Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fasad’

Ett inlägg om en bok.


 

Sörja för de sinaIdag blev det äntligen lite mer tid för läsning. Jag passade på att läsa ut den andra delen i Kristina Sandbergs Maj-trilogi, Sörja för de sina. Trilogin utgjorde bonusböcker från vänliga bloggvännen Uppsalaewa. Tack!

Tomas lyckas hålla sig nykter. Han och Maj flyttar till en modern lägenhet. Familjen utökas med en son. Maj är fortfarande hemmafru och städning och matlagning är hennes främsta uppgifter fortfarande. Men i den här andra delen får vi även se sprickorna i Majs fasad. Ordet ”sörja” i boktiteln betyder i sammanhanget både se till att familjen har det bra, men också sörja dem som dör. För så är ju livet, en föds, lever och dör.

I trilogins mittendel kommer jag som läsare närmare Maj. Samtidigt tycker jag att boken bitvis är ihoprafsad. Jag tror till och med att det faktum att Maj mot slutet nämner att hon inte berättat om Tomas födelsedagar, bara sina egna, är ett litet

oj då, jag glömde visst!

från författaren. Och Tomas födelsedagar är inte det enda som inte nämns. Skildringen går betydligt snabbare framåt i tiden i del två. Vissa år beskrivs enbart med ett par händelser.

Toffelomdömet för del två i trilogin blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa om vad jag tyckte om första delen, Att föda ett barn.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med såväl friska vindar som gamla pustar.


 

Åhléns från Dragarbrunnsgatan

Åhlénshuset i sin nya skrud sett från Dragarbrunnsgatan.

Det tillhör inte vanligheterna att jag åker in till stan. Det blir kanske högst en gång i månaden. Jag har liksom inget där att göra, oftast. Idag skulle jag emellertid träffa F utanför hans jobb. Medan jag väntade på att han skulle avsluta sina arbetsuppgifter och ta lunch passade jag på att kika in i en affär samt fota lite. Nog visste jag att man river fasaden på Åhlénshuset, men att se glashuset i verkligheten var lite av… en chock… Tårtpappersfasaden har plockats ner. Från Dragarbrunnsgatan såg man ett modernt glashus. Och jag vet inte vad jag tycker om det, riktigt. Jag får associationer till psykiatrins glashus, Sjuktugan i Backens skrytbygge där behövande inte får plats och de som vistas där får ännu mer ångest av allt glas…

 Hus på Dragarbrunnsgatan

Äldre bebyggelse på Dragarbrunnsgatan, snett emot Åhlénshuset, ungefär.

I stan var det liv och rörelse. Jag blir snabbt trött när jag vistas där. Folk går på en, cyklister och bilar kör som galningar på Dragarbrunnsgatan trots att det bara är 30 där och lite halvgågata. Utanför de flesta affärer sitter tiggare. Bilar parkerar mitt för utfarter och… Nej, jag tycker i ärlighetens namn att det är ganska skönt att inte tillbringa så mycket tid i centrum. Det gick förresten bra att åka buss ner, men på hemvägen blev jag åksjuk.

Fast mellan ankomst till centrum och hemfärd träffade jag ju två av mina favoritkillar. Som alltid när vi träffas, F och jag, går tiden snabbt. En och en halv timme flög iväg. Jag får alltid sån energi av F och jag blir så stimulerad av hans intelligens. Och så fick jag lite hopp om ljusning. Kanske, kanske kan det bli nåt. F kollar på sitt håll, jag på mitt. Det vore roligt att få brinna för nånting igen. 

Japanska räkor med ris

Japanska räkor med ris. Det gröna på bilden är viss en ring av purjolök.

Vi åt japanskt. Jag försökte att inte äta så mycket, men blev proppmätt på räkor och ris med tillbehör. F åt biff ur nån märklig låda. Och så babblade vi – om böcker och filmer och tolkningar. I morgon reser F till Spanien. Jag är inte så lite avis på det…

Ytterligare ett par ärenden hade jag på stan. När jag hade följt F tillbaka till hans jobb skuttade jag upp på gågatan och traskade bort till Myrorna. Ryggen kändes av mer och jag blev lite rädd att den skulle börja bråka alldeles för mycket. Peppar, peppar är den hyfsad så länge jag inte vrider mig för konstigt.

Jag träffade äldste bonussonen och fick en pratstund med honom medan han arbetade med DVD-filmer. Nere i bokkällaren hade han satt en praktikant i arbete med att torka hyllor. Rent och fräscht är det verkligen på nyrenoverade Myrorna! Naturligtvis tog jag en sväng bland böckerna, men ingenting fick följa med hem. Jag behöver som sagt inte alltid handla, det är roligt att bara titta.

Musik och litteratur Myrorna Kungsängsgatan

Det finns både musik och litteratur hos Myrorna i källaren på Kungsängsgatan.

 

Böcker används som stolpe för klädställning

Böcker används delvis på ett alternativt sätt i Helping Hands citybutik.

Nästan vägg i vägg med Myrorna har Helping Hand en liten citybutik. Där finns mest kläder och sånt är jag inte så road av. Däremot estimerade jag mycket klädställningarna vars stänger var utsmyckade med böcker. Där kom böcker till nytta på annat än vanligt sätt. Roligt såg det ut, dessutom, detta alternativa användningsområde.

Det börjar närma sig födelsedagar för ett par i familjen, så jag hade ett sånt ärende på stan också. Naturligtvis kan jag inte berätta mer detaljerat om det och inte heller kan jag lägga ut nån bild – man ska inte förstöra en överraskning. Jag är lite nöjd med mitt minne, som för en gångs skull fungerade, så mycket kan jag avslöja.

 

 

 

Det blev nåt litet till mig själv också från en affär. Naturligtvis nåt ätbart av det söta slaget.

Rund röd burk I hjärta sweets

Det blev nåt litet och sött till mig själv. Dock inte denna burk. Den fick vara kvar hos Helping Hand. På prislappen stod 15 kronor.


Jag har just avslutat ett telefonsamtal 
med en nybliven 98-åring. Kristallklar i huvudet berättade hon att hon fick en bok i födelsedagspresent som hon nu ska läsa. Det är en bok jag själv nyligen har läst. Jag blev riktigt glad av att höra hennes pigga stämma och att få veta att hon mår bra.

Ja, en lever ju inte för alltid, men jag är glad så länge jag kan bo hemma. På vintern går jag förstås inte ut, fast prata kan jag!

Förhoppningsvis blir det tillfälle att ses i påsk, om orken och piggheten dröjer kvar. Tänk vilken härlig faster mamma har! En riktig förebild, denna 98-åring, för en som snart blir… 53.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

K för kontraster! Eller vad sägs om dessa K-val ur mina bokhyllor?

K

Cecilia von Krusenstjernas lilla pocketbok En spricka i kristallen handlar om framgång och makt – och en familj där fasaden aldrig får flagna. Mycket läsvärd bok från 2004.

Franz Kafka. Man kan inte prata författare utan att nämna Franz Kafka. Författaren vars böcker inte kom ut förrän efter hans död – och mot hans vilja. I mina hyllor står Processen, Slottet, Amerika och novellerna Förvandlingen och Den sanningssökande hunden.

Read Full Post »

I natt var det så kallt att min nästipp var alldeles frusen där den stack upp ur duntäcket. Jag var jättetrött, men hade svårt att somna. Det var en massa tankar som for runt i huvudet – jag gissar ändå att det är ett friskhetstecken..? Mina värden har stigit, men jag har minskat på medicien eftersom jag mår så illa av den. Förhoppningsvis fortsätter kurvan att gå uppåt, om än lite långsammare. Det får jag ta.

Många tankar snurrade kring Den Mest Älskade. Det blir mycket telefonerande oss emellan nu, men för att citera Leo Sayer i den gamla låten When I need you

[…] the telephone can’t take the place of your smile […]

Det slutar alltid med att båda mina telefoner är urladdade och när jag inte pratar i dem ligger de på laddning…

Tankarna på framtiden gnaver också. Oro. Det har gått alldeles för lång tid, det var inte så här det skulle bli. Och jag har inte riktigt kraft och ork att ge mig ut och ”knacka dörr”, nåt som jag mer och mer inser blir nödvändigt.

Sen är det här med… svek. Att människor brinner för saker och ting är lovvärt, men när man sviker gamla lojaliteter för att i stället låta sig lyftas till skyarna för sitt engagemang, då är man inte mycket värd i mina ögon. Jag själv klarar mig utan. Det var ett tag sen jag såg igenom fasaden, så ärligt talat var jag beredd. Men det finns andra i mer utsatta positioner än jag själv som är mycket ledsna just nu. Mycket ledsna. Och då hjälper det inte att vi som blivit klarsynta ökar till antalet.

I morse vaknade jag före halv sju. Det blev fem timmars sömn i natt. Och jag som har sovit så mycket den senaste veckan! Det är väl pigg-pillren, antar jag! Dags att skutta upp ur sjuksängen! Allt ska bli som vanligt igen. Fast allting blir aldrig mer som vanligt. Aldrig.

Idag är det Fridas första skoldag i sin nya skola. Jag håller alla tummar och tår för att det blir en bra dag och en bra fortsättning.

Vidare vill jag tack Inna för fint mejl med fint innehåll (svar är på väg genom rymden). Jag är glad för ditt förtroende kring detta och önskar dig all lycka!

Och till sist… Lyssna på Annas och min låt med Sarah Dawn Finer. Och gråt. För det gör jag.

Read Full Post »