Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘UppsalaBuss’

Ett festligt inlägg.


 

Det är inte var dag man bjuder in sig själv på chokladfest. Kanske allra minst vanligt när det är +40 grader varmt. Men häromdan fick jag veta att yngsta bonusdottern lämnat en STOR choklad med en liten hälsning till sin familj som tack för allt stöd. Vad är familjer till för? Jo, ge stöd.

Och gärna choklad!..

tänkte den glupska. Eftersom jag vet att choklad är väldigt gångbart i familjen beslutade jag mig för att bevaka mitt intresse (<== chokladen) – därav den egna inbjudan till chokladfest på Morgonen.

En halv Toblerone

En halv Toblerone fanns det kvar…

 

Eftersom två i familjen jobbar på samma ställe tyckte jag synd om dem att tvingas sitta trekvart eller mer på en het Uppsalabuss, så jag erbjöd mig att hämta dem i bil och skjutsa hem dem. Då fick jag känna mig lite behövd idag också! Fast jag fattar verkligen inte varför UL inte har AC på sina stadsbussar – lika lite som jag fattar varför de inte har vinterdäck på samma bussar på vintern… Du kanske förstår varför jag undviker att åka buss i Uppsala..?

På Morgonen var det stekhett, men vi satt en stund på baksidan. Äldsta bonusdottern fixade kaffe och jag glufsade i mig två trekanter Toblerone. Bonusdöttrarnas pappa och jag satt och samtalade om ditten och datten. Jag undrade lite vad som händer nu med Frida och hennes anmälan till Skolinspektionen. Jerry berättade att kommunen ska lämna ett yttrande i ärendet senast den 14 augusti. Vad som sen händer återstår att se. Jag gissar att Skolinspektionen måste göra nån sorts utredning och troligen intervjua såväl Frida själv som hennes föräldrar. Det ska bli spännande, intressant och lärorikt att följa det hela, men mest hoppas jag på en utgång som är positiv för vår Frida.


Här kan du läsa vad Fridas pappa skriver om Fridas anmälan:

Fridas anmälan mot Uppsala kommun (19 juli 2014)

Anmälan till Skolinspektionen (15 juli 2014)

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 23 oktober 2013

Ett inlägg om what’s hot – and what’s not…


Äh, medan jag försöker övertala mig själv
att gå in i duschen alt. äta frukost tar jag en runt i omvärlden. Vad är hett och vad är inte lika hett i media, tro?

 

Gnistor

Nu har det gnistras färdigt, tror jag bestämt.

Prins Carl Philip om gnistskyddsaffären. Äntligen tar prins Carl Philip bladet från munnen och uttalar sig i den så kallade gnistskyddsaffären (vem som egentligen designade ett gnistskydd sålt av Svenskt Tenn). Prinsen väljer att bli intervjuad i en av kvällsblaskorna. Han säger bland annat att han tycker att det har varit jobbigt att bli kallad bluffdesigner. Det tror jag, det! Prinsen hävdar att han velat respektera designern Eric Ericsons önskan om anonymitet, men att båda två har ingått i en designgrupp som tagit fram det aktuella gnistskyddet. Ja, ja… Ska vi gå vidare nu, eller..?


Slutet är nära – för telefonkatalogen.
Nästa år fasar (!) Eniro ut Gula sidorna-katalogen. Ja, gult är ju fult, men frågan är om den gula katalogen fortfarande används eller inte? Fast trots Eniros vinster ska man minska på sin personal och spara 100 miljoner nästa år. Nä, det är inte mycket som känns logiskt här i världen…

 

tabletter

Illegala?

Illegala läkemedel strömmar in i Sverige. Tullverket vädjar till oss svenskar att inte köpa mediciner via nätet. OK, visst köper jag en del läkemedel via nätet, men än så länge har det bara varit oskyldiga receptfria varor. Den dagen det blir aktuellt för mig att köpa mina mediciner via nätet lär jag nog vara väldigt försiktig. Dessutom kräver Apotea, där jag nätshoppar, e-legitimation. Känns trovärdigt, tycker jag!


Filippa Reinfeldt och Instagramaffären.
Det är fullt av så kallade ”affärer” i media. Igår kunde vi läsa om att den folkvalda moderatpolitikern Filippa Reinfeldt valt att blockera en person från att kommentera på Filppas Instagramkonto. Kontot omfattar bilder på vad hon gör både som privatperson och som politiker. I somras bad Anders Ljung, som den blockerade heter, den offentliga verksamhet i Stockholms län som har vård och omsorg som huvuduppgifter att häva Filippa Reinfeldts blockering av honom. Han fick till svar att detta inte låter sig göras eftersom kontot är privat. Anders Ljung tycks vara en envis och påstridig man. Han låter sig inte nöjas med detta utan har nu JO-anmält det hela. Vad följden blir återstår att se. Men, som sagt, kontot är privat – även om det används i arbetet, på arbetstid. Fast brott mot offentlighetsprincipen kan denna blockering inte rimligtvis vara, tycker jag: Anders Ljung – och alla via andra – kan ju fortfarande SE bilderna på Instagram. Anders Ljung kan bara inte kommentera längre.

 

förstoringsglas

Finns här luft?

Uppsala kommuns organisation ses över. Dags för organisationsöversyn igen, denna gång inom Uppsala kommun. Syftet är ökad effektivitet och en tydligare verksamhet. I förlängningen tror jag bestämt också att det handlar om att få bort lite… luft i organisationen. Dålig luft, vill säga. Sån finns det ju ofta rätt gott om i de flesta stora kolosser organisationer.


Dan Hylander på Katalin.
 
Baskat! Åter har jag missat en av mina gamla idoler! Recensenten fick över tre timmar och 28 låtar och trodde inte att nån enda på konserten var besviken. Snygg är han också, Dannemannen, men DET glömde recensenten skriva…

 

Galna kolampan

Hade kossorna redan blivit lampor, tro?

Buss körde in i kohage. En Uppsalabuss körde in i en kohage i Björklinge. Varken kossor eller chaufför skadades och några passagerare fanns inte ombord. Tur det! Men vad hände, egentligen??? Nyfiken blir man ju!..


Matfusk!
Det matfuskas minsann! EU-parlamentets utskott för miljö och hälsa har listat de tio vanligaste matfusktyperna. Vad sägs om att italienska maffian smaksätter rapsolja och låter den gå som olivolja? Eller att kända sorters fiskar byts ut mot billiga ersättare? Utspädning av mjölk? Tillsättning av andra råvaror i dyra kryddor? Man baxnar lite, det gör man…

 

Guldpengar

Ohygieniska!

Björn Ulvaeus vill ha ett kontantlöst samhälle. Det första B:et i ABBA, Björn Ulvaeus, har skrivit en debattartikel i Dagens Industri där han förordar ett kontantlöst samhälle. Han menar att kontanter är dyra, medverkar till brottslighet – och ohygieniska. Björn Ulvaeus lyfter fram ABBA-museet där man inte hanterar kontanter. De som gnäller mest på att de inte får betala kontant är tyska och ryska besökare, konstaterar Den Svenske Björnen. Eh..?


Därför är fikandet effektivt.
JA!
Det ÄR effektivt att fika tillsammans på jobbet. Vi mår bättre om vi umgås, vi passar på att informera och att informeras (det kallas att kommunicera…) och vi blir inspirerade till nya idéer.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en tripp på egen hand till Kungliga Hufvudstaden.


Jag är inte mycket för att resa kommunalt.
Särskilt inte på egen hand. Men jag är bra på att pressa mig själv just nu till att göra saker som är svåra för mig: idag har jag åkt både buss och tåg två gånger! Målet var att träffa Anna W, destinationen Stockholm.

Dagen började lite mulet, men det var lik förbaskat kvavt.  Jag köpte två små flaskor pärondricka på centralen. En kom visst med hem igen.

Det blev ett tidigare tåg än jag planerat. Bara det att göra avstickare från fastlagda planer är bra träning för mig. Jag ville passa på att titta i lite affärer innan jag träffade den andra Annan, framför allt Alfa antikvariat. Där kan jag botanisera bland alla böcker i flera timmar…

Men först blev det en titt in i några av affärerna på Gamla Bro, det vill säga Blue Fox, Americana Classic Vintage och In & Finn. Därefter ett besök på Kinaaffären, den som bara liksom heter… China

Sen började det regna. Jag sökte skydd under en markis medan jag väntade på Anna W. Men till sist gick jag in till Hurtigs, där vi skulle ses. Först träffade jag på en otrevlig person som jobbade där och undrade varför jag fotade en skylt (orkade inte dra hela historien om namn, utan nämnde att jag skulle checka in på Foursquare. H*n verkade inte fatta.) Sen när vi beställde blev i alla fall jag trevligt bemött av en annan person. Tänk så olika människor kan vara!

Nån som enbart var trevlig var i alla fall Anna W! Jättekul att träffa nån som är i liknande yrkessfär som jag (såväl yrke som bransch, kan man säga). Vi jämförde en del erfarenheter från både då och nu och kom fram till att de arbetsgivare som inte väljer oss måtte ju vara… inte så smarta.

Tåg 14.11-tåget tillbaka till Upcollect (= Uppsala, med lite fantasi). Varmt och svettigt och jobbiga människor som skrek ut sitt livs historia i mobilen så alla hörde var ingen höjdare. Uppsalabuss lät vänta på sig. Ombord fanns nästa mobilskrikare som detaljerat redogjorde för sina upplevelser och känslor gentemot en person för den h*n hade i luren men också hela bussen. Orka! Vill inte höra!

Jag var inte hemma i New Village förrän runt 16. Har packat upp, skrivit lite och nu ska jag bara komplettera detta inlägg med några bilder innan det är dags för mig att söka dagens tre jobb!

I morgon förmiddag ska jag till ett möte på Arbetsförnedringen. Jag har ingen som helst lust att gå efter deras jävla miss, men eftersom jag är en vanlig människa och inte en myndighet kan jag straffas om jag inte deltar. Suck!.. Dessutom ska jag visa upp några intyg. Jag registrerade vissa utbildningar etc för fyra år sen. Inte förrän nu har nån frågat efter intyg. Så de ska få se! Jag har en hel jäkla drös som ligger redo i ryggan till i morgon…

Och ja just det… Jag såg två spöken, det vill säga troliga ficktjuvar, klädda och sminkade i vitt. En var utklädd till brud… Riktigt obehagligt!

Här kan du titta på några bilder från min dag i Stockholm:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan är SKITsur på Uppsalabuss. Igen.


Den 1 september förra året var jag och Fästmön
på besök i Kitty Lindstens ateljé. Syftet var förstås att köpa en tavla. Så gjordes också. Efteråt firade vi tillsammans med Kitty och hennes Monica med en middag. Vid tillfället var min hälsporre inte att leka med. Jag hade ont och jag haltade. Dessutom väntade jag på besked om det som fanns i min kropp var litet c eller stort C. Nej, ingen bra höst.

Kitty med Just nu vill jag leva
Kitty Lindsten i sin ateljé med tavlan jag köpte, Just nu vill jag leva.


Men vi hade en jättetrevlig kväll – tills vi skulle åka hem. Vi stod som fyra fån och glodde medan Uppsalabussen vi hade tänkte åka hem med bara körde förbi oss trots att vi tydligt gjorde tecken att vi skulle resa med.

Jag mejlade Uppsalabuss (UL) dan därpå – och det hade visst Monica också gjort – för att klaga. Fem dar senare fick jag svar från ULYtterligare ett par dar efter det fick Anna och jag, som kompensation, var sitt endagskort. Alltså ett kort man kan åka på hur mycket som helst, även till Arlanda, om man nu skulle vilja det, under en dag.

Endagskort UL
Endagskort från UL.


Vad Anna har gjort med sitt endagskort vet jag inte. Mitt har legat på bänken i köket. Jag tänkte att jag kanske skulle använda det nån dag när jag är ledig framöver och inte har nåt att göra. Idag när jag dammade tog jag fram det. Av nån anledning vände jag på det. I mikroskopisk gradstorlek på bokstäverna finns några rader text. Jag gissade att texten handlade om hur man ska använda kortet. Det var verkligen svårt att se vad där stod, men efter ett tag lyckades jag läsa nedersta raden – och bli förbannad på UL igen!

Baksida endagskort ULKorthelvetet har gått ut!!! Som du ser är bokstäverna mikroskopiska jämfört med min tumme som inte på nåt sätt är abnormt stor.


Jaa, korthelvetet har slutat gälla,
för giltighetstiden gick ut efter februari i år. Sex månaders giltighetstid hade kortet. Skitdåligt, tycker jag! Det brukar väl för det mesta vara en giltighetstid på minst ett år på såna här kort. Men UL förnekar sig inte utan är lika dåligt som vanligt. Ett endagskort i kompensation för att ha tvingats halta hem på en ond hälsporre…  Och när man plockar fram kortet för att kolla om man inte ska kunna göra nåt kul med det, har det gått ut.

Så jag gör som jag brukar göra, åker med UL så lite och så sällan jag bara kan. Jag slipper bli frånåkt, jag slipper chaufförer som kör som galningar (ja, för tidtabellerna är för snäva) och jag slipper sitta ihop med människor som stinker. För, och detta skrev jag inte när jag rapporterade om min födelsedag, när vi åkte hem stank det skit på bussen! Nån på bussen satt och fes, helt enkelt. Jag är väldigt åksjuk och skitlukt hjälper ju liksom inte upp måendet. Nu är det ju inte UL:s fel att vuxna människor inte kan uppföra sig, men det blir ju ytterligare ett skäl till att inte åka med UL, som sagt. USCH!


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag var det så dags för mamma att få hjälp med håret. Jag skulle ju kunna tvätta det åt henne, men se lägga hår är inte min gebit. Därför hade jag bokat tid  åt henne hos min frissa. Och idag höll vi oss på östra delarna av stan hela eftermiddagen.

Vi höll oss i närheten av Musikens hus. Eller Uppsala Konsert och Kongress, som väl är dess riktiga, tråkiga namn. 


Men innan vi rollade in på salongen
 efter bussturen in till stan ville mamma titta på skor. Och ett par röda sommarskor följde med oss ut från Norrmans skor, som hade stor rea.

Jag eskorterade mamma till salongen och gick sen till Katalin, du vet, stället som

är en restaurang och inte ett kontor

men där var det till min häpnad stängt. Klockan 15 en solig julidag… Konstigt… Tur att Broströms kafé ligger alldeles bredvid, för det var där jag fick slå ner min röv rumpa. Tryckte mig intill husväggen för att få skugga, men jag tror bestämt att julisolen brände mig på vänsterarmen! Det fläktade lite och jag njöt av cheesecake och cappuccino samt min bok på gång. Andras nakna fötter, däremot, var ett mindre trivsamt inslag i environgerna…

Gott i solen, fast en kall öl hade varit mer läskande…


När jag fick nog av solen
gick jag in och kikade lite på vad affärerna i Godsmagasinet hade att bjuda på. Där fanns en del fina saker, många regnbågsprylar, ett och annat skitroligt spel och alldeles för många Marimekkogrejor (= uff!) Men… jag träffade på en gammal bekantskap från ett annat yrkesliv, way back when… Jag träffade T, som mejlade mig så sent som till födelsedagen. Vi hade inte setts sen 1980nånting… Ett synnerligen kärt återseende – och jag hoppas att det blir ett nytt tillfälle snart, med gott om tid för umgänge och mer prat!

När det blev dags att hämta mamma traskade jag iväg och gjorde det. Hotade samtidigt min frissa med att ta med henne ut och dricka öl nån gång, det tror jag hon behöver. Hon jobbar alldeles för mycket!

Mamma rollade och jag gick över till Restaurang Lucullus där vi intog en lucullisk måltid, förstås! Mamma valde fläskfilé med pommes och béarnaisesås, medan jag valde fisk- och grönsaksspett med pommes från sommarmenyn. Förträffligt gott!

Mamma på ”Luckan”.


Till dessert tog mamma glass med chokladsås,
medan jag tog ytterligare en öl, men en liten. Å, jag var så varm och törstig!

Hemfärden gick med en trevlig chaufför från Uppsala Taxi, som vi viftade till oss utanför Musikens hus. Skönt att slippa trängas på en svettig Uppsalabuss.

Idag kom ett fint vykort från några som befinner sig i Göteborg, några som jag saknar alldeles förfärligt. Annars låg det bara reklam i postboxen.

Jag har mobiltelefonerat med en yngre person som det ska bli trevligt att få med sig i bilen till Thuns i morgon eftermiddag. Nu har vi ju fått lön, så varför sitta still med pengarna när man kan låta dem rulla??? (Skämt åsido, jag är ju ingen storshoppare, men vissa andra har ju såna talanger, så…) Vi ska plocka upp den yngre generationen i stan vid 13.15. Sen har vi på oss ända till klockan 20 att shoppa loss… Dagen avslutas som vanligt med middag på Olandsbaren.

Read Full Post »

GAH! Större delen av förmiddagen gick åt till att svära över jobbets hemsida och intranät samt webbverktyget. Vad jag förstår var inte jag den enda att svära. Det slutade med totalt sammanbrott och den sedvanliga lösningen på problemen – en omstart av hela skiten systemet. Sen har det funkat hur bra som helst och jag tror att jag har gjort åtminstone tio (10) sidor lite här och var. Det får jag ändå vara ganska nöjd med! En intervju som var mycket givande har jag också hunnit med.

Dagens bästa var i alla fall besöket av Fästmön som bjöd på namnsdagslunch. Fast hon höll ju på att hamna nån helt annanstans än hos mig. Vilken tur att hon tog sin långtradare hem i stället för att chansa på opålitliga Uppsalabuss eller UL eller vad de nu heter…

Min långtradartjej!

Read Full Post »

Igår morse när jag, endast iförd blå bettskena, kikade ut genom ytterdörren för att med min ena pensionatsarm* ta in lokalblaskan, fann jag att en figur kikade tillbaka på mig. Utanför min dörr satt en nattsvart katt och blängde på mig med sina gröna ögon. Nu tillhör inte jag släktet kattvänner, jag är en typisk hundmänniska, men jag blev förbannad. Och inte på katten. Nej, jag blev skitarg på det pucko som släppt in katten i vårt trapphus. Den kom ju inte ut sen. Katter kan som bekant inte öppna portar. Det pucko som släppte in katten borde själv få prova på att bli instängd en stund. Nu vet jag ju inte hur länge katten hade befunnit sig i trapphuset. Det kan ju ha varit nån som av misstag släppte in den på morgonen på väg till jobbet. Men det kan också ha varit nån som släppte in katten kvällen före. Stackars djur!

Katten utanför min dörr såg likadan ut som katten på framsidan av boken jag läser just nu! Creepy…


Ett annat möte,
som var betydligt kärare igår, var förstås mötet med familjen. Jag missar så mycket nu när det gäller ”barnen”, så väl de äldsta som de yngsta. Linn har en massa spännande på gång i framtiden, vilket gladde mig att få höra. Johan vill börja övningsköra med mig – äntligen! Jag erbjöd mig för några år sen. Men nu har snälla mormor skjutit till en peng till ett startpaket hos bilskolan. Frida verkar tillfreds med tillvaron – eller i alla fall en del av den 😉 Och Elias, lillskrutten, bara växer och växer. Jag hade med mig ett kollegieblock till honom igår, det längtade han efter eftersom alla hans skrivböcker var slut… Men märkligt är det, för barnen blir äldre, men deras mamma, Fästmön, är lika ung som alltid…

Jag hade tre unga av varierande längd i baksätet igår. Johan promenerade. Men den yngsta trion växer, så snart får de inte plats i min lille bil…


I morse hade jag ett mindre trevligt möte
– och det var i bilen. Jag brukar ofta klaga på att cyklister tror att de har nio liv och står över trafikregler och -lagar. Men när en yrkeschaufför gör det blir jag fullständigt galen. Jag kom tuffande på huvudled på väg från New Village när ett pucko som körde 127:ans buss vid 7.30-tiden bara svänger ut rätt framför mig från en sidoväg där han – ja, jag såg att det var en man – skulle ha stannat och lämnat företräde. Det var tur att bilen bakom mig höll avstånd, kan jag meddela, för annars hade vi haft en otrevlig krock där jag och Clark Kent** hade pressats ihop mellan en buss och en bil. (En Volvo, dessutom, FY!) Man undrar om Uppsalabuss – eller Upplands Lokaltrafik eller vad f*n nu bussbolaget här i stan heter – verkligen anställer chaufförer med utbildning!!! Det är liksom inte första gången jag är med om att deras chaufförer bara svänger ut framför min bil. Jag vägrar nämligen att tro att min bil är osynlig…

Så, idag ska jag dela ut en svart bak – och det var länge sen! Det blir en delad bak (!) för puckot som släppte in katten i trapphuset men inte släppte ut den och en bak för busshchauffören som svängde ut rakt framför min bil som jag körde på huvudled.

En svart bak för två puckon: kattinsläpparen och busschauffören som inte kunde trafikregler.


*pensionatsarmen är, precis som aparmen, lång.

*Clark Kent = min lille bil 

Read Full Post »

Older Posts »