Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘manligt könsorgan’

Ett inlägg om två TV-serier.


 

Igår var det premiär för min del att glo på… jaa, två brittiska bögserier på Sveriges Television. Inte för att jag är intresserad av bögar extra mycket, utan mer för att det kan vara skönt att se program om hur homosexuella i andra länder lever och har det. Nu var det här två serier åt drama-nöje-hållet och inga dokumentärer. Men ändå. Jag tittade.

Cucumber var först i tablån. Där skildras en äldre generation bögar (läs: i min ålder – eller faktiskt lite yngre!) och främst paret Henry och Lance. Det är väldigt mycket snack gurkor och anspelningar på det manliga könsorganet, men förvånansvärt lite handling. Efter nio år som ett par har förhållandet stagnerat. En kväll bestämmer de sig för att ragga upp en tredje part. Och i och med detta tar Henrys gamla liv slut.

Cucumber

Gänget i Cucumber med Henry i soffan. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Den andra serien, Banana,
hänger ihop med den första, men här skildras en yngre generation homosexuella. Vissa av karaktärerna är med i båda serierna. Skildringarna är ändå från andra perspektiv. I Banana blir det åtta fristående berättelser om de olika karaktärerna och här är det även lesbiska tjejer med. Det första avsnittet handlar om Dean som egentligen är romantiker, men som söker snabbt sex med främlingar.

Banana

Gänget i Banana. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Ärligt talat trodde jag att båda serierna
skulle vara mer lättsamma. Visst fnissar jag ibland, men för det mesta blir jag ledsen och beklämd, främst över karaktärernas ensamhet. Skildringarna känns trovärdiga och det är relevant för min del. Totalt är det åtta avsnitt vardera av båda serierna och jag ska nog försöka titta på de återstående sju plus sju avsnitten.

Toffelomdömet efter de första avsnitten blir samma för båda serierna, det vill säga högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Med en rubrik som Ingen man i sikte på en dokumentär om lesbiska tänkte i alla fall jag

Nej! Inte en till sån…

Men den här var ändå lite annorlunda, intressant och värd att diskutera. SvT 2 visade den i kväll, den går i repris flera gånger och finns också på SvT Play.

Ingen man i sikte här, inte…


I den här filmen har regissören
, Mette Aakerholm Gardell, också en  roll – som en lesbisk kvinna som längtar efter ett barn. Mette Aakerholm Gardell representerar den mellersta generationen; Martine den yngre och Marja den äldre.

Martine säger på ett ungdomsläger att hon vill att andra ska se henne som en heterosexuell pojke. För den skull ser hon inte jättemanlig ut på utsidan, men hon känner sig manlig på insdan. Hon vill inte byta kön, hon vill inte ha ett manligt könsorgan. Hon vill bara vara maskulin.

Marja och hennes partner har varit med om den lesbiska feministiska revolutionen under 1960- och 1970-talen. Den revolutionen när de till och med skrev om jullåtar så att de fick lesbiska texter – och skrämde bort bögarna.

Jag tycker att det här är en intressant dokumentärfilm, men kanske hade jag som regissör inte valt att vara en av personerna framför kameran. Det skulle bli för nära. Dessutom håller jag inte med om allt som sägs och tycks i filmen. Men filmen är så bra därför att den visar vad tre generationer har för tankar kring könsroller.

Högt betyg!

Read Full Post »