Inga e-recept på Apoteket AB

Jaha. Så var det dags för teknikens under att verkligen visa hur sårbara samhällets IT-system är. Eller samhållet och samhället… Den här gången handlar det om att Apoteket AB:s datasystem pajade i helgen. Vissa andra apotek har också haft problem. I skrivande stund kan några apotek expediera e-recept.

Min fiffiga Anabox är lyckligtvis nyfylld med receptbelagd mecicin för en vecka framåt.

                                                                                                                                                           Var felet ligger och vad det beror på är inte klarlagt, men Apoteket AB håller sin IT-leverantör ansvarig. Men vems är ansvaret för att se till att det finns Plan B om nu tekniken faktiskt havererar som i helgen? Tja, det måste väl ligga på Apoteket AB, eller? Eller har statliga aktiebolag inget ansvar längre? Enligt artikeln i Dagens Nyheter ligger ansvaret för receptregistret hos det statliga Apotekens Service AB som köper tjänster från samma IT-leverantör. 

Man byter system på Apoteket AB och då uppstår det uppenbarligen problem. Problem som idag har gått att komma runt delvis genom att använda det gamla datasystemet.

För en månad sen var det också problem hos Apoteket AB. Problem som drabbade bolagets 350 butiker i Sverige, eller 30 procent av landets alla apotek. Tur att det finns 70 procent andra apotek, dårå, kan jag tycka…

Read Full Post »

Tofflan undrar: Vad kan du vara utan i jul?

Som vanligt lackar det mot jul. Och jul är uppenbarligen nåt som engagerar folk. Därför undrar Tofflan den här veckan vad du kan vara utan i jul.

Frågan hittar du som vanligt här intill i högerspalten och du kan välja flera alternativ.

För ovanlighetens skull kan de allra flesta kommentera det här inlägget. Julen tycks engagera, som sagt. Men för lika ovanlighetens skull kanske Tofflan inte svarar på dina kommentarer.

Ett stort TACK i alla fall för att du tar dig tid att tycka och klicka!

Read Full Post »

Tofflan undrade: När tänder du el-adventsstaken för första gången?

Den första advent har anlänt och med den stakar och stjärnor och skit i största allmänhet. Därför undrade Tofflan den gångna veckan när du tänder el-adventsstaken för första gången för säsongen. Uppenbarligen var det en fråga som engagagerade läsarna, för hela 38 svar kom in. Och så här fördelade sig svaren:

47,37 procent (18 personer) svarade: Den första advent.

21,05 procent (åtta personer) svarade: Ett par dar i förväg.  

13,16 procent (fem personer) svarade: Jag har ingen el-adventssstake/jag tänder den aldrig.  

10,53 procent (fyra personer) svarade: Oj då… Första advent brukar jag glömma bort…  

7,89 procent (tre personer svarade) Eh… jag har redan tänt…  

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas du kollar in den nya frågan, som precis som vanligt finns här intill i högerspalten!

Read Full Post »

Första advent – med korvar???

Så tände jag ändå det där första adventsljuset idag. Nyss. Medan jag drack ännu lite mer kaffe och läste en trist lokalblaska (prenumerationen blir inte förlängd). Jag blev förbannad när jag läser en krönika skriven av en av kulturredaktörerna där h*n menar att det ges ut för mycket böcker. Så mycket böcker att kulturredaktionerna inte har folk till att recensera alla böcker som hoppfullt kommer till dem. Men stackars er, då! Stackars, stackars er som har jobb! Med den inställningen tycker jag inte att du ska jobba kvar.

Min adventsstake i köket ser ut som om jag har satt korvar i den. Därför lämnar jag den inte med nåt ljus brinnande – jag vill ju inte ha grillad korv. Några puckon jag känner till lämnar så gott som varje kväll levande ljus obevakade i köket. Det tycker jag bara är skitdumt, speciellt om man har småbarn. Men det kanske är nåt man ångrar? Att man har småbarn, vill säga..?

Det är terracottafärgade ljus i staken, men det ser ut som korvar.

                                                                                                                                                             Idag är det skyltsöndag. Klockan 18 visar lokalblaskan sitt jättefyrverkeri mitt i stan. Massor av pengar går upp i rök. Regnet bara öser ner. Jag skiter i skyltsöndag och jättefyrverkeri och ska stolpa över till Tokerian för att inhandla fikabröd till kvällen och julklappsetiketter. Har ju börjat slå in skiten en del klappar, men kan inte slå in alla för då hinner jag glömma vem som ska få vad.

Nej fy te rackarns, regnet bara öser ner och jag gråter inuti. Jag smörjer min onda axel med Ipren gel, den känns bättre av och till. Synd det, annars hade jag kunnat sjukanmäla mig i morgon. Jag vet inte hur jag ska klara av morgondagens övning.

Read Full Post »

Jag älskar dig inte

En dag säger Per till sin fru Lotten att han inte längre älskar henne. Så börjar Christina Stiellis bok Jag älskar dig inte. En bok som jag har läst och grinat åt under en veckas tid, ungefär. Den gick inte att läsa fortare.

En bok att läsa och gråta till.

                                                                                                                                                                    Lotten har en man och två döttrar. I Lottens värld kommer familjen först. Tillvaron rämnar därför totalt när Per en dag säger att han inte längre älskar henne. Hon slits mellan hopp och förtvivlan, apati, ängslan, gråt och jävlar anamma.

Vi läsare får följa separationen ur Lottens perspektiv. Men det gör inte berättelsen mindre trovärdig. För den här boken är så trovärdig att den borde läsas av alla som har separerat eller som ska. Bristen på kommunikation mellan de vuxna. En kommunikation som sker per sms. Bara det, liksom… Och genom barnen. Barnens känslor skildras också väldigt initierat. Man kan ju inte låta bli att undra hur mycket i boken som är självupplevt. Allt känns så äkta!

Det finns inget annat betyg att ge den här boken än det högsta. Läs den och gråt! Den är nästan som en handbok i hur man går igenom en separation – och överlever.

Read Full Post »

Julmat och adventsmorgon

Vi traskade iväg till busshållplatsen (!) – jaa, Tofflan åkte buss igår, men det var en traumatisk upplevelse! – i blåsten. Det var bara ett par grader varmt, så jag väntade nästan snö.

Men inne på Scandic Uppsala Nord var det varmt och gemytligt – även om de som arbetade där inte riktigt förstod varandra. Det resulterade i att två av deras gäster blev stående på en obestämd plats i matsalen för att invänta anvisning till bord 500. Ja, det hette så, vårt bord. I garderoben jobbade en kille som då och då plötsligt försvann utan att sätta en lapp på dörren. Dessutom tog han med sig mat in i garderoben. Inte så fräscht bland kläderna… Avgiften var 20 pix per skalle och det var i dyraste laget! Det tyckte tydligen trion damer som satt vid bordet bredvid, för de släpade in sina vinterjackor i matsalen. Inte så fräscht det heller, kan jag tycka…

Vi beställde var sin Mariestads julbrygd till maten samt var sin snaps. Ölen fick vi dricka ur vinglas vilket var ett stort minus. Spritsorterna rabblades av en man som inte riktigt kunde uttala dem. Östgötas sädes fanns tyvärr inte bland sorterna, så Fästmön tog en Hallands fläder, jag en Aalborg. Stora och rätt OK. Sen började frosseriet. Jag tog genast två tallrikar – en med laxgrejor och en med sill och potatis.

Lax och ägghalvor till vänster, knäckemacka med brännvinsost i mitten och sill och potatis till höger. Ovan i bild, snaps och öl.

                                                                                                                                                             Anna glittrade ikapp med snapsarna. Hon var så söt i sin paljettbeströdda top och med flärpar i håret (som inte riktigt syns på bilden).

Söt i paljetter och flärpar i håret.

                                                                                                                                                              När man dricker äter sill blir man ofta törstig på mer. En Mariestad blev två, för min del. Anna förmådde inte en till och dessutom skulle hon ju jobba idag igen.

En öl blir lätt två när man dricker äter sill…

                                                                                                                                                  Eftersom jag inte äter så mycket kött mer än kalkon och kyckling, hade bordet med varmrätter inte så mycket att erbjuda mig. Jag provade Jansson, som var ganska smaklös och kalkon med cumberlandsauce. Köttet smakade gris, så jag fick lämna det efter endast en tugga.

Jansson var smaklös och kalkonen smakade gris.

                                                                                                                                                             Vi hann förstås titta och lyssna på folk, sånt är ett gratisnöje vi ägnar oss åt de gånger vi vistas utanför hemmets vägger. Bland annat skrattade vi åt en man som skrattade hela tiden och hade utstående öron. Han var bäst för han pratade östgötska och skrämde ett litet barn flera gånger så att mamman, i skitfula byxor som gick upp till halsen, fick gå iväg med den gallskrikande ungen. Vidare noterade vi att vi inte på långt när var tjockast i lokalen. Vi observerade en man med en mage som var så stor att ingen av oss sett nåt liknande tidigare.

Avslutningsvis plockade vi lite snask från gottebordet. En del var för segt för att tuggas, knäcken hade kokat förlänge, Browniesbitarna var torra och cheesecaken var divine. Anna lekte och kladdade förstås med maten som vanligt och det blev riktigt problematiskt eftersom en nitisk avplockare hade tagit hennes servett. Fast frågan är ju om det är choklad på tummen eller om Anna har lekt Bil 2:an…

Choklad eller har Anna lekt Bil 2:an?

                                                                                                                                                            Två stinna magar rullade ut från Scandic till busshållplatsen. Men först skrattade vi åt en man med pilsnerbottnar och tjutande hörapparat. Han såg för rolig ut! Det gjorde vi också, vi fick knappt igen våra jackor. Busshelvetet tog oss några hållplatser och sen traskade vi en kvart i blåsten innan vi var hemma cirka 20.40. Lagom i tid för att bänka oss och glo på Downton Abbey, som de tanter vi är.

I natt har jag sovit riktigt illa. Har legat och vänt och vridit på mig och ältat all oro i hela världen som är min. När Anna kom och väckte mig vid halv sju var jag redan vaken. Jag spottade ut bettskenan, slängde på mig kläderna och så gick vi ut i den ljumma morgonen (tio grader igen) och regnet föll. Jag skjutsade Anna till jobbet och när jag kom hem var det helt uteslutet att jag skulle gå och lägga mig igen och försöka somna om. Nej, jag hängde upp ljusbollen och satte stakar och stjärnor i fönstren och sen sket jag ett rejält lass där emellan. Nu lyser det i alla mina fönster. Det är som om jag ändå önskade att det varma ljuset ska sprida sig till inuti mig. Men det gör det inte. Jag sitter här kall och tom och tyst och vill bara gråta. Idag är emellertid tårarna slut.

När Anna har slutat jobba ska vi ge oss ut på shoppingtur för att inhandla födelsedagspresent och julklappar. Hur var det nu jag skrev häromdan..? The show must go on…

Och så avslutningsvis lite betyg på Scandic Uppsala Nords julbord:

Laxbordet och sillbordet får högsta betyg!

Varmrätterna och köttbordet får lågt betyg för det fanns mest gris att välja mellan.

Gottebordet borde ha fått lågt betyg för att knäcken var överkokt och kakorna torra, men cheesecaken var divine, så medelbetyg!

Servicen var lite strulig i början, men servitören var mycket uppmärksam och fick rejält med dricks. Nästan toppbetyg, men inte riktigt! Vinglas till öl drar ner betyget också.

Till sist, tack till Bloggtävlingen.se för vouchern jag vann som betalade maten och lite av drycken!

Read Full Post »