Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fosterhem’

Janet Fitchs bok Vit oleander kom ut 1999 och har alltså ett antal år på nacken. Men den tar upp ett rykande hett ämne: föräldrar som sviker sina barn. Jag hittade boken, inbunden och i ett fint skick, för 30 pix i somras, hos Bok-Anna i Hamnen. Den var helt klart värd de tre guldtiorna.


En bok om svek.

                                                                                                                                                     Oleander är en vacker och väldoftande blomma som finns i flera färger. Den är också väldigt giftig. Det är vit oleander som flickan Astrids mamma Ingrid (de har skandinaviskt ursprung) ger sin före detta älskare. Hon mördar honom och hamnar i fängelse. Astrid kommer till fosterhem. Inte bara ett – flera. Hon blir en kameleont som försöker anpassa sig till varje familj och dess sätt att vara. Det enda hon vill, egentligen, är att bli en älskad dotter. Men även i fosterfamiljerna sviks hon. Det ultimata sveket, det från modern, får ett än större djup i bokens slut.

Det här är en fruktansvärd historia om en mamma som hela tiden skriker (brevledes, framför allt) att hon älskar sitt barn, men som gång på gång sviker henne grovt. En stark berättelse. Bitvis blir den ändå ganska seg, så den når inte upp till toppbetyg från mig.

Read Full Post »

Under en timma och knappt 20 minuter sitter jag blickstilla och glor på TV-skärmen. Jag stålsätter mig, men efter en kvart kommer tårarna. Och ändå är det en helt främmande människa jag tittar på. En människa som har haft en resa genom livet som är tusen, miljoner gånger värre än min. Jag ser på Pia, i Tom Alandhs dokumentär Leva livet. Det är den tredje och sista filmen om Pia, som mot alla odds överlevde.


Pia, tio år senare än i den första filmen om hennes liv.

                                                                                                                                                        Pia börjar nämligen med droger redan som fjortonåring. Det tar 35 år av tunga droger, misshandel, kriminalitet, hemlöshet och en massa annat skit innan hon blir fri. Då har hon för länge sen förlorat vårdnaden om sina två barn, Jenny och Jonas. Barnen, som Pias mamma Ann-Marie ville ta hand om men inte fick, växte upp i fosterhem. Trots det har Pia alltid genom åren haft kontakt med barnen.

Tom Alandh träffade Pia första gången 2001. Då stod hon och sålde Situation Stockholm. Hon var hemlös. Tre filmer har det blivit om Pia. I denna den tredje och sista har hon både bostad och jobb. Tårarna trillar när Pia har tagit körkort och ringer till sin mamma för att berätta. Då är hon 50+ år. Rakt in i kameran säger hon:

[…] Det är som att i bilen, som att vidden av min resa… Det går upp för mig, känslomässigt, att jag faktiskt sitter här, bakom ratten. […] Det blir det ultimata kvittot att jag är nån. […]

Det har gått bra för Pia, men det trodde nog ingen – allra minst hon själv. Tom Alandh har också lyckats. Han har varit en del av Pias liv genom tio år och serverat oss, mer lyckligt lottade än Pia, portioner ur verkligheten.

Det känns nästan skamligt att betygsätta den här dokumentären, för fem tofflor, högsta betyg, räcker inte. TACK!

                                                                                                                                                      Missade du filmen går den i repris på SvT2 i natt den 10 januari klockan 23.40 och på SvT2 på lördag den 15 januari klockan 12.30. Eller titta på SvT Play.

Read Full Post »