Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grafisk profil’

Ett omorganiserat inlägg.


 

Kära Statsministern, Gud eller Nån!

Nu tycker jag att det är dags att du ger mig den där posten som generaldirektör vid Myndigheten. Myndigheten och jag har haft så många mindre lyckade möten och eftersom jag får göra allt arbete i princip själv kan jag inte hjälpa att jag tycker att här behövs en Omorganisation. Ja, med stort O. För en myndighet som inte lever upp till sitt namn, som inte utför det namnet säger att den ska göra, behöver ses över. Rejält. Med en teoretisk högtryckstvättmaskin.

Du kanske hävdar att ett namnbyte skulle vara enklare. Betänk då bara alla miljoner som skulle behöva läggas på att låta en extern aktör skapa en ny grafisk profil. Nej, just det. Inte värt det. Dessutom tror jag att även du tror och vill att tanken med Myndigheten var god – och den har möjligheter att faktiskt leva upp till sitt namn! Med rätt uppdrag och efter en rejäl ”tvätt”, alltså.

Inne i biltvätten

Det behövs en rejäl högtryckstvätt.

 


Det är här jag kommer in.
För jag har ju fått göra allt från handlingsplaner och att tipsa om tester och hur man genomför stormöten med heterogen målgrupp till att få återkoppling av rapporter, telefonsamtal och e-post, få till stånd personliga möten samt coachning inklusive översyn av handlingar. Med mera. Jag börjar bli trött på att få göra det utan lön.

Det finns mycket kompetens inom Myndigheten, men du förstår, Kära Statsministern/Gud/Nån, de som vill göra nåt bra lyfts inte fram. I stället får vi ”kunder” träffa oengagerade och sömniga personer i nån sorts Tröstlöshetens väntrum. Ett väntrum fyllt av den där ovan nämnda heterogena målgruppen. Eller människor, med ett annat ord.

Först och främst vill jag därför flytta ner ett antal frontfigurer från Myndighetens telefoniska Kundtjänst till golvet. Där sitter en massa duktiga och lösningsorienterade Myndighetsanställda. Jag pratade med en senast i morse. Anita gjorde verkligen allt för att hjälpa mig. Men till vilken nytta när Myndigheten inte ens svarar i telefonen..?

Ta då ner dessa frontfigurer till Tröstlöshetens väntrum så att de får göra det braiga jobb de gör per telefon fast på golvet. För de anställda som står där har till och med svårt att ordna de mest basala ting som att beställa biljetter. I verkliga livet skulle vi aldrig acceptera att en kund först får höra

jag ordnar det nu under eftermiddagen, lita på mig

till att nästa dag skamset få lyssna till ursäkten

det kom sjukdom emellan.

Det duger inte när detta kan orsaka inte bara irritation utan inkomstbortfall och framtida men för kunden. Kunden befinner sig nämligen i en väldigt utsatt position och sånt som sjukdom existerar inte på kundens papper. Däremot i verkligheten, förstås, men det får kunden hantera bäst den vill.

telefoner

Ta ner frontfigurerna från den telefoniska Kundtjänsten till golvet.


Som steg två
vill jag se till att alla anställda handläggare går en kurs i att svara i telefonen alternativt att ringa tillbaka samma dag. Att bara ha kontakt via e-post räcker inte när det handlar om Myndighetens uppdrag. Det rätta uppdraget, vill säga. Det räcker inte heller att hänvisa kunder till att googla (!) – uppenbarligen kan varken en del kunder eller anställda det. Då måste man prata. Igår såg jag ett förträffligt exempel på hur en anställd bemötte och hjälpte en kund i tårar. Mer sånt!

Det tredje steget är att anställa byråkrater vid Myndigheten som vill vara lite mindre byråkratiska än ”alla andra” och lite mer flexibla. Nöjda kunder skapar nämligen nånting som kallas goodwill. För kunder pratar med varandra och åsikter sprids från mun till öra till mun i alla oändlighet. En dag kan det faktiskt vara så att även Myndigheten behöver rekrytera personal AKUT. Men vem vill jobba på ett ställe som de flesta/många tycker illa om?

Kära Statsministern/Gud/Nån, jag kan räkna upp ännu fler steg och jag kan tala om för dig hur stegen skulle kunna genomföras. MEN… och här kommer det: det krävs en insats från dig också:

Myndigheten behöver nämligen få rätt uppdrag
och tillräckligt med resurser för att utföra detta på bästa sätt.

Jag kan dessutom mycket väl tänka mig att de anställda som har tätast kundkontakt IRL får arbetstidsförkortning. På så vis blir myndigheten ett föredöme när det gäller att måna om sina anställda. Vidare kan även Myndigheten sätta fler människor i arbete och bidrar på så sätt också till att minska arbetslösheten här i Sverige. Och sen vill jag inte höra talas om särskilda satsningar på unga och utlandsfödda! Alla människor har lika värde, sägs det och det betyder att alla kunder hos er har rätt att få hjälp till en framtid. För om vissa grupper ska få särskilda förmåner kan vi lika gärna införa ättestupa igen.

Nå… När kan jag tillträda GD-posten?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nä inte precis. Inte precis att det blir några barn gjorda när datorerna bara krånglar. Jag har i alla fall fått motion eftersom jag har sprungit mellan institutionerna några gånger för att kunna skriva ut. Tjolahopp! Nu har jag tagit lite rast bara för att.

fötter med hundar på strumporna
Har lagt upp fötterna en kort stund – det är ju eftermiddagsfikarast.


Det regnar ute.
Smattrar mot fönsterblecket. Jag undrar var den där solen och värmen är som skulle komma den här veckan. Men det kanske var en helt annan vecka?

En sen, kvick och lätt lunch blev det idag med S och C. Jag fick ett enkelt uppdrag av C idag på förmiddagen. Fixade det nästan på två minuter – sen började datorn att trilskas. Nu har jag åtminstone fått fram nånting som kan presenteras för ledningsgruppen. Lite sjuk väg, tycker jag, att ledningsgruppen ska ha en åsikt om en layout, en enkel formgivning som följer vår grafiska profil. Men så är gången när somliga inte vill/kan utföra den här typen av uppdrag utan de hamnar på mig. Jag upptäckte att jag trampade i ett getingbo, nämligen. I stället för att stanna kvar lyfte jag på foten och gick till prefekten. La fram ärendet i korta drag. Sen beslutade prefekten hur gången ska vara. Fine!

argt bi
Jag tänker inte stanna kvar och bli stungen.


Här på institution 1
är annars alla vänliga. Tänk att det tyvärr finns såna som inte kan vara vänliga på varje ställe! Såna som ger en klumpar i halsen med sina ironiska uttryck och menande blickar! Jag gör mitt bästa för att se bort från såna… getingar. Vänder mig mot de snälla, varma. Som B, som tyvärr, tyvärr slutar om ett par veckor. B frågar alltid hur läget är med mig när jag kommer. Bryr sig, undrar, oroar sig. Medan jag bara är luft för andra…

Jag fick ett erbjudande om ett mindre uppdrag idag, typ nån veckas jobb för att bygga en webbplats. Gratis skulle jag jobba också. Så nej, jag tackade nej, faktiskt. Men föreslog att vi kanske kunde luska finansiering på var sitt håll. Jag har ju liksom räkningar och lån att betala, till exempel. Jag tog inte ens illa upp. Jag förklarade i stället min situation och jag tror att man förstod att även såna som jag behöver en inkomst. Och webbplatser bygger man inte på en kaffekvart, heller. Den kvarten som nu är till ända. Blogginlägg, däremot, kan man skriva på så kort tid.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var en lite märklig känsla i morse att inte svänga in till nya jobbet utan fortsätt ända ner till gamla stället. Men kul också! Jag skulle hämta ett headset – jag lyssnar en del på webbseminarier och det är mest praktiskt att lyssna i lurar då eftersom man stör minst. Om jag har nå kritik mot bygget här så är det att det är väldigt lyhört. Jag hör i princip ”allt” kollegan IS säger när det telefonpratas. Och det kanske IS inte vill egentligen..?

Jag fick mina lurar och träffade också på gamla kollegorna E och BS i huset. Innan jag lämnade byggnaden tittade jag in till den hjärtegoa Lena som har varit sjuk ända sen vi var ute och käkade. Jädra lång baksmälla, tyckte jag, men troligen var det vinterkräksjuka i kombination med nånting annat. Jag är evigt tacksam att jag inte blev smittad! Jag hade ju själv varit risig i magen helgen innan och blev rädd att jag hade smittat Lena i stället. Men min magsjuka berodde nog på C-vitaminen… ehum… 😳 Ganska typiskt mig, annars, att bli sjuk när jag var ledig – jag hade ju semester på fredagen när eländet började och sen var jag ledig ända tills onsdagen när jag började jobba på nya stället.

På vägen ut träffade jag ”Lisbeth” som verkade otroligt världsfrånvänd eller väldigt, väldigt trött, för jag tror knappt hon uppfattade att det var mig hon hälsade på när hon pep uppför trappan. Men glad blev jag för sms:et som kom nyss – vi ska ses och luncha på torsdag! Då får jag nog höra inte bara ”det senaste” utan en och annan rolighet!

En annan person som det var extraroligt att träffa igen – och det var precis innan jag skulle hoppa in i bilen och åka iväg – var BH. Hon är så snäll och glad och jag passade på att ge henne en rejäl kram och tacka för vinet (det var nämligen hon som hade skött inköpet, misstänker jag starkt). Sen kom S och H och vi växlade några ord. Avslutningsvis lyckades jag uppehålla L när hon klev ur bilen, men å andra sidan var det till 99 procent jobbsnack, så…

Ryggen känns av igen idag efter att faktiskt ha känts bättre igår kväll. Fästmön och jag mumsade på bland annat whiskyädelost som hon hade köpt på Distingsmarknaden. Tyvärr blir det en hel del sittande på jobbet. Först ska jag på en föreläsning om video- och datormöten på förmiddagen, sen ska det, enligt L

showas

kring varumärket och den nya grafiska profilen på eftermiddagen. Spännande! L ska prata om skrivande och språk, frågor som intresserar mig. På tal om skrivande fick jag bakläxa av Anna igår på en av mina bloggtexter. Hon undrade

Var du trött eller stressad när du skrev?

Texten vimlade av inte bara stavfel och grammatiska fel utan var även rent generellt dåligt skriven. Fy mig! 😳 Men jag gör inte som TT i alla fall, hittar på ord. Är det nån som vet vad det understrukna ordet i texten på fotot betyder??? Jag fotade notisen ur morgonens lokalblaska.

Uthålpåligast – nån som vet vad det betyder??? 

Read Full Post »

Idag ska jag börja mina intervjuer med medarbetarna på institutionen. Jag har tre intervjuer inbokade under dagen, den första klockan nio. Av det skälet – samt att Fästmön började jobba klockan sju och jag skjutsade henne först till jobbet – var jag här strax efter klockan sju i morse. Bara det att jag inte kom in genom stora entrén. Kortet funkade, apparaten lyste grönt, men när jag tryckte koden blev det rött, rött. Väntade ett par minuter, inte så farligt, det är ju bara runt tio grader kallt idag. Först kom en hantverkare. Nej, han hade besökskort och ingen kod. Nu var vi två som väntade. Men strax kom en kille som jobbade här så vi fick komma in i värmen.

Hissen vågade jag inte ta eftersom M har matat mig med en skräckhistoria om nån vars kort inte har fungerat och som därför har blivit instängda i hissen. I tre timmar. Så jag gick alla fem trappor upp – för att mötas av en låst dörr. Provade mitt kort igen – nada! Svor och blev ilsken, det fanns inget att sitta på här utanför och flåset var ju som det var efter fem trappor. Sen tänkte jag på att jag alltid skryter om att jag har sifferminne, trots min falska dyskalkyli. HA! Detta sifferminne fungerade bara ganska bra idag – jag hade förstås vänt på siffrorna. För jag började rota i min väska efter min fusklapp och HEPP! Jag slog siffrorna i rätt ordning och kom in!

Nej, här finns inga rulltrappor. 😦


Jag har ont i ryggen idag.
Det började redan i helgen, trots att jag inte ville det. Visst är det väl märkligt? I samband med nya jobbet fick jag ju ett höj- och sänkbart skrivbord, vilket ryggen älskar. Men då passar den på att börja krångla. Värken kom i lördags och jag trodde att jag hade sträckt mig lite. Troligtvis har jag blivit kall i bilen, så nu har jag letat fram ett sittunderlag och lagt bakom fårskinnet på förarsätets rygg. Och så står jag och jobbar.

Inledde arbetsdagen med att starta datorn. Den gick igång betydligt snabbare än nere på fakulteten. Nu har jag ägnat en stund åt att förbereda frågor. Först ut denna morgon är en doktorand. Efter lunch ska jag intervjua en biträdande forskare och tillika fil dr samt efter det ytterligare en doktorand. Det rör på sig!

I morgon blir det inga intervjuer alls. I stället blir det ett föredrag om möten och konferenser genom video och dator på förmiddagen och på eftermiddagen presenteras ”företagets” varumärke och den nya grafiska profilen.

Idag och i morgon är det marknad på Vaksala torg, men jag lär inte hinna gå. Och för resten ska Anna gå redan klockan 13 idag tillsammans med Linn. På inköpslistan står strumpor och det är nåt även jag borde investera i. Men jag har ett tag till så jag klarar mig. Sen har jag ju fortfarande den fina t-shirten jag köpte, den som jag hittills inte har vågat ha på jobbet…

Denna har jag inte vågat ha på jobbet. Än. 

Read Full Post »

Så har min första semesterdag snart gått till ända. Mörkret som har sänkt sig är nästan kompakt. Det känns som om dan bara har dragit förbi, men lite nyttigt har det blivit gjort ändå.

Jag har försök torka av lite i köket efter att det tillretts julmat där. Men dofterna blir jag inte av med – det stinker doftar sill, lök, stekta kycklingköttbullar… och bajsost, som Elias säger, trots att den är inpackad i två plastpåsar.

Var iväg till Stormarknaden idag för att inhandla gröngöling. Cirkulerade i minst en kvart där innan jag hittade parkeringsplats. Och granförsäljningen var naturligtvis flyttad från stället den var på förra året – till rakt motsatt ställe på andra sidan byggnaden. Jorå, jag svor några gånger. Det var främst kärringar som inte kunde parkera och mammor med småbarn som jag skulle ha kedjat fast vid mig och gubbar som var uppstressade och suckade irriterat när jag betalade min lilla gran som fick mina mentala eder. För lite uppfostrad är jag, trots allt, så jag bara tänkte det mesta. Utom när jag sitter i bilen – då svär och skriker jag alltid högt.


Årets lilla gran i nätat skick på ballen*.

                                                                                                                                                             Granen jag köpte var inte världsastor, men nåt mellanting mellan vanlig rödgran och kungsgran. Trots att den knappt når mig över huvudet kostade den 440 pix.

Jajamens!

som BJ skulle ha sagt.

Här rullar pengarna fritt,

som jag säger och svettas lite.

Granen barrade inte mycket i bilen och jag la den på baksidan av min filt. Filten skakade jag sen av och jag hittade inte många barr i inne i bilen sen! Lyckades fälla passagerarsätet fram på ett smartare sätt och jag hade nog kunnat ta med mig en större gran hem, den hade fått plats. Men när det gäller granar spelar storleken inte nån avgörande roll för mig. Eller jo! Granen ska inte vara för stor, för det är trångt här hemma och den får stå upptryckt i ett hörn. Men det är ju doften som är det viktiga! Nu när sill, lök, kycklingköttbullar och bajsost har trängt bort den underbara doften av mina tre blåa hycanciner hoppas jag att granens intåg – vilket nog sker redan i afton – ska gå segrande ur kampen om att bli min näsas favorit! Det kommer en bild sen, förstås, på mitt

Maaasterpiece!

Efter graninköpet och en mugg java packade jag in mamma och rollator och for till ICA Heidan och handlade. Det hade liksom inte funkat att dra till ICA Kvantum och forcera massorna. På ICA Heidan var det en dragspelande tomte som förföljde mig igen. Jag vet inte vad det är med dragspelande tomtar, men de tycks tro att jag estimerar deras närvaro. Det gör jag… inte.

Hemma igen blev det nyperkolerat kaffe och var sitt pecanwienerbröd. Och så grävde vi lite i chokladasken som jag fick med mig från jobbet – jag och en tjej fick ju en stor sak att dela på.

Kom på att jag glömde visa att jag inte bara fick fikon på gårdagens möte utan också två julklappar från avdelningen. Den ena blir säkert väldigt användbar. Det var en Barry – och då snackar jag inte en av bröderna Gibb – utan en sorts säck som man bär ut granen i när det är tjugondag knut.


Barry tror jag blir användbar i januari!

                                                                                                                                                           Den andra klappen var, för jag vet inte vilken gång i ordning, handdukar med ny logotyp på – det lanseras en ny grafisk profil på jobbet efter nyår. Ja ja, grönt är skönt, men inte min favoritfärg, kan jag väl säga. Handdukar går kanske ändå åt och är en användbar pryl, även om det är en fantasilös julklapp.


Grönt är skönt – men inte min favoritfärg…

                                                                                                                                                        Fästmön saknar jag som 17 och jag tror att det är ömsesidigt. Hon messade en bild för ett tag sen på ett rum hon har storstädat idag. Jag kände inte igen det, men när jag såg datorskärmen som skymtade till höger på bilden insåg jag att det är Slaktar-Pojkens rum. Vilken snäll mamma, va´?.. Som städar sin snart 21-årige sons stia rum…

Om du har orkat läsa ända hit är nog både du och jag värda Nobelpriset… Jag tänker dricka vin i kväll igen, för jag står inte ut annars. Mamma får revbensspjäll, jag grillad kyckling och så några kladdsallader till. Snabbt och enkelt och rätt gott! Vad ska du äta i kväll???

                                                                                                                                                          *ballen = balkongen

Read Full Post »

Jag tycker att det känns lite trögt just nu. Och jag tror inte att det enbart handlar om att jag sover urkasst. Sömnen har alltid strulat när jag har mycket omkring mig. Just nu känns som fullt upp – och lite till. Jag får spännande uppdrag från olika håll, men det som ger mig saker att fundera om nattetid, när jag borde sova, är att jag så gott som aldrig får färdiga underlag. När jag ber om kompletteringar eller att man ska precisera får jag inga svar. Konstigt…

Under dagen hoppas jag på att få textunderlag som jag kan jobba med inför ett möte på fredag förmiddag. Jag måste också kolla läget med den kommande grafiska profilen så att jag inte tar fram material som sen inte kan användas mer än en kvart…

Samtidigt, det här med sömnen stör mig inte egentligen. Med stigande ålder är det ju faktiskt så att de flesta av oss behöver mindre sömn. Däremot tror jag att bristen på ljus är mindre bra. Numera sitter jag ju för det mesta inomhus hela dagarna utan att få så mycket ljus på bleknosen – de raska promenaderna till och från morgonmötena har visat sig vara ganska bra just för att jag då får lite ljus och motion. Det är stadigt uppför hela vägen dit… Men flåset blir bättre och bättre…

Magen är inte i bra skick just nu. Jag medicinerar ju mot magsåren sen många år tillbaka och av och till ger de sig till känna trots det. Jag tror att jag får konsultera doktor Tofflan – jag har hört att hon ska vara en riktig kameleont auktoritet inom medicinen! Närå, jag tror att jag eventuellt ska ringa doktor Anders – som ju är en riktig doktor –  och höra om det inte är dags för en liten gastroskopi. Det var ett tag sen. Inte för att jag saknar undersökningen och inte för att jag är masochist, men… Det kan ju vara bra att kolla hur såren ser ut. Jag funderar också på om jag inte borde byta medicin, för den jag har är enligt forskarrön tyvärr sån att symtomen återvänder omedelbums när man har slutat medicinera. Och periodvis är magen riktigt bra, så bra att jag faktiskt inte vill ta varken en eller två tabletter per dag som jag är ordinerad. Just den här veckan är magen däremot inte bra och då får jag öka dosen.


En icke kul undersökning…

                                                                                                                                                               Julen börjar stressa mig lite. Vi har dessutom en födelsedag i familjen i början av december och den blivande 19-åringen har inte skickat nån önskelista. Och så varje gång jag pratar med mamma är det numera inte enbart prat om hennes krånglande telefoner utan också om resan hit i jul och riksfärdtjänsten. Jag är nästan säker på att det blir jag som får åka 2 x 30 mil för att hämta henne och 2 x 30 mil för att köra hem henne. Välfärdssamhället fungerar inte idag för dem som behöver just samhällets hjälp. Vi som klarar oss själva (försöker, i alla fall!) inser inte detta förrän det drabbar oss med buller och bång. Jag har mina nyfunna erfarenheter, erfarenheter som jag för alltid bär med mig. En bra sak har de fört med sig och det är att jag är än med lyhörd för andra som har det svårt. Men jag kan inte frälsa världen, bara försöka vara en medmänniska så gott jag kan.

Det här inlägget är tidsinställt och skrivet före läggdags. Kanske den nya dagen ger mig andra tankar och erfarenheter…?

Read Full Post »

Läste just att WordPress legat ner i nästan två timmar, troligen under natten eller tidiga morgonen nån gång. Tänkte på alla dem som satt och skrev och som sen inte kunde skicka upp sina inlägg för publicering… Sånt kan göra en milt sagt GALEN! Datorer och ny teknik är jättebra – när de fungerar. När tekniken INTE fungerar kan man få både gråa hår och vita. Det lustiga är att allt kan plötsligt börja fungera igen – utan att man får nån förklaring varken till strulet eller till fungerandet… Vad gäller WordPress-strulet verkar det som om en kabel placerats fel, vilket gjorde att bloggarna styrdes över via en alltför liten router. Detta gjorde trafiken seg och till slut blev det tvärstopp. Men en kabel kan ju inte ha flyttats av sig självt utan torde ha haft hjälp av mänsklig hand…

Idag sitter jag vid stor-datorn hemma och tycker att den är fruktansvärt seg. Det känns som om nätet är segt, rättare sagt. Lite märkligt med tanke på att jag har en av de snabbaste linorna man kan ha, enligt Bredbandsbolaget. Till min lilla dator har jag ett trådlöst modem som jag ansluter som en sticka i ett av usb-ingångarna. Det modemet är också snabbt, det snabbaste trådlösa, om man får tro säljarna och reklamen för 3. Men den här gången tror jag faktiskt på detta! Så om den fasta linan fortsätter att sega kanske jag byter och stoppar in det trådlösa.


Den här lilla stickan är det krut i!

                                                                                                                                                       Såg i en medlemstidskrift jag får att dess råd för information och media söker en informatör med tips och idéer. Blev lite osäker på om det var en platsannons eller inte, men jag funderar på att slänga iväg några rader via e-post. ”Föreningen” behöver hjälp med att ta ett samlat och bättre grepp kring sitt informationsflöde och de kanaler som används idag. Jag skuttade direkt till hemsidan för att kolla läget.

Där var det minst sagt lite kaos! Startsidan består av en bakgrundsbild som nästan skymmer länkarna till resten av sidorna. Och de olika sidorna sen verkar inte hänga ihop alls – ingen sorts gemensam grafisk profil där, inte. Nu kanske inte en ”förening” ska ha och slaviskt följa en gemensam grafisk profil, men när det spretar åt olika håll ger det ett allmänt rörigt intryck.


Ska jag smattra iväg ett mejl och erbjuda mina tjänster?

                                                                                                                                                         Så nu funderar jag alltså på att slänga iväg några rader och erbjuda mina tjänster, tankar och idéer. Inte för att jag skulle kunna skapa några under, men en person, som på sätt och vis är utomstående (inte i den innersta ”föreningskretsen”) kanske ser med lite andra ögon på saker och ting..?

Read Full Post »