fortsatte i snöblask och sen regn igen. När före detta kollegan från avdelningen, M, och jag gick för att luncha, var det full snöstorm!
Vid 16.30 kom jag hem till New Village. Då regnade det. När jag hasade mig från garaget och hem kände jag lukten av brand. Till och med inne i min lägenhet kände jag lukten. Jag gick runt och kollade, men jag hade inte glömt nån platta eller strykjärnet påslaget. (Det senare är ju för övrigt ett safety iron som slår av automatiskt när det inte används!) Så upptäckte jag vad det var: några puckon tyckte att det var en bra dag att grilla. Grilla! Till och med jag blev mållös.
Jag strök två högar med tvätt som nästan hade börjat lukta grisgrill och sen ringde mamma. Då kollapsade jag på gästsängen och sen dess har jag kroknat lite till. Fredagsmiddagen bestod av rester från förra fredagen samt ett glas rött. Och det räckte bra! Bajsostarna hade emellertid tappat lite av smak och lukt.
En liten rygga har jag packat, för i morgon styr jag mot Himlen för att tillbringa helgen där. Vi har ingenting planerat, men Elias är inte helt kurant så det kanske blir en lugn helg hemma, helt enkelt.
Vad händer här i kväll då? Ja, inte f*n ska jag se på nåt danstramsprogram, men jag kanske läser Helgonet. Och vilar, utsträckt i min älskade fåtölj…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 