I samma gamla spår… eller nya..?

Fredagsmorgon i november. Jag fick sovmorgon ända till klockan 7.11 då konserten i lägenheten under drog igång. Och sen följde det ena på det andra. Det verkar som om vår trappuppgång är full av TJOCKISAR eftersom alla bara MÅSTE gå och slå emot trappräcket så att det låter som The Bells of S:t Mary… Ja jag vet, det är ingen idé att försöka vidtala berörda, de är liksom inte pratbara. Om man inte ens kan hälsa räknar jag inte med att man kan kommunicera. OCH ALLA TALAR SVENSKA! Vill bara ha det till protokollet. Så här hemma går allting i samma gamla spår.

Samma gamla spår här hemma…

Det slog mig emellertid – och det var en konstig känsla! – när jag läste lokalblaskan att där tycks poppa upp en massa nya affärer och krogar i stan som jag inte känner till. Jag är liksom aldrig i stan längre. Och det är ganska skönt… Framför allt gör jag inte av med några pengar – varken på svindyra och ovärda luncher eller på shopping. Jag har alltid pengar kvar dagarna före lön och jag har till och med kunnat stoppa undan en sparad slant till sämre tider!

Nej, jag åker inte in till stan och köper en vinterjacka för flera tusen spänn när den jag köpte förra året fortfarande håller. Skulle det vara så att jag behöver en dunjacka kan jag alltid traska över rondellen till den nya outleten som finns bredvid Tokerian. (Outleten har ingen hemsida, men finns på Fejan och dit tänker jag inte länka.)

Eller förresten. Jag skulle gå till Stadium och ta med mig nån gammal jacka jag har. Där kan man nämligen byta in sin gamla jacka och få 200 kronor i rabatt om man handlar en ny för 499. Genom ett samarbete med Human Bridge delas de gamla jackorna ut i december till behövande i Östeuropa. Ett fint koncept! Fast förra året var det 300 kronor, vill jag minnas. Lite snålt i år, med andra ord. Men ändå. Ett bra sätt att återanvända.

En annan sak som slog mig när jag läste lokalblaskan till morgonkaffet var det faktum att det numera är fler begravningar än bröllop på ett år för min del. Dop och konfirmation har jag inte varit på sen way back when. Bröllop är ungefär tio år sen. Jag ser alltid till att jag har en uppsättning diskreta, mörka kläder i min garderob. Nej, det är inget roligt faktum alls och i eftermiddag är det dags igen. För lite mer än ett år sen tog jag farväl till en före detta kollega och extra-mamma, nu följer jag en vän, blott tre år äldre än jag, till den sista vilan. Det är så hemskt och ofattbart att jag inte kan förstå, ta in, acceptera detta trots att det nu har gått ganska lång tid.

Jag har i alla fall sällskap i eftermiddag och det är gott att känna att vi kan luta oss mot varandra. Alla gamla stridsyxor borde grävas ner när nånting sånt här sker. Vi borde inse att gemenskap och frid är bättre än utanförskap och stridigheter. Jag är inte utan skuld själv, verkligen inte. Men it takes two to tango… Det är såna här strider i Den lilla världen som gör att jag inte är förvånad över hur det är ute i Den stora världen. Inte ett dugg förvånad…

Farväl…

Livet är kort.

Read Full Post »

Och när jag kom ut föll små, tunna, men ändå… snöflingor…

Idag efter jobbet skulle jag åka på

uppköp,

som moster Vera och moster Ljuba brukade säga på sin sjungande finlandssvenska. De avsåg shoppa, handla. Precis när jag skulle gå pajade dragkedjan i min dunjacka. Jackan, som är typ sex år och min enda vinterjacka. Min vanliga otur.

Men sen vände det! Jag åkte till Stadium i Boländerna. Hittade en bra och liknande jacka – till priset av 999 kronor. Bara det att jag blev Stadiummedlem = minus 200 kronor. Och ovanpå det, om man lämnade in sin gamla jacka, som går till behövande (den går fortfarande att knäppa, men glipar över min tjocka mage), fick man 300 kronor. Så mitt tvångsinköp kostade mig 499! Och jag fick en bra jacka, i en storlek större.

Jag slipper frysa.

                                                                                                                                                          Efter detta fyndande gick jag i lite andra affärer och satte sprätt på en del pengar – jag hade ju trots allt sparat 500 pix på jackan (Emil-och-soppskålen-resonemang). Det blev två julklappar till mamma, två till Johan, två till Linn och en till Fästmön.

Jag har satt undan en peng på ICA-kortet till julmat. Jag tror i och för sig att mamma nog betalar lite, men ändå. Även om vi bara är två ränner det iväg. Det är till exempel bara mamma som äter skinka, men det går ju inte att köpa en skitliten skinka – det är ju bara fett på såna. Urrrk!

Se, jag tänker framåt! En bit. Jag är så tagen av människors omtanke och värme att jag inte kan annat. En dag i sänder. En dag. Nu har jag klarat av måndagen den 5 december. Snart.

Och när jag kom ut föll små, tunna, men ändå… snöflingor…

Snart är det så här ute. (Det här är en av de sista vinterbilderna från mammas och pappas trädgård.)

                                                                                                                                                            PS Varken Stadium eller ICA-banken har betalat för det här inlägget.

Read Full Post »

På shoppingtur med Elias The King

En nioåring och en 49-åring på shoppingtur idag. Att strosa i affärer är ingen höjdare, tycker nån av oss. Men en ny skolväska/ryggsäck och lite annat behövdes.

Stormarknaden hade fint besök av två kvick-shoppare! Effektiva som få är vi – när vi vill. Och så måste det finnas utrymme för flams och trams också. Som på Lindex, när det var alldeles för varmt för att prova tjocktröjor till hösten…

Elias a k a Michael Jackson. Men den SNIGGA hatten köpte vi inte.

                                                                                                                                                                    På mindre än en timme hade vi inhandlat gympaskor (Adidasdojor), ryggsäck med tillhörande pennskrin (Elias blev mycket förtjust!) samt en tjocktröja (Lindex). Gympaskor och ryggsäck hittade vi till bra priser på Stadium. Vi träffade på L med båda sina söta döttrar, alla tre nyss hemkomna från en tjejsemester och bruna som små pepparkakor. Elias hejade på en klasskompis och jag hejade på J som har bott granne och som vi numera vanligen träffar på… ICA Solen. Ja, världen är liten…

Men sen var det dags för belöningen: ett besök på Burger King. Det är verkligen mysigt att luncha med en kung!

Min kung!

                                                                                                                                                                  Och eftersom det var den allra sista dan på sommarlovet (i morgon blir det fritids igen) slog vi på stort och tog dessert – glass med jordgubbssylt…

Det bästa med Elias och mina sommarlovsdagar har nog varit all glass vi har ätit…

                                                                                                                                                                  Efter maten åkte vi hem till mig för att softa en stund innan det är dags att hämta mamma från jobbet. Vad vi handlade? Tja, det blev två påsar med detta innehåll:

Adidasskor, ryggsäck som var lite röd och lite blå och hade ett pennskrin i samma mönster samt en tjocktröja till kommande höstmorgnar när mamma och Elias ska cykla till fritids/skolan.

Read Full Post »

Jag har gjort min plikt!

Nu har jag gjort nåt som jag anser vara min plikt: jag har utnyttjat min demokratiska rättighet och skyldighet, anser jag, att rösta. Jag åkte helt sonika till Stormarknaden där man kan förtidsrösta.

På Gränby kan man förtidsrösta på en plats på bottenvåningen mellan Stadium och Systembolaget. Där finns valsedlar och valkuvert och tre valbås. Tyvärr hade ett par placerat sig framför valsedlarna för att diskutera hur själva röstningen går till. Trots att jag bad dem om ursäkt två (2) gånger för att jag ville komma åt valsedlar och kuvert flyttade de inte en millimeter på sig. I stället sa kvinnan:

Måste du vara så sur?

Jag svarade faktiskt inte på en sån idiotisk fråga eftersom jag inte vet om hon var så KORKAD att hon avsåg mig eller mannen, men hade god lust att säga nåt i stil med

Måste ni stå så i vägen?

Det bildades nämligen kö bakom paret. Jag är inte lika tråk-svensk utan klampade runt paret och bad dem om ursäkt. Kanske inte på mitt mest milda sätt, det medges, men man undrar om de inte hade kunnat tänka lite själva…

Förhoppningsvis noterades paret som orsakde en viss irritation av de personer som tog emot mina valkuvert så att de ingrep. I annat fall får man kanske placera bord med valsedlar på två ställen – ett där man kan stå och ”diskutera” och ett lite mer avskilt där de som ska rösta kan plocka åt sig valsedlar utan att behöva trängas eller bli tvungna att plocka på sig valsedlar från ALLA/MÅNGA partier eftersom de kanske inte vill avslöja HUR de röstar… Tänk på det nästa gång! Själv hade jag TÄNKT förbereda genom att ha valsedlar med mig, men eftersom partiet jag röstade på inte hade lämnat några i min postbox kunde jag inte göra det.

Men nu är det gjort i alla fall. Nu har jag gjort min plikt och jag kan bara hoppas att min röst var rätt… Jag är ju lite yr i huvudet på grund av vissa kroppsliga brister, men ett huvud har jag och jag tror att jag la i rätt valsedlar i kuverten… Vi får se på söndag kväll…

Read Full Post »