Gamla bekanta och nya vindar

Ett inlägg där jag förundras över hur liten världen är. Och förargas och går igång på tjänsteutövare som begår fel.

---

 

Mörk framtid eller ny vind i seglen? Det förflutna kan man i alla fall till viss del dra nytta av.

Häromdan stegade en ordförande in till min lilla del av kontoret för att fråga om en antikvitetisk kontorsapparat. Då kom jag på det jag har tänkt göra så många gånger: fråga om vi en gång i tiden hade samma arbets-givare. Och det hade vi haft! Fast den här ordföranden, som vid den tiden var sekre-terare av ett visst slag, hade just slutat när jag började jobba som kanslist. Namnet hängde dock kvar länge på cirkulations-listor etc. Ja, det fanns inte mejl på järn-åldern, utan saker skickades i tjänsten med cirkulationslappar via internpost.

Nästa gamla bekanting som susade förbi gjorde det via sociala medier. Plötsligt fick vi kontakt igen – efter alla år. På så vis är ju sociala medier roliga. Även i det här fallet handlade det om en gammal kollega. Därför kan man också tillägga att vissa sociala mediekanaler är användbara – bland annat därför att man kan genom vissa kanaler kan få referenser och sina kompetenser intygade.

Referenser och intyg av kompetenser är hett eftertraktat av mig just nu, eftersom jag ju står utan arbete och försörjning om fyra veckor. Det känns ganska tufft, särskilt som jag måste vända mig till Arbetsförmedlingen mitt i sommaren. Och ansöka om ersättning hos min a-kassa. Det händer liksom ännu mindre hos dessa tu sommartid. Min handläggare på Arbetsförmedlingen har fortfarande inte mejlat sina kontaktuppgifter som h*n utlovade den 12 maj. Men ingen är väl förvånad över detta, eller hur? Det har ju bara gått tre veckor. Ärligt talat är jag med all säkerhet bortglömd. Arbetsförmedlingens handläggare har gjort fel. Igen. Det är den fjärde som i mina ögon begår fel i tjänsten…

1. Den första avslöjade att h*n inte jobbar med arbetsförmedling. (Det gav ju inget särskilt seriöst intryck hos mig som ”kund” eller vad det kallas.)
2. Den andra påanmälde mig inte till a-kassan när h*n skulle. (Detta gjorde att det inte betalades ut nån ersättning på ett par månader till mig.)
3. Den tredje avanmälde mig från a-kassan på fel datum. (Detta ställde till det rent byråkratiskt. Jag hoppas verkligen inte att det ställer till det ytterligare en gång nu när jag snart ska påanmälas igen.)
4. Den fjärde utlovade ett mejl med sina kontaktuppgifter. Fortfarande efter tre veckor har inget kommit. (Detta har åter igen gett ett oseriöst intryck.)

Som du förstår räknar jag inte med att några stora, ny förändringsvindar ska blåsa för min del den närmaste tiden – mer än att jag, som sagt, står utan försörjning. Det kanske inte är så konstigt att jag mår lite dåligt (<== litotes) och känner mig orolig, eller vad tror du? (<== retorisk fråga).

Även för andra i min närhet blåser det nya vindar. Jag fick det jag misstänkt ett tag bekräftat idag. Jag har full förståelse för beslutet – som kanske inte var en persons att fatta, men ändå. Samtidigt hoppas jag att den nya vinden ska ge bättre skjuts i seglen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När myndigheter gör fel händer… ingenting

Ett inlägg om myndighetsansvar, tillgänglighet och att som representant för en myndighet svara på inkomna brev.

I morse hann jag precis packa av mig ytterkläderna och starta datorn på jobbet när min handläggare från Arbetsförmedlingen ringde. Äntligen!!! Jag hade ju mejlat både henne (hon har själv sagt att jag inte ska ringa henne utan mejla, eftersom hon har svårt att svara i telefon ibland…) och hennes chef samt en allmän mejladress till Arbetsförmedlingen i Uppsala, men ingen har svarat. Första mejlet gick från mig för nästan två veckor sen. Det handlar om att min handläggare på Arbetsförmedlingen har avanmält mig till a-kassan från fel datum, den 28:e i stället för den 25.

Jag har, förutom mejlat Arbetsförmedlingen, både ringt a-kassan och AF Kundtjänst. På Kundtjänst sa manspersonen jag pratade med att han skulle lägga in en puff till a-kassan, men att det är min handläggare på Arbetsförmedlingen som måste kontakta a-kassan.

Lika ilsket röd i fejan som denna telefon är jag…

Min handläggare berättade att hon hade varit sjuk. Dessutom gick mejlet till hennes chef till fel person. Jag fick alltså fel uppgift från AF Kundtjänst och det står fel på Arbetsförmedlingen Uppsalas webbplats.

Man kan inte hjälpa att man är sjuk. Men om man jobbar på en myndighet ska det finnas fungerande rutiner för sånt som post och e-post. Om jag kontaktar en myndighet ska jag få svar inom rimlig tid. Nästan två veckor är inte rimlig tid, tycker jag.

Att min handläggare sen försökte skratta (!) bort misstaget hon gjort genom att säga att det inte gör nåt om jag avanmäldes tre dagar senare än verkligheten köper jag inte. Det blir liksom upplagt för nya problem om jag måste påanmälas till a-kassan igen när min visstidsanställning tar slut. För vad har jag gjort de där tre dagarna när inget finns registrerat på mig? Storebror (= a-kassan) vill veta! Sen att de inte accepterar att jag själv har mejlet dem en kopia på mitt anställningsavtal – där det står att jag började jobba den 25:e och inte den 28:e – är ju också väldigt märkligt. Särskilt som de ber om att jag ska sända en sån kopia – elektroniskt…

När myndigheter gör fel händer inte så mycket. Jag har fått en ursäkt av min handläggare idag och hon lovade att fixa detta (korrigera avanmälning till a-kassan till rätt datum)  med en gång samt dessutom skicka mig en skriftlig bekräftelse på att det är utfört. Jag tror inte på några ord förrän jag ser dem i skrift, svart på vitt.

Jag är fortfarande arg, trots telefonsamtal och ursäkt.

Det här är anmärkningsvärt. Arbetsförmedlingen misslyckades redan i augusti med att påanmäla mig i tid, vilket fick till följd att jag fick vänta på ersättning från a-kassan extra länge. Nu har de misslyckats med att avanmäla mig. Om jag som ”kund” hade gjort fel hade jag straffats med en gång genom uteblivna utbetalningar av a-kassan. Men vad händer när myndigheter gör fel??? 

Livet är kort. Jag är fortfarande arg som ett bi.

Read Full Post »

Snö, regn, tredje advent och lite frostig, sisådär

Ett inlägg om helgen EFTER julmatshandlingen.

Ja Jemine! Om jag tyckte att förra helgen kändes kort, kan jag meddela att denna kändes ännu kortare. Jag kom inte ut till Fästmön och ”barnen” i Himlen förrän nånstans vid halv fyra-tiden på eftermiddagen igår, tror jag. Jag hade ju bland annat köpt julmat och tvättat. Tror aldrig tvättmaskinen är så långsam som när man väntar på att den ska bli klar för hängning så att man sen kan dra vidare på roligare äventyr…

Anna och ett av de vuxna barnen hade städat, så tanken var att vi skulle åka och köpa nån middagsmat som inte krävde nån större insats i köket. Besvikelsen var stor när de grillade kycklingarna var slut på ICA Solen. Det fick bli ett hopplock av kycklingben och – lår samt rostbiff. Potatisgratängen köptes färdig på påse och den är så god, så! Några av Di Sma (nåja…) fick potatisklyftor i stället. Anna lyckades dessutom trolla fram var sitt glas Ripasso!

Somliga i affären hade visst ätit citronsoppa den här eftermiddagen, men se det var inte jag, för en gångs skull. Jag var som ett riktigt solsken (nåja, var visst ordet för dagen…). Till skillnad från vädret. Det snöade som tusan på dan, snö som sen övergick till regn. Ute i Himlen var det is under ett tunt lager snö, så jag höll på att stå på arslet halka ett antal gånger…

Resten av kvällen låg vi kollapsade i var sin soffa. Vi höll oss vakna över Downton Abbey, men det var baske mig inte mycket mer… Nästa helg är det säsongens sista avsnitt, men den 28 december kommer ett Downton Abbey julspecial. Dessa båda får jag titta på med mamma i stället för Anna.

Downton Abbey laddar upp för julspecial den 28 december. (Foto: NBC. Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Idag sov jag alldeles för länge, ända till halv tio. Skulle lägga ut veckans Tofflan undrar… – såväl resultatet av den gångna veckans omröstning som den nya frågan. Annas nät krånglade hela tiden, särskilt när nån mer än jag satt i köket och var uppkopplad.

Vi åkte åter till vår favoritaffär ICA Solen, för nu behövde Anna handla hem lite mer mat för några dar framöver. Dessutom skulle vi lämna kläder till insamling och burkar och flaskor skulle pantas.

Jag erbjöd mig att sköta pantningen för att sen smita iväg och tanka medan Anna gick med varuvagnen. HA! Det var ju fel på den där jääädra apparaten heeela tiden. Först stod det två ungjävlar små pojkar där och matade på PET-flaskor. Lillebror var typ en halvmeter och räckte Storebror, runt en meter, varje flaska, en efter en. Det tog lite tid, som du kanske förstår… Det var nog barnens fel sen att alla mina flaskor fastnade så det larmade tre (3) gånger… (Detta var ironiskt skrivet. Naturligtvis var det inte de små gossarnas fel att apparaten krånglade när jag använde den!)

Lite tredje advents-frid vid frukostbordet. Anna har minsann en illröd stake.

Till sist kunde jag åka iväg och tanka i alla fall. Men precis före mig körde en Volvo in – naturligtvis. Volvo ska ju alltid köra före, liksom. Och eftersom de höll på att gräva på macken fick jag backa ut igen och köra runt hela jävla skiten macken och sen ställa mig nos mot nos med Volvon. Det måtte ha varit ett svart moln ovanför mitt huvud, för han som ägde Volvon undrade om han hade ställt till det för mig genom att inte köra fram… Jag svarade:

Ja det gjorde du, men det är ju inte ditt fel att de gräver här.

Diplomatiskt, huh?

På väg tillbaka till ICA Solen skulle jag svänga in på Palmen för att lämna mitt Lotto. Då hade de slutat med det och dessutom bytt ägare, tror jag. Vid det här laget hade mitt inre väder svängt från regn till… frostigt…

När jag till sist anlände till ICA Solen höll Anna på att packa i sista kassen med varor. Jag muttrade nåt om mina eskapader och noterade att det minsann var jag som hade käkat citronsoppa idag…

Anna fick nästan hoppa av i farten i Himlen, medan jag rejsade till Tokerian för att lämna in min spelkupong samt ta ut lite cash. Ingen vinst på kupongen, men bankomaten gav mig lite kontanter i alla fall. Fler lär trilla in på torsdag när jag får min sista a-kassa för tre veckor på ett tag. TROTS ATT ARBETSFÖRMEDLINGEN HAR AVANMÄLT MIG TILL A-KASSAN FRÅN FEL DATUM OCH FORTFARANDE INTE HAR SVARAT PÅ ETT ENDA AV MINA NUMERA FEM (5) MEJL OM DETTA!!!

Hemma lyste stakarna och gigantstjärnan så mysigt i köksfönstren – tack, timern! Den i sovrummet hade jag satt på start en halvtimme senare, men den lyser nu också. Tänkte jag skulle ha timrarna på den kommande veckan så jag slipper komma hem till en mörk lägenhet.

Dagens projekt var avfrostning av frys. Biltvätt kunde jag nämligen glömma, eftersom det regnar. Avfrostning stämde bra ihop med mitt humör. Naturligtvis blev det vått på köksgolvet, men i det stora hela gick det bra. Nu hoppas jag bara att frysen blir kall igen.

Avfrostning av frys stämde bra ihop med min sinnesstämning idag. Som synes behövde frysen verkligen frostas av också…

När det mesta var klart passade jag på att ringa mamma. Hon pratade i 40 minuter, jag i cirka två. Det är dess proportioner vi talar om under två veckor från och med lördag. Men jag fattar om mamma är ensam och tycker att det är roligt att ha nån att prata med, så jag ska försöka både lyssna och svara när hon är här. Innan hon kommer ska jag jobba fem dar. Sen dyker upp hon nån gång lördag eftermiddag.

Medan jag frostade av frysen plingade det på dörren. Jag orkade inte öppna. Dessutom har jag ingen lust att köpa nåt av barn som inte hälsar och som behandlar mig som luft när vi möts. Inte min grej att sponsra såna ungar.

Middag glömde jag att köpa idag, men om jag har tur finns det makrill i skåpet. Då blir det varma mackor! TJONG! Dags att fixa till nu, tror jag…

Livet är kort.

Read Full Post »

Lappar hit och dit

Ett inlägg om kom-ihåg-lappar och andra lappar.

Idag har det flutit på bra på jobbet. Inga större malörer – förutom att storskärmen nere i ljusgården slog av rätt som det var. Nu är det inte jag som ska sköta den utan kollegan I, men det var faktiskt jag som kom på att I behövde ändra en inställning. HA! Blev lite stolt över det.

I övrigt var det manfall på jobbet: två sjuka, chefen på semester och den tillförordnade chefen var på möten hela dan. En ganska typisk arbetsplats, med andra ord.

Helgen som nyss har passerat är jag väldigt nöjd med, även om den kändes en dag för kort. Jag har för mycket att göra, helt enkelt – både hemma och på jobbet. Men jag blev också stolt över att allt på helgens kom-ihåg-lapp blev fixat! Snälla Fästmön bockade av den sista punkten i eftermiddags när hon dammsög. TACK!

Helgens agenda – min härliga kom-ihåg-lapp.

Som alltid när jag har mycket omkring mig måste jag skriva kom-ihåg-lappar. Jag har ytterligare en i köket. En lång, en… Men det mesta på den börjar bli avprickat. Nu står mest saker och företeelser på den som har med julen att göra. Plus avfrostning av frysen, när jag nu ska hinna göra det… Fredag kväll? Den kommande helgen är min intention att städa av lite sisådär, lägga på juldukar och julpynta. Och veckan därpå måste jag köpa julmat. Nånstans däremellan hoppas jag att jag kan hjälpa Anna att få hem lite julmat också. Hon har ju trots allt bara två armar…

Idag har jag svarat på frågor som har med operationen för snart ett år sen att göra. Lite problem kvarstår, men jag är till största delen nöjd.

Klockan 17.30 hade jag tid hos frissan. Det var välbehövligt! Mona Frizza rakade ännu mer idag. Mitt hår växer som ogräs och så här års, när det är kallt och luften är torr, blir det gärna platt och livlöst. Efter kvällens klippning har håret fått nytt liv igen! Jag har nämligen världens bästa frissa, tycker jag själv.

Hemma i New Village låg ett brev från Arbetsförmedlingen. I min enfald trodde jag att de skrev till mig för att bekräfta att de ändrat det felaktiga datumet de har anmält till min a-kassa att jag började jobba. HA! Brevet innehöll bara en bekräftelse, jorå. På FEL datum.

Eftersom jag mejlade min handläggare förra veckan och ännu inte har fått svar ringde jag AF Kundtjänst för att få hjälp. De skulle göra en notering till a-kassan, men sa att jag är tvungen att kontakta min arbetsförmedling. Ett problem i det hela är att jag inte kan sitta och ringa privatsamtal om dagarna – jag arbetar i ett kontorslandskap. Fick då rådet att mejla min handläggares chef. Det har jag gjort nu och det var inget glatt och vänligt mejl…

Inte nog med att Arbetsförmedlingen här i Uppsala UNDERLÄT att påanmäla mig till a-kassan från min första arbetslösa dag i höstas. De har alltså klantat till det igen och avanmält mig från a-kassan från och med fel dag. Man undrar vad det är för nötter som inte kan läsa innantill (jag mejlade, så det går inte att skylla på att jag skriver som en kratta). Jag blir så trött. Det är trist att bli arg varenda kväll för att myndigheter gör fel. När en liten människa gör fel straffas hon direkt i form av utebliven ersättning eller liknande. När myndigheten gör fel – händer ingenting. Man får nog inte ens en ursäkt… Det ska bli väldigt intressant att se om jag får nåt svar på mitt andra mejl.

Nu är jag lite kaffesugen och ska kolla om Anna-Panna, som ju har namnsdag idag, vill äta en kletig saffranskam och en trådrullepepparkaka med mig. Jag behöver lite energi efter att ständigt och jämt dräneras av Arbetsförmedlingen… Kanske skulle ha föreslagit dem kom-ihåg-lappar..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Vem är värst? Eller Pest eller Kolera?

Åter ett ilsket inlägg.

Min arbetsdag idag var ganska OK. Jag fipplar med otroligt spridda saker just nu. Intranätet fungerade som det skulle, så jag la ut sånt som låg på vänt att skrivas in och skapas nyheter av. Alltid något! Och fyra människor förhöjde min sinnesstämning betydligt under dagen genom att bara vara vänliga och trevliga. Dessutom känns det som jag har fått en kompis, en person jag kan ”prata med”. Det är skönt. De fyra trevligas bemötande av mig vägde betydligt tyngre än de tre otrevligas.

Fyra trevliga på jobbet! 

Sammantaget var jag ganska nöjd när jag åkte hem. Sen blev jag tjutfärdig. Hemma på köksbänken låg två brev från a-kassan. Alltså, jag vet inte vem som är värst – a-kassan eller Arbetsförmedlingen. De är som pest eller kolera. Man behöver dock inte välja mellan dem. Om man ska överleva ekonomiskt när man är arbetslös måste man hålla sig väl med båda två, oavsett alla FEL de begår eller alla HOT de uttalar, tyvärr. Tänk om jag agerade på samma sätt som de! Då skulle jag ha blivit straffad pronto.

Hot!

Pesten: A-kassan tycks älska papper. De två breven, som kunde ha lagts i samma kuvert, efterfrågade en kopia på mitt anställningsavtal respektive arbetsgivarintyg för perioden 1 augusti – 27 november. För fyra (4) timmars arbete under den perioden vill de ha ett arbetsgivarintyg från Blogvertiser, trots att jag noga uppgett på kassakorten de fyra (4) timmars skrivuppdrag jag har haft för dem. Ovanpå detta ville de ha arbetsgivarintyg för två (2) dagar som jag har arbetat för min nya arbetsgivare. Jag fattade inget. Först. Sen fick jag en insikt…

A-kassan älskar papper.

Koleran: Arbetsförmedlingen har gjort fel IGEN. Jag vet inte vad det är för handläggarna som arbetar där. Om de är läskunniga eller inte förstår talad svenska eller en kombo av båda. I höstas påanmälde de mig inte till a-kassan och nu har de avanmält mig från fel dag. Enligt Arbetsförmedlingen började jag jobba den 28. Enligt mig, och det jag skrev i ett mejl till min handläggare på Arbetsförmedlingen, började jag jobba den 25 november. Det håller min arbetsgivare med om.

Att fixa med alla jädra papper hit och dit i kväll, ringa Anders på Blogvertiser, gå iväg och köpa frimärken och posta brev, mejla, skriva, scanna – tog en timme och en kvart, ungefär. Under tiden fick stackars Fästmön äta ensam.

Jag struntar i om jag inte får en spänn från a-kassan för de 15 dagar jag går och väntar på. Jag får nämligen lön i slutet av december. Men jag skiter inte i hot om att vara återbetalningsskyldig och jag vet inte vad.

Eftersom det är fel och skit har jag inget annat val än att försöka ringa a-kassan i morgon. Jag får väl gå in på toa och viska och låtsas skita – för det lär väl ta en stund att komma fram. Klockan tio ska jag ut på uppdrag, så det måste ske före dess. För säkerhets skull.

Så… vem tycker du är värst? Pesten eller Koleran? Den som vill ha sjukt massa papper trots att jag redan har deklarerat saker och ting eller den som uppenbarligen inte klarar av att varken påanmäla eller avanmäla personer man är handläggare för???

Livet är kort. Jag är skitförbannad. Idag igen.

Read Full Post »