Faktum #9: Kexchoklad gör en skitig!

Kexchoklad är gott. Jag åt en igår. Men…

Min t-shirt var alldeles full av smulor och chokladfläckar och fick åka ner i tvättkorgen. Min Nike-bralla hade till och med chokladkladd på baken… Nej, fy! Kexchoklad är ingen bra choklad, den gör en skitig!

Read Full Post »

Fler datorer än människor i svenska hem

Jag är tvungen att läsa artikeln i Dagens Nyheter en gång till så att jag har uppfattat det rätt! Men jorå, nu finns det fler datorer än människor i svenska hem! Hur ska detta sluta???

Jag brukar inte sitta iförd endast tofflor vid datorn. Vad brukar du ha på dig???

                                                                                                                                                             Det handlar om 2,8 datorer mot 2,5 människor, allt enligt studien ”Svenskarna och internet” som tagits fram av stiftelsen .SE Skälet till att antalet maskiner är högre än personer är, enligt .SE, att vi använder datorer till olika saker – en för att jobba med, en för musik, en till barnen och så vidare. Förut var det mera så att man turades om att sitta framför hemmets enda dator. (Jorå, jag minns äggklockan vi använde i mitt förra liv – till barnen.)

Samtidigt är det många som inte har tillgång till dator och internet. Vanligen hittar man datorlösa i åldersgruppen 75+, en nätt liten grupp om cirka 800 000 personer. Hela 66 procent av dessa använder inte internet alls. Och med tanke på att allt fler offentliga tjänster med mera finns mer och kanske enbart på internet uppstår förstås problem kring tillgängligheten för de äldre.

Jag använder i princip tre datorer. Jag har en stationär och en mindre lap top hemma samt en stationär på jobbet. Hur många datorer har du tillgång till???

Read Full Post »

Blev Plain Jane mördad???

Läser i ett TT-meddelande att det nu finns misstankar om att Jane Austen blev mördad. Med arsenik. Hon dog tämligen ung, bara 41 år.

Ser hon inte lite brun ut, Jane?

                                                                                                                                                            Jane Austen föddes 1775 och avled redan 1817. Hon skrev kärleksromaner och är en av dem som ofta lyfts fram som den tidens brittiska kvinnliga författare. Hon har till exempel skrivit böcker som Förnuft och känsla, Stolthet och fördom och Emma. Jag läste bland annat Emma när jag pluggade litteraturvetenskap och det var en traaadig historia, minns jag att jag tyckte.

Man har länge trott att Jane Austen avled på grund av sjukdom. En sjukdom som lyfts fram är Addisons sjukdom, som min mamma har. Den är ganska ovanlig och den är kronisk. När Jane Austen levde fanns det säkerligen ingen bra behandling för att hålla sjukdomen i skick. Ett av de symtom som patienter med Addisons sjukdom ofta får är att de får färgförändringar i huden. Man kan tycka att personerna ser lite solbrända ut, ungefär. (En del säkert mer, andra säkert mindre.) Men nu har deckarförfattaren Lindsay Ashford kommit med en teori om att Jane Austen mördades – med arsenik. Ett tecken på det ska ha varit att hon just ändrade ”färg”, nåt som Jane Austen själv har skrivit om.

Frågan är om gåtan får nån lösning… Vem skulle vilja mörda en kvinna som skrev kärleksromaner? En försmådd älskare som omnämns i nån av romanerna, månntro?

Read Full Post »

Så illa är det inte!

Nog lever jag fortfarande! Föregående inlägg ska inte tas på alltför stort allvar. Jag tror inte jag varken avlider av magsår eller tarvar Sjukstugan i Backens intensivvård för detsamma. Du vet, ont krut förgås inte så lätt… Jag använder bara bloggen för att gnälla över mina småkrämpor, så där som tanter och andra gör ibland.

Nej, jag gläds idag åt den gemenskap och det utbyte jag har av kollegor! Som novis på området stapplar jag fram, men får god ledsagning av kompetenta personer i varma kläder. Det är väl spenderad tid, mina morgonpromenader måndag till torsdag…

En bild från min soliga morgonpromenad.

                                                                                                                                                            Och även om jag darrar nervöst välkomnar jag L och J som läsare här på bloggen! Det var fint att ni delgav mig att ni läser mina enkla ord och långa och allt för många inlägg. Men kom ihåg att det går att kommentera – anonymt, det är bara bloggägaren (=jag) som vet den riktiga identiteten, om man vill det, öppet om man vill det.

Det var verkligen skitkallt i morse! Frosten låg långt in på förmiddagen som ett vitt täcke över gräsmattorna här. I morse kunde jag inte låta bli att kräla i förnan och fota ett frostigt, vackert lönnlöv. Bara för att…

Det var verkligen skitkallt i morse…

                                                                                                                                                          Förmiddagen har gått i ett rasande tempo, med möte, ett och annat webbpilleri samt en textbearbetning. Den senare planerar jag att färdigställa i eftermiddag. Jag jobbar med stängd dörr, men för att ingen ska få för sig att jag är ett Asocialt Element har jag skrivit några förhoppningsvis vänliga rader på dörren om att jag jobbar intensivt, men att det går bra att knacka på och att jag inte bits…

Read Full Post »

Trögt, ont och tröttigt

Jag tycker att det känns lite trögt just nu. Och jag tror inte att det enbart handlar om att jag sover urkasst. Sömnen har alltid strulat när jag har mycket omkring mig. Just nu känns som fullt upp – och lite till. Jag får spännande uppdrag från olika håll, men det som ger mig saker att fundera om nattetid, när jag borde sova, är att jag så gott som aldrig får färdiga underlag. När jag ber om kompletteringar eller att man ska precisera får jag inga svar. Konstigt…

Under dagen hoppas jag på att få textunderlag som jag kan jobba med inför ett möte på fredag förmiddag. Jag måste också kolla läget med den kommande grafiska profilen så att jag inte tar fram material som sen inte kan användas mer än en kvart…

Samtidigt, det här med sömnen stör mig inte egentligen. Med stigande ålder är det ju faktiskt så att de flesta av oss behöver mindre sömn. Däremot tror jag att bristen på ljus är mindre bra. Numera sitter jag ju för det mesta inomhus hela dagarna utan att få så mycket ljus på bleknosen – de raska promenaderna till och från morgonmötena har visat sig vara ganska bra just för att jag då får lite ljus och motion. Det är stadigt uppför hela vägen dit… Men flåset blir bättre och bättre…

Magen är inte i bra skick just nu. Jag medicinerar ju mot magsåren sen många år tillbaka och av och till ger de sig till känna trots det. Jag tror att jag får konsultera doktor Tofflan – jag har hört att hon ska vara en riktig kameleont auktoritet inom medicinen! Närå, jag tror att jag eventuellt ska ringa doktor Anders – som ju är en riktig doktor –  och höra om det inte är dags för en liten gastroskopi. Det var ett tag sen. Inte för att jag saknar undersökningen och inte för att jag är masochist, men… Det kan ju vara bra att kolla hur såren ser ut. Jag funderar också på om jag inte borde byta medicin, för den jag har är enligt forskarrön tyvärr sån att symtomen återvänder omedelbums när man har slutat medicinera. Och periodvis är magen riktigt bra, så bra att jag faktiskt inte vill ta varken en eller två tabletter per dag som jag är ordinerad. Just den här veckan är magen däremot inte bra och då får jag öka dosen.

En icke kul undersökning…

                                                                                                                                                               Julen börjar stressa mig lite. Vi har dessutom en födelsedag i familjen i början av december och den blivande 19-åringen har inte skickat nån önskelista. Och så varje gång jag pratar med mamma är det numera inte enbart prat om hennes krånglande telefoner utan också om resan hit i jul och riksfärdtjänsten. Jag är nästan säker på att det blir jag som får åka 2 x 30 mil för att hämta henne och 2 x 30 mil för att köra hem henne. Välfärdssamhället fungerar inte idag för dem som behöver just samhällets hjälp. Vi som klarar oss själva (försöker, i alla fall!) inser inte detta förrän det drabbar oss med buller och bång. Jag har mina nyfunna erfarenheter, erfarenheter som jag för alltid bär med mig. En bra sak har de fört med sig och det är att jag är än med lyhörd för andra som har det svårt. Men jag kan inte frälsa världen, bara försöka vara en medmänniska så gott jag kan.

Det här inlägget är tidsinställt och skrivet före läggdags. Kanske den nya dagen ger mig andra tankar och erfarenheter…?

Read Full Post »