Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bankomat’

Ett ekonomiskt inlägg.


 

Ibland får en betala dem som vi skyldiga äro ganska så snabbt. Jag höll på att klämma av två av Fästmöns fingrar igår i min fjärrstyrda bilruta. Som tur är sitter fingertopparna kvar, men en nagel börjar anta en blåaktig ton. Eh ja… Det var ju inte meningen… Fast som plåster på klämda fingrarna bjöd jag min kära på middag. På McDonald’s. Det är vad min plånbok tillåter.

För den som har mycket pengar i sin plånbok – eller i sin madrass – är det snart dags att byta ut dem. Om de är sedlar, vill säga. Den första oktober kommer de nya 20-, 50- och 1 000-kronorssedlarna samt en helt ny 200-kronorssedel, nämligen. Gamla sedlar fortsätter visserligen att vara giltiga, men bara till och med den 30 juni nästa år (2016). Nästa år kommer också nya hundringar och femhundringar och nya mynt. Bland annat kommer tvåkronan tillbaka. Guldtian är kvar. Gamla hundringar, femhundringar och mynt slutar gälla som betalningsmedel från och med den 1 juli 2017.

nyasedlar

Gamla sedlar ska bytas ut mot nya – genom att handla.


Men det är ju vissa problem
när nya sedlar ska ”bytas ut”. Över hälften av våra bankkontor i Sverige hanterar ju inte kontanter. Alltså 852 kontor är kontantlösa. Gissningsvis ”byter en ut” sina gamla pengar genom att handla för dem. Det känns ju… inte helt OK. Att vi ska handla för över 300 miljoner i sedlar och två miljarder i mynt, som är de pengar som ska ”bytas ut”…

Ett annat problem är den nya 200-kronorsedeln. Den ska till en början bara finnas i bankomater på vissa orter i Sverige. Vi som bor i Uppsala, till exempel, får åka till Enköping eller Stockholm om vi vill ta ut tvåhundringar. Företaget Bankomat vill testa tekniken i begränsad skala, enligt en TT-artikel.

Tvåkrona

Jag får väl göra mig av med min gamla tvåkrona… Äh, jag sparar den! Det kan ju bli annat värde än två spänn i den senare.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om helgen EFTER julmatshandlingen.


Ja Jemine!
Om jag tyckte att förra helgen kändes kort, kan jag meddela att denna kändes ännu kortare. Jag kom inte ut till Fästmön och ”barnen” i Himlen förrän nånstans vid halv fyra-tiden på eftermiddagen igår, tror jag. Jag hade ju bland annat köpt julmat och tvättat. Tror aldrig tvättmaskinen är så långsam som när man väntar på att den ska bli klar för hängning så att man sen kan dra vidare på roligare äventyr…

Anna och ett av de vuxna barnen hade städat, så tanken var att vi skulle åka och köpa nån middagsmat som inte krävde nån större insats i köket. Besvikelsen var stor när de grillade kycklingarna var slut på ICA Solen. Det fick bli ett hopplock av kycklingben och – lår samt rostbiff. Potatisgratängen köptes färdig på påse och den är så god, så! Några av Di Sma (nåja…) fick potatisklyftor i stället. Anna lyckades dessutom trolla fram var sitt glas Ripasso!

Somliga i affären hade visst ätit citronsoppa den här eftermiddagen, men se det var inte jag, för en gångs skull. Jag var som ett riktigt solsken (nåja, var visst ordet för dagen…). Till skillnad från vädret. Det snöade som tusan på dan, snö som sen övergick till regn. Ute i Himlen var det is under ett tunt lager snö, så jag höll på att stå på arslet halka ett antal gånger…

Resten av kvällen låg vi kollapsade i var sin soffa. Vi höll oss vakna över Downton Abbey, men det var baske mig inte mycket mer… Nästa helg är det säsongens sista avsnitt, men den 28 december kommer ett Downton Abbey julspecial. Dessa båda får jag titta på med mamma i stället för Anna.

downtonabbey-julspecial

Downton Abbey laddar upp för julspecial den 28 december. (Foto: NBC. Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Idag sov jag alldeles för länge,
ända till halv tio. Skulle lägga ut veckans Tofflan undrar… – såväl resultatet av den gångna veckans omröstning som den nya frågan. Annas nät krånglade hela tiden, särskilt när nån mer än jag satt i köket och var uppkopplad.

Vi åkte åter till vår favoritaffär ICA Solen, för nu behövde Anna handla hem lite mer mat för några dar framöver. Dessutom skulle vi lämna kläder till insamling och burkar och flaskor skulle pantas.

Jag erbjöd mig att sköta pantningen för att sen smita iväg och tanka medan Anna gick med varuvagnen. HA! Det var ju fel på den där jääädra apparaten heeela tiden. Först stod det två ungjävlar små pojkar där och matade på PET-flaskor. Lillebror var typ en halvmeter och räckte Storebror, runt en meter, varje flaska, en efter en. Det tog lite tid, som du kanske förstår… Det var nog barnens fel sen att alla mina flaskor fastnade så det larmade tre (3) gånger… (Detta var ironiskt skrivet. Naturligtvis var det inte de små gossarnas fel att apparaten krånglade när jag använde den!)

Tredje advent röd stake

Lite tredje advents-frid vid frukostbordet. Anna har minsann en illröd stake.


Till sist kunde jag åka iväg
och tanka i alla fall. Men precis före mig körde en Volvo in – naturligtvis. Volvo ska ju alltid köra före, liksom. Och eftersom de höll på att gräva på macken fick jag backa ut igen och köra runt hela jävla skiten macken och sen ställa mig nos mot nos med Volvon. Det måtte ha varit ett svart moln ovanför mitt huvud, för han som ägde Volvon undrade om han hade ställt till det för mig genom att inte köra fram… Jag svarade:

Ja det gjorde du, men det är ju inte ditt fel att de gräver här.

Diplomatiskt, huh?

På väg tillbaka till ICA Solen skulle jag svänga in på Palmen för att lämna mitt Lotto. Då hade de slutat med det och dessutom bytt ägare, tror jag. Vid det här laget hade mitt inre väder svängt från regn till… frostigt…

När jag till sist anlände till ICA Solen höll Anna på att packa i sista kassen med varor. Jag muttrade nåt om mina eskapader och noterade att det minsann var jag som hade käkat citronsoppa idag…

Anna fick nästan hoppa av i farten i Himlen, medan jag rejsade till Tokerian för att lämna in min spelkupong samt ta ut lite cash. Ingen vinst på kupongen, men bankomaten gav mig lite kontanter i alla fall. Fler lär trilla in på torsdag när jag får min sista a-kassa för tre veckor på ett tag. TROTS ATT ARBETSFÖRMEDLINGEN HAR AVANMÄLT MIG TILL A-KASSAN FRÅN FEL DATUM OCH FORTFARANDE INTE HAR SVARAT PÅ ETT ENDA AV MINA NUMERA FEM (5) MEJL OM DETTA!!!

Hemma lyste stakarna och gigantstjärnan så mysigt i köksfönstren – tack, timern! Den i sovrummet hade jag satt på start en halvtimme senare, men den lyser nu också. Tänkte jag skulle ha timrarna på den kommande veckan så jag slipper komma hem till en mörk lägenhet.

Dagens projekt var avfrostning av frys. Biltvätt kunde jag nämligen glömma, eftersom det regnar. Avfrostning stämde bra ihop med mitt humör. Naturligtvis blev det vått på köksgolvet, men i det stora hela gick det bra. Nu hoppas jag bara att frysen blir kall igen.

Avfrostning av frys

Avfrostning av frys stämde bra ihop med min sinnesstämning idag. Som synes behövde frysen verkligen frostas av också…


När det mesta var klart
passade jag på att ringa mamma. Hon pratade i 40 minuter, jag i cirka två. Det är dess proportioner vi talar om under två veckor från och med lördag. Men jag fattar om mamma är ensam och tycker att det är roligt att ha nån att prata med, så jag ska försöka både lyssna och svara när hon är här. Innan hon kommer ska jag jobba fem dar. Sen dyker upp hon nån gång lördag eftermiddag.

Medan jag frostade av frysen plingade det på dörren. Jag orkade inte öppna. Dessutom har jag ingen lust att köpa nåt av barn som inte hälsar och som behandlar mig som luft när vi möts. Inte min grej att sponsra såna ungar.

Middag glömde jag att köpa idag, men om jag har tur finns det makrill i skåpet. Då blir det varma mackor! TJONG! Dags att fixa till nu, tror jag…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lärande, insikter och vänlighet.


Varje dag lär man sig nåt nytt – förhoppningsvis.
Jag gör det i alla fall. Eller, jag ser till att göra det. För även i de minsta skeenden finns saker och ting att lära. Idag lärde jag mig hur vänlighet kan se ut. Samtidigt kom jag till insikt om hur ovan jag är vid just vänlighet…

Jag skuttade iväg med förtton soppåsar som jag lämnade i soprummet innan jag fortsatte till Tokerian. Där brukar det ju allt som oftast ske märkliga saker. Idag var inget undantag. När jag närmade mig affären stod en person utanför och hälsade glatt, trevligt och just vänligt på mig. Jag har ingen aning om vem det var, men mina föräldrar har lyckats uppfostra mig något så jag hälsade tillbaka. Sen kunde jag förstås inte låta bli att fundera på vem det kunde vara, så i stället för att gå fram till stället med Tokeria-scannrar gick jag till bankomaten och försökte stoppa i Tokeria-kortet. Det gick ju inte så bra och jag hoppas att ingen såg mig… 😳

Willysskylt

Här händer det märkliga saker allt som oftast.


Inne i affären
var det lagom med folk för min framfart och själva varuanskaffningen gick fort. Vid lösgodiset såg jag en pigg liten tjej som nyss lärt sig gå, uppfattade jag. Hon var väldigt godissugen, uppfattade jag också, men gick snällt tillbaka till sin mamma när denna ropade på henne. Samtidigt avfyrade den lilla ett sånt där leende som till och med en icke-barn-människa som Tofflan smälter av.

I scannerkassan hamnade jag så småningom efter den lilla godissugna och hennes mamma. Mamman hade… och nu ljuger jag inte! – ett varuberg i sin vagn. Jag vet inte hur många kassar det var, men hela vagnen var full och det hängde till och med kassar på handtaget.

När mamman ser mig komma med mina två små påsar – plastpåsar av arten som alltid går sönder, Tokerian!!! – vänder hon sig mot mig och säger hur vänligt som helst:

Du kan gå före om du vill, ifall jag får avstämning, du har ju inte så mycket!

Dessa ord, denna gest av vänlighet, fick mig förstås att tacka, men också att bli väldigt, väldigt glad. Tänk så ovanlig sån här enkel vardagsvänlighet är! Fast hur ofta ägnar vi oss åt den? Nej just det, inte särskilt ofta!

Av mammans vänliga ord blev jag inte bara glad och varm, jag blev pratglad. Vi småpratade lite, helt enkelt. Jag sa att jag hade noterat att hennes lilla var av godissugen art.

Jorå, hon blev det när hon hittade en godisbit på golvet, som hon stoppade i munnen…

(Underförstått godiset, inte golvet.) blev mammans svar.

Sen fick jag veta att det var första gången hennes lilla tjej fick gå på egna ben i affären.

Jag har två pojkar också och det är stor skillnad! Hon är lite nyfiken på den där åk-bilen där ute, bara. Hon håller sig alltid här omkring mig.

berättade mamman, när jag undrade om den lilla inte var på väg att rymma från kassaområdet medan vi pratade.

Detta lilla samtal och den vänlighet jag upplevde gjorde mig alldeles varm inuti. Tänk att det finns såväl vänliga mammor som barn, som både är nyfikna och väluppfostrade! DET är jag inte bortskämd med där jag bor, kan jag tala om…

Den varma känslan följde med mig hem! När jag öppnade postboxen hittade jag ett brev från min favoritorganisation vad gäller arbete bland behövande, Läkare utan gränser. De ville att jag skulle skänka en slant. Självklart vill jag det och det skulle jag visst kunna göra – om ni bara gav mig det där jobbet jag har sökt hos er först, så att jag har nån inkomst… Jag är fortfarande hoppfull, för detta är en av de organisationer jag har sett gör ett fantastiskt gott arbete! (Och detta är inget smöreri, för jag tycker verkligen så!)

Brev från Läkare utan gränser

Ett brev från Läkare utan gränser låg i postboxen idag.


Nu har jag fått kraft och ork och lust
att ta tag i nästa punkt på min att-göra-lista, nämligen stryka. Man är lite ovan med sån här vänlighet, men jag skulle kunna vänja mig, det skulle jag…


Livet är kort.

Read Full Post »

Onsdag kväll. Mamma anlände som hon skulle. Allt har gått bra. Jag kan andas ut. Sötaste Fästmön var hemma hos mig och tog emot mamma med kaffe och wienerbröd och fina tulpaner på köksbordet. Färdtjänsttaxin var lite sen.

Mamma
Hon är här nu, Toffelmamman.


Jag åkte hem en kvart före
min arbetstid slutar. Vi har suttit och pratat och haft julklappsutdelning. Tröjan jag köpte till mamma blev omtyckt även om ärmarna var i längsta laget, fotoboken om Året på Ultuna blev en succé. Och jag fick också paket!

Julklappar och paket
Två klappar till mor, chokladask, kuvert och paket i påsen till mig.


Belgisk choklad är aldrig fel
och så fick jag två väldoftande tvålar och hela fem Trisslotter! Tänk om jag vinner en nätt summa och kan ta vilket roligt/kort/dåligt betalt/ jobb som helst… Tja, drömma kan man ju…

Tvålar trisslotter choklad
Fina tvålar, god choklad och vinstlotter, förstås.


Jag har varit över till Tokerian
och tagit ut kontanter åt både mor och mig. Mamma har lite svårt att klara bankomater. Nej, inte lite svårt, hon klarar det inte. Jävla banker som inte har kontanthantering längre! Bankerna är väl för höge Farao bättre skyddade än gamla handikappade tanter?! Själv hade jag slut på kontanter. Nu är det påfyllt i plånböckerna igen.

Den söta korgen med påskgodis från Den Hjärtegoda L tronar på soffbordet. Anna hade lagt påskgodis i det fina blåa ägget jag fick av henne förra året. Och så har jag ju en oöppnad chokladask. Nog ska här goffas i påsk! Jag packade också upp den söta elefanten som var med i Den Hjärtegodas korg. Elefanten ska jag bära med mig alltid och överallt.

 Elefant Var stark
Från och med nu med mig alltid.


Mamma har nu fått mat 
– jag köpte med mig en låda thaimat till henne. Nu har jag parkerat henne framför TV:n en stund medan jag skriver. I kväll missar jag halva När livet vänder, så jag spelar in och tittar efteråt.

Jag ska hämta Anna från jobbet i kväll klockan 21 och skjutsa hem henne till Himlen tillsammans med väska och kassar. Det är det minsta jag kan göra i gengäld för att hon var hemma och tog emot mamma idag. Visst har jag väl världens bästa fästmö?!!

Tulpaner
Annas tulpaner


I morgon blir det storhandling
och jakt på våffeljärn och biltvätt. Troligen.


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse läste jag i tidningen att fönsterkuverten är på väg att försvinna. Bakom detta finns ett regeringsbeslut och fru Hatt. Fast inte ”min” fru Hatt utan IT- och energiminister Hatt, (C).

Fru Minister Hatt. (Foto: Regeringskansliet)


I stället för fönsterkuvert
ska, till att börja med den som vill få mejl. Men det står väl inte på förrän man inte kan välja, gissar jag. Det handlar om post från kommuner, vårdgivare och andra myndigheter till oss privatpersoner. Även företag ska emellertid kunna anmäla sitt intresse för detta.

Det låter väl bra det här, eller? Men sen kommer förstås några men. Fru Hatt förklarar

För att komma åt brevlådan dit myndighetsposten skickas krävs att man kan logga in med e-legitimation, så att man faktiskt har den högsta säkerhetsnivån. Många privata brevlådor har inte så hög säkerhetsnivå, […]

OK… då försvinner ju det lättillgängliga, för om jag ska läsa myndighetspost via e-legitimation måste jag ha dosa, sladd och kort. Väldigt säkert, förstås, men väldigt många grejor för att läsa post. Så redan där faller snabbheten. Snigelposten tar visserligen nån dag – eller flera, oftast, eftersom myndigheter envisas med att skicka B-post. Men… det går fortare för mig att gå till min postbox i trapphuset, vittja den och sprätta upp kuvertet än att starta datorn, koppla in dosan, logga in, misslyckas (ja för min banks e-legitimation krånglar ALLTID…), försöka igen och igen och slutligen lyckas. Kanske.

Den nya tjänsten ska utvecklas av Skatteverket och heta Mina meddelanden. Och Skatteverket har jag stort förtroende för, så det blir säkert så bra det nu går med e-legitimation.

Men… igen! Hur blir det med alla våra äldre som inte har tillgång till dator och kanske än mindre e-legitimation? Min mamma, som är både gammal och handikappad, klarar inte ens av att ta ut pengar på bankomaten. Nån dator har hon inte, inte heller e-legitimation. När hon skulle deklarera hjälpte jag henne att göra det per sms. Det var möjligt för mig eftersom jag var ledig från jobbet och kunde resa till henne i påsk. Men jag kan inte resa till mamma varje gång hon får post från nån myndighet. Så länge det råder valfrihet kring fönsterkuvert är det bra. Det är sen, när det inte blir så fritt att välja längre, som jag oroar mig för…

Men fönsterkuvert är inte särskilt miljövänliga. Eller, inga kuvert är ju det, egentligen – vare sig de har fönster, är förklistrade eller gjorda av papper. Det är limmet som är boven i det hela, men man bör också komma ihåg alla träd som går åt till att göra papper. Så där finns ju en positiv sak med det hela.

Jag vill inte låta som nån bakåtsträvare, men ny teknik måste fungera och vara utbyggd ordentligt innan man anammar den. Annars blir ju ny teknik nåt som bara kan användas av dem som kan, förstår och har råd. För det kostar ju en del också, med dator/surfmobil och internet.

Häromdan läste jag att mindre än en tredjedel av alla ålderspensionärer har tillgång till dator med internetuppkoppling. Det skulle innebära att vi stänger ute mer än 70 procent av de gamla från att läsa sin post från myndigheter. Om det blir tvång, vill säga. Och om det sker idag. Gissningsvis får allt fler tillgång till dator och internet i framtiden, även ålderspensionärer.


Livet är kort.

Read Full Post »

Somliga (läs: mamma) ser på sport just nu, jag ser på omvärlden. Här händer både tokigt och slugt. Mitt urval i kväll är detta:

  • Så grillar du utan att störa. Får man grilla på ballen* eller inte? Tja, det bestämmer fastighetsägaren. Och det har faktiskt inte så mycket att göra med brandsäkerhet. Rök och matos kan räknas som otillåten störning och om det sker vid upprepade tillfällen att man stör sina grannar med rök från grillen kan man riskera att bli uppsagd från sin lägenhet. Att grilla på en inglasad balle eller precis under en sån kan emellertid vara livsfarligt. Man kan nämligen drabbas av kolmonoxidförgiftning om rökgaserna inte ventileras bort…
  • Vad är det med Denver? För andra gången, förra gången var 1999, skjuter en galning tolv personer. Denna gång på en biopremiär av Batman.
  • Ett år sen Utøya. När vi ändå är inne på tragedier… På söndag är det ett år sen hemskheterna på Utøya skedde. Det uppmärksammas på flera sätt. Ett är boken Jag lever, pappa av Siri och Erik Sønstelie. Boken är ett sätt för dem att slåss för demokratin.
  • Nu ska bärplockarna avhysas. Hemma i Uppland är det tjafs mellan utländska bärplockare och ortsbefolkning. En del. Några samlar in kläder och förnödenheter. Men nu ska bärplockarna avhysas. Skälet: de förstör skogen, enligt skogsförvaltaren. Ständigt detta krig…
  • Listigt lurendrejeri vid bankomaten. Glöm skimning vid bankomaterna! Det nya sättet att sno dina pengar är… listigt. Pengarna kommer inte ut som de ska utan fastnar på en list.


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Dags för knäpperier igen. I nyhetsvärlden, alltså. Eller vad sägs om dessa..?

  • Top-less-protest mot vinn-en-fru-tävling. I Ukraina demonstrerade en kvinnorättsgrupp mot en vinn-en-fru-tävling, anordnad av en radiostation i Nea Zeeland. Jag vet inte vilken av nyheterna som är knäppast – vinn-en-fru-nyheten eller nyheten om top-less-protesten.
  • Skandalomsusad skådis började twittra. Det handlar förstås om Charlie Sheen som efter många män, nej men och massor av ståhej fick sparken från TV-serien Två och en halv män. Då började han twittra i stället och har nu rekordmånga följare, över en miljon.
  • Bråk i politiken om maskotar i Ryssland. Tre maskotar valdes i helgen till vinter-OS. Men nu rasar rykten om plagiat. Den ena är för lik den andra eller för lik en annan maskot eller för lik symbolen för ett politiskt parti… Det är det jag säger – sport är inte bra! 😉
  • Jackpot – på bankomaten. I tisdags kunde folk i vissa städer i Australien få jackpot när de gick till bankomaten. På grund av ett tekniskt fel kunde folk ta ut mer än de hade på sina konton. Polisen spårar i dagsläget de kunder som inte kunde låta bli att ta ut lite extra.
  • Internationella musarmsdagen. Massor av saker och företeelser har fått egna dagar – allt från Värnlösa barn, via Kanelbullen till… musarmen. I måndags var det den internationella musarmsdagen…
  • Vätternrundan ska bli bilfri. Men… jag trodde att Vätternrundan var ett lopp på cykel..?
  • Flirtkampanj hos Östgötatrafiken. Östgötatrafiken vill få resenärerna att lära känna varandra. Genom att ansluta sig via mobilen och Facebook kan man registrera sig på en ny tjänst på Östgötatrafiken och chatta med folk på samma linje. Syftet är att få unga att göra fler resor med bussen. Hmm… Om man vill prata med nån i samma buss kan man väl bara sätta sig bredvid den eller nåt..? Tycker jag, dårå…
  • ”Min byst är gigantisk!” OK… Tina Thörner talar ut och får BH-råd av sin danspartner Tobias Karlsson i Let’s dance. Ville veta, liksom…

Bara att läsa och… garva…

Read Full Post »

Older Posts »