Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skrivbordslampa’

Ett inlägg om en akut åkomma.


Igår drabbades jag av
en akut åkomma: jag blev tillfälligt denil cement. Ibland blir jag riktigt orolig och undrar hur det står till med mig själv en trappa upp, så att säga.

Jag skulle åka och hämta Fästmön från jobbet på eftermiddagen. Passade på att ta med mig fyra soppåsar och två trasiga glödlampor som skulle kastas i soprummet innan jag gav mig iväg. Vidare stod på agendan att åka och lämna in Lottot och tanka bilen.

Lampa

Nej men det här är ju ingen lampa, utan en skrivbordSLAMPA! Fel bild!


Det var gooott om tid.
Ursprungligen, vill säga… Visserligen åkte jag inte iväg med soppåsarna i bilen, men med två uttjänta glödlampor i ena jackfickan. Det blev till att backa tillbaka till soprummet.

Lampa

Två såna här skulle kastas.


Till sist kom jag iväg.
När jag var nästan framme vid ICA Heidan insåg jag att jag hade glömt min plånbok hemma. Det vara bara att vända och åka hem igen, för utan plånboken kunde jag varken lämna in Lotto eller tanka.

En U-sväng och så hem igen. Parkera. Springa upp i lägenheten. Springa ner till bilen. Åka tillbaka. Då var det fem minuter kvar tills Anna skulle sluta, men jag flög in på ICA Heidan och lämnade min kupong OCH inhandlade ett paket Ipren. Undras om tabletterna återskapar hjärnceller?

Jag kom inte så sent till Annas jobb och tanka gjorde vi när vi hade ätit. Men att det är lite mycket nu kan jag bara konstatera. Samtidigt känns det skönt att jag inte är lika denil cement idag, tack och lov! Brukar du också bli akut denil cement ibland???


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag blev rätt förbannad nyss. Jag läste nämligen om karln som hade suttit på jobbet och gjort ingenting i 14 år. Anställd inom det offentliga, förstås, dock inte svensk utan tysk. När det var dags för pension mejlade han till sina kollegor på företaget och avslöjade att han inte hade gjort nånting. Man kan säga att han först efter 14 år lyfte ett finger – och det var FU-fingret…

Mannen jobbade på en byggavdelning och har lyft flera miljoner i lön. Att han har klarat sig från att jobba beror bland annat på omorganisationer. Inte särskilt förvånande, if you ask me…

Men faktum är att även svenskar kan knepen för att slippa jobba. Aftonbladet undersökte 37 400 läsare. Av dessa slösurfar en fjärdedel på arbetstid. Andra knep är att ta en mapp och ge sig ut på promenad eller att hälla ut en burk gem på mattan, stänga dörren till kontoret och sova med foten mot dörren. Sen kan man gå på toa och

luftbajsa

eller helt enkelt ta extra långa luncher. Eller varför inte tända skrivbordslampan, lägg ytterplaggen i väskan, lås dörren och gå hem. Kolla sen av meddelanden hemifrån nån gång strax före arbetsdagens slut och besvara de viktigaste.

Uppfinningsrikedomen är det inget fel på, minsann! I undersökningen påstår 45 procent att de jobbar full tid – samtidigt som de har deltagit i en undersökning och svarat på frågan hur de smiter från sina arbetsuppgifter…

Jag skrattar inte ett dugg när jag läser sånt här. Jag blir förbannad! Det finns människor – *PEKAR PÅ EN MIG NÄRSTÅENDE PERSON* – som verkligen vill jobba. Att då läsa om hur en människa smitit undan från att jobba trots att han har haft ett jobb och ännu värre, läsa om hur folk smiter från sina arbetsuppgifter, är ingenting annat än ett stort HÅN! 

Det blir ta mig fan en svart bak igen!

En svart bak för smitare!


För övrigt vill jag tillägga
att jag ofta tidsinställer mina blogginlägg för publicering under en arbetsdag. Det händer att jag skriver ett kortare blogginlägg när jag har rast eller lunch. Bara så du vet.

Read Full Post »

Äntligen sitter Tofflan vid en fungerande jobbdator. Bara det att System 7 och  jag inte riktigt kommer överens och min webbläsare ser helkonstig ut och saknar toolbar. Nu har jag fått till det hjälpligt – det gäller att inte vara datahandikappad en sån här kort arbetsdag när knappt en käft är på jobbet. Mer än E och jag på min våning. Vi sitter i var sin ände av korridoren, men jag hör smattret från tangentbordet, liksom E säkert hör mitt. Jag ska faktiskt försöka få lite gjort idag. Bland annat väntar jag på att en forskare ska ringa så vi kan planera en sida på svenska och en på engelska till webben kring hennes spännande projekt i Kenya.

Igår hann jag göra färdigt mitt första egna lilla pressmeddelande. Eller nåt pressmeddelande är det väl egentligen inte, snarare en inbjudan till press och allmänhet till en del av en kongress i nästa vecka som vanligtvis är helt sluten. Det ska bli spännande att se om det blir nåt napp!

Smarrigt fredagsfika brukar det vara här i princip varje vecka, men jag tror inte det är nåt smaskens på gång idag. Jag och E får väl gå och ta en kopp om en stund, i alla fall.


Vår kloka kaffeautomat har en Väck-mig-knapp!

                                                                                                                                                              Jag är fortfarande väldigt trött idag, Fästmön var ännu tröttare än jag i morse. Hon har ju haft sovmorgon varje morgon, men i gengäld jobbat kvällar. Jag väckte henne försiktigt i morse och jag sjöng verkligen inte rubriken på detta inlägg för henne!!!

Igår kväll åkte jag ut till Himlen med tre matkassar. De räcker nästan till två dagar. Nu visade det sig att det blir manfall i familjen i helgen. Frida är hos en kompis och hälsar på och Johan ska vara borta på lördag. Kalas-Killen, det vill säga Elias, har kalas både lördag kväll och söndag eftermiddag. Man undrar vad föräldrarna tänker på när det förläggs två kalas på en och samma helg… Det är också lite tokigt, tycker jag, att förlägga kalas till fredags- och lördagskvällar. För Annas del – och säkert även för pappa Jerry! – är det kanske inte så kul att första kvällen man får hem Kalas-Killen efter en vecka hos dan andra föräldern ska grabben iväg igen på kalas. Ingen myskväll med familjen, liksom.


Här dansar Kalas-Killen loss inne i en klädaffär på sommarlovets sista dag när vi var iväg och köpte skor, tröja och ryggsäck han och jag.

                                                                                                                                                                 Igår kväll fick jag i alla fall en pratstund på tu man hand med Johan. En vecka har han jobbat på praktik på ett slakteri. Det är ett tungt jobb och jag skulle tycka att det var lite läskigt att jobba med döda djur, men Johan klarar av det. Han är där för att lära och för att få omsätta sina ganska teoretiska kunskaper i praktiken. Eller nja, styckning har han ju ägnat sig åt förut. Men inte allt runt omkring. I början av december ska man sen diskutera en eventuell fortsättning. Självklart hoppas han på en anställning, för aktivitetsstödet går ju inte att leva på. Personligen tycker jag att 130 kronor om dan är att jobba gratis… Jag är emellertid glad för Johans skull att han har fått den här möjligheten och så får vi hoppas att det är en väg ut i arbete. Han säger själv att allt förstås inte är roligt och att arbetet kan vara mycket tungt, men det är bra mycket bättre att jobba än att sitta vid datorn hela dagarna. Och tro mig, jag vet och jag håller med! Jag tycker att han är duktig som kör detta tunga praktikjobb på heltid. Lång resväg är det också, men han tar första bästa buss till jobbet. Jag håller alla tummar jag har för att det ska bli nåt bra av detta! Johan är en duktig kille, jag vet det. Sen är han inte världsbäst på att städa, fast det är nåt han har blivit betydligt bättre på det senaste året.

Read Full Post »

Och nu några rader om… Ögonen! Och då, FEM och Maria Engelwinge, menar jag inte Maria Langs bok utan mina ljusblå. (Du ska veta att jag är fruktansvärt avundsjuk på Maria som äger boken Ögonen…)

Innan jag skulle börja jobba gick jag till min optiker för att kolla synen. Jag kände att jag inte såg bra och jag kostade på mig att kolla synen både för linser och glasögon. Linser har jag vanligen, men ett par fungerande glasögon är ju ganska praktiskt att ha om man plötsligt inte har råd att köpa linser eller blir förkyld (då ska man inte använda linser).


Mina svindyra bågar från 2007 fick nya glas i augusti.

                                                                                                                                                               Det visar sig att jag fortfarande fortsätter att bli närsynt – samtidigt som jag dras med ett irriterande brytningsfel. Nu fick jag betydligt starkare linser och glasögon, så nu ser jag hyfsat. På långt håll. När jag ska läsa vill jag helst vara utan både brillor och linser och ha näsan tryckt mot boken, det vill säga väldigt, väldigt nära.

Jag håller på att ställa om mina ögon så nu börjar jag se ganska bra på långt håll, som sagt. Men jag har svårt för ansikten på folk som jag inte träffar så ofta. Kommer de nära måste jag ställa om ögonen innan jag ser vem/vilka det är som hejar eller säger några ord. När det gäller folk jag träffar ofta känner jag vanligen igen dem på deras gångstil…

För att krångla till det hela är jag olika närsynt på ögonen. Jag ser sämst på mitt dominanta ögon, högerögat. Typat…

Det går inte att lura mina ögon. De har varit rätt kassa ett bra tag och inte blir de bättre. Ljuskänslig är jag och det är knepigt på ”jobbet” när vi sitter med endast två lysrör och ingen skrivbordslampa. Jag är van att ha släckta rör i taket och skrivbordslampor.

Förhoppningsvis dröjer det innan jag får en vit käpp. Troligen klarar jag mig bra och kan jag fortsätta att träna ögonen på att bli snabbare när det gäller att ställa om från nära till långt borta, lär det vara OK.


Kias och Magnus mamma tyckte att jag hade så snälla ögon. Snäll är jag väl inte direkt, men blå är de, i alla fall, ögonen.

                                                                                                                                                             Det är både läskigt och lite fascinerande! Jag tror nämligen att man kan träna sina ögon – till en viss gräns, förstås, men ändå. Ögonmuskeln är ju en muskel som vilken annan som helst i kroppen. Eller?

Read Full Post »

Dags att öppna dagens lucka i den roligaste julkalendern. Eller kika här:


Ha ha, vilken härlig skrivbordSLAMPA! 😆

Read Full Post »