Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sova illa’

Ett grinigt inlägg.


Tisdagar är inga bra dagar.
Det har de aldrig varit i min kalender. I natt sov jag jätteilla. Jag somnade och sov typ tre timmar, sen vaknade jag. Och slumrade och vaknade varannan timme. Fästmön sov visst lika illa. Det är inte tyst i huset ens på nätterna.

När jag låg vaken under vargtimmen – och de andra timmarna – cirkulerade tankarna förstås kring diverse små saker. En riktig småsak på jobbet låg jag och klurade på hur jag skulle lösa. Det hade jag inte behövt göra. Jag fick direktiv under dagen och har utfört det hela. Jag gör som jag blir tillsagd. Jag böjer min nacke. Men jag ler baske mig inte.

Böjd nacke

Min nacke är böjd precis som Maria Miesenbergers bronsskulptur. Vill du se skulpturen i sin helhet rekommenderar jag dig ett besök på Konsthall Märsta.


Tisdagens jobb
har i övrigt löpt i kringelikrokar. Som vanligt. Faktum är att jag börjar njuta av att det är så… oberäkneligt… Oförutsägbart… Föränderligt… Fast jag skulle önska att det fanns rymd för mina idéer. Idag har jag i alla fall fått skriva och det gillar jag. Men det är svårt när det pratas i rummet. Jag tryckte in iPhonens lurar och slängde på nån radiokanal med sextiotalsmusik. Det gick bättre att författa då. Intervjun som föregick skrivandet var en trevlig pratstund med en engagerad trio konsumentmänniskor. När andra ställen drar ner på sånt har min arbetsgivare i stället ökat. Och det ger resultat i form av snabbare hjälp för den enskilde. Naturligtvis också mindre lidande – av olika slag. Sånt tycker jag är kanonbra!

Eftermiddagens sista möte börjar klockan 16. Det innebär att jag nog lär sitta över en stund i kväll. Det roar mig inte så särskilt eftersom det är sista hela kvällen som jag och Anna har tillsammans innan hon återvänder till Himlen för att vara mamma på heltid. Men förhoppningsvis är vi klara före arbetsdagens egentliga slut. Jag ska handla lite på hemvägen också. I kväll blir det korv av olika sorter med bröd till middag och jag är ansvarig. En typisk trist tisdagsmiddag. En dag när jag har böjt min nacke men vägrat att le. Jag ler inte på kommando.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi traskade iväg till busshållplatsen (!) – jaa, Tofflan åkte buss igår, men det var en traumatisk upplevelse! – i blåsten. Det var bara ett par grader varmt, så jag väntade nästan snö.

Men inne på Scandic Uppsala Nord var det varmt och gemytligt – även om de som arbetade där inte riktigt förstod varandra. Det resulterade i att två av deras gäster blev stående på en obestämd plats i matsalen för att invänta anvisning till bord 500. Ja, det hette så, vårt bord. I garderoben jobbade en kille som då och då plötsligt försvann utan att sätta en lapp på dörren. Dessutom tog han med sig mat in i garderoben. Inte så fräscht bland kläderna… Avgiften var 20 pix per skalle och det var i dyraste laget! Det tyckte tydligen trion damer som satt vid bordet bredvid, för de släpade in sina vinterjackor i matsalen. Inte så fräscht det heller, kan jag tycka…

Vi beställde var sin Mariestads julbrygd till maten samt var sin snaps. Ölen fick vi dricka ur vinglas vilket var ett stort minus. Spritsorterna rabblades av en man som inte riktigt kunde uttala dem. Östgötas sädes fanns tyvärr inte bland sorterna, så Fästmön tog en Hallands fläder, jag en Aalborg. Stora och rätt OK. Sen började frosseriet. Jag tog genast två tallrikar – en med laxgrejor och en med sill och potatis.


Lax och ägghalvor till vänster, knäckemacka med brännvinsost i mitten och sill och potatis till höger. Ovan i bild, snaps och öl.

                                                                                                                                                             Anna glittrade ikapp med snapsarna. Hon var så söt i sin paljettbeströdda top och med flärpar i håret (som inte riktigt syns på bilden).


Söt i paljetter och flärpar i håret.

                                                                                                                                                              När man dricker äter sill blir man ofta törstig på mer. En Mariestad blev två, för min del. Anna förmådde inte en till och dessutom skulle hon ju jobba idag igen.


En öl blir lätt två när man dricker äter sill…

                                                                                                                                                  Eftersom jag inte äter så mycket kött mer än kalkon och kyckling, hade bordet med varmrätter inte så mycket att erbjuda mig. Jag provade Jansson, som var ganska smaklös och kalkon med cumberlandsauce. Köttet smakade gris, så jag fick lämna det efter endast en tugga.


Jansson var smaklös och kalkonen smakade gris.

                                                                                                                                                             Vi hann förstås titta och lyssna på folk, sånt är ett gratisnöje vi ägnar oss åt de gånger vi vistas utanför hemmets vägger. Bland annat skrattade vi åt en man som skrattade hela tiden och hade utstående öron. Han var bäst för han pratade östgötska och skrämde ett litet barn flera gånger så att mamman, i skitfula byxor som gick upp till halsen, fick gå iväg med den gallskrikande ungen. Vidare noterade vi att vi inte på långt när var tjockast i lokalen. Vi observerade en man med en mage som var så stor att ingen av oss sett nåt liknande tidigare.

Avslutningsvis plockade vi lite snask från gottebordet. En del var för segt för att tuggas, knäcken hade kokat förlänge, Browniesbitarna var torra och cheesecaken var divine. Anna lekte och kladdade förstås med maten som vanligt och det blev riktigt problematiskt eftersom en nitisk avplockare hade tagit hennes servett. Fast frågan är ju om det är choklad på tummen eller om Anna har lekt Bil 2:an…


Choklad eller har Anna lekt Bil 2:an?

                                                                                                                                                            Två stinna magar rullade ut från Scandic till busshållplatsen. Men först skrattade vi åt en man med pilsnerbottnar och tjutande hörapparat. Han såg för rolig ut! Det gjorde vi också, vi fick knappt igen våra jackor. Busshelvetet tog oss några hållplatser och sen traskade vi en kvart i blåsten innan vi var hemma cirka 20.40. Lagom i tid för att bänka oss och glo på Downton Abbey, som de tanter vi är.

I natt har jag sovit riktigt illa. Har legat och vänt och vridit på mig och ältat all oro i hela världen som är min. När Anna kom och väckte mig vid halv sju var jag redan vaken. Jag spottade ut bettskenan, slängde på mig kläderna och så gick vi ut i den ljumma morgonen (tio grader igen) och regnet föll. Jag skjutsade Anna till jobbet och när jag kom hem var det helt uteslutet att jag skulle gå och lägga mig igen och försöka somna om. Nej, jag hängde upp ljusbollen och satte stakar och stjärnor i fönstren och sen sket jag ett rejält lass där emellan. Nu lyser det i alla mina fönster. Det är som om jag ändå önskade att det varma ljuset ska sprida sig till inuti mig. Men det gör det inte. Jag sitter här kall och tom och tyst och vill bara gråta. Idag är emellertid tårarna slut.

När Anna har slutat jobba ska vi ge oss ut på shoppingtur för att inhandla födelsedagspresent och julklappar. Hur var det nu jag skrev häromdan..? The show must go on…

Och så avslutningsvis lite betyg på Scandic Uppsala Nords julbord:

Laxbordet och sillbordet får högsta betyg!

Varmrätterna och köttbordet får lågt betyg för det fanns mest gris att välja mellan.

Gottebordet borde ha fått lågt betyg för att knäcken var överkokt och kakorna torra, men cheesecaken var divine, så medelbetyg!

Servicen var lite strulig i början, men servitören var mycket uppmärksam och fick rejält med dricks. Nästan toppbetyg, men inte riktigt! Vinglas till öl drar ner betyget också.

Till sist, tack till Bloggtävlingen.se för vouchern jag vann som betalade maten och lite av drycken!

Read Full Post »