Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘full förståelse’

Ett inlägg om att slungas mellan ytterligheter.


 

Det är tufft läge just nu. Det är svårt att inte kunna skriva om det så mycket som jag skulle vilja och önska. Hoppet är vår följeslagare, även om målen för våra förhoppningar är olika. Ribban sänks än en gång för min del. Den sänks till nivåer jag aldrig tänkte på för åtta år sen. Mål ska vara realistiska och mätbara. Mina mål blir kortsiktigare och kortsiktigare. Rätt som det är handlar de kanske om dagen – eller del av den. Det handlar om att överleva. Och hur det än känns ibland är livsviljan stark. Men… utan Fästmöns och mammas och en och annan väns uppbackning hade jag inte klarat det.

Dessutom tror jag att jag har de bästa kollegorna i hela världen. Det är inte så att vi alla älskar varandra, men det är justa människor, roliga människor, snälla, omtänksamma, hjälpsamma, tacksamma, varma, spännande, normala… jaa… kort sagt de bästa.

Till exempel:

Efter att ha suttit och till sist inte kunnat hålla tårarna tillbaka gick NK* och jag en liten omväg tillbaka. På omvägen möter vi kollegan F, en man, som spontant utför en poledance vid en ventilationsstolpe. Då går det liksom inte att låta bli att asgarva…

eller…

kollegan E frågar vad som händer

eller 

kollegan H knackar på vid arbetsdagens slut och vill veta

eller 

chefen avstår från att tjäna pengar och låter en få en möjlighet

eller

NKs och min relation som är som ett äktenskap fast på jobbnivå och ändå finns det full förståelse för den andras… mått av mindre tur…

En dag kanske du får se en bild på mitt gäng. Nu får du i stället titta på ett paket som jag la vantarna på efter jobbet:

 Handskar på Bokuspaket

Jag la vantarna på ett rätt stort och tungt paket från Bokus.


Även om det finns personer som tycker
att jag inte ska unna mig nåt har jag gjort just det. Jag har unnat mig ett köp på årets bokrea. HA! Visst är det en härlig hög?

Böcker Bokrean 2016

Mina bokinköp på bokrean 2016.

*NK = Närmaste kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där jag förundras över hur liten världen är. Och förargas och går igång på tjänsteutövare som begår fel.


 

master mot kvällshimmel

Mörk framtid eller ny vind i seglen? Det förflutna kan man i alla fall till viss del dra nytta av.

Häromdan stegade en ordförande in till min lilla del av kontoret för att fråga om en antikvitetisk kontorsapparat. Då kom jag på det jag har tänkt göra så många gånger: fråga om vi en gång i tiden hade samma arbets-givare. Och det hade vi haft! Fast den här ordföranden, som vid den tiden var sekre-terare av ett visst slag, hade just slutat när jag började jobba som kanslist. Namnet hängde dock kvar länge på cirkulations-listor etc. Ja, det fanns inte mejl på järn-åldern, utan saker skickades i tjänsten med cirkulationslappar via internpost.

Nästa gamla bekanting som susade förbi gjorde det via sociala medier. Plötsligt fick vi kontakt igen – efter alla år. På så vis är ju sociala medier roliga. Även i det här fallet handlade det om en gammal kollega. Därför kan man också tillägga att vissa sociala mediekanaler är användbara – bland annat därför att man kan genom vissa kanaler kan få referenser och sina kompetenser intygade.

Referenser och intyg av kompetenser är hett eftertraktat av mig just nu, eftersom jag ju står utan arbete och försörjning om fyra veckor. Det känns ganska tufft, särskilt som jag måste vända mig till Arbetsförmedlingen mitt i sommaren. Och ansöka om ersättning hos min a-kassa. Det händer liksom ännu mindre hos dessa tu sommartid. Min handläggare på Arbetsförmedlingen har fortfarande inte mejlat sina kontaktuppgifter som h*n utlovade den 12 maj. Men ingen är väl förvånad över detta, eller hur? Det har ju bara gått tre veckor. Ärligt talat är jag med all säkerhet bortglömd. Arbetsförmedlingens handläggare har gjort fel. Igen. Det är den fjärde som i mina ögon begår fel i tjänsten…

  1. Den första avslöjade att h*n inte jobbar med arbetsförmedling. (Det gav ju inget särskilt seriöst intryck hos mig som ”kund” eller vad det kallas.)
  2. Den andra påanmälde mig inte till a-kassan när h*n skulle. (Detta gjorde att det inte betalades ut nån ersättning på ett par månader till mig.)
  3. Den tredje avanmälde mig från a-kassan på fel datum. (Detta ställde till det rent byråkratiskt. Jag hoppas verkligen inte att det ställer till det ytterligare en gång nu när jag snart ska påanmälas igen.)
  4. Den fjärde utlovade ett mejl med sina kontaktuppgifter. Fortfarande efter tre veckor har inget kommit. (Detta har åter igen gett ett oseriöst intryck.)

Som du förstår räknar jag inte med att några stora, ny förändringsvindar ska blåsa för min del den närmaste tiden – mer än att jag, som sagt, står utan försörjning. Det kanske inte är så konstigt att jag mår lite dåligt (<== litotes) och känner mig orolig, eller vad tror du? (<== retorisk fråga).

Även för andra i min närhet blåser det nya vindar. Jag fick det jag misstänkt ett tag bekräftat idag. Jag har full förståelse för beslutet – som kanske inte var en persons att fatta, men ändå. Samtidigt hoppas jag att den nya vinden ska ge bättre skjuts i seglen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »