Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mästerkock’

Ett inlägg i vilket Tofflan rasar. Men hon bryter fan inte ihop!


 

Jag höll på att bryta ihop i bilen på vägen hem. Men sen tänkte jag på mina medtrafikanter, min familj och så bet jag ihop och körde inte in i nån bergvägg. Inte ens en tår föll. Jag blev arg. Det är bättre att vara arg än att bryta ihop, har jag alltid sagt. Så nu är jag arg i stället för att gråta.

Stannade till vid Tokerian innan jag landade hemma. Fann min älskling på ballen* – det är faktiskt lite sol i kväll. Men det är ju inte direkt varmt. Anna sitter med tjocka sockar och tröja på sig. Själv lagar jag mat just nu, det vill säga bloggar medan kycklingchorizon grillas i ugnen i köket. Nä, jag har aldrig gjort anspråk på att vara nån mästerkock. Tämligen fantasilös är jag också när det gäller mat. Fast jag gillar att äta gott.

Även jag satt på ballen i fem minuter och frös. Det spelades entonig musik på hög volym bredvid, så jag stod inte ut längre. Ljudkänslig till max. Men jag bläddrade i alla fall igenom TV-tidningen som jag köpte nu i kväll. Och blev mer förbannad. Det är ju fan bara repriser! Eller Ballsång på Fisersborg och sånt skit som jag inte är ett dugg intresserad av. I kväll kör i alla fall säsongens Morden i Midsomer igång. Fem avsnitt ska det bli och det börjas med ett julavsnitt. Bara så dumt att jag blev mer arg. Snart får jag väl en hjärtinfarkt av ilska och fetma. Sen hoppar SvT över nästa tisdag för då är det nån jävla sport. För att inte tala om den där dalen på Gotland där det stundas aktiviteter snart… Man blir väl tvungen att avfölja en och annan på Twitter också och TV kan man ju inte glo på nån vecka framöver…

Morden i Midsomer

Morden i Midsomer 2014 löses av Charlie, till vänster, och John, till höger. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Nä, tjatigt värre
är det med det mesta. Och jag själv är naturligtvis inget undantag. Men det trodde du väl inte heller.

Det känns som om jag vill slåss. Mot saker, inte med människor. Fölk orkar jag bara inte med.

Och nu är visst tvättmaskinen klar för hängning också… Ja, alltså tvätteländet, inte maskinen. Husmor, slå till!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om De Flyende Timmarnas Dag.


Inte vet jag vart den här dan har tagit vägen,
men den har redan övergått i eftermiddag och jag är inte på långa vägar klar med det jag borde! Alldeles strax ska jag ställa mig vid spisen och påbörja tillagningen av fredagskvällens måltid, min suveräna italienska pastasås, gjord på kycklingfärs. Den HÄR du vet…

Italiensk pastasås a la Toffla

Italiensk pastasås à la Tofflan!


Den med MYCKET vin i…
Jag har tagit en promenad över till Tokerian och det var underbart att låta regnet pricka mitt ansikte. Det behövdes kompletteringshandlas till middagen. Dessutom är det ju fredag och då vill man möjligen ha nåt gottigt till senare. Särskilt som vi kanske ska se på film

Du minns väl förresten skåpen på Tokerian? Så här såg det ut den 28 juli…

Trasiga skåp

Trasiga skåp på Tokerian den 28 juli.


Och den 6 augusti…

Trasiga skåp 6 augusti

Lika trasiga skåp den 6 augusti.


Men hur såg det ut idag,
den 9 augusti? Tja, så här:

Trasiga skåp

Trasiga skåp även den 9 augusti.


Some things never change, it seems…
Så jag får skriva som sist om detta: To be continued…

I övrigt uppfyller jag mina egna satta mål för jobbsökeriet: jag har sökt tre jobb idag – sen tog bläcket i skrivaren slut. Ja, inte för att jag skickar ansökningar med snigelpost, men jag vill gärna skriva ut dem för att spara ihop med annonsen… Har beställt en ny svart patron för 209 kronor via ink.club. Nä, billigt är det inte, men betydligt billigare att köpa via nätet…

Vidare jobbar jag med att upprätta mitt kontaktnät på LinkedIn. Senast idag har jag fått en ny rekommendation av en före detta chef. Den tackar vi för!

Tvättmaskinen låter inte längre, så jag gissar att mitt tjockis-svarta väntar på att jag ska hänga det. Men kanske får det ligga kvar i tvättrumman med jag leker mästerkock – ska ju steka…

Fick just sms från Fästmön om En Fruktansvärd Fadäs hon gjort idag. Men den är så fruktansvärd att jag varken vill eller får skriva om den – då skulle hon definitivt göra slut! SKITslut…


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Söndag och dags för SvT1 att fortsätta sin Arne Dahl-serie. I kväll visades det första av två avsnitt med titeln Arne Dahl: Upp till toppen av berget. Frågan är om dessa två nya avsnitt, vart och ett långfilmslångt som sist, är bättre än Arne Dahl: Ont blod.

Några ur A-gruppen beskådar en utbränd bil Holland.


Det här avsnittet börjar med
buller och bång, kan man säga. Vi får se en holländsk man som lär sin son att cykla. Mannens filmer det hela. Samtidigt ser vi en svensk familj på bilsemester – i Holland. Bilen närmar sig pappan och pojken och min första tanke är att barnet blir påkört. Så blir det emellertid inte – i stället smäller en bomb av – i bilen. Fallet hamnar hos A-gruppen, bland annat därför att mannen visar sig vara polis. Han hade dessutom infiltrerat en mästerkocks restaurang för att kolla om där förekom knarkhandel.

I bakgrunden sker som vanligt en del med poliserna privat – en har förlorat sin käraste, en har fått en dotter, en jobbar med barnpornografi, en träffar en ny tjej – och så vidare. Som vanligt en del pökande, vilket enbart gör pryda mig generad.

Jag tycker att Upp till toppen känns mer lovande än Ont blod! Den har lite mer fart, den känns mer realistisk och så är Magnus Samuelsson tack och lov lite nedtonad eftersom han ju jobbar med annat. Detta första avsnitt får därför ett högre Toffelbetyg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag tänkte nästan starta en matblogg! Eller i alla fall göra en cookalong på middagen jag nyss har lagat till.  Detta så att du kan se vilka mästerkock jag är och hur jag verkligen lyckas få med hela kostcirkeln i en middag. Men så inser jag att det inte behövs, att jag låter bilden tala för sig själv…


Hela kostcirkeln, eller hur?!


Nu tror jag att somliga
blir väldigt imponerade av min kokkonst…

Read Full Post »

Klockan hade knappt passerat 16 när jag styrde kosan hem till New Village. Det var mörkt ute och små regndroppar trillade mot kinderna som tårar. Nej, jag ville inte alls åka hem till en kall och ödslig lägenhet. Men så blev det, för jag hade lite saker jag behövde göra hemma. Det blev i alla fall en mysig stund vid Fästmöns köksbord med kaffe, pepparkaka och ädelost – fast sen när hon talade om vad ostdoften påminde om, bröts myset av att hon och jag och Linn flabbade som de tokor vi är! Sen glodde vi i reklam från tre olika smyckesaffärer och önskade oss det ena smycket efter det andra – dyra som f*n skulle de vara. Anna toppade med ett diamanthalsband på närmare 125 000. Detta medan Linn knåpade på sin önskelista – hon fyller ju år i början av december.

Nu är en maskin är tvättad och hängd, maskin nummer två kör jeans. Jag har pratat med mamma, som jag visste skulle känna sig ensam idag när det är söndag och trist. Hon var trött och lite hängig och hade gått i morgonrock hela dan.

Det gjorde du rätt i!

sa jag. För jag tycker att mammor ska få göra som de vill när de är gamla och inte bry sig om vad omgivningen tycker och tänker.

Stolt är jag, för jag har kokat kalkonwienerkorv enligt Annas instruktioner och det var lätt, gick fort och blev gott! Det smakade som de där kokta korvarna i prassligt papper jag fick på vinterkvällarna av pappa. Då, när vi gick på Storgatan i den där småländska staden där alla verkligen var fruktansvärt snåla (så där som inte riktigt tror, fast man säger att smålänningar är). Antingen var vi på jakt efter julklappar till mamma eller så var jag med pappa ute på jobb, medan  mamma var på sjukhus. Troligen det senare. Men just den där smaken av kokt korv har jag ett varmt och gott minne av! Den lilla flickan (= jag) skulle ju ha nåt att äta och pappa var inte heller nån mästerkock. Det har jag ärvt, liksom…


En smak av vinterkvällar med pappa…

                                                                                                                                                                 Jag sitter och tänker att veckan snart är slut och att jag ska säkerhetskopiera några filer innan jag slänger mig i fåtöljen för att göra mig trött med nåt trist TV-program. Tungan är full av blåsor och jag undrar vad det är jag inte tål nu eller om jag har fått nån ny brist. Lägenheten är kall och i morgon blir den ännu kallare när värme och varmvatten ska vara avstängt mellan klockan åtta och klockan 22. Men asså, måste de göra fjärrvärmearbeten när det så gott som är vinter??? Jag har förvarnat Anna om att jag kanske kommer flygande i morgon kväll ifall jag snudd på fryser ihjäl här hemma. Det blir några mil att köra till jobbet på tisdagsmorgonen i såna fall, men hellre det än att bli utan röv. För det är ju röven man fryser av sig när det är kallt.

Nya grannarna har satt en lapp på anslagstavlan nere i trapphuset om att de renoverar och hoppas att de inte stör för mycket. Det var omtänksamt! Tänk om somliga hade gjort nåt liknande när de renoverade under mitt sovrum ett antal helgmorgnar. Då var jag väldigt jämn i munnen, så att säga. Jag log inte en enda gång. Jag var skitarg. Jag knackade i elementet när de började spika före klockan nio en söndagsmorgon och puckona knackade tillbaka som om det var nån rolig lek vi lekte. Sen började nån annan i huset knacka också. Det är visst deras sätt att kommunicera med mig. De knackar. Eller springer med listor eller skriver illa stavade brev utan att ha alla fakta och lägger i min postbox. Tröttsamt…

På tal om tröttsamt… Sjukstugan i Backen söker ny chef till en av sina verksamheter. Om man skulle ta att anmäla sitt intresse för tjänsten. Den är vakant sedan ett tag tillbaka eftersom man har mankvinnövrerat ut tidigare befattningshavare. Undras vad man skyllde denna för att ha gjort för tok. Jag menar, det måste vara nåt rejält fantasifullt med tok om man petar bort nån för att tillfälligt återta nån annan som gjort tok på riktigt. Att sen låtsas som om det är tillfälligt är ju bara larvigt. Det här har vi, några stycken, slagit vad om skulle ske så vi klappar oss på knäna och vet inte om vi ska skratta eller gråta. Eller, som sagt, kanske anmäla vårt intresse för tjänsten. Vi börjar ju bli en klunga vi också nu, vi som inte är groupiesar.

Nej, nu ska jag gå och hänga upp blöta jeans. Dra dem rätt form och låtsas att det är nåt annat jag drar i. Hårt och illvilligt. Vem f*n sa att jag är snäll? Det är fel.

Read Full Post »

Inlägget uppdaterades kontinuerligt vartefter strykhögen minskade. Nu är högen borta! TACK till dig som följde mig!

Idag tycks det vara jag som står för dängorna. Vad Fästmön nynnar och hummar på har jag ingen aning om, för hon är på väg till Himlen. Själv har jag startat en maskin tvätt och ställt mig vid strykbrädan. Jag har strukit en (1) t-shirt hittills. Nä, det går inte fort. Och högen är allt annat än rolig… Här är den som ligger, sen finns det några persedlar som hänger också…


En hög med tjockis-svart.

                                                                                                                                                                 I kväll bär det av till en annan stadsdel här i Uppsala. Klockan 18 ska jag infinna mig hos Sysslingen för middag. Känns inte så dumt alls att få bli serverad mat av Mästerkocken när man är så aptrött som jag är… Jag har en liten tanke om att försöka hinna vila en stund innan jag fixar till mig (så gott det nu går…) och tar en taxi till middagen. Idag pallar jag inte Uppsalabuss!


Två pikétröjor strukna och klara att hängas in i garderoben!

                                                                                                                                                                Här går det undan! Kolla, nog syns det att strykhögen minskar. Strykhögen är alltså den högen närmast kameran.


En hög ostruket närmast kameran och tre strukna t-shirtar med Union Jack överst.

                                                                                                                                                             Du vet väl vad Jesus sa när han for på arslet nerför Oljeberget:

Här går det undan!

Och det gör det hemma i New Village också. Kolla bara! Två piké, sex t-shirtar strukna och klara.


Det går undan även i New Village!

                                                                                                                                                            Och, for the Grand Final… Två luvatröjor och en handduk. Allt klart sen!


Strykhögen är borta!

                                                                                                                                                              Nu är snart tvättmaskinen klar också och när tvätten är hängd hinner jag vila nån timma innan jag anropar taxi.

Read Full Post »

Tidigt till jobbet. Skulle datorn, som blivit uppgraderad och lite tillfixad under morgondagen, funka? Svar: NEJ! Hela dan har det tagit, nästan, att få den i användbart skick. Medan jag väntar på att få hjälp att hitta de rätta drivrutinerna till bildskärmen försöker jag få till ett inlägg. Och föra över lite bilder från morgonen. Jag ser det som jobb. Pausjobb.


Att försöka uppgradera en dators system kan vara som att jobba lite i dimma när det gäller att få saker och ting att fungera som de ska. Därför illustreras detta inlägg med morgonens dimbilder.

                                                                                                                                                                       Jag ska få lite tillbehör till datorn i eftermiddag också. Känns skönt att få nya grejor – och grejor som funkar framför allt. Den stackars IT-personen har haft mig i örat typ fyra gånger idag. Inga korta stunder heller. Men jag har fått god fjärrhjälp och vi löste det mesta, förutom detta med skärmen. Vilken födelsedag! Tja, inte min, men M från IT som har fixat och trixat åt mig!


Man såg inte många meter framför sig idag.

                                                                                                                                                                           Jag traskade iväg till morgonmötet med stora jobbkameran runt halsen för att få lite experthjälp. Ändå blev det med den lilla tejpade mobilkameran jag fångade dimman och träden.


Ett underligt runt träd ligger vid dammens ena kortsida.

                                                                                                                                                                                       På min väg till morgonmötena upptäcker jag så gott som alltid nya saker. Här en häftig stenbro!


Visst är bron häftig?

                                                                                                                                                                            Och i buskarna låg Rosa och vältrade sig. Eller hade nån dumpat henne där?


Dumpad eller bara vältrande sig? Rosa låg i buskarna.

                                                                                                                                                                         Medan vi grejade med min dator, IT-M via fjärrstyrning och jag vid skrivbordet, tappade vi kontakten med Internet. Senare förstod jag vad som hade hänt: nån hade grävt av en kabel! Här är bildbeviset:


En avgrävd kabel och en grävmaskin lämnad i panik?

                                                                                                                                                                                           Idag ska jag hämta mitt bokpaket på ICA Heidan. Äntligen! Sen blir det en tur ut till Himlen med ett antal matkassar till Fästmön och barnen. De tre yngsta kommer nämligen hem i morgon, men då kommer inte jag ut. Jag laddar för en kulinarisk upplevelse hos Sysslingen som har flera titlar på sitt visitkort, bland annat fil dr, romanförfattare, dramatiker, arkeolog – och mästerkock, enligt Sysslingsyster. Nu är det upp till bevis!

Read Full Post »

Older Posts »