Nytt och gammalt

Ett inlägg med såväl friska vindar som gamla pustar.

---

 

Åhlénshuset i sin nya skrud sett från Dragarbrunnsgatan.

Det tillhör inte vanligheterna att jag åker in till stan. Det blir kanske högst en gång i månaden. Jag har liksom inget där att göra, oftast. Idag skulle jag emellertid träffa F utanför hans jobb. Medan jag väntade på att han skulle avsluta sina arbetsuppgifter och ta lunch passade jag på att kika in i en affär samt fota lite. Nog visste jag att man river fasaden på Åhlénshuset, men att se glashuset i verkligheten var lite av… en chock… Tårtpappersfasaden har plockats ner. Från Dragarbrunnsgatan såg man ett modernt glashus. Och jag vet inte vad jag tycker om det, riktigt. Jag får associationer till psykiatrins glashus, Sjuktugan i Backens skrytbygge där behövande inte får plats och de som vistas där får ännu mer ångest av allt glas…

Äldre bebyggelse på Dragarbrunnsgatan, snett emot Åhlénshuset, ungefär.

I stan var det liv och rörelse. Jag blir snabbt trött när jag vistas där. Folk går på en, cyklister och bilar kör som galningar på Dragarbrunnsgatan trots att det bara är 30 där och lite halvgågata. Utanför de flesta affärer sitter tiggare. Bilar parkerar mitt för utfarter och… Nej, jag tycker i ärlighetens namn att det är ganska skönt att inte tillbringa så mycket tid i centrum. Det gick förresten bra att åka buss ner, men på hemvägen blev jag åksjuk.

Fast mellan ankomst till centrum och hemfärd träffade jag ju två av mina favoritkillar. Som alltid när vi träffas, F och jag, går tiden snabbt. En och en halv timme flög iväg. Jag får alltid sån energi av F och jag blir så stimulerad av hans intelligens. Och så fick jag lite hopp om ljusning. Kanske, kanske kan det bli nåt. F kollar på sitt håll, jag på mitt. Det vore roligt att få brinna för nånting igen. 

Japanska räkor med ris. Det gröna på bilden är viss en ring av purjolök.

Vi åt japanskt. Jag försökte att inte äta så mycket, men blev proppmätt på räkor och ris med tillbehör. F åt biff ur nån märklig låda. Och så babblade vi – om böcker och filmer och tolkningar. I morgon reser F till Spanien. Jag är inte så lite avis på det…

Ytterligare ett par ärenden hade jag på stan. När jag hade följt F tillbaka till hans jobb skuttade jag upp på gågatan och traskade bort till Myrorna. Ryggen kändes av mer och jag blev lite rädd att den skulle börja bråka alldeles för mycket. Peppar, peppar är den hyfsad så länge jag inte vrider mig för konstigt.

Jag träffade äldste bonussonen och fick en pratstund med honom medan han arbetade med DVD-filmer. Nere i bokkällaren hade han satt en praktikant i arbete med att torka hyllor. Rent och fräscht är det verkligen på nyrenoverade Myrorna! Naturligtvis tog jag en sväng bland böckerna, men ingenting fick följa med hem. Jag behöver som sagt inte alltid handla, det är roligt att bara titta.

Det finns både musik och litteratur hos Myrorna i källaren på Kungsängsgatan.

 

Böcker används delvis på ett alternativt sätt i Helping Hands citybutik.

Nästan vägg i vägg med Myrorna har Helping Hand en liten citybutik. Där finns mest kläder och sånt är jag inte så road av. Däremot estimerade jag mycket klädställningarna vars stänger var utsmyckade med böcker. Där kom böcker till nytta på annat än vanligt sätt. Roligt såg det ut, dessutom, detta alternativa användningsområde.

Det börjar närma sig födelsedagar för ett par i familjen, så jag hade ett sånt ärende på stan också. Naturligtvis kan jag inte berätta mer detaljerat om det och inte heller kan jag lägga ut nån bild – man ska inte förstöra en överraskning. Jag är lite nöjd med mitt minne, som för en gångs skull fungerade, så mycket kan jag avslöja.

 

 

 

Det blev nåt litet till mig själv också från en affär. Naturligtvis nåt ätbart av det söta slaget.

Det blev nåt litet och sött till mig själv. Dock inte denna burk. Den fick vara kvar hos Helping Hand. På prislappen stod 15 kronor.

Jag har just avslutat ett telefonsamtal med en nybliven 98-åring. Kristallklar i huvudet berättade hon att hon fick en bok i födelsedagspresent som hon nu ska läsa. Det är en bok jag själv nyligen har läst. Jag blev riktigt glad av att höra hennes pigga stämma och att få veta att hon mår bra.

Ja, en lever ju inte för alltid, men jag är glad så länge jag kan bo hemma. På vintern går jag förstås inte ut, fast prata kan jag!

Förhoppningsvis blir det tillfälle att ses i påsk, om orken och piggheten dröjer kvar. Tänk vilken härlig faster mamma har! En riktig förebild, denna 98-åring, för en som snart blir… 53.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

I samma gamla spår… eller nya..?

Fredagsmorgon i november. Jag fick sovmorgon ända till klockan 7.11 då konserten i lägenheten under drog igång. Och sen följde det ena på det andra. Det verkar som om vår trappuppgång är full av TJOCKISAR eftersom alla bara MÅSTE gå och slå emot trappräcket så att det låter som The Bells of S:t Mary… Ja jag vet, det är ingen idé att försöka vidtala berörda, de är liksom inte pratbara. Om man inte ens kan hälsa räknar jag inte med att man kan kommunicera. OCH ALLA TALAR SVENSKA! Vill bara ha det till protokollet. Så här hemma går allting i samma gamla spår.

Samma gamla spår här hemma…

Det slog mig emellertid – och det var en konstig känsla! – när jag läste lokalblaskan att där tycks poppa upp en massa nya affärer och krogar i stan som jag inte känner till. Jag är liksom aldrig i stan längre. Och det är ganska skönt… Framför allt gör jag inte av med några pengar – varken på svindyra och ovärda luncher eller på shopping. Jag har alltid pengar kvar dagarna före lön och jag har till och med kunnat stoppa undan en sparad slant till sämre tider!

Nej, jag åker inte in till stan och köper en vinterjacka för flera tusen spänn när den jag köpte förra året fortfarande håller. Skulle det vara så att jag behöver en dunjacka kan jag alltid traska över rondellen till den nya outleten som finns bredvid Tokerian. (Outleten har ingen hemsida, men finns på Fejan och dit tänker jag inte länka.)

Eller förresten. Jag skulle gå till Stadium och ta med mig nån gammal jacka jag har. Där kan man nämligen byta in sin gamla jacka och få 200 kronor i rabatt om man handlar en ny för 499. Genom ett samarbete med Human Bridge delas de gamla jackorna ut i december till behövande i Östeuropa. Ett fint koncept! Fast förra året var det 300 kronor, vill jag minnas. Lite snålt i år, med andra ord. Men ändå. Ett bra sätt att återanvända.

En annan sak som slog mig när jag läste lokalblaskan till morgonkaffet var det faktum att det numera är fler begravningar än bröllop på ett år för min del. Dop och konfirmation har jag inte varit på sen way back when. Bröllop är ungefär tio år sen. Jag ser alltid till att jag har en uppsättning diskreta, mörka kläder i min garderob. Nej, det är inget roligt faktum alls och i eftermiddag är det dags igen. För lite mer än ett år sen tog jag farväl till en före detta kollega och extra-mamma, nu följer jag en vän, blott tre år äldre än jag, till den sista vilan. Det är så hemskt och ofattbart att jag inte kan förstå, ta in, acceptera detta trots att det nu har gått ganska lång tid.

Jag har i alla fall sällskap i eftermiddag och det är gott att känna att vi kan luta oss mot varandra. Alla gamla stridsyxor borde grävas ner när nånting sånt här sker. Vi borde inse att gemenskap och frid är bättre än utanförskap och stridigheter. Jag är inte utan skuld själv, verkligen inte. Men it takes two to tango… Det är såna här strider i Den lilla världen som gör att jag inte är förvånad över hur det är ute i Den stora världen. Inte ett dugg förvånad…

Farväl…

Livet är kort.

Read Full Post »

Avskildhet, ja…

Den här helgen har jag på sätt och vis valt avskildhet – på tal om just det… Jag är så där übertrött att jag varken kan sova eller vara alert. Gissar att min kropp bekämpar än det ena, än det andra.

I morse, nånstans mellan vakenhet och dvala, låg jag och kände/lyssnade till mina pulsslag, mitt hjärta medan jag försökte mota bort illamåendet. Det senare kommer i vågor, ofta helt oannonserat och utan att jag har ätit.

Mitt hjärta..?

När jag mår så här är jag bara tråkig att vara med. Förkyld och hängig, seg. Därför är jag med mig själv och Fästmön får en helg på egen hand med sina barn. (Därmed inte sagt att jag inte vill träffas, jag är en av de behövande som köar till Anna, just nu… Vill vara med henne jämt och hela tiden, samtidigt inte skrämma bort med min tråkighet, skröplighet…)

Ska försöka ta det lugnt idag – eller tja, det är inte svårt, jag orkar inte mycket. Det finns tvätt att ta reda på och tvätt att tvätta. Från himlen strålar solen på alla de vackra höstträden. Jag tänkte försöka ge mig ut till Tokerian och då ta omvägen över skogspartiet för att fota lite. Måste handla hem lite prylar i förebyggande syfte till måndag. Och testa hur mycket hälen pallar, den som har varit rätt OK i ett par, tre dar nu…

Mamma ska få ett samtal senare, men största delen av dan ska jag ägna åt att läsa, tror jag. Det är vad jag orkar just nu. Ungefär. Men kanske är frisk luft bra och gör mig piggare…

Vad ska du göra en dag som denna???

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 51: Jul och Gul

Dags för veckans höjning, som ju ändå är Jul, respektive sänkning, Gul – för gult är ju alltid, alltid fult (i alla fall i en viss persons värld)…

Jul

• Snälla Lena, Anna-Lena, Anders och Linda (som gav mig en jättekorg med en massa smaskens och spännande saker)
• Snälla M (som lånar ut prylar till mamma)
• Söta Fästmön (som jag tyvärr inte får fira varken jul eller nyår med i år)
• Snälla Rippe (som gav mig och mamma en hemlagad kålrotslåda till vårt julbord)
• Snälla FEM (som har skickat en skitstor julklapp!)

 

Gul

• Stalkare (stick och brinn!)
• Brev från SKTF:s a-kassa (som inte är formulerade så att normalbegåvade begriper vad där står och som skapar oro och sömnlöshet)
• Oombedda råd (jag pallar verkligen inte att få det! Jag behöver ett arbete, fatta!)
• Föräldrar (som måste göra nåt – eller inte göra nåt – så att alla barnen blir ylare)
• Avdragsgilla gåvor (jag tycker, ärligt talat, att det känns liiite flängt att den som har så mycket att den kan ge till behövande och forskning ska få skattelättnader för det)

Read Full Post »

Gåvor blir avdragsgilla

Uppdaterat: Den stora julkorgen i inlägget under detta är alldeles säkert inte avdragsgill utan skänkt av fyra väldigt omtänksamma personer!!!

Från och med nästa år kan du dra av gåvor du ger till vissa organisationer och trossamfund  på skatten. Ja du läser rätt! Dina gåvor till vissavälgörande ändamål blir avdragsgilla! Fast det gäller förstås bara organisationer och trossamfund som Skatteverket har godkänt.

Det handlar om att du får en rabatt på skatten på 25 procent för gåvor om sammanlagt 6 000 spänn om året. Men som sagt, det gäller att man ger till en godkänd organisation. För att bli godkänd måste en organisation samla in pengar som går till forskning eller hjälp till behövande. Organisationerna måste kunna visa en stabil verksamhet, de måste ha en revisor och en bokföring som visar att pengarna går till det de ska.

Organisationerna måste kunna visa att de har en stabil verksamhet, en revisor och en bokföring som visar att pengarna går till det de ska.

                                                                                                                                                            För många organisationer innebär de nya reglerna förhoppningar om att folk i gemen blir givmildare. Och det är väl bra?Skattelättnader för den här typen av gåvor är vanliga utomlands. Ändå kan jag inte låta bli att nånstans tänka att det är lite ovant att det går att skatteplanera även när det gäller gåvor till forskning och behövande. Jag vill ju så gärna tro att den som har vill ge ändå – utan att bry sig om skatteavdrag. Men så är det förstås inte i verkliga livet. Hoppas nu bara att Skatteverket är noggrant i sin kontroll av organisationer och samfund. Och att fifflande välgörare inte omfattas.

Read Full Post »

Röda Kors-chef döms även för mutor

På lite avstånd har jag följt rättegångarna kring den chef vid Röda Korset som lurat till sig miljoner. Miljonerna har han tagit från såväl Röda Korset som Cancerfonden.

Åtta miljoner, har han tagit. Åtta miljoner från verkligt behövande människor gick i stället till lyxliv för den egna familjen. Men skyldig kände han sig inte utan överklagade tingsrättens dom i våras…

Nu har emellertid hovrätten också sagt sitt. Domen på fem års fängelse sänks INTE. Dessutom döms den förre chefen för grovt mutbrott, nåt som tingsrätten faktiskt frikände honom från ursprungligen.

Enligt hovrätten har den förre Röda Korset-chefen

grovt utnyttjat sin ställning [… och] visat stor förslagenhet […] brottsligheten [har] varit av särskilt farlig art.

Fem år för åtta miljoner… Undrar om han tänker betala tillbaka pengarna till de behövande… Fast kanske inte. En del av de behövande har säkert avlidit under tiden. Jag tycker han skulle dömas för ett betydligt värre brott än mutor och miljonsvindlerier… Och straffet skulle bli betydligt högre än fem futtiga år i fängelse…

Läs också vad Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen skriver.

Read Full Post »