Professor Frans Necronomicon i Upsala

Ett inlägg om ett seriehäfte.

---

 

I veckan hittade en liten bok för recension ner i min postbox. Ärligt talat blev jag inte lika uppspelt som jag brukar bli när det trillar in böcker. Det här var nämligen en seriebok, det vill säga inte bara en liten aning utanför det jag vanligen läser utan flera mil. Idag till söndagsfrukosten satte jag emellertid mina litterära tänder i det lilla häftet. Och faktum är att jag njöt! Och skrattade!

Historien är inte krånglig på något sätt. Professor Frans och hans elev Henning kallas till Ulleråker där en bekanting till professorn, som hamnade på sjukhuset just tack vare honom, har fått riktigt storspel. Hon ritar och skriver på väggarna i sitt rum. Professor Frans ser förstås att det är hieroglyfer. Ganska snart inser professorn också att den värdefulla boken Necronomicon, en riktig raritet som trängs med Silverbibeln på Carolina Rediviva, ska stjälas. Dessutom är självaste rektorns liv hotat – under sista april…

Jag har nog inte läst serier sen jag läste Tintin. Eller jo. Jag har ju läst vuxenserier som Nemi och Nina Hemmingssons böcker. Det här är lite både och. Det är spännande, som i Tintin, och roligt, som i Nemi och hos Nina Hemmingsson. Mycket är förstås studentikost – det hela utspelar sig ju i Uppsala. Eller Upsala, som författaren Mohamed Omar, stavar stadens namn.

Som vanligt i Mohammed Omars böcker finns här förlagor till såväl företeelser som människor som existerar i verkliga livet. Att han väljer att kalla lokalblaskan Upsala GAMLA tidning får mig att skratta högt. Det finns även andra små roligheter jag fnissar åt, som till exempel när Henning googlar på Sven Hedenvind och får frågan på mobilen om han menade Sven-Bertil Taube.

Men det finns allvarliga undertoner i häftet. Själva berättelsen handlar ju om en form av nynazism. Det är inte utan att jag undrar om det finns någon förlaga till personen som mot slutet utbrister:

Jag ska bli führer över Upsala!

Rickard Fornstedt har jobbat med manus tillsammans med Mohammed Omar, men han har även gjort illustrationerna. Omslaget är ruggigt bra och det är också de svartvita teckningarna i inlagan. Jag gillar att de är så rena som de är och jag saknar inte färg ett dugg.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta! Professor Frans är perfekt att njuta av i serieform.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pippi och Mein Kampf – hur är det möjligt?

Ett förbannat inlägg.

---

 

Det här har inget med inlägget att göra, men visste du att jag kan sjunga Pippi Långstrump på finska? I alla fall första versen och refrängen…

Jag tillhör dem som faktiskt inte gillar ingrepp i äldre, litterära verk. Jag står för det. Det gör mig inte till rasist. Jag tycker att man ska se böcker genom det timglas när de skrevs. Som Pippi Långstrump. Nu har man gått in och retuscherat originalet, för Pippis pappa kan år 2015 inte ha den titel han innehade när boken skrevs (1940-talet). Hos mig väcker det ett löjets skimmer.

MEN… jag vet att just n-ordet gör en massa människor illa nu för tiden och naturligtvis använder jag inte ordet när jag pratar eller skriver. Det jag vänder mig mot är att man gör just ingrepp i ett redan skrivet verk – ett verk, som var en bild av sin tid. Idag, nu, är en annan tid. Kan vi inte nöja oss med det?

Det här har skapat ett ganska stort rabalder i Sverige. Det blev rabalder för ett tag sen (hösten 2012) om en Tintinbok också. Därför är jag just nu väldigt, väldigt förvånad. Häromdan läste jag nämligen i Dagens Nyheter att Mein Kampf ska ge ut igen i Tyskland – och alla är så jävla tysta!!! Jag har inte hört en käft protestera. Har du??? Ja, Tyskland är ett annat land än Sverige, men…

Det är en kommenterad upplaga som ska ges ut och den kommer ut 70 år efter krigsslutet. För den som inte vet det är Mein Kampf den bok i vilken Adolf Hitler nedtecknade sin politik och sin syn på historien. Den består också av en självbiografisk del. Men nu är det även 70 år sen författaren dog och därmed slutar upphovsrätten att gälla. Och då vill Institut für Zeitgeschichte, ett historiskt forskningsinstitut i München, ge ut en kritisk upplaga av Mein Kampf.

Förra året, inför att upphovsrätten skulle sluta gälla, enades de tyska delstaternas justitieministrarna om att Mein Kampf inte ska kunna kunna ges ut i Tyskland i fortsättningen heller. Skälet är att boken strider mot lagar eftersom den innehåller hets mot folkgrupp. Men frågan är om detta gäller enbart för utgåvor som inte är kommenterade..?

Det här tycker jag är riktigt förskräckligt! Riktigt FÖRBASKAT förskräckligt!!! Boken är ett historiskt litterärt verk, men några nyutgåvor – med eller utan kommentarer – ska inte ges ut, enligt min mening. Kan du käbbla om Pippis pappa så borde du SKRIKA nu när du har läst detta. Det blir en rejäl, fet svart bak!

Nej! Beslutet att ge ut Mein Kampf får en rejäln fet och svart Toffelbak!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Finfin tisdag

Ett inlägg om denna novembertisdag.

Det slutade regna framåt dan. Jag lämnade New Village vid lunchtid och hetsade ut i trafiken.

Yiiiiiihaaaaaaaaaaaaa!

Vägarbeten sinkade mig. Men till slut mötte jag Klara. Det var alltför länge sen!!!

Klara fipplar med sin mobil.

Jisses så nervös jag var! Ja inte för att träffa Klara, utan för intervjun! Att hänga med Klara var bara så kanon – jag glömde nästan bort nervositeten. Nästan, vill säga.

Klara är den normala till höger i bild. Jag är den med dubbelhakorna till vänster på bilden. Den som har en bebisscarf runt halsen.

Syftet med träffen var att fika. Det är inte precis så att vi har jätteråd med det, men när det har gått typ nästan två år sen vi sågs tyckte vi nog att vi kunde unna oss köpefika.

Mindre kul var det sen att komma ut till bilen och finna en P-Nisse som just hade skrivit ut en p-bot. Smarta jag hade visserligen betalat p-avgift – men i fel parkeringsautomat… Och eftersom automaten inte ens tillhörde det aktuella p-bolaget åkte jag på 300 spänn i böter. Precis vad man vill ha när man är arbetslös och lever på a-kassa – NOT!!! 👿

P-böter på 300 spänn var inte vad jag önskade mig av dagen.

Just böterna var inte vad jag önskade mig av den här dagen, men vi får ändå se om ”hela grejen” var värd pengarna! Mer om detta kommer förstås i ett lösenskyddat inlägg strax! Men jag kan avslöja att vi bland annat tittade på denna…

Månen tur och retur? Snart kommer Tintin!

Klara följde mig ända till porten och det var nog tur. För då slog den riktiga nervositeten till! Men jag kom i alla fall ihåg att byta skor – tack vare Klara…

Jag fick skriva in mig i en besöksdator och fick ett besökskort som ledde mig in i byggnaden. Interiören påminde mycket om min förra arbetsplats, med glasväggar och dörrar och korridorer…

Typisk stol och matta.

Trots att jag var tidig behövde jag inte vänta mer än högst fem minuter innan jag träffade en trevlig och pratglad man – som kunde lite teckenspråk! – i Hav (rummet hette så).

Vägen hem var inte längre än vägen dit, men det var betydligt mer trafik och längre köer. Riktigt läskigt på vissa ställen. Men helskinnad kom jag hem och gladde mig åt nånting som inte var en räkning i postboxen:

Vykort ända från New Zealand!

Tack snälla Hvita Frun för kortet! Jag blev jätteglad!!!

Medan Fästmön förberedde middagen skenade jag över till Tokerian för att köpa bröd och annat. Det snurrar mycket i huvudet nu… En del av er kan, som sagt, strax läsa mer om det snurrande i det lösenskyddade inlägget. (Ska bara skriva det först!) Men jag kan säga till alla att det har varit en finfin tisdag – förutom p-boten, dårå…

Livet är kort. Det är mitt hår också.

Read Full Post »

På spaning efter den omvärld som… Tofflan ser den

Att göra nåt helt annat på lunchen än jobba är bra. Samtidigt som tankarna mal om struktur och innehåll på ett stort och viktigt sjok sidor på externwebben… Men jag tar en repa i media och spanar och följande tycker jag är värt att notera – av ett eller annat skäl… Som vanligt gäller förstås att ingen är tvungen att läsa.

• Bilmarodörsgranne avslöjad genom baklucka. Vi har lärt oss den hårda vägen att man ska passa sig för grannar. Men en man i södra Sverige blev rätt trött på att få sin bil repad. Därför gömde han sig i sin bils baklucka för att kunna ta marodören in flagranti, så att säga. Upptåget lyckades och reparen avslöjades: det var en granne till mannen som hade fått för sig att grannarna hade skadat hans bil.Han mådde bra av att göra långa repor i deras bilar… Som sagt, passa dig för grannar!..
• Rondellkurs i Sunne. Tänk, vi borde kanske fara till Sunne en del av oss! Där har man nämligen nyligen fått sin första rondell. Och rondellkörning är ju, som bekant, rätt svårt. Därför erbjuder Trafikskolan i Sunne bilister en gratis kurs i rondellkörning. Vilket utmärkt initiativ!
• Penismask och människa har samma gener. Uppsalaforskare har kommit fram till att det faktiskt inte är så stor skillnad mellan maskar och människor. Till exempel är det exakt samma gener inblandade när det gäller matsmältningsorganens utveckling för penismasken Priapulus som människan. Såpass!!! Äntligen får jag en penis, alltså! På sätt och vis…
• Bloggade om böcker och bedrog. En amerikansk kvinna visade sig vara en storkonsument av böcker. Inget fel i det, men att läsa i genomsnitt åtta böcker om dan och dessutom recensera dem på en boksajt känns lite häftigt. Nästan alla recensionerna var dessutom positiva. För ett tag sen avslöjades emellertid ett bedrägeri i sammanhanget. Kvinnans son sålde böckerna vidare redan dan efter recensionerna. Och recensionerna, de var för det mesta rena plagiaten av förlagens beskrivningar av böckerna… I samband avslöjandet bekände en författare att han använt alias för att recensera – positivt, förstås! – sina egna böcker på samma sajt som kvinnan… Ajsan bajsan, tycker jag!
• Utredare avråder från upphandling av cancerbehandling. Nu har en så kallad oberoende utredare kommit fram till att Sjukstugan i Backen inte bör sluta avtal med en viss cancerklinik i Uppsala. (Du kanske minns kvinnan med cancer som man ville skicka till Frankrike för behandling men som betalade sin behandling vid kliniken i Uppsala med egna pengar i stället?) Skälet som utredaren anger är att sagda klinik har för få anställda. I stället föreslår utredaren ett samarbete. Eh… det är väl en viss skillnad mellan att betala för sig och att samarbeta, eller..? Om ett avtal skulle slutas hade kliniken kanske fått råd att anställa fler..?
• ”Inga barracker på Domarringens skola!” Det skriker en rubrik på SvT Upplands hemsida ut. Kanske man ändå skulle ge medarbetarna vid SvT Uppland lite skolning i rättstavning..? Ordet som åsyftas i rubriken torde vara barack…
• Politiker sjöng om ”negerby” för barn på välgörenhetsgala. Vaffan!.. Har inte 71-årige miljöpartisten Rune Tessin hört talas om vad som hände Tintin på Kulturhuset? Vavavavava? Skämt åsido, sånt här skit borde man slippa från politiker, även om de bara är kommunalpolitiker i Åtvidaberg, typ…

Livet är kort.

Read Full Post »

Fem i topp!

En välgörenhetsorganisation – okänd vilken -som arbetar för att främja flickors läsning har låtit göra en undersökning om barns favoritböcker genom tiderna. Och i topp ligger Fem-böckerna av Enid Blyton, en författare jag nyligen såg en dramatiserad film om!

Så här ser de flesta av mina Fem-böcker ut utanpå. Bilden är lånad från den förträffliga bloggen om Kitty Drew! 

Enligt den okända välgörenhetsorganisationen går 75 miljoner flickor i världen inte i skolan. Så många som 80 miljoner unga kvinnor mellan 15 och 24 kan inte läsa eller skriva. I förhoppning om att råda bot på detta lanserar man nu en app där människor kan donera en elektronisk bok till flickor ute i världen. Jag undrar i mitt stilla sinne om flickor som inte kan läsa eller skriva eller går i skolan har tillgång till mobiler eller datorer och andra såna tillbehör. Men det kanske de har…

Åter till undersökningen! Den visar att Fem-böckerna är barnens favoritböcker. Böckerna om Julian, Dick, George, Anne och hunden Timmy säljs fortfarande i över en halv miljon exemplar varje år i Storbritannien. Enid Blyton skrev flera böcker om olika konstellationer barn som upplevde äventyr och mysterier, men de 21 Fem-böckerna är popuärast. Böckerna gavs ut under 20 år, med start 1942. Enid Blyton var mycket produktiv som författare, det lärde jag mig av filmen. Men hon har också blivit ganska kritiserad genom åren. I filmen fick jag veta att hon bland annat beskylldes för att ha en spökskrivare, att hon alltså inte skrev böckerna själv. Dessutom har hon fått kritik för stereotypa könsroller, rasism, och förakt för arbetarklassen. Därför har förlagen, både i Storbritannien och utomlands, ”tvättat” en del av hennes böcker. Omslagen har förnyats och lite så. Lite synd,  för jag tycker att man ska läsa Fem-böckerna som en bild av en tid som var. Ungefär lika knäppt som att anmäla Tintin-böcker för rasism. För övrigt föredrar jag också kapten Haddocks grövre språk i de äldre utgåvorna!!!

Topp tre-böckerna i undersökningen blev

1. Fem-böckerna (30 procent)
2. Kalle och chokladfabriken av Roald Dahl (22 procent)
3. Häxan och lejonet av C S Lewis (19 procent)

Read Full Post »

En listjävel

Hittade en nyårslista inne hos vänliga Lumummagumman och den kleptade jag direkt!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Nja, men jag gjorde nåt jag inte trodde att jag skulle klara av!

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag avger aldrig nyårslöften.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nope.

4. Dog någon som stod dig riktigt nära?
Ja.

5. Vilka länder besökte du?
Östergötland.

6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Ett jobb!!!

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Den 1 september för då började jag jobba.

8. Vad var din största framgång 2011?
Att jag klarade att gå från noll till heltid direkt,utan nån jävla ”inskolning”.

9. Största misstaget?
Hela jag är ett misstag, men det klart att det var ett missLYCKANDE att inte få drömtjänsten…

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Lite ont i axlarna, mest.

11. Bästa köpet?
Jag shoppar inte. Jag köper bara det nödvändigaste som mat och sånt.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Räkningar och mat.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Fästmön gör mig alltid glad!

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
Jag har haft svårt för ljud, så jag har inte lyssnat så mycket på musik. Men jag gillade Dana Internationals bidrag till melodifestivalen 2011, Ding Dong.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare. Det har varit ett år med stora hopp och förväntningar och lika stora nederlag och grusade framtidsplaner.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Arbetat!

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Gråtit.

18. Hur ska du tillbringa julen?
I år har jag varit hemma och har min mamma på besök. Nästa år vet jag inte hur julen blir, jag vill gärna fira med Anna.

19. Blev du kär under 2011?
Jag är kär i Anna sen 2007.

20. Favorittidning?
Antik & Auktion.

21. Favoritprogram på TV?
Oj… Jag gillar Anno 1790, CSI, Desperate Housewives… och lite sånt!

22. Hatar du något nu som du inte hatade i början av året?
Nej, jag hatar bara att inte ha nån försörjning och att vara förföljd på bloggen.

23. Bästa boken du läste i år?
Oj, jag läser så många… Men jag gillade Maria Engelwinges bok, Rickard Engfors bok … och några till!

24. Största musikaliska upptäckten?
Tystnad.

25. Något du önskade dig och fick?
Böcker!

26. Något du önskade dig men inte fick?
Inget.

27. Årets bästa film?
Anna och jag var på bio och såg två bra filmer, ur två olika genrer, Kyss mig och Tintin. Men de var båda bra!

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jag åkte hem från mamma och möttes av Anna och barnen hemma hos mig. Anna lagade god mat och vi åt tillsammans och jag fick en blå hortensia!

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Ett arbete.

30. Vad fick dig att må bra?
Anna, barnen och att jobba.

Read Full Post »

Vecka 46: Pepparkakshjärta och Grislever

Dags för veckans höjning (Pepperkakshjärta) respektive sänkning (Grislever). Det är inte svårare än så här:

Pepparkakshjärta

• Fästmön (alltid, alltid, alltid!)
• Maria och Fru Hatt (vänner som ringer fast jag är så trött och asocial just nu!)
• Gemenskap, kollegor och roliga saker att ägna vardagar åt
• Uppskattning (jaa, jag får det! Muntligt och skriftligt! TACK!)
• Tintin (Den var jättebra!!!)

Grislever

• Bil 3:an (som inte hade utlovad lånebil till mig, vilket gjorde att service och bromskoll och vinterdäcksbyte dröjer till fredag)
• Magsårskrångel och sömnbrist (lite jobbigt, men jag överlever!)
• Barnsäkerhetslås på spisen (jag är vuxen, jag borde klara av det…)
• Tid (Det börjar bli en bristvara!!!)
• Dåliga billysen (Är det sämre kvalitet på lamporna, helt enkelt, nu för tiden???)

Read Full Post »

Tintin – Steven Spielbergs tappning

En upplevelse som nästan inte kan återberättas! Så vill jag beskriva Steven Spielbergs Tintin som Fästmön och jag var och såg i kväll i 3D och med engelskt tal. (Vi trodde nämligen att det engelska talet skulle rädda oss från ungjä… barn, men icke!)

Tintin, tecknad fast ändå otecknad, i Steven Spielbergs tappning.

                                                                                                                                                            Den här filmen är både spännande och rolig redan från början, precis som man vill att Tintin ska vara. För när man inte längre får höra Tomas Bolme som Tintins röst, kan man lika gärna höra Jamie Bell. I den här filmen träffas Tintin och kapten Haddock för första gången. Det handlar om Rackham den Rödes skatt, en skatt som egentligen tillhörde kapten Haddocks förfader Haddoque.

Kapten Haddoque? Nej, Anna i 3D-brillor.

                                                                                                                                                                 Det var en riktigt häftig upplevelse att se filmen i 3D! Fast brillorna kunde ju ha varit lite snyggare – och lite mindre. De stack liksom ut långt bak på sidorna… Vidare tycker jag att det är extremt snålt av SF att ta 30 kronor betalt för att det är en 3D-film, när man som jag kommer med ett biopresentkort. Ett presentkort ska motsvara en biljett för en film – utan att man ska behöva betala nåt extra. Det står på biljetten. Dåligt!!!

Snålt av SF att ta ut 30 kronor trots att jag hade ett presentkort!

                                                                                                                                                            Jag tycker att 130 kronor är väldigt mycket för en biofilm som för övrigt redan finns att köpa på DVD. Men jag tycker filmen i sig är mycket sevärd och ångrar inte kvällens biobesök, även om det har sina fördelar, ibland, att titta hemma i TV-soffan. Till höger om Anna placerade sig nämligen en (helg?)pappa med sitt högst treåriga barn. VA?! Det var elvaårsgräns för filmen! Ungen satt och sparkade hela tiden så sätena gungade och efter en kvart ville han gå. Tacka 17 för det, en svensk unge på tre år fattar väl inte ett ord engelska?! Filmen var alldeles för läskig, dessutom, så jag förstår mycket väl att pojken ville gå. Har inte biopersonalen nån funktion att förhindra sånt här???

Förutom barnet var det otroligt störande med allt prasslande av godispapper och popcorndoften låg flottig över våra huvuden. Men samtidigt… Det är mysigt att gå på bio och sitta och hålla handen. Och betydligt häftigare ljud och bild än där hemma!..

För publiken, biljettpriset och snåla SF: IG, för filmen: MVG!

Read Full Post »

11111

Det är ett märkligt datum idag. Och vad jag förstår är det många som gifter sig idag – lite för datumets skull. Visst hade det varit häftigt att få 111111 ingraverat i ringen, men jag tycker att man ska gifta sig av kärlek…

November är annars en ganska trist månad. Det är ofta grått, mörkt och dimmigt. Jag tror att det var lite därför Fästmön och jag valde november som förlovningsmånad, för att få nåt som lyser upp, nåt att fira. I tisdags, på vår förlovningsdag, blev det kaffe och Dajmtårta ute i Himlen. Till helgen ska vi eventuellt fira med ett biobesök. Vi gick ju på bio tillsamman för första gången i höstas. Det kändes nästan som en liten dejt och det var ganska pirrigt. Filmen vi såg då var mest seriös, men också lite rolig. Den film vi tänker oss att se på lördag är Tintin, i med engelskt tal och i 3D.

Hmm… Är inte Tintin lite gay här..?

                                                                                                                                                                 På söndag är det Fars dag. Vi som inte längre har våra fäder kvar i livet kan känna oss lite ledsna och sakna en sån dag – i alla fall gör jag det (jag kan ju inte tala för andra). Jag tänker tända ett ljus vid pappas porträtt, precis som jag gjorde på hans födelsedag i oktober. Senare på eftermiddagen ska jag följa med Anna till hennes pappa. Jag får liksom låna lite grann, kan man säga.

Fredag är det också idag. Ett härligt bord uppdukat med smörgåsar och gott pålägg fanns i fikarummet på förmiddagen. Det smakade extra bra eftersom jag endast tog en skål med yoghurt och müsli i morse. Jag vaknade nämligen med huvudvärk idag igen. När jag har huvudvärk så där ofta hänger vanligen ett illamående med. Så var det i morse. Nu har det lagt sig något, liksom huvudvärken. Det kanske är lite spänning?

Jag kände mig stark och vuxlig, som Anna har lärt med att säga, för i morse tog jag mod till mig och tog initiativ till en pratstund med en person som var otrevlig mot mig igår. Det gjorde gott. Personen hade inte ens insett att h*n hade haft en otrevlig ton. Problemet var inte jag utan frustration över den egna arbetssituationen. Det känns skönt och bra att ha rett ut det hela. Och som sagt, jag kände mig väldigt vuxlig!

Idag på förmiddagen tror jag den tredje eller den fjärde och sista intervjun hölls. Kanske inte så konstigt att jag har huvudvärk av spänningen… Jag minns en av cheferna på mitt förra jobb. H*n brukade ofta säga:

Jag har väderspänningar i huvudet!

Ehum… ärligt talat tillhörde h*n kategorin skitstövlar, så det var ju ett ganska passande uttryck h*n använde. (väderspänningar = gaser i magen)

I kväll kommer Anna-älsklingen. Hon lär få gå på ett knastrande golv, för jag orkade inte städa igår kväll. Min kraft räckte enbart till badrummet och duschrummet/toan. Dammvippning och dammsugning får anstå till lördag förmiddag när Anna jobbar och jag är ensam hemma.

För övrigt hade vi kunnat gå på Uppsala Pride, som vad jag såg i lokalblaskan i morse, pågår under helgen. Men tyvärr noterade jag inte evenemanget förrän idag (märkligt, evenemanget har en presschef som var kortintervjuad i en bilaga till tidningen också och dessutom bloggar man på WordPress!) och åter igen undrar jag hur det har marknadsförts. I lokalblaskan lyfts dessutom enbart en klubb fram, men vad jag förstår när jag läser bloggen har Uppsala Pride som tema i år ”familjen”. Det körs alkoholfritt och hålls på Drabanten i centrala Uppsala. Vem vet, vi kanske tofflar in..?

Kanske ska lufta de fina sockarna jag fick av Monica den norska? Detta är självklart en passande fotbeklädnad på Pride!

Read Full Post »

Vecka 44: Helgon och Hell gone

Nej då, jag har inte glömt veckans höjning (Helgon) respektive sänkning (Hell gone). Det är inte svårare än så här:

Helgon

• Fästmön (som jag har träffat alldeles för lite den här veckan trots att vi har bott i New Village)
• Mitt första after work i veckan (!!!)
• Fina rosor och en söt glasängel (som jag fick av Anna i veckan)
• Downton Abbey (jättebra brittisk TV-serie)
• Tintin (Längtar till min nästa biodejt som blir med honom och Anna!)

                                                                                                                                                                     Hell gone

• Datoruppgraderingar (Inget funkar efter såna! Eller åtminstone inte mycket/väsentliga saker.)
• Skam och förnedring som leder till hat (när man är arbetslös)
• Bilister som håller mobilen i ena handen  och babblar i den när de kör (orsak till många olyckor…)
• Trött (Jag hatar lingonveckan som slår ner mig i skorna och som gör mig så trött!)
• Äldreboendets restaurang som slutar servera mat på helger (Jaha… Och hur ska de gamla få mat, dårå?)

Read Full Post »