Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gapande grannar’

Ett inlägg om mat, bland annat.


 

Midsommartallrik

Midsommartallrik med tillbehör.

Som de flesta andra åt vi gott igår. För det är väl knappast nån som äter nåt äckligt? Det vore ju bara dumt, eller hur? Framåt kvällningen dukade vi med gemensamma krafter fram vår midsommar-middag. Fästmön ansvarade för potatiskoket, jag för sillframtagningen. Så här mat gillar jag av flera skäl. Ett är att den inte kräver några större insatser, bara handla hem, koka potatis och plocka fram.

Sillar gräddfil midsommarstång

Sillar och gräddfil. I bakgrunden lyser vår midsommarstång.

Det ska vara matjessill med gräddfil och gräslök, färskpotatis och ett antal sillar i klar inläggning till. Vi hade inlagd sill, fransk löksill och brännvinssill. På knäckemackan vill jag ha fet och salt ädelost, i snapsglaset Östgöta sädes och en öl därtill. Var sitt kokt ägg och så de goda rörorna vi tillagat kompletterade det hela. Anna konstaterade att det var mycket från spannmåls-sektorn på våra tallrikar. Och en del grönsaker, kontrade jag, och tänkte på gräslöken och dillen till potatisen.

Ädelost och Baby-Bel

Ädelost och Baby-Bel var de enda ostarna vi åt.

Vi hade också tänkt på mejeri-producenterna och köpt ett antal goda ostar. Men vi glömde ta fram de två godaste – och stinkigaste! För de blir ju så att ögat ofta vill ha mer än magen ibland. I alla fall mitt öga. Men då har vi å andra sidan nåt extra gott till i kväll!

Anna var söt och tog disken. Hon vet hur jag avskyr att diska, att fylla på kaffe och att öppna en ny, inplastad hårdost. Men det senare gjorde jag i alla fall, för en hårdost av prästkaraktär hade vi också på bordet.

Om du trodde att vi glömde jordgubbarna så har du fel. Men dessa intog vi inte förrän närmare sängdags. För min del blev det jordgubbar i mjölk med några droppar ovispad grädde i. Det är så jag helst äter bubbar. Anna tyckte att jag 1) var barnslig som sa bubbar och 2) åtminstone kunde ha piskat krämen styv. Men jag är en Toffla som för det mesta vet vad jag säger (bubbar om jordgubbar) och vill ha (opiskad och ostyv kräm).

Deckarspelet

Jag blev hängd i Deckarspelet. Notera att jag har gömt en chokladbit under spelasken. Nåt måste man ju trösta sig med.

Häromkvällen spillde Anna ju ut kaffe över heeela vardagsrumsbordet. Duken som låg på bordet blev helt indränkt. Som straff  för detta illdåd utmättes tre omgångar Deckarspelet. Vi orkade en omgång igår och den slutade med vinst för Anna. Hon tog minst ett rätt svar i varje kategori samt 15 poäng. För mig saknades en kategori och så fick jag bara 14 poäng. Ja, ja, man kan inte vinna jämt. Därför avlutades vår midsommarafton med att jag blev (ut)hängd. Men hämnden är ljuv och helgen är inte slut än. Det ska ju bli minst två omgångar till.

Idag fortsätter vi med de sju dödssynderna, framför allt frosseriet. Till middag kan vi tänka oss lax, så vi ska ge oss ut på en fisketur efter sådan. Vädret är mycket bättre idag och om fot och eländig rygg tillåter blir det också en promenad. Kanske kan vi avnjuta både eftermiddagskaffe med glass och middag på ballen* – om solen fortsätter att hålla sig framme och somliga inte grillar. Väckta av gapande grannar har vi redan blivit.

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en rad och berätta!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Torsdag är det och när det här inlägget publiceras (det är tidsinställt som en del andra inlägg) är Tofflan och Clark Kent* på väg till bilverkstan. Kanske. Men hur den gångna, Tofflianska veckan ser ut vad gäller toppar (röda dagar) respektive dalar (döda dagar) kommer här:

Röda dagar


Döda dagar


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett  inlägg om att lata sig. 


 

Morgonstund vid datorn

Kaffe och morgonstund vid datorn.

Nej, det är inte riktigt samma dåliga väder som igår. Inget regn öser ner, till exempel. Men det är mulet och inte ens tio grader. Därför blir det varken ballefix* eller biltvätt idag. Jag tänker vara lat den här lör-dagen. Så jag börjar med en (senaps)mugg java och att sitta en stund vid datorn. Eller egentligen försökte jag göra en FEM i morse, det vill säga gå upp och sätta på kaffe och krypa ner i sängen för att läsa igen. Tyvärr satte både gapande grannar och bråkig rygg stopp för den njutbara upplevelsen. Jag blev bara irriterad och gav upp.

Ryggen har inte varit snäll den här veckan. Den blir liksom inte bättre, känns det som. Och nog borde ett ryggskott bli bättre på några veckor? Nu har det plågat mig i två månader. Smärtan gör mig väldigt trött. När jag rör mig i sängen om nätterna gör det antagligen ont, för jag vaknar flera gånger. Sömnen blir sönderhackad. Det gör att jag i vaket tillstånd blir grinig och har svårt med tålamodet. Ja, jag fräste åt en kollega, till exempel, häromdan och det brukar jag inte göra.

Fredagskvällen blev lugn som planerat. Ostbågar och två starköl, laptopen i knäet i bästefåtöljen, Fästmön per sms och Tyst vittne på TV. Vittnet var blodigare än vanligt igår.

Jag skrapade en av Trisslotterna och vann noll och intet. Men jag är optimist och tänker att jag ju fortfarande har möjligheten, för det finns ju en lott kvar. Den får ligga till sig några dar.

Igår kväll lämnade en Uppsalakompis som jag tyvärr har tappat kontakten med på senare år en kommentar här. Jag blev väldigt glad och svarade – jag svarar på alla kommentarer som publiceras – och hoppas nu att vi kan återuppta kontakten. Riktiga vänner kan man aldrig ha för få av. Felet att vänskapen rann ut i sanden är helt mitt. Jag prioriterade att slita halvt ihjäl mig på ett jobb framför att ha ett socialt liv. Och det slog ju tillbaka på mig ett par år senare… Bortkastad energi att slita så, kort sagt.

Bitter apelsinmarmelad

Det bittraste i mitt hem just nu är apelsinmarmeladen.

Och så blev jag kallad feministisk bitterfitta igår.  Jag blev mest full i skratt, men sen blev jag förbannad också. För det kom fler omdömen om min person och mitt leverne i totalt två kommentarer. Du kan läsa dem här! Jag har nämligen bestämt att släppa på en del av den här typen av kommentarer så att du ser att alla som kommenterar här minsann inte är gulliga och kramsugna.

Inte vet jag vad en människa, som inte känner mig, anser sig ha för rätt att kalla mig feministisk bitterfitta. En människa, som inte har modet att stå för vem h*n är, utan som gömmer sig bakom falska kontaktuppgifter, dessutom. Det är fegt, tycker jag.

För övrigt är jag inte feminist, men jag ser inte ordet som sådant som pejorativt. Det är däremot bitterfitta. Nu ligger det till så att jag använder min blogg som ventil. Genom att pysa ur mig, skriva av mig, tanka ur funderingar här etc blir jag en gladare och mer positiv människa i det verkliga livet. Det är till exempel mer än ett halvår sen jag stod vid järnvägsspåret och var på väg att kliva ut framför tåget. Nu vet jag att det finns människor som helst av allt vill se mig död, mosad. Men för mig är det en seger att jag faktiskt sitter här, vid datorn, just nu.

Nej, energislukare som personen ovan ska inte får nåt mer utrymme på den här bloggen. Att kommentera här är nämligen ingen rättighet som du som läsare automatiskt har/får, nåt som många tycks tro. Det är en möjlighet och ett förtroende som jag – och administrationsskorpionen – ger.

Så… vad händer hos DIG idag, förutom att du har orkat läsa hela (?) det här långa blogginlägget? Skriv gärna en rad och berätta!


*ballefix = göra iordning på balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett höjande och sänkande inlägg.


 

Torsdag och som vanligt presenterar Tofflan den gångna, Tofflianska veckans toppar och dalar. Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Ägg


Skägg

  • Snurrig doktor som skriver fel på intyg (Rätt hade varit bättre…)
  • Min rygg (Som hindrar mig från att jobba de futtiga veckor jag har kvar…)
  • System i olag och gapande grannar (Lika irriterande båda två!)
  • Jordkockor och homofober (Mitt i skiten, liksom…)
  • Folk som talar om för mig hur jag ska vara (Jag är vuxen.)
  • Folk som kommenterar mina blogginlägg på Twitter (På Twitter puffar jag bara för mina blogginlägg. Alla som läser min blogg finns inte på Twitter, men det är justast om alla kan läsa eventuella kommenterar. Det är inte mycket svårare att kommentera på bloggen än på Twitter. Första gången måste man fylla i några rader om sig själv så att administrationsskorpionen vet att det inte är spam. Därefter är det hur lätt som helst.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »