Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vinterjacka’

Ett inlägg där jag bevisar att jag inte är nån filmare samt bjuckar på min fulhet.


I eftermiddag fick vi skärpa till oss
och komma iväg till Stormarknaden för att inhandla bland annat en vinterjacka till Prinskorven. Fästmön var och tränade först så hon knappt kunde gå sen. Tur att hennes särbo kom och hämtade henne i bil. Före Stormarknaden passade vi på att svänga in till ICA Heidan – där jag visste i förväg att vi skulle träffa Annas snälla mamma. Fast jag vet inte hur det kom sig att jag visste. Jag bara visste. Och jag sa till Anna innan vi for dit att det är konstigt att vi så sällan stöter på din mamma på just den affären. Då hände det!

Hemma i New Village var det självservering av sopplunch för Sport-Anna, allt medan jag hanterade ett uppdrag vid datorn. Efter 100 år kom vi så iväg, jag med en nyduschad Anna bredvid mig. Då hade hon sprungit lättklädd en god stund. Inte för att jag klagade, men…

På Stormarknaden var det lika galet med folk som alltid, nästan. Anna blev för ett ögonblick utomordentligt seriös och gick in för uppgiften att kolla efter vinterjacka åt Prinskorven. Jag spanade in en snigg festblåsa till morgondagen. Tyvärr fanns den bara i storlek 92…

En festblåsa

En festblåsa – fast tyvärr bara i storlek 92.


Lagerhaus var vi en lång stund.
Anna skulle nämligen också inhandla en vinst till ett lotteri. Här fanns många roliga saker. Jag insåg att det inte bara är skitfula vimplar som är i ropet utan också pappersbollar att ha i taket. Varför då, liksom..?

Pappersbollar

Pappersbollar i taket – varför då?


Jag såg ett skitfint duschdraperi
som jag tänkte köpa till Klaras älskare R, men tyvärr satte tisdagens p-bot stopp för all shopping som inte är mat för min del för ett tag framöver. Dessutom informerade mig Klara om att R är en riktig torrboll. Månntro hon menade att han aldrig duschar..?

Duschdraperi till Klara

Ett perfa duschdraperi till vännen Klara! Det är ju till och med turkosa inslag i det…


En som gillar att duscha,
däremot, är Kronprinsen. Men för att han inte ska känna sig ensam fotade jag denna kompis och messade över till honom. (Johan har, av nån anledning, ank-fobi.)

Svart anka till Johan

En svart kömpis till Johan.


Så småningom hittade Anna
det hon skulle ha. Annars tyckte jag egentligen att det mesta var… ren skit…

 Ren skit

Det mesta var ren skit. Och det fanns också att köpa!


Hittade vi nån jacka till Prinskorven då?
Tja på H&M valde Anna mellan två modeller och färger, allt medan jag provade en mössa för den kommande säsongen.

En värmande mössa

En värmande byfånemössa till Tofflans tomma skalle för den kommande säsongen.


Prinskorven fick en grön jacka.
Den blev det till och med 20 procents rabatt på tack vare att Elias bonusmorsa (= Petite Moi) checkade in på Foursquare! Då blev det pengar över till ett par handskar också. Men sen ballade hans mamma ur totalt…

Anna lite i hatten och en grön jacka till Elias

Varning! Den här kvinnan har siktats på H&M i Gränby Centrum. Hon kan blotta sig om man inte är försiktig och…Anna lite i hatten och en grön jacka, vid orange pil, till Elias.


Innan vi lämnade bygget
skulle jag filma en liten gris. Den här filmen bevisar att jag INTE är nån filmare…


Slutet gott, allting gott, emellertid.
Den gröna jackan passade Elias när han fick den levererad ut till Morgonen. Vi åkte hem till New Village för att äta middag. Nu hägrar Farliga drömmar (senaste Lang-filmen) samt kaffe med wienerbröd och hallongrottor.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur jag flyr verkligheten och om att ensam inte alltid är så stark.


Idag ska jag fly verkligheten.
Men nej, det är inte så högtravande som det låter. Jag ska städa bort lite negativa energier. Städning är en utmärkt sysselsättning på alla sätt och vis: man jobbar bort smuts och damm, men man jobbar också bort sånt som är mindre bra inuti en själv.

Sepiahimmel

Verklighetsflykt…


Det är skitkallt idag,
kallare än sex minusgrader. Jag tänker på Prinskorven och undrar om hans mamma hittade nån vinterjacka till honom igår när hon gick in i garderoben, så att säga. Jag var så frusen igår kväll, men som tur var hade jag kyckling som skulle tillagas i ugnen och av ugnsvärmen blir det varmare – i alla fall i köket. Dessutom tog jag ett glas rött till maten.

Kvällen tillbringades med en god och klok vän i örat samt Bron på TV därefter. Jag är så tacksam att det finns vänner som är smartare än jag och som ändå kan tänka sig att prata med Bebis-Tofflan, typ. Jag hade därför inga problem sen att koncentrera mig på Bron – det var riktigt spännande igår och slutade, förstås, med en cliffhanger… Nu har hälften av denna säsongs avsnitt visats och serien blir bara bättre och bättre och än mer spännande från avsnitt till avsnitt.

Men nu är det idag. Och jag ska inte hänga vid datorn nån lång stund. För tillfället blir det lite paus från jobbsökeri och annat, för nu ska jag som sagt greppa trasor och dammsugare. Jag har nån idé om att jag skulle vilja storstäda ett rum i taget så att det blir riktigt rent – typ vika en dag för badrummet och duschrummet/toan, en för köket, en för smårummen och hallen, en för vardagsrummet och en för sovrummet. Men idag blir det vanlig veckostädning. Det är inte helt fel att dröja sig kvar inomhus tills termometern klarar sig över nollan, i alla fall. För lite senare blir det en promenad. Jag har slarvat med dessa i veckan som gick. Nu är det skärpning som gäller!

Löv på fönsterblecket

Ett ensamt löv.


I skrivande stund
känner jag mig omsluten av värme och av nån som vill mig väl, skydda mig. Det är gott! Tillsyn och omtanke är inte alltid fel, för man kan inte jämt och samt vara stark när man är ensam. Det påminns jag om varje gång jag ser och känner av ärret på utsidan, om inte annat. Det är allt annat än vackert, men faktum är att jag lever och mår ganska bra. Idag fick jag mig tillsänt via e-post ett erbjudande om plastikoperation. Mer än hälften skulle jag få i rabatt. Men slutnotan skulle ändå bli över 17 papp. Då behåller jag hellre mitt ärr och funderar på om jag så småningom ska ta hjälp för att få bukt med musklerna runt omkring det genom nån form av träning. Det tar visserligen inte bort det fula, men bättre muskler skulle ta bort onda muskler på annat ställe i kroppen. Ärret får vara kvar som en påminnelse om att livet faktiskt är en gåva.


Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsmorgon i november. Jag fick sovmorgon ända till klockan 7.11 då konserten i lägenheten under drog igång. Och sen följde det ena på det andra. Det verkar som om vår trappuppgång är full av TJOCKISAR eftersom alla bara MÅSTE gå och slå emot trappräcket så att det låter som The Bells of S:t Mary… Ja jag vet, det är ingen idé att försöka vidtala berörda, de är liksom inte pratbara. Om man inte ens kan hälsa räknar jag inte med att man kan kommunicera. OCH ALLA TALAR SVENSKA! Vill bara ha det till protokollet. Så här hemma går allting i samma gamla spår.

Samma gamla spår här hemma…


Det slog mig emellertid
– och det var en konstig känsla! – när jag läste lokalblaskan att där tycks poppa upp en massa nya affärer och krogar i stan som jag inte känner till. Jag är liksom aldrig i stan längre. Och det är ganska skönt… Framför allt gör jag inte av med några pengar – varken på svindyra och ovärda luncher eller på shopping. Jag har alltid pengar kvar dagarna före lön och jag har till och med kunnat stoppa undan en sparad slant till sämre tider!

Nej, jag åker inte in till stan och köper en vinterjacka för flera tusen spänn när den jag köpte förra året fortfarande håller. Skulle det vara så att jag behöver en dunjacka kan jag alltid traska över rondellen till den nya outleten som finns bredvid Tokerian. (Outleten har ingen hemsida, men finns på Fejan och dit tänker jag inte länka.)

Eller förresten. Jag skulle gå till Stadium och ta med mig nån gammal jacka jag har. Där kan man nämligen byta in sin gamla jacka och få 200 kronor i rabatt om man handlar en ny för 499. Genom ett samarbete med Human Bridge delas de gamla jackorna ut i december till behövande i Östeuropa. Ett fint koncept! Fast förra året var det 300 kronor, vill jag minnas. Lite snålt i år, med andra ord. Men ändå. Ett bra sätt att återanvända.

En annan sak som slog mig när jag läste lokalblaskan till morgonkaffet var det faktum att det numera är fler begravningar än bröllop på ett år för min del. Dop och konfirmation har jag inte varit på sen way back when. Bröllop är ungefär tio år sen. Jag ser alltid till att jag har en uppsättning diskreta, mörka kläder i min garderob. Nej, det är inget roligt faktum alls och i eftermiddag är det dags igen. För lite mer än ett år sen tog jag farväl till en före detta kollega och extra-mamma, nu följer jag en vän, blott tre år äldre än jag, till den sista vilan. Det är så hemskt och ofattbart att jag inte kan förstå, ta in, acceptera detta trots att det nu har gått ganska lång tid.

Jag har i alla fall sällskap i eftermiddag och det är gott att känna att vi kan luta oss mot varandra. Alla gamla stridsyxor borde grävas ner när nånting sånt här sker. Vi borde inse att gemenskap och frid är bättre än utanförskap och stridigheter. Jag är inte utan skuld själv, verkligen inte. Men it takes two to tango… Det är såna här strider i Den lilla världen som gör att jag inte är förvånad över hur det är ute i Den stora världen. Inte ett dugg förvånad…

Farväl…


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är inte mycket man pallar så här på fredagskvällen. Men jag stod faktiskt inte ut med mina dammiga golv. Kom ju på att jag har en alldeles underbar tingest i mitt städskåp – en swiffer! Jorå, även Tofflan kunde förr i tiden gå på TV-reklam. Det här städredskapet är emellertid toppen mot damm – själva tingesten är lätt, man kommer åt på såna där jobbiga ställen som under och bakom soffan och framför allt: den är tyst!

En swiffer.


Jag köpte min swiffer
för ganska många år sen och jag vet inte om den fortfarande finns att få tag på ute i handeln. Men bra är den och underskattad av mig! Nu har jag emellertid återfunnit i gömmorna och nu ska den få tjänstgöra ända tills trasorna tar slut. För frågan är ju om det finns nya trasor att köpa…

Ett annat favoritstädredskap jag har är den mindre dammsugaren som jag fick av mamma. Den älskar jag! Om swiffern fixar de dammiga golven, fixar dammsugaren de smuliga golven.

Ett favoritredskap.


Men…
och det är nu snart jag kommer till poängen med det här inlägget… Så här på fredagskvällen är man ibland så trött att man bara vill grina. Då plockar jag fram en Snickers och…


Nej det gör jag INTE! Jag tog mig i kragen och gick ut med sopor. Som belöning skulle jag hämta in ett par starköl för att ställa på kylning. Det var då jag insåg att jag verkligen inte är städmanisk – trots att jag försöker ge sken av det. Ölplattan står nämligen i förrådet. Och i förrådet är det så fullt att det bara finns en ruta om typ 30 cm² att stå på. Resten är belamrat. Från golv till tak, till och med på väggarna.

Nu ska du faktiskt inte få se eländet, men däremot denna påse som grannen, som jag delar förrådsrum med, har ställt utanför sitt förråd. Jag fick mig ett gott, internt skratt när jag såg texten, för mitt förråd ser allt annat än GREAT ut…

”You look great…” OBS! Det är grannens påse och grejor runt om som faktiskt står på gemensamt utrymme i förrådsrummet. Men med tanke på att de är fyra och jag en tycker jag att det faktiskt är OK om de tar det utrymmet… 


Kanske borde jag ställa mig
på nån bakluckeloppis nånstans nån gång och försöka kränga en del saker. Mycket är det nämligen inte fel på. Jag har till exempel

  • gamla vinterjackor (för små/trasiga dragkedjor)
  • ett par mattor (fel färger för mitt hem)
  • uppslagsverk (från 1800 kallt)
  • blomkrukor (till förbannelse…)
  • en massa ungdomsböcker, typ Kitty, Tvillingdeckarna, Fem med mera (och till och med mammas gamla Kulla-Gulla och pappas Bill-böcker…)
  • delar från ett par tidigare perkolatorer (reservdelar!)
  • en gammal dator (jag orkar inte bära ut den till kärlet för elektronikskrot)
  • pärmar från studietiden (massor av bra papper om krukskärvor från Kreta och Gustaf Fröding, för att ge dig ett hum om bredden)
  • leksaker (som jag av nåt skäl skaffat mig som vuxen – förutom den gamla Televinkendockan från 1960-talet)
  • bordtennisracketar (spelar jag nu för tiden? Nej.)
  • badmintonracketar (spelar jag nu för tiden? Nej.)’
  • lovikkavantar (jepp, hemstickade, som mammakusinen B:s mamma har stickat. Tyvärr är det hål i samtliga…)

… med mera. Ja jisses… Bakluckeloppis var det. Och ”you look great”… Handlar inte om mitt förråd, inte…


Livet är kort.

Read Full Post »

De här märkliga drömmarna fortsätter om nätterna! En natt i förra veckan drömde jag ju om att jag gjorde om hela mitt nya arbetsställes webb. Jag berättade det för både M, som är administrativ chef även där, och den webbansvarige. M skrattade, webbansvarig såg orolig ut. Ja, jag ska verkligen försöka att inte trampa på några tår under de här månaderna…

Drömmar om webberier, mobiler och annat.


Natten efter drömde jag
att jag blev med min älskade mobil. Du vet, den före detta tejpade. Den, som innehåller närmare 1 200 foton, min adressbok och min kalender… Ja, jag behöver väl inte säga att jag vaknade och badade i svett.

Efter dessa mardrömmar hade jag några lugna nätter, men i natt var det dags igen. Jag och ett X som jag ser som en stor parentes i mitt liv åkte vit folkvagn ner till stan. Det var vinter. Jag inhandlade en varm vinterjacka och ett par dito boots. Av nån anledning blev vi osams i bilen senare, varpå hon knuffade ut mig och drog iväg. Det enda jag fick med mig var en hundralapp. Sen löpte drömmen på, jag letade efter den vita folkvagnen och hej å hå, frös gjorde jag, ingen mobil IGEN (dessa mobilförlustdrömmar måste betyda nåt…), inga pengar som räckte till att ta tax hem etc…

Jag vet inte varför jag drömmer så mycket just nu, troligen för att jag upplever mycket på jobbet och måste bearbeta saker och ting i ett omedvetet tillstånd. Idag på morgonen är det dags för

lamb to the slaughter 

igen, det vill säga

lammet ska gå till slakt.

Om en stund ska mitt nya arbetsställe ha stormöte och jag ska presentera mig för alla kloka forskare, högdjur med flera. På engelska, förstås. Igår kväll var jag inte så nervös, men just nu darrar jag på manschetten, kan jag meddela.

Både Fästmön och jag var helslut igår, så efter middagen tog vi en liten promenad och köpte glass. Vi låg med borstade tänder i vår säng före klockan 21. Hade det inte varit för drömmen i natt hade jag känt mig utvilad och lugn.

Vi får se om jag överlever slakten…  Under tiden, kan inte DU skriva några rader om nån dröm du har haft på sistone???

Read Full Post »

Det blev liksom inte så mycket bättre idag än det var i morse. Jag har varit så ledsen att jag tror att en tår till och mina ögon trillar ut. Fast det gör de ju förstås inte. Och tur är väl det för jag älskar ju att läsa. Skulle även det nöjet tas ifrån mig skulle jag tyna bort. Och dö.


Kolla, ögonen är på väg att ploppa ut!

                                                                                                                                                    Fästmön och jag gjorde det enkelt för oss vad gäller middagen och köpte grillad kyckling, bröd och cole slaw. Men före maten följde Anna med Elias till skolsyster där han fick en spruta. Jag satt utanför i korridoren och läste och förväntade mig att höra gallskrik, men det hade bara kommit ett litet pip, en halv tår och en prick blod. Så barnet överlevde, tackom och lovom!

Hemma i Himlen bröt jag sen ihop efter allt som hänt/jag fått veta under dan. Innan sprutan ringde nämligen sköterskan från min läkarmottagning och levererade provsvar. Naturligtvis ringde hon olämpligt, men det bekymrade henne inte. Tyvärr var hon inte så informerad i min historia utan fick springa in till doktor Anders några gånger och kolla saker. I vart fall ska jag äta slut på de nuvarande tabletterna, vilket sker inom en vecka och så har Anders skrivit ut två nya mediciner eftersom jag tydligen har vissa brister vad gäller andra värden. Det känns som om det är ett troll som bor i min kropp och det är lite motigt. Det är trollet som gör mig extra ledsen, det har jag läst mig till (utan att ögonen ploppade ut).


Jag tror att jag ska kontakta doktor Britt-Marie. Hon var snällast och bäst!

                                                                                                                                                Naturligtvis ringde mobilen IGEN när jag var som mest ledsen. Det var mamma och jag pratade bara en kort stund med henne. När läget hade stabiliserat sig ringde jag upp henne igen. Det var skönt att få veta att hon får hjälp med deklarationen, för sånt är INTE min grej, för att citera Fritzel*.

Så i morgon blir det till att ta sig till ett apotek och kolla vad det är för nåt jag ska peta i mig. Kanske blir det även en tur på stan igen med Fritzel eftersom hon inte klarar sig en dag till utan vinterjacka. Tur att hon har en snäll pappa (som får lön i morgon)! Jag ska bara agera shoppingföljeslagerska, eventuellt. Det börjar verkligen bli kallt här nu och i morgon klockan 16 ska Fritzel och hennes klass promenera runt och kolla på Allt ljus på Uppsala. Och det blir JÄÄÄÄDRIGT kallt att glo på iförd endast ofodrad skinnpaj…

Själv har jag shoppat en massa klappar idag, så jag grinade när jag hittade min mobilräkning i postboxen och så grinade jag som sagt lite till när jag fick veta att jag måste köpa fler mediciner i morgon. Pengar suger verkligen när de börjar ta slut och man inte har nån inkomst…

                                                                                                                                                              *Fritzel = Frida, Annas yngsta dotter

Read Full Post »

Många kalla kårar har gått genom den här gamla ”kröppa” idag… Vi åkte iväg på eftermiddagen och införskaffade vinterjacka till Elias samt middag till oss och Johan. Åkte sen ut i strålande sol till Himlen i Förorten. Där var det inte alls nån bomb som slagit ner, men Anna gick ett varv med dammsugaren ändå. Själv lekte jag kvinnan i vårt förhållande (man MÅSTE ju har roller liksom… NOT!) och lagade mat. Det vill säga värmde potatisgratäng och micrade grillad kyckling.

Efter middagen åkte vi så småningom över till Jerry för att prova jacka på Liten Pojke. (Den passade, för övrigt!) Världens goaste kramar fick man sig till livs också! Av den mindre pojken, alltså. Jerry och jag kramas bara med ord. Tjejerna dök upp till middagen som herr O svängde till så världsvant i köket så jag blev alldeles matt. Jag hade liksom aldrig klarat att fixa potatis, fisk, grönsaker och Liten Pojke som hade viktiga frågor – samtidigt…

Nu är vi återkomna till stan och väntar på att kaffe ska bli klart i perkolatorn. Det ska bli java och pepparhavrekakor, för jag har fyllt på förrådet igen. Till det blir det förra lördagens avsnitt av Mördare okänd som jag spelat in på DVD:n. Det ska fyllas på med kalla kårar, tänkte vi. Ute är det nämligen Så Kallt…


Snart blir träden så här vackra. Och kalla…

Read Full Post »

Older Posts »