Vad vet du om dina grannar?

Ett grannlaga inlägg.

---

 

Vad vet du om dina grannar, egentligen? Är det personer du umgås med eller hejar ni bara? Eller ni kanske inte hejar alls? Själv umgås jag inte med mina grannar, nåt jag har lärt mig att man inte ska. När jag blev huggen i och pratad om bakom ryggen gav jag nämligen igen med ord som ALLA kunde läsa. Sen upphörde den falska (?) vänskapen. Idag hejar och småpratar jag med några, medan andra vänder bort blicken när vi möts. Vända bort nån blick gör jag ALDRIG – även om grannar faktiskt är ganska ointressanta, egentligen. (Såna som surgubben jag mötte i morse, till exempel. Maj gadd, citronsoppa till frukost, liksom…)

Björn Lövenlid skrev igår i lokalblaskan en krönika om hur mycket han vet om sina grannar tack vare hitta.se. Dess karttjänst har fått en livsstilsfunktion. Det innebär att man i princip kan få veta vad folk i olika stadsdelar – och i närområdet – tycker om vissa saker. Alltså att det i vissa stadsdelar bor mest folk som röstar socialistiskt och att vissa stadsdelar härbärgerar golfare.

Nu är jag inte nyfiken på mina grannar, men jag tycker att det är lite läskigt att man via hitta.se kan få fram vissa uppgifter. Björn Lövenlid skriver:

[…] Den här informationen är klargörande och försåtlig på samma gång. Den är klargörande eftersom den blottlägger vilken delad stad Uppsala faktiskt är. Den är försåtlig eftersom den så lätt inbjuder till våldsamma generaliseringar och riskerar att stärka segregationen. […]

Det han menar är nämligen att du med utgångspunkt av den här informationen väljer vart du vill flytta eftersom du kanske vill bo nära människor som är mer lika dig själv. Men vi är ju alla olika individer och alla måste få plats i en och samma stad. Däremot tror jag inte att det går att bortse ifrån vad vi faktiskt kan använda den här livsstilsfunktionen på hitta.se till…

Om jag hade möjlighet att flytta skulle jag nog söka mig till områden där det bor glest med folk. Grannar är ett passerat folk för mig och jag slipper dem gärna (mycket troligt vice versa också). Ett hus i skogen? Ja, tack! Bara jag har en internetuppkoppling och får plats med mina böcker!

Var skulle DU bo om du kunde välja???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snö, regn, tredje advent och lite frostig, sisådär

Ett inlägg om helgen EFTER julmatshandlingen.

Ja Jemine! Om jag tyckte att förra helgen kändes kort, kan jag meddela att denna kändes ännu kortare. Jag kom inte ut till Fästmön och ”barnen” i Himlen förrän nånstans vid halv fyra-tiden på eftermiddagen igår, tror jag. Jag hade ju bland annat köpt julmat och tvättat. Tror aldrig tvättmaskinen är så långsam som när man väntar på att den ska bli klar för hängning så att man sen kan dra vidare på roligare äventyr…

Anna och ett av de vuxna barnen hade städat, så tanken var att vi skulle åka och köpa nån middagsmat som inte krävde nån större insats i köket. Besvikelsen var stor när de grillade kycklingarna var slut på ICA Solen. Det fick bli ett hopplock av kycklingben och – lår samt rostbiff. Potatisgratängen köptes färdig på påse och den är så god, så! Några av Di Sma (nåja…) fick potatisklyftor i stället. Anna lyckades dessutom trolla fram var sitt glas Ripasso!

Somliga i affären hade visst ätit citronsoppa den här eftermiddagen, men se det var inte jag, för en gångs skull. Jag var som ett riktigt solsken (nåja, var visst ordet för dagen…). Till skillnad från vädret. Det snöade som tusan på dan, snö som sen övergick till regn. Ute i Himlen var det is under ett tunt lager snö, så jag höll på att stå på arslet halka ett antal gånger…

Resten av kvällen låg vi kollapsade i var sin soffa. Vi höll oss vakna över Downton Abbey, men det var baske mig inte mycket mer… Nästa helg är det säsongens sista avsnitt, men den 28 december kommer ett Downton Abbey julspecial. Dessa båda får jag titta på med mamma i stället för Anna.

Downton Abbey laddar upp för julspecial den 28 december. (Foto: NBC. Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Idag sov jag alldeles för länge, ända till halv tio. Skulle lägga ut veckans Tofflan undrar… – såväl resultatet av den gångna veckans omröstning som den nya frågan. Annas nät krånglade hela tiden, särskilt när nån mer än jag satt i köket och var uppkopplad.

Vi åkte åter till vår favoritaffär ICA Solen, för nu behövde Anna handla hem lite mer mat för några dar framöver. Dessutom skulle vi lämna kläder till insamling och burkar och flaskor skulle pantas.

Jag erbjöd mig att sköta pantningen för att sen smita iväg och tanka medan Anna gick med varuvagnen. HA! Det var ju fel på den där jääädra apparaten heeela tiden. Först stod det två ungjävlar små pojkar där och matade på PET-flaskor. Lillebror var typ en halvmeter och räckte Storebror, runt en meter, varje flaska, en efter en. Det tog lite tid, som du kanske förstår… Det var nog barnens fel sen att alla mina flaskor fastnade så det larmade tre (3) gånger… (Detta var ironiskt skrivet. Naturligtvis var det inte de små gossarnas fel att apparaten krånglade när jag använde den!)

Lite tredje advents-frid vid frukostbordet. Anna har minsann en illröd stake.

Till sist kunde jag åka iväg och tanka i alla fall. Men precis före mig körde en Volvo in – naturligtvis. Volvo ska ju alltid köra före, liksom. Och eftersom de höll på att gräva på macken fick jag backa ut igen och köra runt hela jävla skiten macken och sen ställa mig nos mot nos med Volvon. Det måtte ha varit ett svart moln ovanför mitt huvud, för han som ägde Volvon undrade om han hade ställt till det för mig genom att inte köra fram… Jag svarade:

Ja det gjorde du, men det är ju inte ditt fel att de gräver här.

Diplomatiskt, huh?

På väg tillbaka till ICA Solen skulle jag svänga in på Palmen för att lämna mitt Lotto. Då hade de slutat med det och dessutom bytt ägare, tror jag. Vid det här laget hade mitt inre väder svängt från regn till… frostigt…

När jag till sist anlände till ICA Solen höll Anna på att packa i sista kassen med varor. Jag muttrade nåt om mina eskapader och noterade att det minsann var jag som hade käkat citronsoppa idag…

Anna fick nästan hoppa av i farten i Himlen, medan jag rejsade till Tokerian för att lämna in min spelkupong samt ta ut lite cash. Ingen vinst på kupongen, men bankomaten gav mig lite kontanter i alla fall. Fler lär trilla in på torsdag när jag får min sista a-kassa för tre veckor på ett tag. TROTS ATT ARBETSFÖRMEDLINGEN HAR AVANMÄLT MIG TILL A-KASSAN FRÅN FEL DATUM OCH FORTFARANDE INTE HAR SVARAT PÅ ETT ENDA AV MINA NUMERA FEM (5) MEJL OM DETTA!!!

Hemma lyste stakarna och gigantstjärnan så mysigt i köksfönstren – tack, timern! Den i sovrummet hade jag satt på start en halvtimme senare, men den lyser nu också. Tänkte jag skulle ha timrarna på den kommande veckan så jag slipper komma hem till en mörk lägenhet.

Dagens projekt var avfrostning av frys. Biltvätt kunde jag nämligen glömma, eftersom det regnar. Avfrostning stämde bra ihop med mitt humör. Naturligtvis blev det vått på köksgolvet, men i det stora hela gick det bra. Nu hoppas jag bara att frysen blir kall igen.

Avfrostning av frys stämde bra ihop med min sinnesstämning idag. Som synes behövde frysen verkligen frostas av också…

När det mesta var klart passade jag på att ringa mamma. Hon pratade i 40 minuter, jag i cirka två. Det är dess proportioner vi talar om under två veckor från och med lördag. Men jag fattar om mamma är ensam och tycker att det är roligt att ha nån att prata med, så jag ska försöka både lyssna och svara när hon är här. Innan hon kommer ska jag jobba fem dar. Sen dyker upp hon nån gång lördag eftermiddag.

Medan jag frostade av frysen plingade det på dörren. Jag orkade inte öppna. Dessutom har jag ingen lust att köpa nåt av barn som inte hälsar och som behandlar mig som luft när vi möts. Inte min grej att sponsra såna ungar.

Middag glömde jag att köpa idag, men om jag har tur finns det makrill i skåpet. Då blir det varma mackor! TJONG! Dags att fixa till nu, tror jag…

Livet är kort.

Read Full Post »

Hemma på farmen igen

Vi kom iväg från mammas hem vid 13-tiden, men behövde ta en omväg för att tanka, så starten gick cirka 13.40. Hemma i Uppsala var vi vid 17-tiden. Jag brukar för det mesta köra i ett streck och då går det lite fortare, men mammas onda rygg kräver att vi stannar minst en gång. Idag blev det just bara en gång. Vi behövde besöka toa och jag var hungrig och båda var vi kaffesugna. Vi stannade på vårt vanliga ställe Skoftesta. Inga vidare mackor där, eller vad sägs om denna fantasilösa skapelse?

Fantasifull fika, eller hur? NOT!

                                                                                                                                                                               På bilden ovan ser du hur min bricka såg ut INNAN jag klantade mig. Jag fnös högt och ljudligt åt två manspersoner i cirka 35-årsåldern som efter avslutad måltid hickade och rapade ljudligt (sånt man gör hemma i enskildhet). För att fnysa med emfas slog jag näven i brickan – och ja, det är ju inte svårt att gissa vad som hände. Just det. Allt kaffe åkte ut. Jag hade väl tagit typ två klunkar. Inget kaffe kom emellertid på mig eller mamma. Jag stegade in för att köpa en ny kopp java samt en kaka som tröst. Trodde att Skoftestamannen skulle ömka mig och bjussa på en kopp när jag kom med min kaffeblöta bricka och en tom porslinsmugg, men icke. Jag fick betala 25 pix för nytt kaffe –  i pappersmugg – och den plastade kakj***ln.

Mamma skötte sig som synes och spillde ingenting.

                                                                                                                                                               Hemma i Uppsala möttes vi som vanligt av sura miner. Jag kan inte förstå att somliga alltid äter citronsoppa. Men det gäller bara vissa ändå, för det finns folk som har hyfs och både hälsar och ler när vi möts – ett sånt par mötte jag senare.

L hade inte lämnat nycklarna, så antingen är det nån annan som vattnar och tar in post eller så glömde L. Jag minns hur det var förra året – en L som högröd i ansiktet slängde åt mig nycklarna i farten på väg ut till bilen som skulle gå till Arlanda…

Stanken av grillad gris la sig strax tung över området, men jag lät balledörren* vara öppen ändå och hängde snabbt in mina kläder i garderoben. Det luktade faktiskt inte så himla länge, skönt.

Jag orkade inte skutta över till Tokerian, inte ens hasa över, så jag ringde Restaurang Trädgården för att beställa scampi och ris till mamma och mig. Tyvärr var denna rätt borttagen från menyn. Mamma fick i stället en lövbiff som till största delen var seg och oätlig samt strips; jag en kycklingpizza med béarnaisesås, det sista jag var sugen på i värmen.

När jag parkerade vid Heidan noterade jag en person i en röd bil. Fick en flash att det var ett av mina två onda x. Ha ha haaaa! 😆 När jag klev ur och gick förbi såg jag att det var… en gubbe, minst 100 år gammal… Tror det är dags för Tofflan att boka tid hos optikern.

Nu har jag tagit en dusch och tvättat håret och jag är lika varm som innan. Mamma ser på TV, jag tycker att det är mest skit på dumburken på lördagskvällar, så jag tänkte sätta mig med ett par tidningar som har kommit.

I morgon ska jag Ut på Uppdrag på förmiddagen och när jag har duschat stapplar vi nog över till Tokerian för att proviantera. Vet inte vad jag ska hitta på till middag i morgon – mamma är en riktig köttätare och det är ju inte jag. Däremot äter hon inte kyckling. Svårt fall, doktorn grät.

Doktorn är deppig.

                                                                                                                                                    *balledörren = balkongdörren

Read Full Post »

En ARG Tokeria-rapport!

Känsliga läsare varnas – detta är en ARG Tokeria-rapport!

Ja! Så här ARG ser jag ut.

                                                                                                                                                            Fint väder. Solen skiner. En liten promenad, kanske? Jorå! Ska bara, först. Och det var blanketterna. Vissa fält kan jag inte fylla i för jag vet inte vad jag ska skriva när man har blivit tvingad till en handling som man inte vill utföra. Dessutom, ve dig, VE MIG! rättare sagt, om jag kryssar i rutor på FEL sätt. För du ska inte tro att det är nån MÄNNISKA som granskar min ansökan om a-kassa. Det är maskiner. (Och maskiner klarar inte av vilka kryss som helst…) Människorna är väl fullt upptagna med att svara på frågor från ANDRA människor. Såna som ringer och inte begriper sig på blanketterna…

En lite argare Toffla efter blankettifyllning…

                                                                                                                                                         Nästa steg i humör-upptrappningen – eller ilska kännetecknas nog av humörnedgång – var vikning av tvättade lakan. Idag hade jag behövt vara minst två och haft minst åtta armar à två meter långa. Ingetdera gör en Toffla MYCKET frustrerad…

En ÄNNU lite argare Toffla efter lakansvikning
utan att se ut som en bläckfisk med aparmar…

                                                                                                                                                      Här kommer en ARG rapport från Tokeria-promenaden:

• Redan vid soprummet går promenaden fel! NÅN har inte stängt dörren efter sig och då VET man att det kommer in objudna soprumsgäster som frysande katter och gör allt möjligt. BAH!
• Slänger sopor – och inser att JÄTTEBRA, solbrillorna är på, men var är handskarna? Hemma! Orka gå tillbaka… Kallt = inte kul att promenera med kasse/kassar utan handskar på
• In på Tokerian. Slut på Små Vagnar. Jag blir skitsur! Mina axlar är TRÖTTA, men en Stor Vagn, som står LÅÅÅÅÅNGT ute på parkeringen, behöver jag inte. Liten Vagn rules! Blänger därför ilsket på alla shoppare som kommer med Liten Vagn OCH ser friska ut i axlarna.
• Äpplena är skitdyra och paprikan skitbillig. Man undrar vad det är för fel på den senare!..
• Och så alla dessa PALLAR med oupplockade varor i hela affären! Man kommer baske mig inte fram i vissa smala gångar.
• Två killar går och skriker åt varandra vid grönsakerna. Jag HATAR när folk skriker! Jag skriker bara tyst verbalt på bloggen.
• Och var i h-e har de ställt pastan nu då? Och VEM i glödheta vill köpa TRE (3) kilo? Jag är en eller två i mitt hushåll den här veckan. Dessutom hade jag ju ingen Liten J***a Vagn!
• Jaha! Inget fönsterputsmedel! Jag blir så sur. Jag har ETT fönster kvar att putsa hemma, men jag vägrar att göra det i Eldorados blask. Även en fattig Toffla har vissa krav på kvalitet.
• Batterier då. Jaha. En sort. Nej, TUR för Tokerian, de hade Duracell!
• Som vanligt obemannad scanner-kassa, men personal dyker ändå upp relativt snabbt. Jag HINNER med nöd och näppe ut genom grinden sen efter att jag har betalat. Det gör ONT att få den på sig – vilket man får om man inte SPRINGER ut direkt man har betalat.
• Frimärken köper man i kiosken. Men vad nu? Inga kölappar? Har man tagit bort det nyss införda systemet med kölappar? Ja jisses.
• Skithalt på vägen hem. Och kallt om fingrarna. Kassen skittung. Och F*N! 120 spänn kvar i plånboken. Lön? När då då?

Inte blev jag gladare av den här promenaden, inte…

                                                                                                                                                              Nej, nu får jag allt gaska upp mig och tänka på att Fästmön kanske kommer i morgon. Jag har lovat att hämta henne i Himlen om hon vill komma. Hon blir hemma från jobbet även i morgon och på torsdag är hon ledig, så det blir ett par dar till för henne att krya på sig. Och jag lovar att koka ihop nåt gott och näringsrikt till middag i morgon. Fast inget med citroner i, i vart fall… Man kan ju tro att jag har ätit citronsoppa idag, liksom… 😦

Read Full Post »

Sol ute, sol inne, men baske mig inte i sinne!..

Gårdagskvällen slutade med lite TV-tittning för min del tillsammans med Frida. Vi såg de underbart elaka, men också rätt kloka hemmafruarna på Wisteria lane på Kanal 5.

Johan och Fästmön packade inför den förres klassresa och vad det verkar så kom Slaktar-Pojken iväg som han skulle tidigt i morse! Hoppas det blir roliga dagar i Göteborg!

Själv hade jag mest ont i magen igår kväll. Värken släppte INTE. Men idag är den tack och lov mest lågmäld och inte så jobbig.

Det är en underbar dag idag – solen skiner och himlen är blå och molnfri. Jag bara MÅSTE ta mig i kragen och tvinga ut mig på en promenad senare. Men det är som om jag tappat lust, inspiration, energi till det mesta. Livet känns som om det går i uppförsbacke just nu och jag vet inte hur jag ska komma ifrån de negativa tankarna så att jag kan försöka ta itu med det som behövs. Det viktigaste ”itu-tagandet” hänger som en våt filt över mig, men det är baske mig inte så lätt att hitta nåt som inte tycks finnas. Och några lämpliga kontakter och röda trådar har jag dessvärre inte att dra i.

Björken utanför fönstret till mitt arbetsrum tycks i vart fall gilla vädret. Dess blad börjar bli gröna.

                                                                                                                                                        Det verkar också som om alla var skittrötta och hade ätit citronsoppa i morse. Vi skulle nog behöva vara lite lediga och slippa tänka på alla måsten i några dagar. Men som vanligt skjutsade jag Elias till fritids och Anna till jobbet. Väl hemma hos mig satte jag på en maskin tvätt, mycket medveten om att klockan inte slagit åtta ännu. Men det är ändå inom tidsramarna för att man får ”höras” och eftersom det inte är nån helgdag idag, så… Jag har också grävt fram en tunnare jacka som hängde i hallen. Nu hänger den på vädring på ballen*. Hoppas att den funkar, för morgnarna är fortfarande ganska kalla. Men å andra sidan är det bara i morgon jag och Anna ska upp tidigt igen, för fredag, lördag och söndag är hon ledig.

Vårjacka – svart, förstås (färg är ju livsfarligt!) – på vädring.

                                                                                                                                                             I morgon hänger Elias med mig medan mamma jobbar, men jag gissar att han tar sig en sovmorgon – han var otroligt trött i morse och satt och somnade i fåtöljen framför TV:n…

På fredag ska Elias och jag också hitta på nåt att fördriva tiden med när föräldrar och Frida är på ett viktigt möte.

Idag ska jag som sagt försöka tvinga ut mig på promme, men jag ska också ringa EL som jag fick höra har varit sjukskriven länge. Tänkte fota lite vårbilder om jag nu kommer ut. Kameran i mobilen är verkligen bra, men mobilen i sig har börjat krångla mer och mer. Den hänger sig, det skorrar och gnisslar när man pratar i telefonen och inte har blåtanden inkopplad och sliden (”slajden”) är glapp. De två senaste felen fick den redan tidigt och gissa om jag ångrar att jag inte lämnade in den på service då medan det fanns garanti kvar. Dessutom var det ju min tjänstemobil på den tiden, så hade det varit nåt större problem hade jag säkert blivit med ny mobil utan kostnad för mig själv då. Tills vidare får jag bara sukta och längta efter nåt bättre…

Nu ska jag gå och bläddra lite i lokalblaskan och hälla i mig javamugg nummer tre så jag vaknar till liv. Känner mig mest som en zombie just nu…

Read Full Post »