Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘nya ögon’

En titt med nya ögon på en Miss Marple-film.


Igår kväll
visade Sjuan Miss Marple: Varför frågade de inte Evans? (2008). Jag bänkade mig som vanligt – och insåg att jag hade sett filmen tidigare. Jag har till och med bloggat om den, för över fyra år sen. Då tyckte jag att den var mest snurrig, men vad tyckte jag nu, fyra år senare???

Miss Marple

Varför frågade de inte Evans, kan man undra…


Det är fortfarande
ett väldigt springande i den här filmen. Filmen är nästan som en teaterfars. Folk kommer och går, nej springer, in och ut i dramat. I centrum står familjen Savage – och naturligtvis gamla kärleksförbindelser som påverkar framtida val. Men det hela börjar med att en ung man hittar en döende, lite äldre man på en klippavsats. Den döende mannens sista ord är just:

Varför frågade de inte Evans?

Den unge mannen och en kvinnlig bekant börjar nysta i fallet. Miss Marple nystar hon med, inte bara med sin stickning. (Jag undrar vad det är hon stickar på hela tiden…) Och som vanligt går det som det går – fallet blir löst och såväl mördare som motiv avslöjas i slutet.

Den här filmen kan tyckas farsartad på grund av allt spring in och ut som skådespelarna ägnar sig åt. Till och med butlern… Men filmen är ovanlig också för att den är mer blodig än andra filmer. Och den avslutas med… ska vi säga… ett litet gisslandrama. Utöver detta förekommer en intressant lek med könsroller.

Det sammanlagda Toffelbetyget blir medel. För filmen är väldigt rörig.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett par vackra FINSKA, inte östgötska, flaskor.


I november förra året
skrev jag ett blogginlägg om min beundran för glas. Bland annat skrev jag om ett par vackra, rubinröda glasflaskor som jag tillskrev Monica Bratt och Reijmyre glasbruk. Men så fick jag en kommentar i februari i år från en av mina finska läsare som gjorde mig lite förvirrad men mycket nyfiken…

Röda glasflaskor

De är finska, inte östgötska.


Helena hette hon som kommenterade här
och hon skrev att mina flaskor är finska och från Riihimäen lasi. Eftersom jag har rötter både i Östergötland (mamma) och i Finland (pappa) blev jag därför lite konfys, men kände att Helena mycket säkert hade rätt. Det har varit så mycket – bra och mindre bra – i mitt liv sen Helena kommenterade i februari i år, men nu i juli när jag var nere och hälsade jag på mamma kom jag ihåg att fråga.

Hur är det med de där rubinröda flaskorna som jag fick av dig och pappa nån gång? Jag har trott att de var från Reijmyre, men en av mina läsare har skrivit att de är finska!

Din läsare har rätt!

svarade mamma.

Pappa och jag åkte ju till Finland många gånger i början när vi blev ett par och när vi var nygifta. De här flaskorna köpte vi på ett glasbruk i Finland. Sen behöll vi en flaska själva och gav en till mormor och morfar.

Äntligen fick jag sanningen och det var roligt att höra hur det ligger till med flaskorna. Nu kan jag se på dem med lite nya ögon, delvis, även om de har varit i min ägo sen början av 1990-talet, säkert.

Flaskorna är alltså köpta i Finland, runt cirka 1960. Men är det nån som vet nåt mer om glasbruket och om formgivaren? Hör gärna av dig via en kommentar här! Tack på förhand!


Livet är kort.

Read Full Post »

Dimmigt… Ja, det var det i morse och minusgrader där till när jag skjutsade Fästmön till jobbet strax före klockan sju. Så sen åkte jag hem och la mig i varma, goa sängen igen – och sov till klockan var närmare tio… Sovmorgon är skönt, no doubt about it!


Så här dimmigt var det häromdan…

                                                                                                                                                            Jag skulle ju städa idag – och det gjorde jag också – men hela dan blev seg och jag kände att jag inte orkade stressa utan också ville ta det lugnt.

Mamma fick ett telefonsamtal vid tolvtiden. Då hade jag städat klart, men jag var ännu inte duschad och ren i håret. Frukost blev det först klockan 13…

Anna slutade klockan 14 och jag var hela fyra minuter sen! Fick kompensera det med att köpa lördagsgodis på ICA Heidan (där jag tror att folk inte har lika bajsiga fingrar när de gräver i lösgodisburkarna). Vi passade på att inhandla något litet till Annas pappa, dit vi ska i morgon eftermiddag.

Nu slappar vi lite med kaffe och godis; Anna gjorde äggmacka av det kokta ägget jag hade sparat till henne. Halv fem åker vi ner på stan för att köpa biobiljetter och äta kinamat. Jag hoppas verkligen jag får lön i slutet på månaden… Hur som helst, i veckan kom mitt anställningsbevis och jag blev så glad att jag nästan ville rama in det och sätta upp det! Men det är ju bara på två månader och känslan om jag inte får Tjänsten… Tja, need I say more?

Dimman har nu återvänt och lagt sig som en fuktig filt över oss. Jag har svurit över en port och öppnat en port åt en närboende, jag har erbjudit personer från mitt förra liv att låna en plats, jag har talat med nån som jag idag ser på med nya ögon. När jag vågar möta demonerna visar sig de allra flesta inte alls vara några demoner.

Read Full Post »