Vem är värst? Eller Pest eller Kolera?

Åter ett ilsket inlägg.

Min arbetsdag idag var ganska OK. Jag fipplar med otroligt spridda saker just nu. Intranätet fungerade som det skulle, så jag la ut sånt som låg på vänt att skrivas in och skapas nyheter av. Alltid något! Och fyra människor förhöjde min sinnesstämning betydligt under dagen genom att bara vara vänliga och trevliga. Dessutom känns det som jag har fått en kompis, en person jag kan ”prata med”. Det är skönt. De fyra trevligas bemötande av mig vägde betydligt tyngre än de tre otrevligas.

Fyra trevliga på jobbet! 

Sammantaget var jag ganska nöjd när jag åkte hem. Sen blev jag tjutfärdig. Hemma på köksbänken låg två brev från a-kassan. Alltså, jag vet inte vem som är värst – a-kassan eller Arbetsförmedlingen. De är som pest eller kolera. Man behöver dock inte välja mellan dem. Om man ska överleva ekonomiskt när man är arbetslös måste man hålla sig väl med båda två, oavsett alla FEL de begår eller alla HOT de uttalar, tyvärr. Tänk om jag agerade på samma sätt som de! Då skulle jag ha blivit straffad pronto.

Hot!

Pesten: A-kassan tycks älska papper. De två breven, som kunde ha lagts i samma kuvert, efterfrågade en kopia på mitt anställningsavtal respektive arbetsgivarintyg för perioden 1 augusti – 27 november. För fyra (4) timmars arbete under den perioden vill de ha ett arbetsgivarintyg från Blogvertiser, trots att jag noga uppgett på kassakorten de fyra (4) timmars skrivuppdrag jag har haft för dem. Ovanpå detta ville de ha arbetsgivarintyg för två (2) dagar som jag har arbetat för min nya arbetsgivare. Jag fattade inget. Först. Sen fick jag en insikt…

A-kassan älskar papper.

Koleran: Arbetsförmedlingen har gjort fel IGEN. Jag vet inte vad det är för handläggarna som arbetar där. Om de är läskunniga eller inte förstår talad svenska eller en kombo av båda. I höstas påanmälde de mig inte till a-kassan och nu har de avanmält mig från fel dag. Enligt Arbetsförmedlingen började jag jobba den 28. Enligt mig, och det jag skrev i ett mejl till min handläggare på Arbetsförmedlingen, började jag jobba den 25 november. Det håller min arbetsgivare med om.

Att fixa med alla jädra papper hit och dit i kväll, ringa Anders på Blogvertiser, gå iväg och köpa frimärken och posta brev, mejla, skriva, scanna – tog en timme och en kvart, ungefär. Under tiden fick stackars Fästmön äta ensam.

Jag struntar i om jag inte får en spänn från a-kassan för de 15 dagar jag går och väntar på. Jag får nämligen lön i slutet av december. Men jag skiter inte i hot om att vara återbetalningsskyldig och jag vet inte vad.

Eftersom det är fel och skit har jag inget annat val än att försöka ringa a-kassan i morgon. Jag får väl gå in på toa och viska och låtsas skita – för det lär väl ta en stund att komma fram. Klockan tio ska jag ut på uppdrag, så det måste ske före dess. För säkerhets skull.

Så… vem tycker du är värst? Pesten eller Koleran? Den som vill ha sjukt massa papper trots att jag redan har deklarerat saker och ting eller den som uppenbarligen inte klarar av att varken påanmäla eller avanmäla personer man är handläggare för???

Livet är kort. Jag är skitförbannad. Idag igen.

Read Full Post »

Genomblåst tittar på saker folk har i sina trädgårdar

Ett inlägg om dagens promenad.

Att jag är både blåst och humorbefriad, såväl mytoman som elak, har jag fått höra så det räcker de senaste dagarna. Det gör ont, men det är väl också syftet? (Retorisk fråga.) Fast jag har förstås också fått höra att jag är värdefull och snäll, kompetent och en kämpe. Såna ord om mig väger lite tyngre. Idag kan jag komplettera omdömena om min person med

genomblåst.

Det blåser som 17 idag och jag har just varit ute på en promenad om ungefär 4,3 kilometer. Jag kan ärligt säga att jag höll på att vända tillbaka hemåt flera gånger. Men jag trotsade blåsten och egentligen var det inte särskilt kallt…

Björkarna stod pall i blåsten och så även jag.

Jag hade inte tänkt gå så långt, bara få lite frisk luft efter intervjun när jag talade om sånt som är sjukt. Det var en frilansande journalist som intervjuade mig och vi får se om h*n kan sälja in sin artikel till nån veckotidning.

Bortblåsta löv.

Visst passerade jag Den Hemliga Trädgården, men idag var dörren stängd. Jag tror att budskapet var att jag ska lämna den lite ifred ett tag. I stället kollade jag lite vad folk har i sina trädgårdar. Häromdan hittade jag ju till exempel en alternativ sovplats…

En alternativ sovplats?

Idag hittade jag lite annat. Många har solstolar ute fortfarande, medan andra har samlat ihop sina utemöbler och lagt presenningar över. Visst kan det komma soliga, fina dagar, men nog är väl i alla fall badvädret över..?

Redo för nästa sommar?

En fantastisk… sak, som jag har gått förbi många gånger men också tänkt plåta lika många gånger är detta sjöodjur. Visst är det väl häftigt?! (Retorisk fråga.)

Det är nog inte alla som har ett sjöodjur i sin trädgård…

Medan jag tar en stunds tankepaus och gör lite annat hoppas jag att du får en fin eftermiddag.

Det var en gång en gubbe, som satt på en stubbe…

Gubbe på en stubbe.

Livet är kort.

Read Full Post »

”Jag är för gammal” – eh..?

Ett inlägg om ålder och jobb.

Uppdaterat inlägg: Det jag glömde skriva i inlägget är om de gånger jag har fått återkoppling på ett nej på ett sökt jobb. Där har – i samtliga fall – sagts att man har sökt en mer junior medarbetare. Men i platsannonser har jag endast ett fåtal gånger sett att man söker just juniorer. Och såna tjänster har jag inte sökt. Så åldersfixeringen ligger inte hos mig, det kan jag inte tycka!

————————————————————-

Det talas ofta om förslaget att höja pensionsåldern i Sverige. Visst, jättebra för dem som vill och kan och orkar jobba längre än till 65. Men mindre bra för dem som är runt 25 och aldrig har haft ett riktigt jobb, ens. Eller de som är nånstans i min ålder som befinner sig mellan två jobb.

Jag tycker att människor ska få bestämma själva. Idag kan det vara så att människor inte har råd att gå i pension vid 65, medan andra går redan vid 55. Var finns rättvisan i det?

Jag är fortfarande upprörd.

Vi är så jäkla åldersfixerade i vårt samhälle! När jag söker jobb märker jag att företagen/motsvarande söker människor som är högst 35, men som har 25 års erfarenhet när det kommer till kritan. För allt ska man kunna, trots att man som 35-åring inte har så många jobbår på nacken som en som är i min ålder.

Jonas Mauritzson vid rekryterings- och konsultföretaget Hammer & Hanborg skrev för några veckor sen ett blogginlägg om ålder. Jag blir inte lite irriterad när jag läser, jag blir mycket irriterad, för jag tycker att Jonas Mauritzson tar för lätt på det här med ålder. Att han kan visa upp ett (1) exempel där högre ålder vägt tyngre i ett rekryteringsärende ser jag närmast som ett undantag.

Det här med ålder, menar Jonas Mauritzson, är ett problem som ligger hos kandidaterna (= de jobbsökande), inte hos arbetsgivarna. Han skriver bland annat:

[…] har jag kommit fram till att åldersfrågan många gånger handlar om attityd hos kandidaterna. […] Om man fastnar i tänket att ”jag är för gammal” så tappar man energi och motivation, och utan rätt attityd och motivation är det svårt att få jobb oavsett ålder. […]

Värst av allt är den avslutande pekpinnen:

[…] du som är mer senior till åldern behöver ”tänka bort” åldern och istället fokusera på vad du kan och vill. Fokusera och tydliggör dina drivkrafter istället för att fastna i en negativ tankespiral kring din ålder. […]

Som sagt, väldigt lätt att säga och tycka, betydligt svårare i verkligheten. För vad ska jag tro, annars, när jag i nio fall av tio inte får svar på min förfrågan om återkoppling eller skäl till varför inte jag fick tjänsten? Jag menar jag söker bara jobb jag är intresserad av, men också bara jobb jag har de efterfrågade kvalifikationerna för. I vissa fall anses jag överkvalificerad, har jag fått veta. Men var ligger problemet då om inte hos arbetsgivaren? Jag kan ju varken kapa erfarenheter eller dölja alla år jag har skaffat mig kompetenser av varierande slag…

För mig är det obegripligt att den som befinner sig efter skaffa-barn-åldern och dessutom har många erfarenheter och kompetenser ständigt väljs bort. Vi som är vuxna har till exempel lärt oss att det är viktigt att passa tider, att vara på jobbet när vi ska, att kunna det vi jobbar med och inte bara säga att vi kan det etc. Vi är också rätt vana vid att inte få den lön vi är värda. Får vi det blir vi förstås glatt överraskade – för det finns ju undantag bland arbetsgivarna…

För övrigt är jag väldigt barnslig för min ålder. Kanske jag ska lägga till det på mitt CV nånstans?

Livet är kort. Tofflan är fortfarande lite upprörd.

Read Full Post »

Rök- och grilltider = andningsont

Ett inlägg i vilket Tofflan klagar sin nöd på  kolgrillande och folk som röker på ballar* och allar** utan hänsyn.

Alltså jag har rökt en gång i tiden. Jag rökte i nästan 30 år. Helt otroligt – 30 jävla år! Men i höst är det nio år sen jag slutade. Och det är det bästa jag har gjort. Det skulle jag nog ha sagt även om jag hade gjort barn också.

Rök gör att det gör ont att andas för mig.

Jag vet att det finns folk som tycker att jag är en surkärring som klagar på deras grillande och rökande så här när det börjar bli varmt ute. För det är mysigt att grilla utomhus då! Men det är inte mysigt att få in röken i sitt hem och känna att det gör ont att andas.

Det är nämligen så, ifall nån satt och sov på lektionerna i grundskolan, att rök stiger. Och jag bor en trappa upp. Er rök, vare sig den är från grillen eller ciggen, kommer in genom mina fönster som är öppna när det är varmt. Det hjälper inte att du flyttar din grill eller ställer dig ytterligare en meter bort från mitt öppna fönster heller, ifall du trodde det. Det gör i alla fall ont när jag andas då.

Nej, då är det justast att göra som Hänsynsfulla grannen igår, säga på ett rakt och enkelt sätt att

i kväll ska vi grilla!

Det ger mig nämligen en chans att stänga mina fönster ett tag under den vanligen rätt korta tid det tar att grilla en ko- eller grismuskel (pippi tar längre tid och ryker nåt förskräckligt).

Rök från kolgrill gör också ont i mina luftrör.

Jag missunnar ingen att ha det mysigt när det varmt och skönt ute – vare sig det handlar om att äta gott eller frivilligt dra i sig gift (det är upp till var och en). Men när det drabbar omgivningen ber jag om lite visad hänsyn. Det räcker med ett par ord så jag blir förvarnad och vet.

För övrigt är det mitt eget fel att det gör ont att andas när folk omkring mig röker eller grillar. Jag har fått de här problemen på grund av rökningen, så det finns ingen att skylla på. När jag slutade röka ökade mina besvär med andningen, men det blev samtidigt andra vinster som vägde tyngre för mig när jag valde att fortsätta vara rökfri.

*balle = balkong
**alle = altan

Livet är kort. Tack för visad hänsyn!

Read Full Post »