Pride 2014: Paraden och lördagen

Ett paraderande inlägg.

---

 

Lördagen var het. Det var otroligt mycket folk som hade samlats vid Mariatorget på Söder, utifrån vilket årets Prideparad skulle gå. Ett tag kändes det bara som totalt kaos. Men konstigt nog pallade jag folkmassorna. Det gick liksom inte an att få panik, det fanns ingenstans att vända sig om och gå till vid några tillfällen. Men så småningom hittade vi vår plats – bakom dj Katjas lastbil. Vi fick nog hörselskador på köpet för det var extremt hög musik. Ändå gick det några bastanta transor före oss och lite annat folk.

Vi klarade den långa marschen. Men fötter och ben var rätt slut. Och både Fästmön och jag hade svettats en hel del. Och svett oss – solen var allt annat än barmhärtig… Som vanligt blev det ett antiklimax att komma till Pride Park. Tänk bara om nån hade mött upp med regnbågsvattenflaskor eller NÅNTING. Men ingenting, alltså. Nåt för Stockholm Pride att tänka på inför kommande år, tycker jag. Och snacka om att varumärkesplacera sig för den som sponsrar dessa vattenflaskor…

Vi softade, tog en öl, käkade lite, träffade en och annan GAMMAL bekant i vimlet, såg några vi inte ville se, fikade – och sen tog vi en taxi till hotellet. Tanken var att fräscha till oss lite och sen gå och ta en drink i baren. Men se barpersonalen på Clarion Hotel Ringvägen är den mest otrevliga jag har träffat på! Man säger liksom inte vad som helst till hotellets gäster som ödmjukt frågar om man kan beställa vid bardisken eller invänta bordsservice. Man säger inte heller, som en av personalen gjorde en annan kväll:

Ja här kan du inte beställa nåt för vi har stängt.

Fy fan, jag ska skriva ett och annat i den sedvanliga enkäten från hotellet. Ruggigt dåligt! Men som tur är finns det andra ställen på Söder. Vi hamnade på Läckerbiten där vi tog en avslutande öl innan vi sussade i våra knarrande sängar.

• Dagens krämpor: Onda fötter, utgjutelse på vaden, solbränna samt myggbett på armbågen
• Dagens roligaste: Att träffa Gun från Dragarbrunn
• Dagens parad: Lång och varm och högljudd
• Dagens gratis: Ploppchoklad till Pridekaffet
• Dagens mest pratsamma: Taxichaffisen
• Dagens oförskämdaste: En man och en kvinna i barpersonalen på Clarion Hotel Ringvägen
• Dagens godaste öl: Staropramen på Läckerbiten

Och här kommer några bilder från vår lördag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snö, regn, tredje advent och lite frostig, sisådär

Ett inlägg om helgen EFTER julmatshandlingen.

Ja Jemine! Om jag tyckte att förra helgen kändes kort, kan jag meddela att denna kändes ännu kortare. Jag kom inte ut till Fästmön och ”barnen” i Himlen förrän nånstans vid halv fyra-tiden på eftermiddagen igår, tror jag. Jag hade ju bland annat köpt julmat och tvättat. Tror aldrig tvättmaskinen är så långsam som när man väntar på att den ska bli klar för hängning så att man sen kan dra vidare på roligare äventyr…

Anna och ett av de vuxna barnen hade städat, så tanken var att vi skulle åka och köpa nån middagsmat som inte krävde nån större insats i köket. Besvikelsen var stor när de grillade kycklingarna var slut på ICA Solen. Det fick bli ett hopplock av kycklingben och – lår samt rostbiff. Potatisgratängen köptes färdig på påse och den är så god, så! Några av Di Sma (nåja…) fick potatisklyftor i stället. Anna lyckades dessutom trolla fram var sitt glas Ripasso!

Somliga i affären hade visst ätit citronsoppa den här eftermiddagen, men se det var inte jag, för en gångs skull. Jag var som ett riktigt solsken (nåja, var visst ordet för dagen…). Till skillnad från vädret. Det snöade som tusan på dan, snö som sen övergick till regn. Ute i Himlen var det is under ett tunt lager snö, så jag höll på att stå på arslet halka ett antal gånger…

Resten av kvällen låg vi kollapsade i var sin soffa. Vi höll oss vakna över Downton Abbey, men det var baske mig inte mycket mer… Nästa helg är det säsongens sista avsnitt, men den 28 december kommer ett Downton Abbey julspecial. Dessa båda får jag titta på med mamma i stället för Anna.

Downton Abbey laddar upp för julspecial den 28 december. (Foto: NBC. Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Idag sov jag alldeles för länge, ända till halv tio. Skulle lägga ut veckans Tofflan undrar… – såväl resultatet av den gångna veckans omröstning som den nya frågan. Annas nät krånglade hela tiden, särskilt när nån mer än jag satt i köket och var uppkopplad.

Vi åkte åter till vår favoritaffär ICA Solen, för nu behövde Anna handla hem lite mer mat för några dar framöver. Dessutom skulle vi lämna kläder till insamling och burkar och flaskor skulle pantas.

Jag erbjöd mig att sköta pantningen för att sen smita iväg och tanka medan Anna gick med varuvagnen. HA! Det var ju fel på den där jääädra apparaten heeela tiden. Först stod det två ungjävlar små pojkar där och matade på PET-flaskor. Lillebror var typ en halvmeter och räckte Storebror, runt en meter, varje flaska, en efter en. Det tog lite tid, som du kanske förstår… Det var nog barnens fel sen att alla mina flaskor fastnade så det larmade tre (3) gånger… (Detta var ironiskt skrivet. Naturligtvis var det inte de små gossarnas fel att apparaten krånglade när jag använde den!)

Lite tredje advents-frid vid frukostbordet. Anna har minsann en illröd stake.

Till sist kunde jag åka iväg och tanka i alla fall. Men precis före mig körde en Volvo in – naturligtvis. Volvo ska ju alltid köra före, liksom. Och eftersom de höll på att gräva på macken fick jag backa ut igen och köra runt hela jävla skiten macken och sen ställa mig nos mot nos med Volvon. Det måtte ha varit ett svart moln ovanför mitt huvud, för han som ägde Volvon undrade om han hade ställt till det för mig genom att inte köra fram… Jag svarade:

Ja det gjorde du, men det är ju inte ditt fel att de gräver här.

Diplomatiskt, huh?

På väg tillbaka till ICA Solen skulle jag svänga in på Palmen för att lämna mitt Lotto. Då hade de slutat med det och dessutom bytt ägare, tror jag. Vid det här laget hade mitt inre väder svängt från regn till… frostigt…

När jag till sist anlände till ICA Solen höll Anna på att packa i sista kassen med varor. Jag muttrade nåt om mina eskapader och noterade att det minsann var jag som hade käkat citronsoppa idag…

Anna fick nästan hoppa av i farten i Himlen, medan jag rejsade till Tokerian för att lämna in min spelkupong samt ta ut lite cash. Ingen vinst på kupongen, men bankomaten gav mig lite kontanter i alla fall. Fler lär trilla in på torsdag när jag får min sista a-kassa för tre veckor på ett tag. TROTS ATT ARBETSFÖRMEDLINGEN HAR AVANMÄLT MIG TILL A-KASSAN FRÅN FEL DATUM OCH FORTFARANDE INTE HAR SVARAT PÅ ETT ENDA AV MINA NUMERA FEM (5) MEJL OM DETTA!!!

Hemma lyste stakarna och gigantstjärnan så mysigt i köksfönstren – tack, timern! Den i sovrummet hade jag satt på start en halvtimme senare, men den lyser nu också. Tänkte jag skulle ha timrarna på den kommande veckan så jag slipper komma hem till en mörk lägenhet.

Dagens projekt var avfrostning av frys. Biltvätt kunde jag nämligen glömma, eftersom det regnar. Avfrostning stämde bra ihop med mitt humör. Naturligtvis blev det vått på köksgolvet, men i det stora hela gick det bra. Nu hoppas jag bara att frysen blir kall igen.

Avfrostning av frys stämde bra ihop med min sinnesstämning idag. Som synes behövde frysen verkligen frostas av också…

När det mesta var klart passade jag på att ringa mamma. Hon pratade i 40 minuter, jag i cirka två. Det är dess proportioner vi talar om under två veckor från och med lördag. Men jag fattar om mamma är ensam och tycker att det är roligt att ha nån att prata med, så jag ska försöka både lyssna och svara när hon är här. Innan hon kommer ska jag jobba fem dar. Sen dyker upp hon nån gång lördag eftermiddag.

Medan jag frostade av frysen plingade det på dörren. Jag orkade inte öppna. Dessutom har jag ingen lust att köpa nåt av barn som inte hälsar och som behandlar mig som luft när vi möts. Inte min grej att sponsra såna ungar.

Middag glömde jag att köpa idag, men om jag har tur finns det makrill i skåpet. Då blir det varma mackor! TJONG! Dags att fixa till nu, tror jag…

Livet är kort.

Read Full Post »

Mera blommor…

Tack snälla Rippe för de fina tulpanerna! Men du skulle inte… Jag tänker på din förb. mobilutgift och önskar jag kunde sponsra…

Fina tulpaner från Rippe levererades idag!

Tack snälla för tulpanerna och för den omtanke du har visat före, under och efter min sjukdom!

Livet är kort.

Read Full Post »

Ännu mera ovillig efter 13 gånger…

Alltså jag är ju, som bekant, arbetssökande. Och börjar bli smått desperat. Tar vilket jobb som helst, typ, som jag kan tänkas utföra bara det ger en inkomst. MEN… Det finns ett undantag och det är säljarjobb. Jag skulle ALDRIG kunna jobba som säljare. Och jag har svårt att förstå dem som gör det. Men gissningsvis handlar det om vilken person man är, vilken människotyp. För mig är det emellertid inte ett alternativ. Jag menar, jag kan ju uppenbarligen inte sälja in ens det jag känner till bäst i hela världen – mig själv – till arbetsgivare. Hur skulle jag då kunna sälja en vara eller en tjänst?

Skulle du köpa nåt av den här surtanten? Nej, tänkte väl inte det!

                                                                                                                                                                Ändå är det säljarjobb som trillar in i inboxen. Varje dag. Jag är listad hos ett antal bemanningsföretag. Ytterst sällan (läs: så gott som aldrig) får jag erbjudanden om den typ av jobb jag innehaft i 23 år. Däremot får jag VARJE DAG erbjudanden om lediga säljarjobb…

I veckan som gick fick jag telefonsamtal från ett telefonnumer i Karlstad. Jag känner ingen där så jag sökte förstås upplysning på nätet eftersom nån hade ringt från numret flera gånger. (Jag var hos Anna på kvällarna och missade alla samtal.) Samtalen kom från ett undersökningsföretag. Är detta ett sätt att komma runt NIX, som jag är ansluten till?

Så gott som varje kväll i förra veckan har man ringt. Ett par tre kvällar har man ringt tre (3) gånger. Och samtliga gånger vid ungefär samma klockslag. Men hallå! Är det nån som inte är så smart, eller? Om man har ringt vid samma klockslag ett antal gånger kanske man ska prova nån annan tid att ringa, eller? Vardagskvällar var jag liksom upptagen med annat förra veckan.

Ring, ring, för hel***e!

                                                                                                                                                            Men den trettonde gången svarade jag. Då ringde man i lördags, vid tolvtiden mitt på dan. Bara för att fråga om jag planerade att lägga nya golv… När jag svarade nekande tackade säljaren för sig och sen dess har det varit tyst. Alltså jag blir så trött… Och den stackars säljaren då… Jag menar, är man desperat när man JAGAR mig, en arbetssökande tant på 48 vårar bara för att få fråga om jag tänker lägga nya golv… Jag kan ju säga att den här tanten (= jag) blev ju bara ÄNNU mer ovillig efter 13 gånger…

Trött jag blir…

Och när jag ändå har andan uppe har jag god lust att dra en harang om pärmbärarna som springer omkring på gågatan inne i stan och attackerar folk för att vädja till deras samveten så att de skänker pengar till utrotningshotade djur, fattiga barn eller fängslade människor. Tre mycket lovvärda ändamål att skänka pengar till men se det vill jag göra när och framför allt om jag kan. Droppen var ju liksom häromdan när en människa stack en sparbössa under näsan på mig och tyckte att jag skulle skänka en slant. Hon sa inte ens till vad… Vilken TUR att jag nästan aldrig är i stan numera!!!

Möjligen skulle jag kunna tänka mig att skänka pengar till hemlösa. Men då väljer jag ut dem som får mina pengar. För jag har sett både en och två gånger personer som stått med bössor trava iväg till Systembolaget lite senare. Att sponsra nån i hans/hennes alkoholfördärv/-förvärv vill jag INTE medverka till.

Nej, och hemlös vill jag inte heller bli, men nu finns det ju viss risk. Det har jag ständigt i tankarna. För nåt säljarjobb tänker jag inte ta. Jag är för värdelös.

Read Full Post »