The girl with the dragon tattoo

Ett inlägg om en film.

---

 

I söndags kväll och natt visade TV4 den amerikanska versionen av Män som hatar kvinnor (2009),  med den kanske lite häftigare titeln The girl with the dragon tattoo (2011). I söndags passade det inte mig att titta, så jag spelade in och glodde i kväll. Jag ville nämligen veta om den amerikanska filmen också totalt sett – och inte bara till titeln – är häftigare än originalversionen på svenska.

Båda filmerna baserar sig på Stieg Larssons bok med samma namn som den svenska filmtiteln. Journalisten Mikael Blomkvist fälls för förtal och blir ruinerad. För att inte dra med sig sin tidning ner i skiten väljer han att hoppa av. Lämpligt nog får han ett uppdrag av en gammal industrimagnat. Det officiella uppdraget är att Mikael ska skriva en släktkrönika, den inofficiella uppgiften är att han ska ta reda på vad som egentligen hände den gamle mannens brorsdotter Harriet. Harriet försvann plötsligt en dag 1966 och återfanns aldrig. Till sin hjälp får Mikael den märkliga Lisbeth Salander – ett datageni som har en del sociala inkompetenser. Dessutom är hon ställd under förmyndare och har varit inlåst inom sluten psykiatrisk vård. Hon satte nämligen som tolvåring eld på sin farsa… Eh… ja… Man undrar varför hon blev utsläppt, helt enkelt.

Frågan jag hela tiden ställer mig – före, under och efter – den amerikanska filmen är varför. Varför gjorde man en amerikansk kopia av en mycket bättre film, baserad på en ännu bättre bok? Varför detta misch masch av skådespelare som talar brittisk engelska, amerikansk engelska och svengelska?

Det enda nöjet är att se Daniel Craig i rollen som Mikael Blomkvist, men ärligt talat gjorde Michael Nyqvist rollen minst lika bra. Och Noomi Rapace var en mycket bättre Lisbeth än Rooney Mara. Det var inte ens roligt att se de mycket omskrivna, men naturligtvis superkorta, sekvenserna som spelades in på Drottninggatan i Uppsala.

Nä, jag ser filmen til the bitter end, jag tackar Gud att jag spelade in den så att jag kan snabbspola förbi reklampauserna (detta samt idiotbeslutet att lägga ner lokalredaktionerna är det enda TV4 är känt för) och så gäspar jag.

Det blir lågt Toffelbetyg. De två tofflorna är tack vare Danny Boy.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Drömintervjuer!

Ett pirrigt inlägg.

---

 

Jag hann knappt tänka tanken, nästan inte hinna uttala den… Men plötsligt kan den bli verklighet, åtminstone till två tredjedelar. För mindre än ett dygn sen twittrade jag om tre personer jag skulle vilja intervjua (utan inbördes rangordning):

• Sarah Dawn Finer
• Anja Kontor
• Annika Östberg

En av personerna har jag haft direktkontakt med via Twitter. Vi ska höras efter påsklovet, men jag tror att hon vill ställa upp. Intervjun tänker jag mig blir till en artikel för Uppsalanyheter när jag blir frisk samt ett inlägg för den här bloggen. Jag har redan skrivit ner ett helt gäng med frågor som jag vill ställa!

Och för en liten stund sen ringde Pe från Uppsalanyheter och undrade om han skulle fixa så att jag får intervjua en annan av de tre personerna på min drömintervjulista! Har jag tur eller har jag tur?!

Annika Östberg signerar mitt exemplar av hennes bok Ögonblick som förändrar livet.

Två av personerna, Sarah Dawn Finer och Anja Kontor, har jag aldrig träffat IRL, trots att vi har befunnit oss i Uppsala samtidigt säkerligen massor av gånger eftersom båda två har jobbat här. Märkligast av allt är att den enda av de tre jag har träffat är Annika Östberg, som varken bor eller jobbar här. Och vi sågs… i Uppsala. Jag hade då lyssnat på en föreläsning som hon höll. Annika Östberg stod rakt upp och ner i Lötenkyrkan och pratade i över en timme om sitt liv och leverne. Det var en otrolig upplevelse som jag delade med Fästmön, Fatou och Fatous pappa. Samt några till… Hela kyrkan var full, liksom…

Och just nu är hela min hjärna full av glada och spända tankar, av ord som jag hoppas blir sagda, frågor jag vill få ställa och personer jag längtar efter att möta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stucken och (be)handlad

Ett hett inlägg.

---

 

Jag roade mig med medhavd bok i väntrummet i stället för att jonglera med två ledsna clementiner.

Väntrum i vården är inte roliga. Väntrummet hos min(a) naprapat(er) är inget undantag. Mottagningen är för det första inrymd i källaren till ett av stans före detta sjukhus (ett av de bättre sjukhusen) och bara det är urtist i sig. Sen är själva vänt-rummet vitt vitt vitt och behandlingsrummen små och uschliga. Men ack vilka bra naprapater som jobbar där!!! Idag träffade jag Jens, en trevlig östgöte (de flesta östgötar är ju trevliga) i förskingringen. En Ödesbög, till och med. (Det betyder inte att han är homosexuell utan från Ödeshög.) Ryggen, däremot, var inte samarbetsvillig alls. Jag hade så ont att Jens knappt kunde röra vid den. Därför blev det nålar (akupunktur) idag. Och som avslutning ett liniment som gör att ryggen, fortfarande timmar efter behandlingen, känns som den kokar. Dessutom känns ryggen… riktigt OK i skrivande stund. Bara det är en fantastisk känsla!

Vita krokusar vid äldreboendet. Tyvärr är ryggen inte så bra att jag kunde böja mig ner och ta en närbild.

Den Mest Älskade hade medicin att hämta på apoteket bredvid Tokerian, så eftersom hennes arbetsdags slut stämde hyfsat bra överens med min behandlings slut åkte jag till äldreboendet för att hämta henne. Medan hon jobbade klart passade jag dessutom på att gå ett varv runt huset! Jajamens – dagens andra promme! Nu snackar vi rörlighet! Det var så skönt att röra på sig och få frisk luft och ljus. Och få titta på lite andra blommor än påskliljor. Vita krokusar, till exempel.

Sen for vi då till Tokerian. På apoteket gick det snabbt, inne på Tokerian förundrades vi över allt från flodhästar till röktroll, män i basker och galna kvinnor som var nära att mosa mig med kundvagnarna flera gånger (ändå hette ingen av dem Flängört, konstigt nog). Anna och hennes mat- och medicinkassar är nu hemkörda till Himlen och jag är hemma hos mig och fortfarande vaken. Till och med hungrig. Har tagit fram en matlåda med tre våfflor till middag.

Min skärtorsdagskväll ska jag ägna åt att ringa mamma igen (jag har konstant dåligt samvete för att hon är ensam – precis lika ensam som jag har varit hela veckan…). Man ska vara rädd och bry sig om sin ”släkt” när den är så stor som en hel mamma. Vidare ska jag försöka se färdigt en film jag började titta på i söndags. Kanske rentav blir lite popcorn till den.

Några påplingande barn öppnar jag inte för. Jag har som sagt inget godis hemma och om jag hade haft det skulle jag inte ha gett bort en enda bit! Tycker att Rippes idé om att ge påplingande småkärringar tandborstar i stället var helt lysande! Tänk så paffa de små liven blir. Moahahahaahahaaaaaa… 😈

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ägget var löst och lite annat informativt

Ett skärtorsdag-inlägg.

---

 

Påskliljorna står utanför huset.

Idag är ryggen ond. Men jag har bestämt mig för att den blir bättre i eftermiddag när jag har varit hos naprapaten. En gång har jag legat på köksgolvet på förmiddagen. Det hjälpte för stunden. När smärtan satte in igen tänkte jag nytt och beordrade mig ut på en lätt promenad. Enligt doktorn är nämligen lätta promenader rentav läkande. Passade på att fota påskliljorna utanför huset som bevis på att jag i alla fall har varit just… utanför huset. Promenaden blev densamma som igår – runt de fyra husen. Hej å hå, hundraårsvarning…

Idag kan man säga att påsken inleds. Det är ju trots allt skärtorsdag. Efter morgonens stund på golvet påskpyntade jag därför: bytte lampskärmar på fönsterlamporna i köket, la på en påskig duk på köksbordet, bytte kökshanddukar och la fram gula tabletter att ha vid måltider.

Ägget var löskokt, förstås.

Nåt påskägg har jag varken köpt eller fått, så i stället unnade jag mig att löskoka ett ägg efter min förmiddagspromenad. Det verkar som om aptiten är på väg tillbaka, för vid 22-tiden igår kväll blev jag plötsligt väldigt sugen på kaffe och knäckemackor med ost. Så det fixade jag till! Doppade och slafsade. Gott var det! Och kaffet till trots kunde jag somna bra och sov ända tills grannarna skrek klockan 5.44 i morse. Idioter!

På min promenad såg jag inte många människor eller själar. Bara några som kom från Tokerian med kassar. Vi ska inte handla förrän i morgon, Fästmön och jag. Anna får plocka, jag hänger på vagnen och så delar vi på kostnaderna. Tror jag. Inte en godisbit har jag hemma. HA! Hoppas att det ringer på många påskkärringar med fula teckningar. Jag tänker inte öppna. Hade inte tänkt öppna ens om jag hade godis. Mitt godis vill jag ha själv. (Nej, jag är ingen barnmänniska, jag tycker bara om mina bonusbarn. Därför har jag faktiskt grattat mitt yngsta bonusbarn på namnsdagen per sms! Titta, jag kan vara snäll!)

Skärtorsdagsfrukost.

Till frukosten blev det, förutom ägget dårå, UppsalaTidningen idag. Den låg så fint i postboxen och det var riktigt roligt att ha en papperstidning för en gångs skull att läsa till frukostfilen.

Det känns som om dagen inte riktigt har vaknat än för min del, trots att jag är både tvättad, klädd, frukosterad, tandborstad och promenerad. Smärtan gör mig lite omtöcknad och trött, så jag ska faktiskt unna mig en stund ovanpå gästsängen strax. Vid 14-tiden ska jag ta mig in till stan för att träffa Jens. Det blir Jens idag i stället för Björn som ska naprapera mig på Det Gamla Sjukhuset i centrum.

Och vad har du för dig då??? Skriv gärna några rader och berätta, så jag har nåt roligt att läsa när jag har vilat!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 16: Ägg och Skägg

Ett höjande och sänkande inlägg.

---

 

Torsdag och som vanligt presenterar Tofflan den gångna, Tofflianska veckans toppar och dalar. Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Ägg

• Wordfeud (Tack för distraktion och skratt!)
• Pinterest (Jag pinnar på, men mest mina egna bilder, ego som jag är!)
• Jag heter inte Miriam (En ganska ny och mycket bra bok!)
• Förra fredagens födelsedagsbarn (Den Bästa Fästmön!)
• När livet vänder (Inget på TV kan konkurrera med den serien just nu!)
• Snäll-Johan och Starke Björn (Äldsta bonussonen och Mr Naprapat – räddande änglar!)

Skägg

• Snurrig doktor som skriver fel på intyg (Rätt hade varit bättre…)
• Min rygg (Som hindrar mig från att jobba de futtiga veckor jag har kvar…)
• System i olag och gapande grannar (Lika irriterande båda två!)
• Jordkockor och homofober (Mitt i skiten, liksom…)
• Folk som talar om för mig hur jag ska vara (Jag är vuxen.)
• Folk som kommenterar mina blogginlägg på Twitter (På Twitter puffar jag bara för mina blogginlägg. Alla som läser min blogg finns inte på Twitter, men det är justast om alla kan läsa eventuella kommenterar. Det är inte mycket svårare att kommentera på bloggen än på Twitter. Första gången måste man fylla i några rader om sig själv så att administrationsskorpionen vet att det inte är spam. Därefter är det hur lätt som helst.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »