Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fuktig trasa’

Ett lördagsinlägg.


 

Solig vinterlördag i januari

Solig morgon.

Jag brukar alltid tänka att jag ska dö till Schuberts Ave MariaDet kan jag naturligtvis varken veta eller bestämma. Men i december, när jag spelar min jul-cd med Peter Jöback i bilen, är jag övertygad om att det blir så. Nu är det en ny månad och snart också en månad sen det var jul. Kanske jag lever ett tag till.

När jag dammar brukar jag fundera över högt och lågt. Idag dammade jag, men var jag mer i nuet – och ändå inte! – när jag drog med dammtrasan över de inramade fotona på min ursprungliga familj: farmor, farfar, mormor, morfar, pappa och mamma. Det finns en enda av dem kvar här på jorden (och henne telefonerade jag med i torsdags kväll). Sen är det jag. Och efter mig… ingen. En känsla av sorg smög sig in och borrade ner sig nånstans i mitt bröst. Det blev lite tungt. Samtidigt vet jag att det finns människor som jublar över det faktum att det tar slut med mig. Men det kan också finnas en och annan som känner annorledes… (Och så blev jag påmind om att ta tag i återhämtningen av våra släktporträtt som är deponerad hos en lurendrejare.)

Sängläsning bok och kaffe

Anna Jansson, en försvunnen ung man och en mugg kaffe var med mig i sängen i morse.

Min lördag… Först vaknade jag strax före halv sju, men lyckades somna om för det var tyst i huset. Vid åtta-tiden tyckte nån i byggnaden att det var helt OK att starta både en tvättmaskin och gräla. Jag skuttade därför upp och fixade kaffe. Kaffet höll mig varm i sängen medan jag läste ungefär 100 sidor ur min bok på gång. Det är Anna Jansson sextonde Maria Wern-deckare och jag måste säga att titeln är väldigt passande. Men märkligt nog inleds boken med en pojke som försvinner från en färja – precis som Shetland igår… Så sammanträffanden existerar…

Det var otroligt vackert väder idag, men dan började kallt. Jag fick ha en liten syjunta här på morgonen, för jag upptäckte att det drog en aning om vänster stortå. Det fixade jag till snabbt och inte snyggt. Greta-Lischa Schterner*, min gamla schyfröken, jag menar tekschtillärarinna, skulle inte ha godkänt min sömnad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 Full dammsugarpåse

Det behövdes uppenbarligen dammsugas här idag…

På dagens agenda stod som sagt städning. Det är inte så världsaroligt längre när en bara har två dar i veckan att städa på. Men det går. Allting går ju – utom tennsoldater och små barn. Jag körde igång ett maraton med klassisk musik – mina fem cd-skivor Classical Collection. Då slapp jag höra vad andra i huset har för sig. Dock noterade jag en avfärd. Jag hoppas att den blir av det längre slaget för jag orkar inte försöka somna till en tvättmaskins entoniga brummande en natt till.

Nu har huset fått lyssna till vacker musik hela dan. Hoppas det får människor att lugna ner sig och dämpa sig ett tag. Min städning är nästan färdig. Dammningen är klar, liksom dammsugningen. Det behövdes, kan jag meddela…

Jag har pausat för att äta frukost, tvätta mig, stoppa in ögona (det vill säga linserna) och rafsa ihop soppåsarna. Jag har ett eget lite sopberg här. Eller sopkaos, som är det senaste kaoset media skriker ut om. (Sopkaos är det alltså i Stockholm.)

Soppåsar

Sopkaos i New Village osså.


Jag måste ge mig ut, tyvärr. 
Det är inte bara sopkaoset jag ska bringa ordning i, jag måste ordna nån middag dessutom. Det blir köpepizza idag har jag bestämt. Eftersom jag är ensam straffas jag och får inte hemkörning av pizza om jag inte betalar (extra) för det. Därför har jag bestämt att jag åker och hämtar hem den själv. Men än så länge är det lite tidigt, så jag får väl ställa mig vid strykbrädan en stund och även dra några tag med en fuktig trasa i badrummet och i duschrummet-toan.

I kväll blir det tänd ljuskrona igen. Fem stearinljus får inte upp värmen, men det var i alla fall mysigt att tända dem igår. Repris i afton, alltså. Och kronan sitter i taket i vardagsrummet, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag inte, som bekant. Förutom pizza och ljuskrona blir det Stjärnorna på Slottet klockan 20. Och ett och annat kapitel i min bok, förstås. Har DU lust att berätta vad DU har haft för dig idag så gör gärna det i en kommentar.

Ljuskrona tänd

Ljuskronan sitter i taket, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag som som bekant inte.


*Greta-Lischa Schterner = hon hette självklart nånting heeelt annat.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Först och främst – den utlovade bilden på Clark Kent*, så ren och fin. Idag blev han dammsugen inuti och avdammad. Kunde inte låta bli att putsa på lacken lite också. Visst glänser han?!

Ren bilGlänsande man!


Smutsiga lakan blev rena
i tvättmaskinen under tiden och hänger nu på tork. Jag har inte bäddat rent än, för jag skulle ju på en premiär: våffelfest med mitt första egna våffeljärn.

Våffeljärnet är en födelsedagspresent från mamma. Men inte kunde vi vänta med att prova det, för jag fyller ju inte år förrän om nästan en månad. Först skulle det torkas av med fuktig trasa på laggarna och sen fettas in. Det tog 100 år, tyckte jag, att värma upp det.

våffeljärn
Rött är sött.


De första två gräddningarna
skulle man inte äta och trots att mamma tyckte att vi skulle skita i det och äta ändå slängde jag de fyra första våfflorna. Just in case. Mamma hade inte tid att lägga sig i, hon glodde på Lyxfällan på TV medan jag vispade till smeten som värsta Svenske kocken och grejade och styrde på egen hand i köket.

Så här blev de första två ätbara våfflorna:

Premiärvåfflor
Inte helt perfekta, men tänk att det är de första våfflor nånsin jag gräddar. Tror jag.


Och så landade en av dem på min tallrik
och fick lite spraygrädde och svindyr hjortronsylt på sig.

Den första våfflan jag åt
Den första egna våfflan jag gjort!


Den första våfflan
följdes av fyra (!) till. Så faktiskt, på våffelmixpaketet från Tokerian, av märket Garant, stod det att det skulle bli 12 – 16 våfflor. Och det blev tolv. (Jag slängde ju fyra – små…)

Gött!

var ordet som sammanfattar den här premiären.

Har du ätit nåt gött idag???


*Clark Kent = min glänsande man


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu ska jag göra nåt så ovanligt som recensera ett ångstrykjärn! För mig är detta en  oumbärlig grej i hushållet. Strykning är inget jag ger avkall på – sen skiter jag i hur du gör.

Mamma och jag var ju och tittade på järn i Metropolen Byhålan. Och där inhandlades detta svarta, coola ångstrykjärn för 695 kronor. Det var nedsatt ungefär 350 kronor i pris. Det nedsatta priset tyckte jag var helt OK och jag hade kunnat tänka mig att betala det ur egen ficka om det nu inte var så att detta blev en födelsedagspresent. Mamma betalade.

Bra pris och coolt.


Men hur var det sen att använda?
Ja, instruktionsboken var väl som alla instruktionsböcker, dålig. Den var gjord på en massa olika språk och den svenska delen var inte alltför lång. Inte är det direkt så heller att jag aldrig har använt ett strykjärn tidigare, men… Problem uppstår när man kallar samma (?) saker olika namn på olika delar (”ångvred”/”ångväljare”) och när bilderna är för små. En del termer förklaras inte. Vad är ”hälskydd” till exempel? En lös del som jag har råkat kasta, eller?

Ett annat irritationsmoment var en tejpbit. I instruktionsboken står det att man noga ska avlägsna tejpbitar och torka av järnet försiktigt med en fuktig trasa. Men snälla nån, en fuktig trasa tar inte bort klistret från tejpbitar…

Inte heller framgår det riktigt hur man öppnar locket för att fylla på vatten. Det sitter nämligen ganska tajt. För att inte tala om hur dum placeringen är… Om man ska stryka en större hög måste man nämligen fylla på järnet med vatten då och då. Det var otroligt svårt att göra detta utan att bränna sig… Skälet var att locket satt så hårt. Två brännskador på samma pekfinger!

Vidare är bägaren graderad på ett sätt och vattenbehållaren i järnet på ett annat. Dessutom vet man inte om maxstrecket på vattenbehållaren gäller när järnet står på sin kortsida eller om man håller det med stryksidan neråt, såsom visas på bilden.

Men när det kommer till själva strykningen blir jag salig! Det här är ett järn i yppersta klass, även på låga stryktemperaturer! Jag har haft ett antal ångstrykjärn i mitt vuxna liv och det här är det som i särklass har fått kläderna slätast! Tyvärr är järnet tungt. Detta i kombination med svårigheterna att öppna locket till vattenpåfyllaren gör att jag inte skulle rekommendera det för en svag person, en person med ledbesvär i fingrarna etc.

Ett par rejäla tofflor plus blir det för självavstängningen. Den är suverän! Järnet stängs av efter 30 sekunder om det har vippat och ligger på sidan eller om det inte används men stryksulan är mot strykbrädan samt efter åtta minuter om det står på sin kortsida. När man börjar stryka igen slås järnet på.

Så, sammanfattningsvis blir det följande omdöme:

Instruktionsbok, vattenbehållare, vattenbehållarens lock, vattenbägare, tyngd, tejpbitar får lägsta betyg

Pris, utseende, självavstängning får högsta betyg

Jaa, lite ojämnt omdöme och en hel del förbättringspotential, skulle jag vilja säga. Att sätta medelbetyg känns trist, med det blir ju genomsnittsbetyget…

Read Full Post »