Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for maj, 2012

En del av oss vill ju vara superhjältar. Springa omkring i tajta trikåer och vara hjältemodiga. Men Paulo Henrique dos Santos i Brasilien ville vara Hulken, han. Grön och fin.

Paulo som Hulken. (Bilden är lånad från Aftonbladets hemsida.)


Paulo hade uppträtt som Hulken tidigare,
fast nu var färgen han brukade använda till kroppen slut. Paulo lyckades göra misstaget att välja en färg utan att kolla innehållsförteckningen. Färgen, som i vanliga fall används till missiler och u-båtar gick inte att tvätta bort. Något mindre färg hade han kvar efter ett dygns idogt tvättande – med vänliga händer från grannar och vänner. Njaaa, jag skulle nog hellre vara grön än släppa in mina grannar med mig i duschen…


PS
Passa dig också för att titta på Spiderman – då kan du bli gay!

Read Full Post »

Näää, fy! Jag vet inte hur många gånger jag har sett texten i rubriken idag! Det har varit så motigt och eländigt och just som jag trodde att alla problem var lösta, börjar det strula igen. Det är SVÅRT att få upptagna forskare att inse att det är viktigt med personliga hemsidor. Det är VÄLDIGT SVÅRT att motivera upptagna forskare att göra personliga hemsidor – om tekniken bara krånglar hela tiden.

Det var nära idag, men jag har ju platt skärm så detta är omöjligt. Men om det hade varit möjligt… 👿


Jag vet inte heller
hur många gånger jag har sprungit trappa ner och trappa upp idag. Man blir smått schizofren när man jobbar på två ställen. Men baske mig om jag inte blir smärt och snigg på kuppen! I alla fall smärt!..

Förmiddagen ägnade jag åt studiebesöket som inte kom förrän 10.30 – jag hade antecknat 9.30. Vi skenade runt lite i huset, hälsade på prefekter och en del forskare, men så var det plötsligt tomt för lunch. Som tack för min guidning blev jag bjuden på lunch. Torsdag = fjärtsoppa och pannkakor. Kan meddela att magen har varit livlig och ljudlig. Stackars M som kom upp för att dela rum med mig idag… Hoppas hon inte är ljudkänslig… Jag lyckades i alla fall hålla allting internt, så att säga – tills jag kom hem… Och nu vill du inte veta mer om detta!

Typ dagens vegetariska! Hoppas bara att jag inte tog soppan med fläsk i och att det är därför magen är i uppror… 


Från andra delar av magen
hälsar min Alien att h*n trivs bra! Jag är nu inte på trettonde dagen av blödningar. Gissningsvis ligger mitt värde kring midsommar inte alls på den nivå som det låg sist. Det är riktigt besvärligt just nu. Nuff said!

Efter jobbet stannade jag till vid Tokerian för att köpa mjölk och lite sånt. Jag hade en irriterande mupp som envisades med att gå framför fötterna på mig hela tiden. Det gjorde inte mitt humör bättre. Inte heller det faktum att apoteket Hjärtat inte hade CCS fotcreme, MIN fotkräm. Deras egen skit vägrar jag att köpa.

Nu tvättar jag en maskin och utanför fönstret regnar det. Fästmön arbetar i kväll och efter jobbet åker hon hem till Himlen för att förbereda för barnens ankomst i morgon. Det är alltså de två yngsta som kommer, de två vuxna är redan på plats.

Anna var ju upp på mitt jobb i tisdags och hälsade bland annat på B. I morse kom B och knackade på och sa att h*n tyckte att Anna verkade snäll och sympatisk. Och det är hon ju! Men mest är hon rolig! Jag tror aldrig att jag har skrattat så med nån jag har varit tillsammans med! Anna har en fantastisk humor och ibland räcker det med en snabb skiftning i ansiktet för att jag ska kollapsa och asgarva.

Fredag i morgon och det känns rätt OK. Jag är skittrött efter en frustrerande och lite motig arbetsvecka, men jag är INTE trött på jobbet i sig. Tro för 17 gubbar INTE att jag är trött på mitt jobb och klagar, det gör jag INTE. Det är tekniken jag är frustrerad över, ingenting annat. (Bäst att förtydliga eftersom somliga är så snabba på att dra felaktiga slutsatser.)

På lördag åker jag ut till Himlen. I morgon kväll ska jag söka lite jobb igen. Just nu känns lusten minimal, men det är bara att suga och svälja, som en del säger. Själv föredrar jag nog att bita ihop!.. 😉

Read Full Post »

He he, jag läste just nåt riktigt kul! Som gammal Nokia-nörd är jag OERHÖRT tveksam till Ajfåner – även om jag måste erkänna att ett inköp av en viss person nära mig har fått mig aaaningen intresserad, om än motvilligt. Idag berättar Dagens Nyheter om en av funktionerna på Ajfånen som Apple inte blev riktigt nöjd med.

En fin och klok mobiltelefon.


Siri är en frågerobot i Ajfånen.
Man kan ställa en fråga till den och så konstruerar den ett svar genom att konsultera olika funktioner i Ajfånen. Fast på frågan om vilken som är den bästa smarta telefonen svarade Siri…

Nokia Lumia 900!

Självklart ett svar som Apple inte var nöjt med! Därför är nu svaret korrigerat till

Du håller i den

och

Vänta… finns det fler telefoner?

Lite fusk, tycker jag, men kan inte låta bli att skratta och inse återigen att varken allt som står i tidningen eller allt  som sägs av en Ajfån är inte sant…

Två inte så smarta Ajfåner…

Read Full Post »

Det blev ju en väldigt lyckad kväll för mig igår! Dels löste det sig smidigt med tröjan, dels fick jag en synnerligen eftertraktad bok i min ägo. Jag tror inte nån förstår riktigt det där med boken, men är man en samlare så är man. Nu är min samling komplett, men som Ilona, en annan Maria Lang-samlare, skrev i en kommentar till ett av mina tidigare inlägg om Ögonen – hur gör man när man har en komplett samling – ska man byta ut mot förstaupplagor eller snygga utgåvor..? Dagens i-landsproblem, men det klart att denna tanke har slagit även mig…

En bild på den eftertraktade igen!


För ungefär ett år sen
var jag nära att slå till på Ögonen. Den fanns i ett antikvariat här i Uppsala som jag besökte i samband med ett bokbytarevenemang. Men när ägarinnan ville ha 800 för boken backade jag – jag var ju arbetslös vid den tiden. I november förrra året hittade jag boken för en något mindre summa på nätet. Jag köpte den då till vännen FEM som fyllde 50 i december. Vad ger man annars en Maria Lang-samlare om inte en synnerligen ovanlig och eftertraktad bok i serien? Men nu i maj tyckte jag att det var min tur att tacka mig själv för lång och trogen tjänst – 50 år. Jag gav 395 kronor för den när jag var och hämtade den hemma hos antikvariatsmannen – för även denna bok fanns i Uppsala! Boken är en sprättad utgåva, men den är varsamt sprättad och säkert bara läst en gång. Jag vet inte hur många gånger jag kände på den, luktade på den igår kväll.

Det passade ju bra att jag fick tillbaka den 400 kronorna jag hade betalt för tröjan som gick sönder! Men mamma skulle nog skälla lite på mig och säga:

Du kan ju inte ha på dig en bok! Du är som din farfar! Mitt under brinnande krig, när de hade det som sämst ställt med såväl mat som pengar, går han och köper böcker. Eller frimärken…

Ja, ja, jag ÄR ju släkt med min farfar… Dessutom vet jag att farfar, i nödens stund, sålde en del frimärken i sin finska samling. På så sätt kunde familjen få mat ett par dar till. Det är därför farfars finska frimärkssamling, från första frimärket nånsin och till och med 1945, bara är nästan komplett…

Förutom glädjen över tröjan och boken igår kväll, blev det en del klurande över ett jobbproblem. Jag har lovat mig själv att inte ta med jobbet hem, men jag kunde inte låta bli igår. Dessvärre kunde jag inte lösa problemet och jag har talat med vår webbstrateg idag. Jag misstänker starkt att det åter är en bugg i systemet… Nu börjar det bli snudd på totalfrustrerande att jobba med detta. En av mina främsta arbetsuppgifter på nya institutionen är att hjälpa igång forskarna med sina personliga sidor. Hur mycket sug tappar man när man publicerar men inget syns..? Forskarna blir besvikna och lite arga, jag blir frustrerad, men är ändå hoppfull att det finns en lösning.

Idag tar jag emot ett studiebesök under förmiddagen, från en verksamhetsgren som inte rent fysiskt finns här i Uppsala, men som tillhör ”oss” organisatoriskt. En liten grupp är här idag för att diskutera kommunikationsfrågor och ska träffa fakultetskommunikatören och mig, institutionskommunikatören.

Vårt universitet är tvåspråkigt och jag tror mig kunna veta vad de engelska orden

Yes

och

No

betyder. Frågan är om lokalblaskan vet det. Jag begriper nämligen inte den här bildtexten. Gör du? Är det jag som är dum i huvet eller vad?

”Vote NO” = ”Rösta ja”???

Read Full Post »

Dags för veckans höjdpunkter (Blå) respektive lågvattenmärken (Gulgult är ju, som bekant, fult). Så här är det:

Blå

Gul

Read Full Post »

Till mig själv, för lång och trogen tjänst (50 år), denna sista bok i Maria Lang-samlingen. Jag ska läsa Ögonen (1964) med andakt – och kanske samtidigt som vännen FEM!

Den sista boken som saknades i min samling.


Stort TACK till mig själv för gagnerik gärning!

Read Full Post »

Nej, rubriken är inte ett dugg ironisk – det är precis som jag känner! Jag var ju dit igår för att byta min trasiga hoodie…

Jättefin och blå, men trasig.


Jag skulle få byta tröjan.
Tyvärr gick inte det eftersom jag är för fet min storlek inte fanns inne. Nåt annat ville jag inte ha i affären. Den trevliga personalen/butikschefen erbjöd sig då att kolla andra Lager 157-affärer för att se om nån av dem hade tröjan i min storlek. När hon ringde senare igår hade hon inte fått nåt napp. Idag fick jag ett nytt telefonsamtal strax efter lunch. Tyvärr, tyvärr, den vackra blå fanns inte nånstans i min storlek. 😦 MEN… Jag skulle få pengarna tillbaka.

Tog därför svängen om affären idag igen efter jobbet. På två minuter var det hela ordnat. Jag fick skriva på ett kvitto och sen hade jag 400 kronor i min hand.

Exemplariskt skött reklamation, Lager 157 i Uppsala! Nu kan jag rekommendera vänner och bekanta och familjen att handla hos er för nu vet jag att ni är en serviceinriktad klädbutik som är mån om era kunder!

Pengarna tillbaka när en utbyteströja inte fanns.


Och nu ska jag iväg
och sätta sprätt på de 400 kronorna eftersom jag ska hämta min beställda bok från ett antikvariat här i stan. Boken kostar 395 pix så jag får hela fem kronor över. Vad ska jag göra för alla dem???

Read Full Post »

Idag på väg till lunchen kom jag plötsligt att tänka på döden. Du vet det där som vi garanterat vet att vi alla ska konfronteras med, drabbas av. Inte bara genom nära och kära här intill eller katastrofer tusentals mil härifrån. Vi ska också möta döden själva. Ibland tänker jag på döden, som sagt, och en stund idag var ett sånt

ibland.

Citatet i rubriken är från en dikt av Bo Setterlind. Han liknar döden vid en gammal odalman, en bonde, och sig själv, människan, som en liten hare. Den lilla haren lyfts upp i bondens korg där den somnar. Det är en väldigt vacker bild av döden, tycker jag.

Jag är inte så naiv att jag tror att döden alltid är så vacker och försiktig. Döden kan vara ganska grym och ful och drabba oss när vi minst anar. Den kan ta ifrån oss vår älskade och vi har ingen möjlighet att ta honom eller henne tillbaka.

Jag har inte tid att dö just nu!

tänker jag stundom. Men jag kan ju inget göra om den skulle komma. Eller värst av allt, om jag skulle drabbas av sjukdom eller olycka som gjorde mig till en grönsak eller som gav mig plågor under lång tid. För när jag tänker så känner jag att jag vill dö snabbt! Jag vill inte ha ont och jag vill inte bli utlämnad till andras omsorg för att jag inte kan klara mig själv.

Skönheten i en blomma, en symbol för livet.


Jag älskar vackra blommor!
Jag älskar att se skönheten i naturen runt omkring. Livet. Men jag kan inte fånga bilderna såsom jag vill. Varken mitt kameraöga eller mitt blåa öga kan återskapa bilderna från livet. Idag är jag glad att jag valde livet alla de gånger jag stod på en tröskel och funderade hur jag skulle göra, vilket steg jag skulle ta.

Men jag vet. En dag kommer döden och hur tänker jag mig den? Min önskan är att den kommer mitt i ett skratt. Mitt när jag njuter av livet vill jag att döden kommer och släcker min låga. Fort ska det gå! Och smärtfritt. Jag skrattar, kanske går omkring och… POFF! – så blir det svart och ridå.

Hur tänker DU dig döden???

Read Full Post »

Orden i rubriken är inte mina, de kommer från en artikel i Dagens Nyheter. Det finns en lögn, enligt artikeln som hänvisar till såväl psykologer som undersökningar. Och den är att föräldrar älskar sina barn lika mycket.

Mina bonusbarn på skolfoton tagna 2009, tror jag.


Troligen är det en hemlighet
som många föräldrar gömmer längst in. Få skulle erkänna det öppet att man föredrog ett av sina barn framför det eller de andra. Men eftersom barn har olika temperament finns det vissa barn i syskonskaran som föräldrarna går bättre ihop med, menar psykologen Per Johansson vid universitetet i Lund. En amerikansk professor följde 384 syskonpar under tre år. Hon filmade konflikter med föräldrarna. Slutsatsen hon drog var att 65 procent av mammorna och 70 procent av papporna verkligen visade en förkärlek för ett av barnen.

Men vad beror skillnaden på? Visst kan det ha att göra med temperament, men enligt forskarna ligger förstfödda bra till. Föräldrar gillar också barn som är mest lika dem själva, enligt forskarna. Kön kan också spela in på så sätt att mammor gillar söner mest och pappor döttrar.

Psykologen Per i Lund sammanfattar det hela så här:

[…] vi har inte lika lätt för alla. De flesta älskar sina barn lika mycket men känner mer närhet till ett av dem […]

Själv har jag varken syskon eller barn, så jag vet inte alls hur det är. Mina föräldrar fick visst högsta vinsten med en gång för 50 år sen och nöjde sig med den. Skämt åsido, det fanns andra skäl till att jag inte fick syskon. Och mina skäl till att jag inte har skaffat barn är att jag inte har velat – mest därför att jag inte har träffat nån som jag vill ha barn med. För jag är av den åsikten att  ett barn ska man vara två om. På ålderns höst (typ jag var… 45) fick jag plötsligt fyra bonusbarn. Och jag kan ärligt säga att jag älskar dem lika mycket alla fyra. Det vet jag för jag kan bli arg på dem, jag kan bli ledsen för deras skull och jag kan glädjas med dem när det går bra. Men de är inte mina barn och det är inte mitt uppdrag att uppfostra eller försörja dem, det har de två riktiga föräldrar som gör. För övrigt är två av dem vuxna nu, så…

Jag vågar knappt ställa frågan, för jag tror inte jag får några svar, men tror du att föräldrar älskar sina barn på olika sätt och gör du själv det?

Read Full Post »

Nu kan DU vara med och tycka till – om vilken badplats som är bäst. I Metropolen Byhålan. Här är alternativen, men du får förstås klicka dig till Byhålebladet för att kunna rösta:

  • Hökabadet
  • Jerusalemsbadet
  • Karlsbybadet
  • Knäppaviken
  • Lithobadet
  • Pariserviken
  • Råssnäsbadet
  • Strandbadet
  • Torpa Strand
  • Varamobadet
  • Småängsbadet


Naturligtvis ska du rösta på Varamobadet!  För övrigt kan man ju inte bada nån annanstans än i Vättern!

Varamon i november 2009. Skagen, släng dig i väggen!

Read Full Post »

Older Posts »