Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘japanskt’

Ett inlägg med såväl friska vindar som gamla pustar.


 

Åhléns från Dragarbrunnsgatan

Åhlénshuset i sin nya skrud sett från Dragarbrunnsgatan.

Det tillhör inte vanligheterna att jag åker in till stan. Det blir kanske högst en gång i månaden. Jag har liksom inget där att göra, oftast. Idag skulle jag emellertid träffa F utanför hans jobb. Medan jag väntade på att han skulle avsluta sina arbetsuppgifter och ta lunch passade jag på att kika in i en affär samt fota lite. Nog visste jag att man river fasaden på Åhlénshuset, men att se glashuset i verkligheten var lite av… en chock… Tårtpappersfasaden har plockats ner. Från Dragarbrunnsgatan såg man ett modernt glashus. Och jag vet inte vad jag tycker om det, riktigt. Jag får associationer till psykiatrins glashus, Sjuktugan i Backens skrytbygge där behövande inte får plats och de som vistas där får ännu mer ångest av allt glas…

 Hus på Dragarbrunnsgatan

Äldre bebyggelse på Dragarbrunnsgatan, snett emot Åhlénshuset, ungefär.

I stan var det liv och rörelse. Jag blir snabbt trött när jag vistas där. Folk går på en, cyklister och bilar kör som galningar på Dragarbrunnsgatan trots att det bara är 30 där och lite halvgågata. Utanför de flesta affärer sitter tiggare. Bilar parkerar mitt för utfarter och… Nej, jag tycker i ärlighetens namn att det är ganska skönt att inte tillbringa så mycket tid i centrum. Det gick förresten bra att åka buss ner, men på hemvägen blev jag åksjuk.

Fast mellan ankomst till centrum och hemfärd träffade jag ju två av mina favoritkillar. Som alltid när vi träffas, F och jag, går tiden snabbt. En och en halv timme flög iväg. Jag får alltid sån energi av F och jag blir så stimulerad av hans intelligens. Och så fick jag lite hopp om ljusning. Kanske, kanske kan det bli nåt. F kollar på sitt håll, jag på mitt. Det vore roligt att få brinna för nånting igen. 

Japanska räkor med ris

Japanska räkor med ris. Det gröna på bilden är viss en ring av purjolök.

Vi åt japanskt. Jag försökte att inte äta så mycket, men blev proppmätt på räkor och ris med tillbehör. F åt biff ur nån märklig låda. Och så babblade vi – om böcker och filmer och tolkningar. I morgon reser F till Spanien. Jag är inte så lite avis på det…

Ytterligare ett par ärenden hade jag på stan. När jag hade följt F tillbaka till hans jobb skuttade jag upp på gågatan och traskade bort till Myrorna. Ryggen kändes av mer och jag blev lite rädd att den skulle börja bråka alldeles för mycket. Peppar, peppar är den hyfsad så länge jag inte vrider mig för konstigt.

Jag träffade äldste bonussonen och fick en pratstund med honom medan han arbetade med DVD-filmer. Nere i bokkällaren hade han satt en praktikant i arbete med att torka hyllor. Rent och fräscht är det verkligen på nyrenoverade Myrorna! Naturligtvis tog jag en sväng bland böckerna, men ingenting fick följa med hem. Jag behöver som sagt inte alltid handla, det är roligt att bara titta.

Musik och litteratur Myrorna Kungsängsgatan

Det finns både musik och litteratur hos Myrorna i källaren på Kungsängsgatan.

 

Böcker används som stolpe för klädställning

Böcker används delvis på ett alternativt sätt i Helping Hands citybutik.

Nästan vägg i vägg med Myrorna har Helping Hand en liten citybutik. Där finns mest kläder och sånt är jag inte så road av. Däremot estimerade jag mycket klädställningarna vars stänger var utsmyckade med böcker. Där kom böcker till nytta på annat än vanligt sätt. Roligt såg det ut, dessutom, detta alternativa användningsområde.

Det börjar närma sig födelsedagar för ett par i familjen, så jag hade ett sånt ärende på stan också. Naturligtvis kan jag inte berätta mer detaljerat om det och inte heller kan jag lägga ut nån bild – man ska inte förstöra en överraskning. Jag är lite nöjd med mitt minne, som för en gångs skull fungerade, så mycket kan jag avslöja.

 

 

 

Det blev nåt litet till mig själv också från en affär. Naturligtvis nåt ätbart av det söta slaget.

Rund röd burk I hjärta sweets

Det blev nåt litet och sött till mig själv. Dock inte denna burk. Den fick vara kvar hos Helping Hand. På prislappen stod 15 kronor.


Jag har just avslutat ett telefonsamtal 
med en nybliven 98-åring. Kristallklar i huvudet berättade hon att hon fick en bok i födelsedagspresent som hon nu ska läsa. Det är en bok jag själv nyligen har läst. Jag blev riktigt glad av att höra hennes pigga stämma och att få veta att hon mår bra.

Ja, en lever ju inte för alltid, men jag är glad så länge jag kan bo hemma. På vintern går jag förstås inte ut, fast prata kan jag!

Förhoppningsvis blir det tillfälle att ses i påsk, om orken och piggheten dröjer kvar. Tänk vilken härlig faster mamma har! En riktig förebild, denna 98-åring, för en som snart blir… 53.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällens Antikrundan gick från Örebro. Min expertkollega idag var den eminenta skofetischisten Fru Hatt (som enkel Toffla behöver jag ju en sån expert vid min sida!) – Örebro var alltså centrum för skotillverkning i Sverige en gång i tiden. Vår tredje hemmaexpert höll sig undan på kånföööraaaaaans (ja, ja, det brukar heta så!)… utomlands.

Många fina saker fanns i Örebro, så det blev inte så gnälligt som alla tjatar om. Däremot verkade det som om det var tävling i konstiga brillor i kvällens program. Och jag vet ärligt talat inte vem som tog priset…

Ett vackert smycke bestående av ryska briljanter värderades till ett högre pris OM ägaren byter ut glasstenen och tennlegeringarna…

Ett vackert ”Kinaskåp” visade sig vara japanskt, men var lika vackert för det. Dessutom var det otroligt svårt att sätta ihop. Ägaren hade en lustig historia att berätta kring det. Skåpet var egentligen stipendiepengar som hans hustru fått för att studera i USA. Men på väg till resebyrån såg hon skåpet och valde det i stället.

Ett annat vackert skåp var allmogeskåpet från Vaasa i Finland. Ägarinnans morfar hade haft skåpet och de två nedersta lådorna fick INGEN titta i. Fru Hatt och jag gissade att lådorna haft ett innehåll av, låt oss säga, lättfotad litteratur.

Samlaren visade upp en mängd fina kexburkar och man blev verkligen stum av beundran.

Bosse Bildoktorn – den äkta, alltså, inte Nurse Rached – dök upp med ett luffararbete, en liten cykel, som värderades nästan otroligt högt.

Breathtaking var även den otroligt fina samlingen tennstop som naturligtvis fick en hög värdering.

Vår frånvarande kollegas älskling fick äran att värdera en gustaviansk spegel. Vacker sak. Spegeln, alltså. Män intresserar ju inte mig på DET sättet och detta är ju MIN blogg.

(Jag återkommer med värderingarna i kronor när jag får tillgång till ljud. Uppdaterat: Tyvärr verkar problemet ligga i tekniken hos SvT. Värderingarna är utlagda på hemsidan, men ljudet är minst sagt undermåligt.)

Nästa vecka visas prylar i Umeå.

Read Full Post »