Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gå upp i rök’

Nej, jag mådde inte alls bra igår. Eller bra och bra… Jag var slut, trött, orkeslös. Jag orkar inte vara så här orkeslös, men alla säger till mig att

orken kommer tillbaka, vänta bara! Det är en stor operation du har gått igenom och det tar tid.

Ibland vågar jag inte tro att jag har den tiden. Så stannar jag upp och tänker att jag har fått tiden tillbaka, på sätt och vis. Och nu är det upp till mig att bli frisk!

På eftermiddagen när vi hade varit ute på vår lilla shoppingtur vilade vi med Wordfeud och Quizkampen. Det är så skönt att ha Fästmön här, för hon är lugn och trygg och bryr sig inte om – säger hon! – att jag är trött, trist och tråkig.

Nyårssupén blev väldigt lyckad, men det var alldeles för mycket att äta. Vi drack ett vitt vin från New Zealand. Jag tyckte att det var lätt och gott, Anna tyckte att det var lite sött.

 Boulder Bank

Boulder Bank 2012 blev det till nyårssupén.


Förrätten bestod av Alséns röra
på knäckebröd samt laxpaté med romsås. Den slank ner fint. Sen var jag mätt.

Förrätt Alsens röra på knäcke samt laxpate

Alséns röra på knäcke samt laxpaté med romsås.


Anna hade gjort en Västerbottenpaj
och så hade vi kräftor till huvudrätt. Men vi gjorde en paus emellan för att beskåda Grevinnan och betjänten. Jag tyckte att det var ganska skönt att vi inte drack som den där stackars betjänten. Två glas vitt vin var allt jag drack på nyårsafton 2012!

Anna fotar

Anna fotar. Hennes iPhone tar mycket bättre bilder än jag, konstigt nog…


Jag hasade ut till soprummet
med kräftskalen och sen föll jag ihop i fåtöljen. Vi såg en fransk deckare på TV, den var sisådär.

Ur filmen Mysteriet på Moulin Rouge

En syster sökte en syster.


Vi kollade också in Sagan om Marilyn Monroe
. Den gick ju samtidigt som den franska deckaren, men jag spelade in Marilyn på min DVD-hårddisk. Idag ska jag försöka ta mig samman och inte vara så teknikrädd så att jag kan bränna ner Sista natten med gänget på en skiva. Vill ju spara min favvo-film!

Vid elvatiden på kvällen åt vi dessert. Det blev Annapannacotta med hallon från Slottet och blåbär från Djurö. Supergott!

Annapannacotta

Jag har inga efterrättsskålar, så vi intog Annapannacottan i mina Irish coffeeglas. Det gick bra det med!


Strax före tolvslaget
zappade vi över till Skansen och lyssnade på Peter Jöback och Carola Häggkvist, bland andra. Jan Malmsjö hörde vi lite svagt senare, men då stod vi redan i köket och kollade in hur folk lät massor av pengar gå upp i rök. Men vackert var det, det ska erkännas!

Fyrverkerier utanför köksfönstret

Fyrverkerier utanför köksfönstret.


Jag orkade inte gå ut
– inte Anna heller. Det hade regnat större delen av kvällen, så vår lykta har vi sparat till nåt annat, speciellt tillfälle. Jag ringde mamma efter tolvslaget och hon var ledsen, ensam och förkyld, ingen rolig kombo. De stora barnen och deras pappa samt några goda vänner fick sms en stund före tolvslaget, för man vet ju att det blir stockning annars. Alla hade hyfs att svara, dessutom! 😉 Fast yngsta bonusdottern hade skickat sms till min gamla mobil såg jag idag.

Och när vi skulle gå och lägga oss upptäckte jag att skönheten hade kommit till byn (= New Village). Polkaamaryllis hade slagit ut och den är såå vacker!..

Polkaamaryllis

Vacker polkaamaryllis.


Idag är det ovanligt tyst i huset,
bara ena grannen som hostar. Min intention är att gå ett varv med dammsugaren. Jag vet inte om jag pallar, men jag ska försöka. Det ska också bli ett varv utomhus också, runt huset, gråvädret till trots. Jag har inte ont nånstans just idag, är bara så förtvivlat trött fortfarande. När ska det bli bättre, tro?

Vad händer hos dig idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Precis som rubriken är jag! Och rubriken har jag, passande nog för just den här dagen, lånat från lokalblaskan och en artikel (naturligtvis hade artikeln en tristare rubrik på nätet…) där. Enligt artikeln är en typisk svensk medelålders man rökfri men tjock. Kvinnor i samma ålder, däremot, är bara feta. Så jag är väl en svensk, medelålders man, dårå…

En sån här är jag, kanske… Jag har i alla fall dansat balett en gång i tiden och jag är medelålders, rökfri men tjock.


Idag är det åtta år sen jag blev rökfri
efter att ha rökt så länge som nästan 30 år. Det är inte klokt! Så mycket pengar som har gått upp i rök, så mycket stank jag har spridit omkring mig, så mycket ohälsa jag har utsatt både mig och omgivningen för… Usch! Jag kan knappt minnas hur det var när jag rökte, men jag minns att jag var tillsammans med L då. När vi var hos henne fick jag slinka ner fem trappor ut på bakgården för att blossa. L själv snusade och det störde ju inte omgivningen nämnvärt. Men så en dag bestämde jag mig för att det fick vara nog. Jag gick till doktorn och bad om hjälp genom att be om ett läkemedel som hade fungerat året innan för min mamma – hon lyckades sluta med skiten rökningen efter 50 år! L blev nog lite inspirerad för hon slutade snusa. Ett tag, i alla fall. När vi nu ses, cirka en gång vartannat år, noterar jag en liten bulle under överläppen.

Jag tror att rökstoppet är det bästa jag har gjort. Hade jag haft barn skulle jag nog ha sagt att barnen var det bästa jag har gjort. Men nu har jag ju inte det – även om jag får låna Fästmöns barn då och då. Det är gott! Men… att sluta röka är nåt jag klarade av för mig själv. Och sen den dagen för åtta år sen har jag tagit ett enda bloss en gång när jag var på fest. Det var inte gott. Jag vet inte vad den där anti-rök-medicinen jag åt i sju veckor gjorde med mig. Det känns som om den klippte av den delen av min hjärna som ville röka. Nu tycker jag att rök luktar faaan, för att tala klarspråk. Jag vet också att även den mest inbitna rökare klarar av att sluta röka och jag kan verkligen inte förstå att den som röker inte vill sluta.

Titta på dig själv! Det ser ju faktiskt rätt löjligt ut med den där rykande pinnen i käften! Dessutom är det ju inte bara dig själv du skadar, din last påverkar också omgivningen. Du luktar illa när du röker, du luktar illa även när cigarretten inte är tänd, för det stinker om ditt hår och dina kläder. Ett rökstopp innebär även rätt så mycket bättre ekonomi… Efter en månad kunde jag köpa en ny madrass till dubbelsängen för 1 200 kronor. Det var så mycket jag hade sparat då. På den tiden. För åtta år sen. Idag sparar du säkert ännu mer.

Efter min kommande operation (jag fick ett brev igår…) ska jag ta tag i det här med vikten. Jag skriver det här nu, för alla att läsa, för då blir det svårare att backa för mig. Kunde jag sluta röka efter 30 år ska jag väl baske mig kunna gå ner 30 kilo?!


Livet är kort.

Read Full Post »

Så tände jag ändå det där första adventsljuset idag. Nyss. Medan jag drack ännu lite mer kaffe och läste en trist lokalblaska (prenumerationen blir inte förlängd). Jag blev förbannad när jag läser en krönika skriven av en av kulturredaktörerna där h*n menar att det ges ut för mycket böcker. Så mycket böcker att kulturredaktionerna inte har folk till att recensera alla böcker som hoppfullt kommer till dem. Men stackars er, då! Stackars, stackars er som har jobb! Med den inställningen tycker jag inte att du ska jobba kvar.

Min adventsstake i köket ser ut som om jag har satt korvar i den. Därför lämnar jag den inte med nåt ljus brinnande – jag vill ju inte ha grillad korv. Några puckon jag känner till lämnar så gott som varje kväll levande ljus obevakade i köket. Det tycker jag bara är skitdumt, speciellt om man har småbarn. Men det kanske är nåt man ångrar? Att man har småbarn, vill säga..?


Det är terracottafärgade ljus i staken, men det ser ut som korvar.

                                                                                                                                                             Idag är det skyltsöndag. Klockan 18 visar lokalblaskan sitt jättefyrverkeri mitt i stan. Massor av pengar går upp i rök. Regnet bara öser ner. Jag skiter i skyltsöndag och jättefyrverkeri och ska stolpa över till Tokerian för att inhandla fikabröd till kvällen och julklappsetiketter. Har ju börjat slå in skiten en del klappar, men kan inte slå in alla för då hinner jag glömma vem som ska få vad.

Nej fy te rackarns, regnet bara öser ner och jag gråter inuti. Jag smörjer min onda axel med Ipren gel, den känns bättre av och till. Synd det, annars hade jag kunnat sjukanmäla mig i morgon. Jag vet inte hur jag ska klara av morgondagens övning.

Read Full Post »