Faktum #2: Namn

Namn. Efternamn. Gillar man sig inte eller vad?

Varför byter så många efternamn till de mest fantasifulla – och rätt fula – namn som verkligen ser tagna ut? Detta gäller främst personer som är födda Andersson. Andersson. Det är väl inget fel på Andersson? Det är väldigt mycket bättre än Clavertramp eller Avund, för att ta några exempel ur levande livet. Några exempel som är aaaningen… justerade här på bloggen…

Read Full Post »

Tofflan förnyar sig: Faktum #1: Gåva till arslet

Dags att hitta på nåt nytt här på bloggen. Faktum. Och faktum #1 är:

Den überexklusiva handduken, med broderad logotyp i korrekt PMS-färg, som jag fick av min förra arbetsgivare använder jag till de nedre regionerna.

Read Full Post »

Ibland avskyr jag…

Jag är arg. Jag är hungrig. Det blev ingen lunch idag. Och jag är trött! Inte nog med att jag har klivit upp strax efter klockan sex varje dag den här veckan, jag har attackerat en superduperstrykhög samt hängt en maskin tvätt.

Så jag ville vila. Jag la mig ovanpå gästsängen, med en pläd över kröppa. Läste två sidor. La ifrån mig boken och… slumrade till. (Efter att för säkerhets skull ha ställt alarmet på mobilen – jag är ju bortbjuden i kväll.)

Vad händer? Jo, ”Nån” i familjen Pucko med stort P dänger igen sin ytterdörr. Inte en gång, inte två gånger, inte tre gånger. FEM jävla gånger med några minuters mellanrum. Och när jag skriver dänger igen så menar jag dänger igen. Inte stänger. Dänger. Så där så hela gästsängen hoppade som en brunstig hotellsäng.

Det var bara att kliva upp och inse att det var tji vila. Smaskar på en liten påse blandade nötter (passande…) och torkad frukt i hopp om att få upp blodsockret och kunna le mot värdparet i afton.

En kokosnöt kanske är lösningen! Med en sån ”tappad” på huvet sover man nog gott. Och länge…

Read Full Post »

”Kämpa på, kämpa på, vi har långan väg att gå…”

Inlägget uppdaterades kontinuerligt vartefter strykhögen minskade. Nu är högen borta! TACK till dig som följde mig!

Idag tycks det vara jag som står för dängorna. Vad Fästmön nynnar och hummar på har jag ingen aning om, för hon är på väg till Himlen. Själv har jag startat en maskin tvätt och ställt mig vid strykbrädan. Jag har strukit en (1) t-shirt hittills. Nä, det går inte fort. Och högen är allt annat än rolig… Här är den som ligger, sen finns det några persedlar som hänger också…

En hög med tjockis-svart.

                                                                                                                                                                 I kväll bär det av till en annan stadsdel här i Uppsala. Klockan 18 ska jag infinna mig hos Sysslingen för middag. Känns inte så dumt alls att få bli serverad mat av Mästerkocken när man är så aptrött som jag är… Jag har en liten tanke om att försöka hinna vila en stund innan jag fixar till mig (så gott det nu går…) och tar en taxi till middagen. Idag pallar jag inte Uppsalabuss!

Två pikétröjor strukna och klara att hängas in i garderoben!

                                                                                                                                                                Här går det undan! Kolla, nog syns det att strykhögen minskar. Strykhögen är alltså den högen närmast kameran.

En hög ostruket närmast kameran och tre strukna t-shirtar med Union Jack överst.

                                                                                                                                                             Du vet väl vad Jesus sa när han for på arslet nerför Oljeberget:

Här går det undan!

Och det gör det hemma i New Village också. Kolla bara! Två piké, sex t-shirtar strukna och klara.

Det går undan även i New Village!

                                                                                                                                                            Och, for the Grand Final… Två luvatröjor och en handduk. Allt klart sen!

Strykhögen är borta!

                                                                                                                                                              Nu är snart tvättmaskinen klar också och när tvätten är hängd hinner jag vila nån timma innan jag anropar taxi.

Read Full Post »

Svårt att gå ner i vikt med primärvårdens hjälp

En brittisk studie visar att det är svårt att gå ner i vikt med hjälp av primärvården. Forskare har jämfört olika kommersiella metoder med de metoder den brittiska motsvarigheten till vår primärvård erbjuder.

Totalt deltog 740 överviktiga eller feta (Vad är skillnaden??? Jag tror att det handlar om kiloövervikten, men är osäker.) att testa olika viktminskningsprogram under tolv veckor. En grupp fick gratiskuponger för att träna på gym tolv gånger. Brittisk primärvård erbjöd tolv enskilda samtal med personal som var specialutbildad. I Sverige skulle vanligen primärvården erbjuda liknande fast i grupp.

Detta buksvin med buken hängande över linningen skulle behöva ta tag krafttag för att gå ner i vikt. Fästmön fotade – och det är ett tag sen, magen är inte direkt mindre…

                                                                                                                                                       Resultaten talar för sig själva: Viktväktarnas program gav mest viktminskning, 4,4 kilo, medan primärvårdens program gav en viktminskning på endast 1,4 kilo. Ett år senare visade alla program viktminskning utom primärvården. Primärvårdens program var också sämst när det gäller fysisk aktivitet.

Nu är jag medveten om att detta gäller Storbritannien och dess primärvård, men med tanke på att svensk primärvård uppenbarligen erbjuder liknande program kanske man bör tänka om och snegla på exempelvis Viktväktarna. Vad har Viktväktarna som är så bra och som gör metoden så effektiv?

Read Full Post »

”Å vilken underbar morgon, å vilken underbar daaag…”

Äntligen sitter Tofflan vid en fungerande jobbdator. Bara det att System 7 och  jag inte riktigt kommer överens och min webbläsare ser helkonstig ut och saknar toolbar. Nu har jag fått till det hjälpligt – det gäller att inte vara datahandikappad en sån här kort arbetsdag när knappt en käft är på jobbet. Mer än E och jag på min våning. Vi sitter i var sin ände av korridoren, men jag hör smattret från tangentbordet, liksom E säkert hör mitt. Jag ska faktiskt försöka få lite gjort idag. Bland annat väntar jag på att en forskare ska ringa så vi kan planera en sida på svenska och en på engelska till webben kring hennes spännande projekt i Kenya.

Igår hann jag göra färdigt mitt första egna lilla pressmeddelande. Eller nåt pressmeddelande är det väl egentligen inte, snarare en inbjudan till press och allmänhet till en del av en kongress i nästa vecka som vanligtvis är helt sluten. Det ska bli spännande att se om det blir nåt napp!

Smarrigt fredagsfika brukar det vara här i princip varje vecka, men jag tror inte det är nåt smaskens på gång idag. Jag och E får väl gå och ta en kopp om en stund, i alla fall.

Vår kloka kaffeautomat har en Väck-mig-knapp!

                                                                                                                                                              Jag är fortfarande väldigt trött idag, Fästmön var ännu tröttare än jag i morse. Hon har ju haft sovmorgon varje morgon, men i gengäld jobbat kvällar. Jag väckte henne försiktigt i morse och jag sjöng verkligen inte rubriken på detta inlägg för henne!!!

Igår kväll åkte jag ut till Himlen med tre matkassar. De räcker nästan till två dagar. Nu visade det sig att det blir manfall i familjen i helgen. Frida är hos en kompis och hälsar på och Johan ska vara borta på lördag. Kalas-Killen, det vill säga Elias, har kalas både lördag kväll och söndag eftermiddag. Man undrar vad föräldrarna tänker på när det förläggs två kalas på en och samma helg… Det är också lite tokigt, tycker jag, att förlägga kalas till fredags- och lördagskvällar. För Annas del – och säkert även för pappa Jerry! – är det kanske inte så kul att första kvällen man får hem Kalas-Killen efter en vecka hos dan andra föräldern ska grabben iväg igen på kalas. Ingen myskväll med familjen, liksom.

Här dansar Kalas-Killen loss inne i en klädaffär på sommarlovets sista dag när vi var iväg och köpte skor, tröja och ryggsäck han och jag.

                                                                                                                                                                 Igår kväll fick jag i alla fall en pratstund på tu man hand med Johan. En vecka har han jobbat på praktik på ett slakteri. Det är ett tungt jobb och jag skulle tycka att det var lite läskigt att jobba med döda djur, men Johan klarar av det. Han är där för att lära och för att få omsätta sina ganska teoretiska kunskaper i praktiken. Eller nja, styckning har han ju ägnat sig åt förut. Men inte allt runt omkring. I början av december ska man sen diskutera en eventuell fortsättning. Självklart hoppas han på en anställning, för aktivitetsstödet går ju inte att leva på. Personligen tycker jag att 130 kronor om dan är att jobba gratis… Jag är emellertid glad för Johans skull att han har fått den här möjligheten och så får vi hoppas att det är en väg ut i arbete. Han säger själv att allt förstås inte är roligt och att arbetet kan vara mycket tungt, men det är bra mycket bättre att jobba än att sitta vid datorn hela dagarna. Och tro mig, jag vet och jag håller med! Jag tycker att han är duktig som kör detta tunga praktikjobb på heltid. Lång resväg är det också, men han tar första bästa buss till jobbet. Jag håller alla tummar jag har för att det ska bli nåt bra av detta! Johan är en duktig kille, jag vet det. Sen är han inte världsbäst på att städa, fast det är nåt han har blivit betydligt bättre på det senaste året.

Read Full Post »