När jag var barn…

Ett inlägg om barnsliga tankar.

När jag var barn var jag helt fascinerad av två leverfläckar jag hade. Den ena satt på insidan av vänster knä, den andra vid höger smalben. Två bruna prickar…

I min familj sa man inte leverfläckar. Man sa

skönhetsfläckar.

Skönhetsfläckar! Det var ett sånt vackert ord för mig. Jag var nämligen så barnslig att jag tolkade ordet som fläckar av skönhet, inte fläckar på skönheten.

Idag är kroppen full av bruna prickar. Särskilt sköna är de inte. De har förökat sig betydligt sen jag var barn. Men jag minns den bruna mannen som en kväll plingade på hos oss. Jag var fem år gammal och min pappa skulle intervjua den här mannen. En afrikan på besök i en liten småländsk ort vars gator knappt ens trampats av andra européer än smålänningar.

Den som öppnade ytterdörren var jag. Och jag blev fasansfullt rädd! Jag klättrade uppför pappas baksida och skrek och skrek. Den stackars afrikanske mannen blev tvungen att gå.

Sen pratade pappa med mig. Han sa att afrikanska människor är precis som vi fanns de har annan färg i skinnet. Brunare än vi.

Skönhetsfläckar?

undrade jag.

Och så omvandlades min rädsla till en stor förundran över hur otroligt skön den där brune mannen var. Egentligen. Hela han var ju en skönhetsfläck – med betoning på skönhet.

Livet är kort.

Read Full Post »

Faktum #8: En kameleonts framgångar som doktor

Den senaste veckan har jag blivit medicinskt konsulterad ett antal gånger. Bisyssla? Nja , som kommunikatör är det en fördel om man kan vara lite av en kameleont. Jag har exempelvis varit doktor den senaste veckan och gett råd och behandlingsförslag kring allt från skoskav och leverfläckar till yrsel, hemorrojder och en och annan hjärnsjukdom. Och faktum är…

Samtliga patienter har överlevt.

Read Full Post »