Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘intelligens’

Ett inlägg med såväl friska vindar som gamla pustar.


 

Åhléns från Dragarbrunnsgatan

Åhlénshuset i sin nya skrud sett från Dragarbrunnsgatan.

Det tillhör inte vanligheterna att jag åker in till stan. Det blir kanske högst en gång i månaden. Jag har liksom inget där att göra, oftast. Idag skulle jag emellertid träffa F utanför hans jobb. Medan jag väntade på att han skulle avsluta sina arbetsuppgifter och ta lunch passade jag på att kika in i en affär samt fota lite. Nog visste jag att man river fasaden på Åhlénshuset, men att se glashuset i verkligheten var lite av… en chock… Tårtpappersfasaden har plockats ner. Från Dragarbrunnsgatan såg man ett modernt glashus. Och jag vet inte vad jag tycker om det, riktigt. Jag får associationer till psykiatrins glashus, Sjuktugan i Backens skrytbygge där behövande inte får plats och de som vistas där får ännu mer ångest av allt glas…

 Hus på Dragarbrunnsgatan

Äldre bebyggelse på Dragarbrunnsgatan, snett emot Åhlénshuset, ungefär.

I stan var det liv och rörelse. Jag blir snabbt trött när jag vistas där. Folk går på en, cyklister och bilar kör som galningar på Dragarbrunnsgatan trots att det bara är 30 där och lite halvgågata. Utanför de flesta affärer sitter tiggare. Bilar parkerar mitt för utfarter och… Nej, jag tycker i ärlighetens namn att det är ganska skönt att inte tillbringa så mycket tid i centrum. Det gick förresten bra att åka buss ner, men på hemvägen blev jag åksjuk.

Fast mellan ankomst till centrum och hemfärd träffade jag ju två av mina favoritkillar. Som alltid när vi träffas, F och jag, går tiden snabbt. En och en halv timme flög iväg. Jag får alltid sån energi av F och jag blir så stimulerad av hans intelligens. Och så fick jag lite hopp om ljusning. Kanske, kanske kan det bli nåt. F kollar på sitt håll, jag på mitt. Det vore roligt att få brinna för nånting igen. 

Japanska räkor med ris

Japanska räkor med ris. Det gröna på bilden är viss en ring av purjolök.

Vi åt japanskt. Jag försökte att inte äta så mycket, men blev proppmätt på räkor och ris med tillbehör. F åt biff ur nån märklig låda. Och så babblade vi – om böcker och filmer och tolkningar. I morgon reser F till Spanien. Jag är inte så lite avis på det…

Ytterligare ett par ärenden hade jag på stan. När jag hade följt F tillbaka till hans jobb skuttade jag upp på gågatan och traskade bort till Myrorna. Ryggen kändes av mer och jag blev lite rädd att den skulle börja bråka alldeles för mycket. Peppar, peppar är den hyfsad så länge jag inte vrider mig för konstigt.

Jag träffade äldste bonussonen och fick en pratstund med honom medan han arbetade med DVD-filmer. Nere i bokkällaren hade han satt en praktikant i arbete med att torka hyllor. Rent och fräscht är det verkligen på nyrenoverade Myrorna! Naturligtvis tog jag en sväng bland böckerna, men ingenting fick följa med hem. Jag behöver som sagt inte alltid handla, det är roligt att bara titta.

Musik och litteratur Myrorna Kungsängsgatan

Det finns både musik och litteratur hos Myrorna i källaren på Kungsängsgatan.

 

Böcker används som stolpe för klädställning

Böcker används delvis på ett alternativt sätt i Helping Hands citybutik.

Nästan vägg i vägg med Myrorna har Helping Hand en liten citybutik. Där finns mest kläder och sånt är jag inte så road av. Däremot estimerade jag mycket klädställningarna vars stänger var utsmyckade med böcker. Där kom böcker till nytta på annat än vanligt sätt. Roligt såg det ut, dessutom, detta alternativa användningsområde.

Det börjar närma sig födelsedagar för ett par i familjen, så jag hade ett sånt ärende på stan också. Naturligtvis kan jag inte berätta mer detaljerat om det och inte heller kan jag lägga ut nån bild – man ska inte förstöra en överraskning. Jag är lite nöjd med mitt minne, som för en gångs skull fungerade, så mycket kan jag avslöja.

 

 

 

Det blev nåt litet till mig själv också från en affär. Naturligtvis nåt ätbart av det söta slaget.

Rund röd burk I hjärta sweets

Det blev nåt litet och sött till mig själv. Dock inte denna burk. Den fick vara kvar hos Helping Hand. På prislappen stod 15 kronor.


Jag har just avslutat ett telefonsamtal 
med en nybliven 98-åring. Kristallklar i huvudet berättade hon att hon fick en bok i födelsedagspresent som hon nu ska läsa. Det är en bok jag själv nyligen har läst. Jag blev riktigt glad av att höra hennes pigga stämma och att få veta att hon mår bra.

Ja, en lever ju inte för alltid, men jag är glad så länge jag kan bo hemma. På vintern går jag förstås inte ut, fast prata kan jag!

Förhoppningsvis blir det tillfälle att ses i påsk, om orken och piggheten dröjer kvar. Tänk vilken härlig faster mamma har! En riktig förebild, denna 98-åring, för en som snart blir… 53.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det var som om jag stängde av allting runt omkring och fokuserade på det som låg framåt i den smala gången. Jag, som verkligen inte estimerade mörka och trånga utrymmen! Men jag hade ju ett mål, ett mål som kunde bli livsavgörande, den här gången. För jag visste att om jag nådde ända fram och fann det jag sökte, då skulle E:s hämnd vara fullbordad! Inte nog med att hans familj hade givit honom på båten. Han skulle vara totalt utblottad ekonomiskt också…

Nu undrar du säkert hur jag hade kommit så här långt. Du känner mig dåligt! När jag verkligen vill någonting, kan inget eller ingen stoppa mig. Jag började med att offra ett av barnen. Det fick bli flickan eftersom jag gissade att hon var sin fars ögonsten. Hans enda dotter…

Medan jag grävde mig framåt i gången gick jag i tankarna igenom hur jag hade lyckats skaffa det stackars flickbarnet ur vägen. Ty trots hennes intelligens var hon tämligen svältfödd på kärlek. Och vi blev snart förenade i en låtsashemlighet där jag var en förlorad, men återfunnen släkting som skulle överraska familjen. Vi hade fått kontakt via Nätet, förstås. Det tog inte särskilt lång tid innan jag vunnit flickans förtroende. Jag blev glatt förvånad när jag märkte hur enkelt hon föll för mina knep. För jag hade ju en hel del information om familjen, så det var verkligen inte svårt att skapa en låtsasidentitet som föreföll äkta.

Några av mina tankar fick vingar och flög iväg till E:s släkting. Släktingen, som faktiskt existerade, och som tack vare föremålen från tsarens familj skänkte E ekonomiskt oberoende för resten av livet. Dessvärre var det just detta som blev sista spiken i E:s kista. Den allra sista spiken som D drev in. Nu var läget omvänt och det var med glädje jag höll i hammaren. Hammaren, som så lätt hade landat på den stackars flickans bakhuvud och som långsamt färgade hennes lockar mörkt, mörkt röda… Och skam till sägandes, jag njöt för varje slag som träffade flickhuvudet. Det kraschade och hon jämrade sig. Ljuden var annorlunda än något jag tidigare hört. Och jag höjde hammaren gång på gång på gång till dess att min arm föll tung utmed min sida och allting stannade upp. Precis på det sättet det måste ha gjort den där dagen för E…

Read Full Post »