Tintin – Steven Spielbergs tappning

En upplevelse som nästan inte kan återberättas! Så vill jag beskriva Steven Spielbergs Tintin som Fästmön och jag var och såg i kväll i 3D och med engelskt tal. (Vi trodde nämligen att det engelska talet skulle rädda oss från ungjä… barn, men icke!)

Tintin, tecknad fast ändå otecknad, i Steven Spielbergs tappning.

                                                                                                                                                            Den här filmen är både spännande och rolig redan från början, precis som man vill att Tintin ska vara. För när man inte längre får höra Tomas Bolme som Tintins röst, kan man lika gärna höra Jamie Bell. I den här filmen träffas Tintin och kapten Haddock för första gången. Det handlar om Rackham den Rödes skatt, en skatt som egentligen tillhörde kapten Haddocks förfader Haddoque.

Kapten Haddoque? Nej, Anna i 3D-brillor.

                                                                                                                                                                 Det var en riktigt häftig upplevelse att se filmen i 3D! Fast brillorna kunde ju ha varit lite snyggare – och lite mindre. De stack liksom ut långt bak på sidorna… Vidare tycker jag att det är extremt snålt av SF att ta 30 kronor betalt för att det är en 3D-film, när man som jag kommer med ett biopresentkort. Ett presentkort ska motsvara en biljett för en film – utan att man ska behöva betala nåt extra. Det står på biljetten. Dåligt!!!

Snålt av SF att ta ut 30 kronor trots att jag hade ett presentkort!

                                                                                                                                                            Jag tycker att 130 kronor är väldigt mycket för en biofilm som för övrigt redan finns att köpa på DVD. Men jag tycker filmen i sig är mycket sevärd och ångrar inte kvällens biobesök, även om det har sina fördelar, ibland, att titta hemma i TV-soffan. Till höger om Anna placerade sig nämligen en (helg?)pappa med sitt högst treåriga barn. VA?! Det var elvaårsgräns för filmen! Ungen satt och sparkade hela tiden så sätena gungade och efter en kvart ville han gå. Tacka 17 för det, en svensk unge på tre år fattar väl inte ett ord engelska?! Filmen var alldeles för läskig, dessutom, så jag förstår mycket väl att pojken ville gå. Har inte biopersonalen nån funktion att förhindra sånt här???

Förutom barnet var det otroligt störande med allt prasslande av godispapper och popcorndoften låg flottig över våra huvuden. Men samtidigt… Det är mysigt att gå på bio och sitta och hålla handen. Och betydligt häftigare ljud och bild än där hemma!..

För publiken, biljettpriset och snåla SF: IG, för filmen: MVG!

Read Full Post »

Dimmigt…

Dimmigt… Ja, det var det i morse och minusgrader där till när jag skjutsade Fästmön till jobbet strax före klockan sju. Så sen åkte jag hem och la mig i varma, goa sängen igen – och sov till klockan var närmare tio… Sovmorgon är skönt, no doubt about it!

Så här dimmigt var det häromdan…

                                                                                                                                                            Jag skulle ju städa idag – och det gjorde jag också – men hela dan blev seg och jag kände att jag inte orkade stressa utan också ville ta det lugnt.

Mamma fick ett telefonsamtal vid tolvtiden. Då hade jag städat klart, men jag var ännu inte duschad och ren i håret. Frukost blev det först klockan 13…

Anna slutade klockan 14 och jag var hela fyra minuter sen! Fick kompensera det med att köpa lördagsgodis på ICA Heidan (där jag tror att folk inte har lika bajsiga fingrar när de gräver i lösgodisburkarna). Vi passade på att inhandla något litet till Annas pappa, dit vi ska i morgon eftermiddag.

Nu slappar vi lite med kaffe och godis; Anna gjorde äggmacka av det kokta ägget jag hade sparat till henne. Halv fem åker vi ner på stan för att köpa biobiljetter och äta kinamat. Jag hoppas verkligen jag får lön i slutet på månaden… Hur som helst, i veckan kom mitt anställningsbevis och jag blev så glad att jag nästan ville rama in det och sätta upp det! Men det är ju bara på två månader och känslan om jag inte får Tjänsten… Tja, need I say more?

Dimman har nu återvänt och lagt sig som en fuktig filt över oss. Jag har svurit över en port och öppnat en port åt en närboende, jag har erbjudit personer från mitt förra liv att låna en plats, jag har talat med nån som jag idag ser på med nya ögon. När jag vågar möta demonerna visar sig de allra flesta inte alls vara några demoner.

Read Full Post »

Vit oleander

Janet Fitchs bok Vit oleander kom ut 1999 och har alltså ett antal år på nacken. Men den tar upp ett rykande hett ämne: föräldrar som sviker sina barn. Jag hittade boken, inbunden och i ett fint skick, för 30 pix i somras, hos Bok-Anna i Hamnen. Den var helt klart värd de tre guldtiorna.

En bok om svek.

                                                                                                                                                     Oleander är en vacker och väldoftande blomma som finns i flera färger. Den är också väldigt giftig. Det är vit oleander som flickan Astrids mamma Ingrid (de har skandinaviskt ursprung) ger sin före detta älskare. Hon mördar honom och hamnar i fängelse. Astrid kommer till fosterhem. Inte bara ett – flera. Hon blir en kameleont som försöker anpassa sig till varje familj och dess sätt att vara. Det enda hon vill, egentligen, är att bli en älskad dotter. Men även i fosterfamiljerna sviks hon. Det ultimata sveket, det från modern, får ett än större djup i bokens slut.

Det här är en fruktansvärd historia om en mamma som hela tiden skriker (brevledes, framför allt) att hon älskar sitt barn, men som gång på gång sviker henne grovt. En stark berättelse. Bitvis blir den ändå ganska seg, så den når inte upp till toppbetyg från mig.

Read Full Post »