Julmat och adventsmorgon

Vi traskade iväg till busshållplatsen (!) – jaa, Tofflan åkte buss igår, men det var en traumatisk upplevelse! – i blåsten. Det var bara ett par grader varmt, så jag väntade nästan snö.

Men inne på Scandic Uppsala Nord var det varmt och gemytligt – även om de som arbetade där inte riktigt förstod varandra. Det resulterade i att två av deras gäster blev stående på en obestämd plats i matsalen för att invänta anvisning till bord 500. Ja, det hette så, vårt bord. I garderoben jobbade en kille som då och då plötsligt försvann utan att sätta en lapp på dörren. Dessutom tog han med sig mat in i garderoben. Inte så fräscht bland kläderna… Avgiften var 20 pix per skalle och det var i dyraste laget! Det tyckte tydligen trion damer som satt vid bordet bredvid, för de släpade in sina vinterjackor i matsalen. Inte så fräscht det heller, kan jag tycka…

Vi beställde var sin Mariestads julbrygd till maten samt var sin snaps. Ölen fick vi dricka ur vinglas vilket var ett stort minus. Spritsorterna rabblades av en man som inte riktigt kunde uttala dem. Östgötas sädes fanns tyvärr inte bland sorterna, så Fästmön tog en Hallands fläder, jag en Aalborg. Stora och rätt OK. Sen började frosseriet. Jag tog genast två tallrikar – en med laxgrejor och en med sill och potatis.

Lax och ägghalvor till vänster, knäckemacka med brännvinsost i mitten och sill och potatis till höger. Ovan i bild, snaps och öl.

                                                                                                                                                             Anna glittrade ikapp med snapsarna. Hon var så söt i sin paljettbeströdda top och med flärpar i håret (som inte riktigt syns på bilden).

Söt i paljetter och flärpar i håret.

                                                                                                                                                              När man dricker äter sill blir man ofta törstig på mer. En Mariestad blev två, för min del. Anna förmådde inte en till och dessutom skulle hon ju jobba idag igen.

En öl blir lätt två när man dricker äter sill…

                                                                                                                                                  Eftersom jag inte äter så mycket kött mer än kalkon och kyckling, hade bordet med varmrätter inte så mycket att erbjuda mig. Jag provade Jansson, som var ganska smaklös och kalkon med cumberlandsauce. Köttet smakade gris, så jag fick lämna det efter endast en tugga.

Jansson var smaklös och kalkonen smakade gris.

                                                                                                                                                             Vi hann förstås titta och lyssna på folk, sånt är ett gratisnöje vi ägnar oss åt de gånger vi vistas utanför hemmets vägger. Bland annat skrattade vi åt en man som skrattade hela tiden och hade utstående öron. Han var bäst för han pratade östgötska och skrämde ett litet barn flera gånger så att mamman, i skitfula byxor som gick upp till halsen, fick gå iväg med den gallskrikande ungen. Vidare noterade vi att vi inte på långt när var tjockast i lokalen. Vi observerade en man med en mage som var så stor att ingen av oss sett nåt liknande tidigare.

Avslutningsvis plockade vi lite snask från gottebordet. En del var för segt för att tuggas, knäcken hade kokat förlänge, Browniesbitarna var torra och cheesecaken var divine. Anna lekte och kladdade förstås med maten som vanligt och det blev riktigt problematiskt eftersom en nitisk avplockare hade tagit hennes servett. Fast frågan är ju om det är choklad på tummen eller om Anna har lekt Bil 2:an…

Choklad eller har Anna lekt Bil 2:an?

                                                                                                                                                            Två stinna magar rullade ut från Scandic till busshållplatsen. Men först skrattade vi åt en man med pilsnerbottnar och tjutande hörapparat. Han såg för rolig ut! Det gjorde vi också, vi fick knappt igen våra jackor. Busshelvetet tog oss några hållplatser och sen traskade vi en kvart i blåsten innan vi var hemma cirka 20.40. Lagom i tid för att bänka oss och glo på Downton Abbey, som de tanter vi är.

I natt har jag sovit riktigt illa. Har legat och vänt och vridit på mig och ältat all oro i hela världen som är min. När Anna kom och väckte mig vid halv sju var jag redan vaken. Jag spottade ut bettskenan, slängde på mig kläderna och så gick vi ut i den ljumma morgonen (tio grader igen) och regnet föll. Jag skjutsade Anna till jobbet och när jag kom hem var det helt uteslutet att jag skulle gå och lägga mig igen och försöka somna om. Nej, jag hängde upp ljusbollen och satte stakar och stjärnor i fönstren och sen sket jag ett rejält lass där emellan. Nu lyser det i alla mina fönster. Det är som om jag ändå önskade att det varma ljuset ska sprida sig till inuti mig. Men det gör det inte. Jag sitter här kall och tom och tyst och vill bara gråta. Idag är emellertid tårarna slut.

När Anna har slutat jobba ska vi ge oss ut på shoppingtur för att inhandla födelsedagspresent och julklappar. Hur var det nu jag skrev häromdan..? The show must go on…

Och så avslutningsvis lite betyg på Scandic Uppsala Nords julbord:

Laxbordet och sillbordet får högsta betyg!

Varmrätterna och köttbordet får lågt betyg för det fanns mest gris att välja mellan.

Gottebordet borde ha fått lågt betyg för att knäcken var överkokt och kakorna torra, men cheesecaken var divine, så medelbetyg!

Servicen var lite strulig i början, men servitören var mycket uppmärksam och fick rejält med dricks. Nästan toppbetyg, men inte riktigt! Vinglas till öl drar ner betyget också.

Till sist, tack till Bloggtävlingen.se för vouchern jag vann som betalade maten och lite av drycken!

Read Full Post »

Mörka moln

Idag blir det nog en sån där dag när ingenting blir riktigt synligt. Molnen hänger mörka och tunga utanför ”mitt” fönster. Blåsten rister i björkarna och jag känner mig lika grå som himlen. Har ägnat morgonen åt lite formgivning och korrekturläsning, sedvanliga arbetsuppgifter i den typen av vikariat jag har. Och bråttom är det. Jämt bråttom!

Mörka moln idag – även om det var länge sen jag tog den här bilden. 

Kring lunchtid åker Clark* och jag till hans doktor för en snabbkoll kring oljeläckaget. Jag orkar knappt tänka på vad det kan kosta, det går in i den allmänna ruinen. Ruin känns det också som i min så kallade friska axel, den högra. Jag har verkligen ont nu, men det är bara att försöka bortse från smärtan. The show must go on.

I eftermiddag blir det packning av mappar och prick klockan 16 kliver jag ut ur dörren här och åker hem. Fästmön har erbjudit sig att göra smarriga räkmackor till kvällen. Det kanske är bra att äta nåt på kvällen, det har inte blivit så mycket mer än en skål mild lättyoghurt med müsli på morgonen och kycklingspett med jordnötssås och ris till lunch. Jag har inte haft nån större aptit den här veckan, så det har inte ens blivit cornflakes, mjölk och mackor. Igår tog jag i alla fall ett par knäckemackor med ost på. Jag klarar mig. Jag svälter inte ihjäl. Det spelar ingen roll hur lite jag äter, jag ser i alla fall gravid ut. Det växer inuti. Men jag lovar dig, nån bebis är det inte. Jag tryckte emellertid i mig en bit saffranslängd till fredagsfikat idag på förmiddagen. Det går inte att komma undan vissa sociala bitar när man inte kan gömma sig i hemmets vrå.

I morgon ska jag förbereda inför den första advent genom att ta fram stakar och stjärnor och kolla så att allt fungerar. Jag har inte den minsta lust i skrivande stund, men eftersom jag får besök av mamma till jul måste jag stålsätta mig och låtsas julefrid och goda tankar och mysighet och allt skit som jag inte orkar med egentligen. Men jag gör det. Dagarna går så fort nu och som sagt igår köpte jag de första klapparna. På lördag kväll smaskar vi julmat på Scandic Nord för presentkorten jag vann i våras. Jag tänker skölja ner maten med en eller två klara och nån julöl, så kanske jag kommer i bättre stämning än jag befinner mig just nu.

*Clark Kent= min lille bilman

Read Full Post »