Faktum #8: En kameleonts framgångar som doktor

Den senaste veckan har jag blivit medicinskt konsulterad ett antal gånger. Bisyssla? Nja , som kommunikatör är det en fördel om man kan vara lite av en kameleont. Jag har exempelvis varit doktor den senaste veckan och gett råd och behandlingsförslag kring allt från skoskav och leverfläckar till yrsel, hemorrojder och en och annan hjärnsjukdom. Och faktum är…

Samtliga patienter har överlevt.

Read Full Post »

Fisk och bulle… Och buller

Klockan blev lite mycket innan jag kom hem. Men jag fick ett spännande uppdrag av fru Chef1 och nu hoppas jag att allting runt omkring klaffar. Det är nämligen lite tidspress på det hela. För egen del fixar jag det nog, jag hoppas andra involverade känner sig lika… övertygade. Eftersom det handlar om att skriva är jag inte orolig. Jag kan ju inte leva utan det skrivna ordet – oavsett om det ska vara tyglat i en uppgift eller ledigt och talspråkigt som här på bloggen.

Jag hade förvarnat Fästmön och hon stod och skramlade i grytorna med en ugnsfast form när jag kom hem. Jasminris och lax med fetaost- och pestoröra i ugnen stod på menyn. Till det serverades körsbärstomater och svarta kalamataoliver. Ganska salt, men mycket gott. Och lätt. Nästan så jag skulle klara av det. (Om det inte vore för det här med spisen…)

Nya grannarna bullrar mest. I kväll stod en stor van här utanför porten igen. Uppenbarligen river de ut köket. Usch, vilket tråkgöra! Trevlig yngre man, möte jag i alla fall, en ung man som hade både vett och hyfs att säga

Hej!

till skillnad från andra

buron här i närheten 

som Anna har lärt mig säga. Ja, hon har lärt mig själva uttrycket, alltså. Troligen mycket lokalt, men det låter som en sort som är lite… värre än puckon. Om vi nu ska ge oss in på gradskillnader och ordbetydelse och etymologi…

Uppe hos oss blev det senare andra bullar. Vi såg på gårdagens avsnitt på Den som dräper på DVD:n. Det är verkligen en skitbra, men mycket våldsam, dansk polisserie! Till den drack vi kaffe och åt var sin kanelbulle. Ja, det är sånt som tanter gör! 😉 Ser på våld och doppar bullar i kaffet.

Jag älskar kanelbullar! Men den här, som Elias och jag såg på Upplandsmuseet i somras, går inte att äta. Det är för övrigt Elias arm och finger på bilden.

                                                                                                                                                            Jag måste bara avslutningsvis reflektera över olyckor på väg till och från jobbet. I förra veckan noterade jag tre. Igår kväll såg jag veckans första krockade bil stå vid vägkanten på gamla E4:an, i morse såg jag en bil i ett dike på ena sidan, en bil med punka och intryckt vänster framflygel på den andra. Ärligt talat börjar jag bli riktigt, riktigt rädd… Hur kör folk??? Jag menar, jag kör ju bäst i hela Uppsala världen, men det hjälper ju inte mig om alla runt omkring kör som biltjyyyvar…

På tal om världen, nu ska jag se mig om i den. Bloggvärlden, alltså.

Read Full Post »

Matkasse blir årets julklapp

Ja, du läser rätt! Det sägs att matkassen blir årets julklapp.

För tjugofjärde gången har HUI utsett årets julklapp. Den färdigpackade matkassen har förgåtts av allt från elektroniska husdjur till bakmaskiner. Men nu lever vi i en tid när just tid är en bristvara och då är de färdigpackade matkassarna helt klart populära. De innehåller ju dessutom recept och levereras hem till dörren. Skönt att slippa både tänka ut mat och bära hem den.

Skönt att slippa bära hem allt detta…

                                                                                                                                                              Om man nu vet hur en spis fungerar… (En känga till mig själv.)

En färdigpackad matkasse låter inte som nån tokig julklapp, även om jag hade önskat att det följde med en kock också. Men vad tror DU blir årets julklapp???

Read Full Post »

Frostigt…

Joråsåatte… Inte slipper vi vinter den här säsongen heller! I morse var det frostigt ute och jag förbannade Bil 3:ans lånebilsbokningsslarv igår som gör att jag fortfarande åker omkring med vinterdäcken inne i bilen och inte utanpå. Annars är det soligt idag och det gör stor skillnad för humör och tankar.

Ett frostigt löv som jag fotade på väg från morgonbönen.

                                                                                                                                                      Förmiddagen skulle jag ha ägnat åt sedvanlig morgonbön – Hej, fru Chef2! för resten. Välkommen till min blogg! (Fru Chef2 har hittat hit, aviserade hon i morse. Och det ligger ingen värdering i siffran två, bara att fru Chef1 sitter närmare mig rent fysiskt.) Nästa möte var ett arbetsmöte kring en konferensdag i slutet på månaden, men uppdragsgivaren ställde in. Jag är liiite orolig för detta – av diverse skäl – allt från mänskligt mående till konferenslokalens dito. Jag har i alla fall bokat om min tandläkartid så att jag i stället kan vara behjälplig vid skyltmontering å konferensdag – och det beskedet togs tacksamt emot!

Resten av förmiddagen har jag suttit och pillat med en envis blankett som inte vill se ut som jag vill ha den. Men jag blev till slut hyfsat nöjd och skickade den vidare till uppdragsgivaren. I övrigt har jag varit behjälplig i lite webb- och intranätfrågor som en av medarbetarna här hade. Vi kliade oss i huvudena och enades om att det hela inte är logiskt uppbyggt… Detta måste åtgärdas!

I eftermiddag blir det avdelningsmöte, lokal osäker. Jag hoppas att jag slipper skena runt och leta efter kollegorna, jag hittar inte så bra här i husen än så länge… Eventuellt väntar ett sent eftermiddagsmöte kring ovan nämnda konferens. Det beror lite på hur saker och ting utvecklar sig. Det kan bli ett möte med endast fru Chef1 och yours truly.

Jag känner att jag gör mitt bästa i kontakter som inte alltid är så enkla och att frostigt beteende bemöts vänligt och professionellt från min sida. Det vinner, noterar jag, och inser tacksamt att till och med en gammal Toffla är utvecklingsbar…

Fästmön är hemma och har ledig dag idag, en dag som visst verkade fulltecknad ändå. Vad jag förstår skulle hon ta en tur ut till Himlen för att hämta ett litiumbatteri till sin insulinpump, vars batteri har börjat ticka ner i styrka. I kväll har hon lovat ställa sig vid grytorna, mina insatser igår var närmast katastrofala. Jag vet inte om du uppfattade det, men jag lyckades alltså sätta spisen i barnsäkert läge. Och hur bra fungerar en låst spis? Den fungerar bara på ett sätt: den är låst. De frysta grönsakerna förblev frostiga rätt länge…

Read Full Post »