Ett behandlat inlägg.
En kraftman – fast i plast.
Idag har jag mött kraftfulla män. Trodde att det skulle bli svårt att vakna kvart i sex efter dessa dagar i mer eller mindre ständig dvala. Jag vaknade fem i halv sex. Av ryggen. Men jag stod ut, för jag visste ju att jag skulle få hjälp idag hos Björn. Ryggen var emellertid riktigt besvärlig i morse. Jag kunde inte alls böja mig över handfatet och tvätta mig, så jag fick inleda med att hasa ner på köksgolvet och ligga där en 20 minuter. Jag har liksom svårt att hinna med sånt när jag ska iväg och jobba, men hela förra veckan gick jag upp en kvart tidigare bara för att få ryggen i hyfsat skick.
När jag väl hade lyckats tvätta och klä mig hann jag till och med sleva i mig lite yoghurt och en mugg kaffe. Dagens nästa etapp var bilverkstan. Sommardäcken låg ju redan i bilen tack vare Johan, så jag behövde bara köra bil sju kilometer. Ryggen var motvilligare än nånsin, men man utvecklar vissa tekniker för att klara vardagsrörelserna.
Att öppna garageporten är en sån rörelse. Jag liksom niger och ser ut som om jag har ett kvastskaft nerstucket i jeansen, får i nyckeln relativt snabbt, förhoppningsvis, låser upp och vrider runt handtaget. Antagligen ser jag urlöjlig ut när jag häver upp porten. Jag vet att jag stönar så där sexanspelande som vissa tennisspelare gör när de servar.
Köra bil går ganska bra. De går till och med hyfsat att ta sig i och ur bilen. Jag har nämligen en ganska hög bil. På bilverkstan hade de dessutom bra stolar och jag kunde vänta medan de skiftade hjulen, det skulle bara ta och det tog bara en halvtimme.
Därför hann jag hem emellan. Och hur jag fick in däcken i kallförrådet vet jag inte. Jag lät ännu värre än när jag öppnar garageporten, jag knuffade, rullade, stånkade, nästan skrek. Runt omkring mig duttade vaktis och plockade upp skräp på marken. Nej, du ska inte tro att h*n för ett ögonblick erbjöd sig att hjälpa mig. Och jag bad inte om nån jävla hjälp heller. Kan själv. Envis som synden.
Nästan omgående blev det dags att åka in till ett av stans gamla sjukhus och träffa Björn, en livs levande naprapat. Jag har aldrig varit hos en naprapat förut. Men jisses, han var både stark och bra. Jag berättade min rygghistoria och han undersökte lite. Jag fick testa att göra vissa rörelser. Björn konstaterade att jag är rejält sned.
Sen fick jag klä av mig… Du-du-du-du-duuuuuu… (hör du strippmusiken?) Jag känner mig nämligen så otroligt snygg med min putmage, mina tromboflebitmärkta ben och ryggen som buktar. (<== ironi!!!) Men upp på britsen skulle jag och jag klarade mig nästan själv. Som jag skrev tidigare i inlägget utvecklar man vissa tekniker. På mage på britsen fortsatte Björn att undersöka, men också att behandla. Det gjorde… väldigt ont. Men efteråt gjorde det väldigt gott. En halvtimme går fort när man har roligt (nåja…), så jag har fått nya tider nästa vecka. Mottagningen har kvällsöppet, vilket är bra eftersom jag måste jobba, men en tid är på torsdag eftermiddag. Skärtorsdag. Jag har tidigare frågat chefen om ledigt då och inte fått nåt mer besked än att han måste kolla med de andra. Nu måste jag i alla fall till naprapaten. För det här var riktigt, riktigt bra.
Pronaxen och naproxen. Jag börjar med den vänstra och slutar med den högra.
Antiinflammatorisk medicin i tablettform tyckte Björn definitivt att jag skulle införskaffa. För ryggen är rejält inflammerad och musklerna runt om det onda är mycket påverkade. I sämst skick är rumpmusklerna, faktiskt. Och mina återkommande sträckningar beror självklart på att jag försöker kompensera och motverka det onda i ryggraden.
Eftersom jag ju knappast får en läkartid inom rimlig framtid (det är ju påsk och så) stannade jag vid apoteket på hemvägen för att köpa Naproxen 250 mg. Den är receptfri. Och jag har i mina gömmor hemma rester (efter en behandling av hälsporre) av dess kompis Pronaxen 500 mg. Så många rester att jag kan äta en kraftigare tablett två gånger om dan från och med idag och till och med söndag. Sen kör jag den mildare. Om ryggen därefter inte är bra, efter två veckors tablettmissbruk medicinering samt naprapatbesök, då blir det doktorn som gäller.
Och nej. Jag har det inte värst. Jag har antagligen ett ryggskott, en inflammation, som går att behandla och som går över om ytterligare ett par veckor (det är tredje veckan nu). Det finns de som har ont jämt. De som aldrig får en frisk rygg. Såna som Klara, den arga. När jag tänker på henne inser jag hur otroligt stark hon är. Men också vad hon måste plågas. Varje dag och mycket mer än jag, dessutom livet ut. Jag är glad att Försäkringskassan äntligen har beslutat om att hon ska få sjukersättning.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
skönt att du fått börja lite behandling för ryggen !!
Jaa äntligen! Jag kunde ju inte få någon behandling när förkylningen var i sitt akuta skede. Han tvekade faktiskt lite idag också, jag är verkligen dunderförkyld, men…
Naprapat gör jävligt ont men det hjälper .
Kram
Ja det känns kanske inte mycket bättre nu efteråt, men lite. Och det är jag så glad och tacksam för!! 😛
Kram!
Skönt att du har fixat första besöket hos naprapaten och det kommer att hjälpa dig, det är jag säker på!
”Min” bil har också fått sommardäck på idag och det var en däckfirma som gjorde det, vi har kommit överens maken och jag att det är bäst för makens rygg 😉
Ha dé!/Kram
Ja det känns ganska bra i ryggen så här efteråt, men det gör fortfarande ont. Jag har också börjat knapra medicin idag, började med den starkare sorten. Den funkade kanonbra – ett tag – mot hälsporren. 😛
Ja, bilverkstan jag servar bilen hos fick göra däckbytet. Min rygg pallar definitivt inte sånt. Dessutom tror jag däcken sitter fast som tusan eftersom muttrarna är maskindragna. Det var bara när Mekar-Bruden gick loss på min bil som muttrarna var lösa… 👿
Kram!
Jag tror att jag också måste gå till en naprapat. Var du på Samariterhemmet?
Jepp! Stans enda landstingsanslutna. Det svider mindre att betala 150 spänn än 500 och uppåt…
Tack! Jag hoppas verkligen att ditt onda ger med sig snart! 😦 Men det är lustigt hur snabbt man kommer på nya sätt att göra saker, som fungerar bättre utifrån de förutsättningar man har från dag till dag. Kram!
Det är bra för mig att få prova på – EN LITEN STUND – hur du har det. Och jag tror att det blir bra snart, med medicin och naprapatens hjälp.
Jepp, du skulle se hur jag bär mig åt när jag tar på mig strumpor… 😛 Idag fick naprapaten hjälpa mig på med jeansen, kändes som när jag var liten kicka och pappa hjälpte mig… 😳
Kram!
Vad du är modig, jag beundrar lika många % som jag blir galen på människor som inte hjälper till. Jag vet inte om du tål det men jag som är avbruten i halva kroppen får hjälp av Voltarengen, tabletterna klarar inte magen men gelen i 14 dagar oh så TENS, elektroder som man kan ställa in på många sätt, om man klarar en stunds lite mer ont kan det få igång endorfiner som verkligen hjälper eller så ställer man in den på korta impulser som fungerar som djupmassage. Ett kallt golv är inte bra, jag hoppas att du har golvvärme förhoppningsvis, annars är en elfilt, liten eller stor bra. Vill man in i branschen mod fungerar det bättre med den största pilatesbollen, den har man först under hälen och sedan lyfter man bäckenet lite lite grand, sedan kan man liksom rulla bollen sakta in mot bäckenet. Min rygg har numera tre diskbråck, så jag pratar bara utifrån mina övningar sjukgymnasten ger mig. Om du inte redan testat TENS kolla med naprataten och hör vad han säger, man styr ju styrkan själv och börjar lågt men man får en jäkla bra blodcirkulation och så hjälper det mycket mot både yttre och inre svullnad OCH så kan man ligga och läsa en bok samtidigt.
Vilken kamp du har, ett GO som jag önskar jag hade ett uns av. Har du läst deckarna som Stefan Tegenfalk skriver, jag gillar dem mycket.
Hoppas smärtlindringen sitter i under morgondagen eller helst hela nästa vecka också.
Tänker på DIG!
Det där med modig förstod jag inte riktigt. Jag är nog snarare envis och försöker göra det mesta själv (bonussonen fick hjälpa lite). På mitt nya jobb har jag fått en ny lärdom att man inte ber andra om hjälp utan man gör själv.
Jag har kört med gelen eftersom min mage inte funkar ihop med medicin, men det blev inte bättre alls. Nu har jag börjat med medicin och det blir några tuffa dagar i början, för magen. Ryggen känns, efter tre (3) tabletter redan bättre! Det var likadant med hälsporren! På måndag räknar jag med att vara i tjänst igen. Och nästa vecka fortsätter jag hos naprapaten
Stefan Tegenfalk har jag inte läst, men han finns i mitt bakhuvud. 😛
Var rädd om dig!!!
Bra att du äntligen får ordentlig hjälp med ryggafaan. Hoppas du klarar att knapra tabletterna. För min del gick det bra när jag åt dunder för min axel.
Magen gillar inte medicinen, men jag gillar inte ryggen, så… Tyvärr är det inte nån större skillnad än, men det blir väl bättre – om 100 år eller så. Är din axel ok nu??
Joo da´, det går bra. Ibland känner jag av den på morgonen när jag vaknar. Har antagligen legat lite knepigt då. Om jag lägger mig på rygg då och ligger stilla en stund, så hjälper det. Det är väl typ det enda som jag känner av nu.
Aj aj. Känner igen. Jag lägger mig på köksgolvet varje morgon. Hårt och bra för ryggen. Det bara knakar i ryggraden.