Vecka 10: Kanelbulle och Semla

Ett inlägg om den gångna, Tofflianska veckan.

Oj oj oj, redan torsdag och rejält med nerförsbacke till helgen! Hemma hos mig ska det vara strömavbrott av och till framöver, så det är bäst att tidsinställa så mycket som möjligt för i cyberspace är det ju aldrig helt strömlöst. Toppar och dalar från den gångna veckan kommer här, redovisade som Kanelbulle (topp) respektive Semla (dal):

Kanelbulle

• Min Fästmö (Så gott att komma hem till snälla ord och varm famn.)
• Mina nya grannar (De är trevliga, de hälsar och trots renovering och flytt är de tysta.)
• Påfyllt (Härliga viner!)
• Magnus Carlsson och Barbados-låtarna (Jag blir glad numera!)
• Ny på jobbet (På vissa arbetsplatser kan det vara kanon – särskilt när det är högt i tak…)

Semla

• Cabaret-premiär på Uppsala Stadsteater utan mig i publiken (Nä, livet är inte rättvist)
• Matbelöning (Jag håller med: det är ett feodalt sätt att hålla undersåtar lugna.)
• Inbjudan från Arbetsförmedlingen till… Eskilstuna (Nä tack, jag jobbar idag!)
• Semlor (Nä tack dä määä!)
• Stukad (Vissa beteenden gör så ont…)

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördag i Toffelmania

Ett inlägg om helgen.

Det var inte tu tal om annat än att jag, efter denna vansinnesvecka, längtade efter helgen. Och skälet till det står delvis att läsa i veckans lösenskyddade inlägg, eftersom jag faktiskt inte vill berätta allt för alla.

Igår var vi vakna ovanligt länge med tanke på att det var fredag och vi drack vin. Kvällen avrundades framför TV:n med ett par amerikanska polisserier som jag visserligen halvsov till.

Annas pappa till vänster och jag till höger. Annas pappa är mycket snällare än jag, men jag har mer hår.

Men även Fästmön måtte ha varit väldigt trött. Hon kallade mig nämligen pappa. Eller pappslan, vilket betyder pappa på Anna-språk. Vi skrattade gott åt det.

Den tidiga kvällens dansförsök har satt igång nåt inne i huvet på mig. Vi blev faktiskt sugna på att delta i nån danskurs, typ bugg. Ja jag veeet! Det är inte alls min stil och dansbandsmusik gillar jag inte. Men igår gjorde Magnus Carlssons låtar mig lätt till sinnet. Och sånt behöver jag. Nåt som gör mig glad, nåt där jag inte behöver tänka så mycket. Besides, Anna och jag har aldrig dansat, inte offentligt i alla fall. Dessutom vore det roligt att göra nåt tillsammans när vi är lediga.

Anna ska jobba idag, tråkmånsan. De två senaste dagarna har hon varit ledig och jag har jobbat. Nu blir det tvärtom, hon jobbar två dar, jag är ledig. Jag skjutsar henne till jobbet och passar på att tanka på vägen hem. Och göra en avstickare för att köpa vin.

Det blev hela tio timmars sömn i natt. Hade en hel del att ta igen efter vaknätterna i veckan. Sedvanligt gapande från några i huset avgjorde att det var dags att gå upp. Jag fixade helgfrukost åt min älskling med kokt ägg. Som vanligt glömmer jag alltid ställa fram nåt. Idag var det knäckebrödet som Anna hade önskat. Men som tur var kom jag på det innan hon var på plats vid bordet. Anna gjorde sig illa i ryggen när hon klev upp och jag krossade en fotknöl mot köksbordet. Som tur var blev Annas rygg bättre när hon hade rört på sig en stund. Min fotknöl får väl ett blåmärke.

VirrpANNA, min egen lokalkorrespondent, rapporterar.

Min egen lokalkorrespondent meddelar att det är inflyttning på gång i huset. Det ska bli spännande att få nya grannar. Det första intrycket av paret är att de var trevliga – de hälsade ju glatt, till skillnad från föregångarna som varken hälsade eller var glada.

Nu är det dags för mig att masa mig in i badrummet. Vi ska åka lite tidigare eftersom Anna ska inhandla en liten blomma till nån som fyller år. När jag kommer hem igen väntar tvätt och renbäddning av Toffelsäng. Och telefoni med huld moder i Östergyllen.

Ha en go lördag! 

Livet är kort.

Read Full Post »

Projekt Storstädning: Sovrummet

Ett inlägg om dagens delmål.

Dagens delmål var relativt lätt att uppnå. Och det var bra! Det behövs ”lätta” dagar mellan alla lite ”tyngre”. Eftersom det var minusgrader i morse väntade jag tills det blev lite varmare. Jag vet nämligen inte om det är så smart att putsa fönster i minusgrader. Googlade på det och fick bara fram att man skulle ha T-sprit i putsvattnet. Nån T-sprit finns inte här, så jag struntade i det. På utsidan var det ett tunt lager is. Jag hittade en gammal isskrapa – och tro nu inte att jag gör reklam när du ser bilden! – och skrapade lite lätt innan jag putsade.

Gardinerna rev jag ner först. Startade tvättmaskinen med dem ganska tidigt, för de skulle ju upp till läggdags igen och behövde dan på sig att torka. Här i huset verkar alla vara vakna före tuppen. Nya grannar har jag fått också, vägg i vägg med sovrummet och vardagsrummet. Härom kvällen ganska sent såg jag när de baxade upp möbler för trappan i trappuppgången bredvid min. Det stökas en del och ganska sent, så jag gissar att man arbetar utanför hemmet dagtid.

I övrigt kan jag konstatera att det tycks finnas föräldrar som struntar i att barnen skriker och föräldrar som skriker högre än barnen. Finns det några föräldrar som talar i normal samtalston med sina barn, tro? I will say no more – for now.

Hyllan i sovrummet innehåller verkligen en salig blandning. Det var nog egentligen inte tanken, men vad gör man när man har liiite för mycket böcker på för liten yta..? Bokhyllor tar plats!

Efter en liten avstickare i form av en påtvingad shoppingtur strök jag mörkläggningsgardinerna och hängde upp dem. Renbäddning och tvätt av överkast blir det i nästa vecka, om inte till helgen.

I morgon är det dags för badrummet, duschrummet och toan samt hallen. Sen är det bara vardagsrummet kvar till fredag. Och i helgen ska bilen tvättas och städas – om vädret så tillåter!

Här är några bilder från storstädningen i sovrummet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Drömmar, cook alone och knäppa filmer

Ett inlägg om gårdagen och om nattliga drömmar.

De senaste två nätterna har jag drömt så märkliga drömmar. Bara en av dem var en riktig mardröm – och ändå inte. Natten till igår drömde jag att jag befann mig på ett kaffekalas bland en massa tanter – och en manlig Twitterbekant (en person jag inte har träffat i verkligheten). Det var ett sånt där kaffekalas med sju sorters kakor och kaffe serverat ur porslinskannor med blommor på. Ingen mardröm precis, eller hur?

Kakor…

Men i natt, eller egentligen nu på morgonen, när jag för andra dan i rad somnade om efter en liten utflykt i bil med Fästmön till jobbet, hade jag en riktigt märklig dröm. Den var liksom lite både och. Både mardröm och rolig dröm. Det var sommar. Ur ett öppet fönster hörde jag en ung tjej som hade högläsning från facebook-kontot till en av mina… ska vi säga… anti fan club-personer?  Hon var riktigt spydig och häcklade personen ifråga. Själv blev jag mycket förvånad – och lite full i skratt! – att även nån annan tyckte att den här personen är smått löjlig med all sitt skryt. Samtidigt, utanför huset på gräsmattan, hade det samlats en skolklass, typ en förstaklass. Bland annat trillingtjejer i gula klänningar. Klassen visade sig vara… mina nya grannar… Ändå, trots alla barn, tog jag det rätt lugnt, för mitt mantra är, i dröm som i verklighet:

Det kan inte bli värre än det redan är!

Sen vaknade jag och insåg att klockan var efter nio och att det inte hade blivit nån FEM (= återvända till sängen för att läsa) idag heller utan stensömn i två timmar. Men det är OK. Antagligen behöver jag sova. Och bearbeta kaffekalas och trillingar i mina drömmar…

___________________________

Igår skulle jag för första gången laga en maträtt som är Annas specialitet och som både ungarna och jag älskar: Chicken Tikka Masala. Vi hade handlat hem grejor till maten redan i torsdags. Bara det att när jag skulle kolla receptet, som står på kryddmixpåsen, hittade jag ingen kryddmixpåse. Jag rev ut två (2) skåp i köket, kollade i gamla ICA-kassar, men ingenstans fanns nån jävla kryddmixpåse. Det blev till att köpa en ny på hemvägen när jag hade hämtat Anna från jobbet!

Jag är alltid så nervös när jag ska laga mat åt andra. Vill gärna ta en matlagningsöl så jag slappnar av lite. Hade det inte varit första gången som jag gjorde just den här rätten kanske det hade blivit en cookalong på en blogg nära dig. Nu blev det en cook alone. Men du ska likväl få veta hur enkelt det faktiskt var att laga Chicken Tikka Masala för två personer:

1. Tärna tre kycklingfiléer.
2. Stek kycklingen.
3. Häll på kryddmixen samt minst dubbla mängden vatten mot vad det står på påsen.
4. Rör ner crème fraiche.
5. Micra var sitt naanbröd på påse i en minut på 600 W. Stick några hål i påsen.
6. Ställ fram stark mango chutney.
7. Jag gjorde en sallad – det var helt onödigt.

Se här så enkelt i mitt lilla bildspel:

Detta bildspel kräver JavaScript.

I kväll vet jag inte om jag ska slå till vid spisen igen eller om vi ska ut till Annas pappa. Under dagen ska jag i alla fall damma och gå ett varv med dammsugaren. Det är fasen så mycket grus man drar in så här års!

Senare i afton är det dags för Bron. Spänningen är på topp i denna fantastiskt braiga svensk-danska TV-serie!

Fantastiskt braiga kan man inte säga om de filmer vi kollade på igår kväll! Maj gadd! Den ena filmen stängde vi av efter en halvtimme, den andra filmen såg vi till slutet, men den var mest bara konstig. Som tur var visade SvT säsongens andra avsnitt av Downton Abbey, annars hade tittarkvällen blivit ett totalt fiasko!

Nu har jag avslöjat att jag följer två TV-serier, Bron och Downton Abbey. Men följer DU några TV-serier och vilka då, i såna fall? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Fisk och bulle… Och buller

Klockan blev lite mycket innan jag kom hem. Men jag fick ett spännande uppdrag av fru Chef1 och nu hoppas jag att allting runt omkring klaffar. Det är nämligen lite tidspress på det hela. För egen del fixar jag det nog, jag hoppas andra involverade känner sig lika… övertygade. Eftersom det handlar om att skriva är jag inte orolig. Jag kan ju inte leva utan det skrivna ordet – oavsett om det ska vara tyglat i en uppgift eller ledigt och talspråkigt som här på bloggen.

Jag hade förvarnat Fästmön och hon stod och skramlade i grytorna med en ugnsfast form när jag kom hem. Jasminris och lax med fetaost- och pestoröra i ugnen stod på menyn. Till det serverades körsbärstomater och svarta kalamataoliver. Ganska salt, men mycket gott. Och lätt. Nästan så jag skulle klara av det. (Om det inte vore för det här med spisen…)

Nya grannarna bullrar mest. I kväll stod en stor van här utanför porten igen. Uppenbarligen river de ut köket. Usch, vilket tråkgöra! Trevlig yngre man, möte jag i alla fall, en ung man som hade både vett och hyfs att säga

Hej!

till skillnad från andra

buron här i närheten 

som Anna har lärt mig säga. Ja, hon har lärt mig själva uttrycket, alltså. Troligen mycket lokalt, men det låter som en sort som är lite… värre än puckon. Om vi nu ska ge oss in på gradskillnader och ordbetydelse och etymologi…

Uppe hos oss blev det senare andra bullar. Vi såg på gårdagens avsnitt på Den som dräper på DVD:n. Det är verkligen en skitbra, men mycket våldsam, dansk polisserie! Till den drack vi kaffe och åt var sin kanelbulle. Ja, det är sånt som tanter gör! 😉 Ser på våld och doppar bullar i kaffet.

Jag älskar kanelbullar! Men den här, som Elias och jag såg på Upplandsmuseet i somras, går inte att äta. Det är för övrigt Elias arm och finger på bilden.

                                                                                                                                                            Jag måste bara avslutningsvis reflektera över olyckor på väg till och från jobbet. I förra veckan noterade jag tre. Igår kväll såg jag veckans första krockade bil stå vid vägkanten på gamla E4:an, i morse såg jag en bil i ett dike på ena sidan, en bil med punka och intryckt vänster framflygel på den andra. Ärligt talat börjar jag bli riktigt, riktigt rädd… Hur kör folk??? Jag menar, jag kör ju bäst i hela Uppsala världen, men det hjälper ju inte mig om alla runt omkring kör som biltjyyyvar…

På tal om världen, nu ska jag se mig om i den. Bloggvärlden, alltså.

Read Full Post »