Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sekreterare’

Ett inlägg om en TV-film.


 

Greenshaw's FollyVem vill se på tråkig fotboll när man kan se på miss Marple? Fästmön sussade gott i soffan medan jag glodde på Miss Marple: Greenshaw’s Folly (2013).

Miss Marple har åtagit sig att gömma en mamma och hennes lille son undan en brutal make och far. Hon tar dem till Greenshaw’s Folly, där hennes väninna miss Greenshaw forskar i botanik. Mamman får arbete som miss Greenshaws sekreterare. Men fler gäster finns på plats. Pojken Archie får berättat för sig om ett spöke. När butlern sen plötsligt faller från en stege har Archie just sett spöket. Först ser dödsfallet ut som en olycka. Så sker ytterligare ett dödsfall.  Fast det är uppenbarligen ett mord. Miss Marple nystar – och det handlar inte bara om handarbete och stickning… Det handlar om riktigt otäcka övergrepp på ett barnhem.

Den här filmen är riktigt spännande! Inte så man blir fruktansvärt rädd, men nog hoppar jag till ett par gånger. Så även Anna, innan hon somnade i soffan.

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där jag förundras över hur liten världen är. Och förargas och går igång på tjänsteutövare som begår fel.


 

master mot kvällshimmel

Mörk framtid eller ny vind i seglen? Det förflutna kan man i alla fall till viss del dra nytta av.

Häromdan stegade en ordförande in till min lilla del av kontoret för att fråga om en antikvitetisk kontorsapparat. Då kom jag på det jag har tänkt göra så många gånger: fråga om vi en gång i tiden hade samma arbets-givare. Och det hade vi haft! Fast den här ordföranden, som vid den tiden var sekre-terare av ett visst slag, hade just slutat när jag började jobba som kanslist. Namnet hängde dock kvar länge på cirkulations-listor etc. Ja, det fanns inte mejl på järn-åldern, utan saker skickades i tjänsten med cirkulationslappar via internpost.

Nästa gamla bekanting som susade förbi gjorde det via sociala medier. Plötsligt fick vi kontakt igen – efter alla år. På så vis är ju sociala medier roliga. Även i det här fallet handlade det om en gammal kollega. Därför kan man också tillägga att vissa sociala mediekanaler är användbara – bland annat därför att man kan genom vissa kanaler kan få referenser och sina kompetenser intygade.

Referenser och intyg av kompetenser är hett eftertraktat av mig just nu, eftersom jag ju står utan arbete och försörjning om fyra veckor. Det känns ganska tufft, särskilt som jag måste vända mig till Arbetsförmedlingen mitt i sommaren. Och ansöka om ersättning hos min a-kassa. Det händer liksom ännu mindre hos dessa tu sommartid. Min handläggare på Arbetsförmedlingen har fortfarande inte mejlat sina kontaktuppgifter som h*n utlovade den 12 maj. Men ingen är väl förvånad över detta, eller hur? Det har ju bara gått tre veckor. Ärligt talat är jag med all säkerhet bortglömd. Arbetsförmedlingens handläggare har gjort fel. Igen. Det är den fjärde som i mina ögon begår fel i tjänsten…

  1. Den första avslöjade att h*n inte jobbar med arbetsförmedling. (Det gav ju inget särskilt seriöst intryck hos mig som ”kund” eller vad det kallas.)
  2. Den andra påanmälde mig inte till a-kassan när h*n skulle. (Detta gjorde att det inte betalades ut nån ersättning på ett par månader till mig.)
  3. Den tredje avanmälde mig från a-kassan på fel datum. (Detta ställde till det rent byråkratiskt. Jag hoppas verkligen inte att det ställer till det ytterligare en gång nu när jag snart ska påanmälas igen.)
  4. Den fjärde utlovade ett mejl med sina kontaktuppgifter. Fortfarande efter tre veckor har inget kommit. (Detta har åter igen gett ett oseriöst intryck.)

Som du förstår räknar jag inte med att några stora, ny förändringsvindar ska blåsa för min del den närmaste tiden – mer än att jag, som sagt, står utan försörjning. Det kanske inte är så konstigt att jag mår lite dåligt (<== litotes) och känner mig orolig, eller vad tror du? (<== retorisk fråga).

Även för andra i min närhet blåser det nya vindar. Jag fick det jag misstänkt ett tag bekräftat idag. Jag har full förståelse för beslutet – som kanske inte var en persons att fatta, men ändå. Samtidigt hoppas jag att den nya vinden ska ge bättre skjuts i seglen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Det är ganska nyligen
som jag upptäckte Jussi Adler-Olsen och hans böcker om Avdelning Q. Men jisses så spännande och bra de är! Det säger ”alla” som har sett mig trava runt med Fasanjägarna under armen. Och jag kan bara hålla med.

Fasanjägarna

En bok om jägare – och mänskliga offer.


Polisen Carl Mørck får fortsätta
att driva Avdelning Q och jobba med cold cases. Den här gången börjar det med mordet på ett syskonpar nån gång på 1980-talet. De skyldiga tros vara ett gäng elever vid en internatskola. Efter många år erkänner en av eleverna och man anser att brottet är uppklarat. Bara det att Carl Mørck inser att nånting är mycket fel när han börjat nysta. Till sin hjälp har han som sist den märklige Assad, men också outsidern Rose som ska vara hans sekreterare.

Det här är ganska tjock bok med liten grad på bokstäverna i pocketversionen. Men jag och mina ögon kämpade på. För det är ju så spännande! Riktigt ruskiga är de jakter som titeln anspelar på.

Den första boken i serien tyckte jag var något bättre. Men Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett TV-epos.


Igår kväll såg jag
det som återstod av The Kennedys (2011), serien som SvT1 har visat under fyra kvällar. Starten gick i fredags, på John F Kennedys dödsdag.

Jackie och Jack

Jackie och Jack – the real.


Jag tycker att det var en storslagen serie,
ett riktigt epos över familjen Kennedy. Men främst förstås sönerna, varav den ene blev president och den andre mycket troligt hade blivit om han fått leva.

Skådespelarinsatserna var enorma! Och då avser jag inte enbart porträttlikheten som ibland var kuslig…

The Kennedys

The Kennedys – skådespelarna.


Om jag ska ha nån kritik
mot detta epos är det möjligen att vissa händelser berörs så hastigt. Men samtidigt finns det ju så mycket intressant att berätta. Och vi får se glimtar av systern som lobotomerades, Jacks nästintill sexmissbruk, hans smärta, Jackies och Jacks ”behandlingar” av en rätt suspekt doktor, affären med Marilyn Monroe, pappa Joe, som kysser sin sekreterare utan att fru Rose låtsas om att hon ser – trots att hon befinner sig i samma rum…

Jaa, man skulle kunna både skriva och dramatisera för TV ännu lite mer om den här familjen. Men för ett tag nu är jag ganska nöjd och tillfreds med det jag har fått uppleva dessa fyra kvällar.

The Kennedys får högsta Toffelbetyg även i slutomdöme!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Ledig dag, mysig dag,
skön kväll, ledig i morgon också. Fästmön, alltså. Själv ska jag återgå till mitt jobbsökande, men… I kväll ägnade vi en knapp timme och en halv åt den femte Maria Lang-filmen, Farliga drömmar (2013).

farliga_drommar

Puck drömmer farliga drömmar… Bilden på DVD-fodralet ser annorlunda ut!!!


Som vanligt är det Puck Bure
som har huvudrollen. Denna gång har hon tagit ett jobb som sekreterare åt en Nobelpristagare i litteratur. Författaren visar sig vara en ganska hemsk person. Bland annat håller han sin familj inlåst i det herrgårdsliknande hemmet. Men en dag får nån nog och en person mördas. Först ser det ut som ett naturligt dödsfall. Tills ytterligare en person definitivt förgiftas och dör… Mitt i allt detta befinner sig Puck. Hennes man Ejnar är i Köpenhamn. Puck ringer och berättar om det första dödsfallet som hon tycker är mystiskt. På natten drömmer hon att nån försöker kväva henne med en kudde. Sen dyker Christer Wijk upp…

Jag tycker att det här är spännande! Lite intressant är också spänningen mellan Puck och Christer. Nånting finns där, farliga drömmar, kanske..?

Den här filmen är baserad på Maria Langs bok med samma titel. En bra dramatisering av en deckare från 1958. Men lite märkligt i kråksången är att varken Puck eller Ejnar Bure är med i boken… Här har de hämtats in av filmmakarna!

Toffelbetyget blir högt, för detta är en trivsam deckare, om än otäcka mord!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omvärldsspanande inlägg.


Jorå, jag läser massor av nyheter
på nätet varje dag, även om jag inte delar med mig av länkar och åsikter. Fast just idag passar det bra att låta hjärnan och åsiktscentrumet jobba lite i mörkret!

 

rosa hatt o regnbågshår

Håll i hatten, det är orkan på gång!

Brittisk orkan kan nå Sverige. Här har det blåst ganska rejält i några dagar. Men det kan bli värre! Enligt TT är en brittisk orkan på väg in över landet. Blåsigast blir det i södra Sverige nån gång i början på nästa vecka. Det gäller att hålla i hatten, med andra ord…


Ny mejlbedragare lockar med skatteåterbäring.
 NEJ!
Klicka INTE på länken om du får mejl från Skatteverket som lovar dig skatteåterbäring! Det är ett falskt meddelande. URL-har en korrekt domänadress till Skatteverket, men går ändå till en nätbedragare. Det som kan hända är att du får en massa spam, men ännu värre, att bedragaren kan fjärrstyra din dator…


Jan Guillou granskas i ny bok.
En granskare som granskas, det är inte helt fel, tycker jag. Därför ser jag fram emot journalisten Paul Frigyes bok Höjd över varje misstanke som ges ut av Norstedts förlag i januari nästa år.

 

Kletig hundbajs

Kletig hundbajs – bland bågarna?

Ostbågechock under fredagsmys. Jorå, jag knaprade ostbågar igår kväll. Det gör jag på helgerna. Men bågarna både såg ut och smakade som vanligt gott. Alla hade emellertid inte sån tur som jag. Robert i Sundsvall hittade ett brunt, köttluktande föremål bland sina bågar. Han trodde att det var bajs, visserligen i plastform, men ändå… Det blev micropopcorn i stället.


Paul gräver ner stridsyxan.
 
Att förlåta är stort. Det är modiga människor som gör det. Fega människor är rädda att de ska ha nån del i konflikten. Fast jag blir liiite fundersam när det tar 40 bast. Hur som helst, Paul McCartney, 71 år, har bestämt sig för att förlåta Yoko Ono, änka efter John Lennon. ”Palle” har ju tidigare anklagat Yoko Ono för att ha varit den som splittrade The Beatles – medan Yoko Ono, å sin sida, har hävdat att det var Paul McCartney som orsakade splittringen. Paul McCartney menar nu att om John Lennon älskade Yoko Ono

så borde det ju trots allt finnas något där.

Eh..? Storsint värre? Men till Mark Chapman, John Lennons mördare, sträcker sig inte storsintheten. Honom vill Paul McCartney inte

välsigna med ett förlåt.

Välsigna? Maj gadd, vem är han egentligen, Paul McCartney? Jag trodde att det var John Lennon som sa att The Beatles var större än Jesus…

 

Jack O'Lantern 2010

Fästmöns fina Jack O’Lantern från 2010.

Finaste pumpan till Halloween. För den som ska fira Halloween är pumpan ett viktigt inslag. I Expressens bildspel kan man få uppslag till många fina Jack O’Lanterns! Nästan så att jag blir sugen på att tillverka en…


Mimmi Ekholms plats invigs idag.
Mimmi Ekholm… Jag har ingen aning om vem hon är, men läser att hon var sekreteraren som avancerade till VD för ett betongbolag. Mimmi Ekholm började jobba som kontorist år 1921 och blev sen alltså företagsledare. Sin egen plats får hon i hörnet Börjegatan-Hällbygatan. Där fanns hennes företag i fråga, Uppsala cementgjuteri, en gång i tiden. Häftigt!!!


Vintertid!
I natt flyttar vi in utemöblerna och ställer tillbaka våra klockor till vintertid. Du har väl inte glömt? Det hade jag gjort, ärligt talat, men såg det i min PAPPERSKALENDER igår… Vad ska du göra med den extra timmen i natt? Jag ska nog… sova!


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett inlägg om en ny bekantskap inom litteraturen.


Det började med en sjukskrivning,
fortsatte med neddragningar på jobbet och sen skrev Kristina Appelqvist en deckare, Den svarta löparen. Jag har gjort en ny bekantskap inom litteraturen.

Den svarta löparen

En bok om schack? Nja, inte enbart.


Om saker och ting hade varit annorlunda
hade jag nog uppskattat den här boken mer. Den utspelar sig nämligen i universitetsmiljö och informationsfrågor får en stor plats i den. Nu är det som det är för min del, men jag läser naturligtvis boken med behållning ändå!

I centrum står Emma, som är rektor för ett västgötskt universitet . En dag hittas hennes sekreterare mördad. Och hela ledningen för universitetet blir misstänkt. En schackpjäs från en utgrävning hittas bland mordoffrets grejor. Den vita löparen har en viktig roll i den här boken, men det har även den svart dito.

Lite grann märks det nog att det här är en debutdeckare. Den haltar på sina ställen och oviktiga saker – eller snarare saker som inte för handlingen framåt eller har nån annan relevans – finns där bitvis. Kristina Appelqvist har liknats vid såväl Camilla Läckberg som Maria Lang, men jag vill inte riktigt hålla med om det. Kristina Appelqvist är sin egen, nämligen.

Den här första boken i serien om rektor Emma och polisen Filip får medelbetyg av mig. Det kan tyckas lågt. Men, jag ska faktiskt omgående börja läsa dess uppföljare. För jag tror nämligen att Kristina Appelqvist kan bättre!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »