Som någon annan bäddar

En svensk kvinna och en amerikansk man. En son. Ett löfte om att leva i Europa. Men det håller inte. Vad händer när allt krackelerar? Jag har just läst sista sidan av Hanna Lans debutroman Som någon annan bäddar, en födelsedagspresent från FEM.

En bok om två länders lagstiftning, bland annat…

Hon träffar en amerikansk man. Hon gifter sig med Mannen, får en son med honom. Han lovar henne att de ska bo i Europa. När det går upp för henne att det inte blir så, att hans löften är noll och intet och att hon inte längre vill leva med Mannen börjar en lång resa. Två länders lagstiftning gör att hon fastnar. Men hon vägrar ge upp.

Jag vet inte om det som utspelar sig i den här boken är självupplevt av författaren. Det känns så. Det gör det mycket svårt att betygsätta boken. Jag känner att jag har svårt att förstå hur huvudpersonen i boken så lätt går på Mannens löften. Hur lätt hon förförs. Och att hon egentligen hela tiden är inställd på att äktenskapet inte kommer att hålla. Jag har svårt att få berättelsen att gå ihop, men vet samtidigt att känslor inte på nåt sätt är logiska. Dessutom kunde den ha blivit min historia. Jag är glad att jag slapp, men jag är också glad att jag fick den här boken och att jag fick läsa den. Tårarna kom flera gånger under läsningen. Ingen kan läsa boken och förbli oberörd. Tack, FEM!

Det som drar ner helhetsintrycket mycket är emellertid de många korrekturfelen. Det är förskräckligt många avstavningsfel och det signalerar slarv för mig.

Men det blir högt betyg!

Read Full Post »

Jag älskar dig inte

En dag säger Per till sin fru Lotten att han inte längre älskar henne. Så börjar Christina Stiellis bok Jag älskar dig inte. En bok som jag har läst och grinat åt under en veckas tid, ungefär. Den gick inte att läsa fortare.

En bok att läsa och gråta till.

                                                                                                                                                                    Lotten har en man och två döttrar. I Lottens värld kommer familjen först. Tillvaron rämnar därför totalt när Per en dag säger att han inte längre älskar henne. Hon slits mellan hopp och förtvivlan, apati, ängslan, gråt och jävlar anamma.

Vi läsare får följa separationen ur Lottens perspektiv. Men det gör inte berättelsen mindre trovärdig. För den här boken är så trovärdig att den borde läsas av alla som har separerat eller som ska. Bristen på kommunikation mellan de vuxna. En kommunikation som sker per sms. Bara det, liksom… Och genom barnen. Barnens känslor skildras också väldigt initierat. Man kan ju inte låta bli att undra hur mycket i boken som är självupplevt. Allt känns så äkta!

Det finns inget annat betyg att ge den här boken än det högsta. Läs den och gråt! Den är nästan som en handbok i hur man går igenom en separation – och överlever.

Read Full Post »

Babel den 31 mars – blommor, självmord och Japan

Min förra torsdag var fylld av så mycket annat att jag inte hade möjlighet att se litteraturprogrammet Babel. Underbart då att kunna slå sig ner i bäste fåtöljen en söndag som denna, knäppa på TV och DVD samt kolla vad som hände i programmet! Play i all ära, men fåtölj och stor skärm är lite ”najsigare”…

En spontan reaktion från förra programmet är att Eva Beckman var utmärkt som programledare! (Men hon har inte ens nån fått nån presentation på Babels hemsida på SvT! Skamligt!) Så varför inte låta denna duktiga människa få fortsätta leda programmet så kan Daniel Sjölin vara putslustig och förnumstig nån annanstans??? Tyvärr är han tillbaka nästa vecka… 😦

Titta en liten stund på en del av mina böcker innan vi kör igång!

                                                                                                                                                   Veckans tramserier, dokuförfattarna, bestod av Göran Greider, en vid det här laget tämligen uttjatad Babel-favorit. Snälla nån, finns det inga andra än dessa ständiga GUBBAR? Men kanske är det så att vi kvinnor är mindre benägna att delta i trams av det här slaget..? Om redaktionen åtminstone tog in lite NYA gubbar, men nej. Tråååååååkigt!

Kerstin Ekman, för övrigt född i Östergyllen, uppvuxen i Uppland, förstås, var kvällens första gäst. Härligt! Kerstin Ekman inledde sin författarkarriär med deckare. Så småningom blev hon ledamot av Svenska Akademien, men lämnade sin stol tom 1989 i samband med en konflikt kring Salman Rushdie. Intervjun inleddes med en lång och intressant dialog om glömska. Kerstin Ekman har på senare år skrivit två fackböcker om skogen och om blommorna.

Malte Persson kommer med sin femte bok. Diktsamlingen Underjorden består av versmåttet sonetter, ett inte helt enkelt sätt att skriva dikt på. Dikterna utspelar sig för övrigt i tunnelbanan, nåt som man kanske inte direkt förknippar med sonetter… Och ärligt talat känns det lite pretto. Bara så där. Efter att ha fått några enstaka smakprov.

Sonetter om tunnelbanan.

                                                                                                                                                         Nästa gäst i studion var författaren Martina Lowden  och ämnet var nyutgåvan av min gamla favorit, Den unge Werthers lidanden (jag har ett exemplar som i det närmaste är sönderläst och fullklottrat med egna kommentarer…). Martina Lowden, som för övrigt påminde mig otroligt mycket om Isdrottningen*, har skrivit förordet till nyutgåvan. Boken kom ut 1774 och satte igång en serie självmord! Jan Gradvall, med lika konstig frisyr som jag har just idag, kom med i diskussionen kring Werthers lidanden och hur boken kunnat överleva. Förvånande nog hade Jan Gradvall inte läst boken förrän nyligen…

Nästa reportage handlade om konstnären Linda Spåman och hennes bok Misslyckat självmord i Mölndals bro, en tecknad roman om ett självupplevt misslyckat självmordsförsök på grund av olycklig kärlek.

En tecknad roman om ett självupplevt, misslyckat självmordsförsök.

                                                                                                                                                      Den långväga reportageresan gick till Japan – FÖRE katastrofen där i år. Nobelpristagaren Kenzaburo Oe pratade om sitt svarta skrivande och om hur Nobelpriset faktiskt räddade hans liv! Mycket i hans författarskap handlar om hjärnskadade barn, naturligtvis präglat av den egne hjärnskadade sonen. Nu ska Kenzaburo Oe börja skriva sin allra sista bok.

Veckans boktips var böcker på temat Japan:

• Kerstin Ekman: Plötsligt slår blixten ned av Lars Granström
• Jan Gradvall: Kök av Banana Yoshimoto
• Martina Lowden: Hikaru No Go av Yumi Hotta och Takeshi Obata

 

                                                                                                                                                    *Isdrottningen = obehaglig person med litet huvud och stor brist på empati

Read Full Post »