Blöt Lucia

Ja, nu ska vi inte tolka rubriken snuskigt! Med blöt menar jag här regnig. Det regnar och regnar och regnar och jag önskar att jag hade köpt en regnjacka i stället för en dunjacka. Den hade säkert blivit billigare än de 499 pix med alla rabatter jag fick ge.

Sur-Tofflan surar över vädret och jackinköp.

                                                                                                                                                     Fästmön var gullig och fixade mat – tortellini med ostsås –  när jag kom hem från jobbet. Det ska inte vara så, det ska vara så att jag gör maten när hon är här så hon får slippa. Men för tillfället har jag tappat lusten till det mesta. Dock inte till Anna, hon får mig fortfarande att skratta när jag gråter och det är inte illa pinkat!

Det här med maten är ett kapitel för sig. Jag är inte så hungrig nu för tiden, så idag hade jag med mig två mackor till lunch. Men sen när jag såg hur god mat en av mina kollegor satte fram till sig kunde jag inte låta bli att undslippa

Å va gott det ser ut!..

Varpå Lisbeth, min kollega som egentligen heter nånting helt annat, förbarmade sig över mig och bjöd mig kycklingsallad med currydressing som stod i kylen. Gott och tack!

Men sen behövde jag äta lite igen i kväll, alltså. Det blev mycket mat kvar, åtminstone en rejäl matlåda till lunch! Och medan Anna och jag satt där och smaskade föreslog jag (!) en tur till Stormarknaden. Jag behövde nämligen börja handla julmat och Anna behövde handla julklappar.

Sex julöl på Systemet, blev det, samt fyra kassar julmat. Men först fick vi forcera en gigantisk klunga folk som hade placerat sig mitt i köpcentrumet. För att glo på… ja, gissa vad!

När vi kommit hem igen och släpat in alla kassar hade vi aparmar båda två. Nu återstår bara några få saker som skinka och lite sånt. Jag tänkte att mamma får se ut en, jag äter ju inte gris. Matpengen som återstår för december månad är nu cirka 109 kronor. Tjolahopp, liksom!

Anna hade varit på diverse ärenden i och runt stan idag och den sötnosen hade inhandlat luciafika. Det passade perfekt att inta efter den gruvliga och utmattade shoppingen – som naturligtvis avslutades med en liten avstämning. Varför blir det alltid avstämning när man storhandlar???

Tomtepepparkakorna var lika söta som de ser ut!

                                                                                                                                                              Vi kollade på inspelningen av gårdagens Den som dräper. Tack och lov att det finns inspelningsbara DVD-apparater! Jag kan inte titta på program på TV4, jag blir galen på all reklam som avbryter upplevelsen hela tiden.

Regnet tilltar och jag gissar att vi lär somna till smatter på taket i natt. Anna sov dåligt natten som var, jag sover numera som en sten. Tror jag hoppas på att inte vakna mer. Lite ironiskt fick jag en olycksfallsförsäkring för fritid att betala idag. En olycka skulle lösa många problem, för flera personer. Ingen nämnd, ingen glömd, så att säga.

Regnet tilltar. Inte en gnutta snö på marken utanför, bara lerig gräsmatta och en julgran.

                                                                                                                                                                 I morgon ska jag avsluta dan med att intervjua fru Chef1. Det blir en upplevelse, för hon har en av de vassaste hjärnor jag har haft närkontakt med!

Read Full Post »

Sånt som är trasigt och sånt som är helt

Kvällens inlägg ska handla om sånt som är trasigt och sånt som är helt. Att min självkänsla och mitt självförtroende åter har fått ett stort hål i sig kanske du förstår. Det är liksom inte nåt att göra nåt åt. Bara låta det vara. Det blir inte bättre. För var dag som går blir hålet större och jag blir trasigare och trasigare.

Men mina tänder är inte trasiga, tack och lov! Jag hade en tid hos tandhygienisten i kväll efter jobbet. Det var en ny bekantskap, denna kvinnliga ”hygga”, men hon var lika snäll som Sara som jag blev så glad att återse! Sara passar så bra hos Dômentandläkarna och jag är glad att hon har återvänt till arbetsplatsen. Mest glad blev jag väl ändå åt att ha noll hål. Jag har en tand med sprickor i lagningen som borde åtgärdas, men det får helt enkelt vänta, jag har inte ekonomi för det. Annars fick jag beröm för hur jag sköter mina tänder och som ”vuxenbokmärke” fick jag en tub tandkräm! Fakturan slutade på närmare tusenlappen, men så är beläggningar borttagna och tänderna putsade och polerade och röntgade och kliniskt undersökta. Härligt!

Inga trasiga tänder i min käft!

                                                                                                                                                                 Medan jag var på Drottninggatan i stan passade jag på att hoppa in till min vän Kurden och säga hej. Vi sågs i somras senast. Förr i tiden sågs vi minst en gång i veckan… Ja, han har sin affär i närheten av min förra arbetsplats. Men i kväll vågade jag mig dit i skydd av mörkret. Inte för att jag skäms eller så, jag vill bara inte möta mina före detta kollegor. Fegpottorna, vill säga. De som inte stod upp för mig mot DLF*. Come to think of it, not many did. Inte officiellt, bara när ingen hörde. What good did that do? None whatsoever.

Hemma i New Village blev det ett hastigt stopp på Tokerian innan jag landade innanför ytterdörren. Skulle sätta in ett papper i min Viktiga-papper-pärm när jag upptäckte att elektroniken spelade mig ett spratt igen. Den här gången var det inte datorskärmen utan datormusen. What next, liksom? Tja, datorn itself, förstås… Det var bara att riva ur min trådlösa mus och kasta den i kärlet för elektronikskrot i soprummet, för den var så uråldrig att man inte kan byta batteri i den. Som tur var hittade jag en fungerade sladdråtta i min hylla. Men MORR så trist! 

Middag orkade jag inte laga i kväll, så jag åkte och köpte var sin Aromapizza. Det har jag inte alls råd med, men det skiter jag i. Om jag ska dö ska jag dö som ett smällfettigt lik så det så.

Tog en dusch och naturligtvis ringde mamma under tiden, så jag fick ringa upp efteråt. Plockade rätt på torr tvätt, vattnade krukväxterna och upptäckte nästa trasiga pryl: min strumpa. Det är nåt riktigt vulgärt över hål i strumporna! Undras om det har synts hela dan, eller… 😳

Min 41-42:or-stortå tittar ut genom ett vulgärt hål.

                                                                                                                                                                Nää, det blev till att trösta sig igen med nåt ätbart, denna gång en makron som Fästmön inhandlat på stan när hon beställde brillor idag. Första gången jag testar en sån och den var god! Såg trist och torr ut, var seg, söt och smarrig.

Nu hänger vi i TV-soffan respektive TV-fåtöljen och glor på Desperate housewives. Och efter det ska vi se gårdagens inspelade avsnitt av Den som dräper. Vi är skittrötta båda två, men lider av söndertrasade sömnvanor för tillfället. Då får man sitta uppe fast man borde gå och lägga sig. Det går så bra så!

                                                                                                                                                          *DLF = Den Lille Fjanten, en skara obehagliga personer som fanns i mitt liv en gång i tiden. Tyvärr.

Read Full Post »

Mörkt

Det kom snö igår kväll. Fästmön och jag drog iväg på shopptingtur när hon hade slutat arbeta. Vi var trötta och hungriga, men lyckades ändå genomför det hela. På oväntat ställe dök Annas syster med två äldsta döttrar upp, det var lite kul.

Middagen intog vi på XL-grillen. Anna tog kebabtallrik, jag falafeltallrik. Så rullade vi hem och fixade adventsfika. Nån glögg hade jag inte inhandlat, det blev kaffe till var sin lussekatt och billiga pepparkakor från Tokerian med whiskyädelost på tub. Den luktade inte som smutsiga örhängen.

Vi kikade på måndagens inspelade avsnitt av Den som dräper. Efteråt kikade jag ut genom fönstret och såg till min fasa att det snöade. Blötsnö… Klockan var närmare 21.30 när vi gav oss av till Förorten för att hämta överdragsbyxor till Elias och kängor och vinterjacka till Anna i Himlen. Överdragsbyxorna levererades sen till Morgonen. Vi tog E4:an och på väg ut till Förorten noterade vi en olycka på andra sidan. Det var en långtradare som uppenbarligen inte klarat av väglaget. Därför blev vi tvungna att ta gamla vägen hem till New Village igen. Jag kröp fram, för det var snorhalt och den blaskiga snön gjorde att bilen slirade i vattenplaning.

Den är här nu, vintern… (Fast riktigt så här mycket snö är det förstås inte än. Den här bilden tog jag vintern 2009.) 

                                                                                                                                                               Vi kom hem helskinnade och kröp sen ner i sängarna vid 22.30. Jag somnade ganska fort, men vaknade sen första gången vid ett-tiden. Resten av natten har jag vaknat minst en gång i timmen. Jag vill verkligen inte göra det jag ska göra denna måndag den 28 november. Jag vill inte visa mig bland folk, jag vill bara gömma mig längst in i ett hörn i min lägenhet. Somna där och aldrig mer vakna. För nu när jag har gjort mitt bästa och det uppenbarligen inte räcker finns det ingen plats för mig i den här tillvaron så länge jag inte bockar och niger och står med mössan i handen. Och det tänker jag inte göra. Nej, läget är mörkt och bekymmersamt. Den lilla snö som ligger kvar idag ger ingen ljusning, precis…

Read Full Post »

Fisk och bulle… Och buller

Klockan blev lite mycket innan jag kom hem. Men jag fick ett spännande uppdrag av fru Chef1 och nu hoppas jag att allting runt omkring klaffar. Det är nämligen lite tidspress på det hela. För egen del fixar jag det nog, jag hoppas andra involverade känner sig lika… övertygade. Eftersom det handlar om att skriva är jag inte orolig. Jag kan ju inte leva utan det skrivna ordet – oavsett om det ska vara tyglat i en uppgift eller ledigt och talspråkigt som här på bloggen.

Jag hade förvarnat Fästmön och hon stod och skramlade i grytorna med en ugnsfast form när jag kom hem. Jasminris och lax med fetaost- och pestoröra i ugnen stod på menyn. Till det serverades körsbärstomater och svarta kalamataoliver. Ganska salt, men mycket gott. Och lätt. Nästan så jag skulle klara av det. (Om det inte vore för det här med spisen…)

Nya grannarna bullrar mest. I kväll stod en stor van här utanför porten igen. Uppenbarligen river de ut köket. Usch, vilket tråkgöra! Trevlig yngre man, möte jag i alla fall, en ung man som hade både vett och hyfs att säga

Hej!

till skillnad från andra

buron här i närheten 

som Anna har lärt mig säga. Ja, hon har lärt mig själva uttrycket, alltså. Troligen mycket lokalt, men det låter som en sort som är lite… värre än puckon. Om vi nu ska ge oss in på gradskillnader och ordbetydelse och etymologi…

Uppe hos oss blev det senare andra bullar. Vi såg på gårdagens avsnitt på Den som dräper på DVD:n. Det är verkligen en skitbra, men mycket våldsam, dansk polisserie! Till den drack vi kaffe och åt var sin kanelbulle. Ja, det är sånt som tanter gör! 😉 Ser på våld och doppar bullar i kaffet.

Jag älskar kanelbullar! Men den här, som Elias och jag såg på Upplandsmuseet i somras, går inte att äta. Det är för övrigt Elias arm och finger på bilden.

                                                                                                                                                            Jag måste bara avslutningsvis reflektera över olyckor på väg till och från jobbet. I förra veckan noterade jag tre. Igår kväll såg jag veckans första krockade bil stå vid vägkanten på gamla E4:an, i morse såg jag en bil i ett dike på ena sidan, en bil med punka och intryckt vänster framflygel på den andra. Ärligt talat börjar jag bli riktigt, riktigt rädd… Hur kör folk??? Jag menar, jag kör ju bäst i hela Uppsala världen, men det hjälper ju inte mig om alla runt omkring kör som biltjyyyvar…

På tal om världen, nu ska jag se mig om i den. Bloggvärlden, alltså.

Read Full Post »

Mat och prat och vackra blommor – och Tintin!

Herreminje, min mage är fyrkantig! Fästmön och jag har ätit Aromas specialpizza till middag (jag minus oxen, men plus fjäderfä i stället). Det blev ingen Tintinbio i afton, för vi insåg att det ju är höstlov och platserna försvinner snabbt. Jag kan nog inte förboka med min gratisbiljett. I stället bespetsar vi oss på ett besök nästa helg Anna jobbar. Det som är bra är att hon slutar mycket tidigare då. Det blir liksom en eftermiddag att göra nåt på. Söndagen är det ju Fars dag och Anna ska gissningsvis till farbror Bosse efter jobbet.

Men nu går jag händelserna i förväg! Det har hänt grejor på ”jobbet” vill jag lova! I morgon går jag på mitt vikariat – och strax innan hemfärd idag blev jag kallad på intervju för Tjänsten. Det är lite osäkert vilket datum det blir, men det blir nästa vecka. Tjolahopp, liksom!

När jag så anlände hem till New Village kände jag en underbar doft slå emot mig i köket. Men nej, det var inte Annas bak. Det doftade… friskt, fräscht, blommigt. Anna hade varit ute på skogsäventyr idag och plockat hem blåbärsris som stod i en vas. Men inte kan väl blåbärsris dofta så gott? Nej! På köksbordet stod ytterligare en vas, visserligen med blåbärsris i, men också med röda rosor och ett gulligt kort. Intill stod en vacker glasängel som håller ett hjärta. Detta var Annas sätt att säga grattis till vikariatet! Vilken sötnos, va?!

Bilden gör varken rosorna eller glasängeln rättvisa!

                                                                                                                                                                 I morgon eftermiddag och hela onsdag ska jag delta i en konferens här i Uppsala. På tisdagskvällen är det middag ute. Inte på nåt av mina favoritställen och gissningsvis får jag lite problem med att hitta nåt som jag kan äta utan att bli dålig. I värsta fall får jag väl bara dricka, dårå… 😉 Skämt åsido, när det gäller jobbet – och i vanliga fall också, för den delen! – är jag numera väldigt måttlig med alkoholen.

Nästa middag jag är bjuden på blir på fredag. Kära sysslingen har bjudit hem mig och det ska bli mysigt att det äntligen blir av – vi har liksom pratat om att ses i flera år. Och sen när vi gjorde det var det i samband med en begravning tidigare i år. Nu har det gått en tid och jag vet att vi har massor att prata om! Dessutom har jag hört ryktesvägen att min syssling är något av en mästerkock… (Nån som undrar varför jag är tjock? Jaså, inte det. Nähä, inte jag heller…) Sysslingen och jag har mejlpratat lite i förra veckan och nu i kväll, för jag är ju tvungen att berätta att jag är matkrånglig så det inte blir pinsamheter sen. Och det var tur, för köket hade tänkt servera ren.

Pratat per sms har jag gjort med den kära vännen som opererat sig idag. Jag fick ett sms från en något omtöcknad vän vid slutet av eftermiddagen och gissar att vännen nu återhämtar sig. Skönt att det är över och jag hoppas verkligen resultatet blir bra och att vännen blir besvärsfri!

I stället för bio blir det lite TV senare i kväll. Vi glor på Anno 1790 på SvT 1 klockan 21 och spelar in Den som dräper som går exakt samtidigt på TV4. Två bra serier – en drama, en deckare –  krockar. Annars kan det vara hur mycket skit som helst på TV en kväll. Svensk TV i ett nötskal.

Nu ska jag kolla in om mina Kickor och Pluttar har bloggat nåt idag! Du som hellre vill kolla in en trailer på Tintin kan titta här!

Read Full Post »

Anno 1790

Premiär i oktober 2011 för Anno 1790 – tro det eller ej, en deckarserie som utspelar sig i slutet av 1700-talet. Mycket spänd inför detta annorlunda koncept vräkte bänkade jag mig i bäste TV-fåtöljen för att glo på SvT 1.

Johan Gustav Dåådh himself. Skådespelaren heter Peter Eggers. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida och tagen av Johan Lygrell.)

                                                                                                                                                        Först blir jag rätt irriterad eftersom programmet krockar med Den som dräper på TV4. Det är en serie jag gillar mycket! Den är otäck, spännande och realistisk. Men jag kan ju faktiskt spela in på DVD-hårddisken. Och tänk så skönt det är att kunna snabbspola förbi TV4:s alla jävla reklamavbrott! LÄTTNAD!

Anno 1790… Allting är skitigt och gissningsvis är stanken fruktansvärd. Fältskären Dåådh kommer till Stockholm med en man han räddat livet på som är informator hos polismästaren. Där blir Dåådh indragen i en mordutredning. Och när han klarat ut vem den skyldige är blir han erbjuden en tjänst som kvarterskommissarie. Nio avsnitt återstår.

Den här serien är jättevackert filmad, trots det skitiga och allt blod. För det förekommer ganska blodiga och äckliga scener. Miljöerna känns äkta, kläderna rätt och skådespeleriet på topp. Det kan inte bli annat än högsta betyg direkt!

Read Full Post »

Den som dräper

Ett kvinnolik hittas i en skog. Eller rättare sagt… flera kvinnolik. En hel liten kyrkogård, visar det sig. Några har legat där i flera år, andra i ett par veckor. Detta är upptakten till den nya danska polisserien i TV4, Den som dräper, som hade premiär i kväll.

De två huvudrollsinnehavarna, polisen Katrine och profileraren Thomas.

                                                                                                                                                                 I rasande tempo kastas vi in i jakten på en seriemördare. Vi får också se mördaren tillsammans med ett av sina offer. Och just när man tror att han ska åka fast, slipper han undan. I stället har han fångat ett nytt offer – levande begravt.

Att bli levande begravd har alltid varit en av mina mardrömmar, så den här serien börjar verkligen läskigt, tycker jag. Först suckade jag lite och tänkte

Jaha! En till dansk polisserie…

Men den här är bra! Visserligen finns många likheter med andra danska polisserier – tempot, en kvinnlig polis i huvudrollen, gärna lite konstig, musiken, sättet att filma. Detta drar ner betyget lite, för trots allt vill man se nåt nytt. Den som dräpers styrka är emellertid det oerhört läskiga och spänningen. Jag tror att detta kan bli riktigt bra! Högt betyg!

Varje fall löses på två avsnitt. Totalt omfattar serien tio delar, alltså fem fall.

Read Full Post »

Tysta leken?

Man kan verkligen undra om jag har lekt Tysta leken idag. Igår kväll orkade jag inte skriva nåt blogginlägg som jag skulle tidsinställa för publicering idag. Och idag har jag knappt hunnit gå på toa eller äta – fick nästan göra det samtidigt. (Ja, jag vet, men jag är ju en äcklig typ! Det är därför det inte blir nån bild på dagens lunch idag… 😉 ) Jag hann få iväg två sms till Fästmön i samband med dagens två toabesök, i alla fall. Fick veta att hon var hemma med en snorig Elias idag.

Jag har försökt jobba superkoncentrerat med mina 2 x 36 forskartexter som idag skulle skickas ut till forskarna för en sista korrekturvända. För första gången har jag känt av lite irritation på ”jobbet”. Detta att ständigt bli avbruten är frustrerande när man måste hålla tungan rätt i mun. Samtidigt vet jag med mig att det är mänskligt att fela och om jag har gjort fel med nån av texterna är det ingen som hänger mig för det. Glädjande nog har jag redan fått svar från en knapp tredjedel!

Jag har skrivit och skrivit och skrivit idag…

                                                                                                                                                         Detta innebär att arbetet har gått in i nästa fas: fotografering. Forskarna har fått möjlighet att tipsa mig om om intressanta projekt. Tanken är att ett nytt projekt ska presenteras varje vecka på var och en av de sex startsidorna. Då ska sidan innehålla en förklarande text och en illustrerande bild. På onsdag morgon har jag bokat in den allra första fotograferingen. Huvudperson blir en hund! Dessvärre krånglar kameran, men jag får ta en massa knäpp och hoppas på att nåt av dem blir bra.

Efter ”jobbet” styrde Clark Kent* och jag kosan till bland annat Stormarknaden. Jag sprang upp på JC för att prova och inhandla ytterligare ett par jeans, men där inne var det bara kaos. Affären ska byggas och målas om… (Den typen av information önskar jag fanns på Stormarknadens hemsida. Då kan man ju undvika att bli irriterad genom att strunta i att åka dit.) Först vid slutet av veckan kan tänkas att där blir klart. Eftersom mina jeans måste fållas svarade jag att

Då blir det ingen affär idag!

Och så la jag tillbaka jeansen. Kanske åker jag dit till helgen eller nästa vecka. Den som känner mig vet att kläder och shopping inte är några av mina favoritprylar, så motståndsribban höjdes, kan jag meddela…

Det blev lite annat shoppat idag i stället på min shoppingtur. Bland annat dessa tre paket:

Vem kan tänkas få dessa???

                                                                                                                                                             Jag är hyfsat nöjd med det jag handlade, men inte helt. Dessutom var jag kissnödig hela tiden och det tär på koncentrationsförmågan. Och tyvärr kunde jag ju inte göra som mannen jag såg när jag kom ut ur Stormarknaden. Han drog nämligen ner gylfen och kissade i en buske mitt utanför en av entréerna. Fy 17 så äckliga en del är!!! Eller är det nån som tycker att jag är överkänslig???

Hemma i New Village var det visning av en av lägenheterna i min trappuppgång. En massa folk sprang ut och in genom porten, som stod öppen. Och precis utanför hade mäklaren placerat en skylt. Irriterad var mitt  förnamn när jag kom in på gården och upptäckte detta, för jag hade många och en del tunga saker att bära in. Dessutom var det en av spekulanterna som lurade ut mig igen:

Är det din bil? Du har tappat ett handduk!

I mitt förvirrade tillstånd fick jag för mig att jag tappat min filt eller min jacka och gick ut igen med armar långa som en apas av alla påsar. Men det visade sig att den rosa handduken som låg vid mitt ena däck tillhörde en av spekulanternas barn. Det var många barnfamiljer, noterade jag till min besvikelse och hoppades att alla skulle höra hårdrocken inifrån bilen och se systeminköpet jag hade gjort. 😉

Barn kan låta högt, men Tofflor kan låta högre!

lyder ett gammalt Toffeltalesätt. (Den som inte har förstått att jag ironiserar och skojar nu är det synd om. För ironiserar och skojar är precis det jag gör.)

I kväll blir det en titt på en TV-premiär, åter en dansk polisserie. Denna gång heter den Den som dräper. Första delen av tio visas klockan 21 i TV4. Sen är det läggdags!

                                                                                                                                                                *Clark Kent = min gnisslande lille bil-man

Read Full Post »