Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 25 april, 2012

Jaha. Här sitter jag nu och funderar över det här med ålder. Om jag ska känna mig konstigt äldre i morgon eller inte. Har ringt och grattat och konsulterat min ett år och en dag äldre vän Mia. Hon garanterade två saker:

  1. det är ingen större skillnad
  2. men vi är inte längre… tonåringar

Högen med kort och paket som ramlat in via snigelpost har växt sig betydligt större idag. Jag har inte öppnat nånting – det blir inte förrän i morgon – men jag har noterat avsändare som mammakusinen B, fru Klon och Arga Klara. Jag får tacka er på förhand, i morgon vet jag inte om det blir nåt bloggande! Men jag kanske är ursäktad..? 😉

En stor hög.


Annas snälla mamma har ringt
och berättade bland annat att det finns ett paket till mig som jag får vid annat tillfälle, kanske tillsammans med en bit mat på Slottet.

Jag har jagat min lägenhetsvakt flera gånger och har terroriserat först äldsta dottern, sen yngsta dottern och sist maken. Men jag är inte orolig, det ordnar sig. Och när vi kommer tillbaka reser de bort. Perfekt att kunna hjälpa varandra.

Men jag var tvungen att städa av lite i badrummet och på toa idag. Det gick inte att låta bli – eller det behövdes. Nån annan städning blir det inte förrän nån gång nästa vecka. Nu ska jag vara ledig i sex dar…

Fästmön jobbar ända till klockan 21 i kväll. Det kom ett sms med några längtansfulla rader om kall öl – och vilken tur att jag har just var sin i kylen!..

Väskan är packad och nu borde jag in i duschen. Men jag blev så väldigt, väldigt trött… Kan det bero på att det är sista kvällen på 40-talet???

Read Full Post »

Idag blev det äntligen av att träffa snälla L, hon som gav mig brödpåsen i höstas när jag inte hade nåt ätbart en helg, för lunch. Den här L är verkligen snäll. VERKLIGEN. Inte nog med att hon pröjsade thailunchen. Hon hade med sig presenter också från sig själv och några av vännerna på fakulteten, under vilken min institution sorterar. En spännande flaska rött italienskt i urtjusig tygpåse med frans och ett vackert kort innehållande ett presentkort på middag hos en av mina nya favoriter, Gary’s på Dragarbrunnsgatan.

Fina presenter från fakultetsvännerna!


Medan vi satt där och åt
dök plötsligt en annan vän (Ja, tänk, jag har två! Vänner, alltså! Det trodde du inte, va?!) upp, den kära Rippe! Så det blev inte bara en födelsedagskram på lunchen utan flera. Rippe hade tyvärr inte möjlighet att stanna, men jag är så glad att Rippe tittade in och för kramen. Och så fick jag säga att jag tänker på Rippe på fredag när det händer lite jobbiga saker som i förlängningen ska bli bra. Jag vet det.

Tillbaka på jobbet var jag så uppspelt och rörd att jag visade mina fina presenter för M. Och det fick till följd att även M ville ge mig nånting till födelsedagen. Jag fick… den här.

Världens bästa diskborste, enligt M. Photoshoppad av mig från turkos till en riktig färg.


Den här diskborsten är världens bästa
, enligt M, för den blir inte platt. Dessutom kan man köra den i diskmaskinen och borsten håller i evigheter. Fast sen var det ju det här med färgen – nej, nyansen… Borsten är… turkos… 😥 Så jag fick Photshoppa lite på bilden ovan så att borsten blev vackert kungsblå! 😛

Tusen tack, kära fakultetsvänner och Rippe! Ni är så bäst!

Read Full Post »

Det går inte att låta bli att skratta lite när jag läser om middagsmissen vid miljönkonferensen i Stockholm. Miljöministern skulle bjuda in ett antal gamla och nya ministrar, bland andra Margareta Winberg. Men det blev lite fel. Inbjudan gick till en helt annan Margareta Winberg.

Tanken bakom inbjudningarna och middagen var att miljöminister Lena Ek ville visa lite uppskattning för nuvarande och före detta ministrars engagemang i frågor som rör miljö och klimat. Men när sällskapet samlades i Rosenbad fanns inte den avsedda Margareta Winberg där – utan Margareta Winberg från Sundbyberg. Det visade sig nämligen att det finns ungefär 20 personer som bär namnet Margareta Winberg i vårt land. Och damen som infann sig till middagen var en av dem – dock inte avsedd Margareta Winberg. Maggan från Sumpan är 67 år, pensionär, före detta arbetsterapibiträde och inte särskilt intresserad av miljöfrågor. Men Maggan hade ingen lust att åka hem när misstaget uppdagades. Dessutom var hon hungrig. Så hon stannade på middagen och fick käka trerätters i trevligt sällskap. Sen var hon med på gruppbilden också.

Ministrar tillsammans med Margareta Winberg från Sundbyberg längst ner till höger i bild. (Fotot kommer från Rosenbad och är lånat från DN:s hemsida.)


Vad den avsedda Margareta Winberg tyckte?
Tja, enligt Dagens Nyheter fick hon en ursäkt av Lena Ek, men tog det hela med gott humör. Och så konstaterade hon:

[…] Jag unnar min namne en fin middag. Hon hade aldrig varit på en regeringsmiddag, men det har ju jag. […]


*”What’s in a name..?” kommer från Shakespeares drama Romeo och Julia där Julia säger på originalspråket: ”What’s in a name? That which we call a rose

By any other name would smell as sweet.”

Read Full Post »

En ny frukt – spännande! Ser ut som ett bär, smakar som… Men hallå! Vad är

annanas?

Är det Annas nas? Vad är nas? Fattar inget. Gör du?

Hur smakar Anna nas? 

Read Full Post »

Min gamla kompis Mias födelsedag, det vill säga idag, är varm och solig – åtminstone här i Uppsala. Enligt en av mina skrivbordsgadgetar på datorn är det soligt även i Metropolen Byhålan. Det låter bra! Jag hoppas att Mia får en bra dag och jag ska försöka komma ihåg att ringa i kväll. Ett kort ska vara på väg, också… Notera, läsare, att jag skrev

gamla 

i början. Mia är nämligen exakt ett år och en dag äldre än jag. Det var ganska roligt när vi var unga att få käka tårta två dar i rad. Sen var det ytterligare kompisar som fyllde runt omkring oss också. Bara FEM höll sig undan till december.

Idag är det lite webberier på tapeten på jobbet och så ska jag försöka sätta mig in i ett verktyg som gör att man kan dela filer och dokument, oerhört praktiskt när man till exempel jobbar i projekt men även som lärare – elever. Vidare förbereder jag för några dars ledighet, det är alltid lite att fixa då.

Det blev inte så mycket tid igår kväll, men jag hann packa och tvätta och det var viktigast. Mina tisdagsprogram på TV hann jag också se. Sen fick jag lite dåligt samvete gentemot mamma för att jag inte hade tid orkade att prata med henne när jag kom hem halv sju, så jag ringde upp strax före klockan 22. Mamma är en nattuggla och hade inte gått och lagt sig.

Ikväll är det lite diverse som måste göras, bland annat måste jag prata med lägenhetsvakten om vattning så att mina krukväxter inte är mer eller mindre döda när vi kommer hem på söndag. Klockan 21 åker jag och hämtar Fästmön med väska från jobbet.

Idag var följande notis införd i lokalblaskan och jag vill förklara varför:

En notis som är en långnäsa.


Den här födelsdagsnotisen
är i mångt och mycket en långnäsa. Det är en långnäsa till alla som önskade att det skulle gå dåligt för mig, att jag skulle tvingas flytta från min hem när min ekonomi gick åt skogen, att jag aldrig skulle få jobb igen och att jag inte skulle överleva den här krisen.

Långnäsa – som i gigantisk Toffelkran!

Nu har jag bevisat, framför allt för mig själv, att det går bättre för mig, att jag ännu inte har tvingats flytta, att min ekonomi inte är åt skogen, att jag har fått jobb (visserligen tidsbegränsat, men ändå!) och att jag har överlevt. Det måste reta gallfeber på alla som hoppades på motsatsen. Det har varit en tuff och lång resa som inte på långa vägar är över än. Men det har varit – och är! – en lärorik resa:

  1. Det jag lärde mig den hårda vägen när jag som 18-åring flyttade till södra England var att den enda jag kan lita på i den här världen är jag själv. Därför måste jag ha en bra relation med mig själv, för det är också den enda jag garanterat vet att jag ska leva med resten av mitt liv. Detta glömde jag under några år. Genom det jag har varit med om har jag blivit påmind igen om detta och jag har insett att det faktiskt är sant.
  2. Jag har också lärt mig att aldrig ta nåt eller nån förgivet/n. Det finns alltid så kallade vänner som hugger dig i ryggen, men det finns också riktiga, goda vänner. Den senare gruppen är emellertid liten – dock naggande god. Det finns också folk som tycks göda sig på att ständigt visa vilken makt de har genom att rycka undan mattan under folks fötter, genom att trycka ner dem och tala om hur värdelösa de är, att de inte jobbar tillräckligt många timmar övertid (!) och sånt (ett exempel från verkligheten).
  3. Det finns människor som älskar mig. Detta var den svåraste lärdomen. Min gamla mamma har stöttat mig genom inte bara den här krisen utan genom snart 50 år. Det har varit ett hårt arbete, kan jag meddela, för Tofflan har inte alltid valt de enkla vägarna här i livet. Och så är det Anna. Den mest älskade Anna som kunde ha lämnat mig tusen och åter tusen gånger om. För jag har varit – och är! – skitsvår att leva med. I krisens akuta skede var det hon som höll mig vid liv 24 timmar och dygnet och som fanns där när ögonen förblindades av tårar och jag skrek ut mina frågor som aldrig får några svar. För livet är ju, som bekant, inte rättvist. Det är denna lågmälda kvinna, som aldrig, aldrig beklagat sig över nånting, som troget har stått vid min sida – utan några ord eller löften. Hon bara finns. För mig -och för en massa andra som inte alltid vet att uppskatta henne. Och jag finns för henne. Jag älskar dig, Anna du!
  4. Och sen är det det här med ödmjukhet liksom tilliten, att våga lita på människor igen. Det är lätt att tro att alla vill en ont, men med mitt förnuft vet jag att det naturligtvis inte är så. Sen gäller det för mig att verkligen inse och fatta det också. Jag är inte där än, men jag jobbar på det.


PS Jag tänker fortfarande INTE låta nån sätta sig på mig!

Read Full Post »