Gamla bekanta och nya vindar

Ett inlägg där jag förundras över hur liten världen är. Och förargas och går igång på tjänsteutövare som begår fel.

---

 

Mörk framtid eller ny vind i seglen? Det förflutna kan man i alla fall till viss del dra nytta av.

Häromdan stegade en ordförande in till min lilla del av kontoret för att fråga om en antikvitetisk kontorsapparat. Då kom jag på det jag har tänkt göra så många gånger: fråga om vi en gång i tiden hade samma arbets-givare. Och det hade vi haft! Fast den här ordföranden, som vid den tiden var sekre-terare av ett visst slag, hade just slutat när jag började jobba som kanslist. Namnet hängde dock kvar länge på cirkulations-listor etc. Ja, det fanns inte mejl på järn-åldern, utan saker skickades i tjänsten med cirkulationslappar via internpost.

Nästa gamla bekanting som susade förbi gjorde det via sociala medier. Plötsligt fick vi kontakt igen – efter alla år. På så vis är ju sociala medier roliga. Även i det här fallet handlade det om en gammal kollega. Därför kan man också tillägga att vissa sociala mediekanaler är användbara – bland annat därför att man kan genom vissa kanaler kan få referenser och sina kompetenser intygade.

Referenser och intyg av kompetenser är hett eftertraktat av mig just nu, eftersom jag ju står utan arbete och försörjning om fyra veckor. Det känns ganska tufft, särskilt som jag måste vända mig till Arbetsförmedlingen mitt i sommaren. Och ansöka om ersättning hos min a-kassa. Det händer liksom ännu mindre hos dessa tu sommartid. Min handläggare på Arbetsförmedlingen har fortfarande inte mejlat sina kontaktuppgifter som h*n utlovade den 12 maj. Men ingen är väl förvånad över detta, eller hur? Det har ju bara gått tre veckor. Ärligt talat är jag med all säkerhet bortglömd. Arbetsförmedlingens handläggare har gjort fel. Igen. Det är den fjärde som i mina ögon begår fel i tjänsten…

1. Den första avslöjade att h*n inte jobbar med arbetsförmedling. (Det gav ju inget särskilt seriöst intryck hos mig som ”kund” eller vad det kallas.)
2. Den andra påanmälde mig inte till a-kassan när h*n skulle. (Detta gjorde att det inte betalades ut nån ersättning på ett par månader till mig.)
3. Den tredje avanmälde mig från a-kassan på fel datum. (Detta ställde till det rent byråkratiskt. Jag hoppas verkligen inte att det ställer till det ytterligare en gång nu när jag snart ska påanmälas igen.)
4. Den fjärde utlovade ett mejl med sina kontaktuppgifter. Fortfarande efter tre veckor har inget kommit. (Detta har åter igen gett ett oseriöst intryck.)

Som du förstår räknar jag inte med att några stora, ny förändringsvindar ska blåsa för min del den närmaste tiden – mer än att jag, som sagt, står utan försörjning. Det kanske inte är så konstigt att jag mår lite dåligt (<== litotes) och känner mig orolig, eller vad tror du? (<== retorisk fråga).

Även för andra i min närhet blåser det nya vindar. Jag fick det jag misstänkt ett tag bekräftat idag. Jag har full förståelse för beslutet – som kanske inte var en persons att fatta, men ändå. Samtidigt hoppas jag att den nya vinden ska ge bättre skjuts i seglen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snö, regn, tredje advent och lite frostig, sisådär

Ett inlägg om helgen EFTER julmatshandlingen.

Ja Jemine! Om jag tyckte att förra helgen kändes kort, kan jag meddela att denna kändes ännu kortare. Jag kom inte ut till Fästmön och ”barnen” i Himlen förrän nånstans vid halv fyra-tiden på eftermiddagen igår, tror jag. Jag hade ju bland annat köpt julmat och tvättat. Tror aldrig tvättmaskinen är så långsam som när man väntar på att den ska bli klar för hängning så att man sen kan dra vidare på roligare äventyr…

Anna och ett av de vuxna barnen hade städat, så tanken var att vi skulle åka och köpa nån middagsmat som inte krävde nån större insats i köket. Besvikelsen var stor när de grillade kycklingarna var slut på ICA Solen. Det fick bli ett hopplock av kycklingben och – lår samt rostbiff. Potatisgratängen köptes färdig på påse och den är så god, så! Några av Di Sma (nåja…) fick potatisklyftor i stället. Anna lyckades dessutom trolla fram var sitt glas Ripasso!

Somliga i affären hade visst ätit citronsoppa den här eftermiddagen, men se det var inte jag, för en gångs skull. Jag var som ett riktigt solsken (nåja, var visst ordet för dagen…). Till skillnad från vädret. Det snöade som tusan på dan, snö som sen övergick till regn. Ute i Himlen var det is under ett tunt lager snö, så jag höll på att stå på arslet halka ett antal gånger…

Resten av kvällen låg vi kollapsade i var sin soffa. Vi höll oss vakna över Downton Abbey, men det var baske mig inte mycket mer… Nästa helg är det säsongens sista avsnitt, men den 28 december kommer ett Downton Abbey julspecial. Dessa båda får jag titta på med mamma i stället för Anna.

Downton Abbey laddar upp för julspecial den 28 december. (Foto: NBC. Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Idag sov jag alldeles för länge, ända till halv tio. Skulle lägga ut veckans Tofflan undrar… – såväl resultatet av den gångna veckans omröstning som den nya frågan. Annas nät krånglade hela tiden, särskilt när nån mer än jag satt i köket och var uppkopplad.

Vi åkte åter till vår favoritaffär ICA Solen, för nu behövde Anna handla hem lite mer mat för några dar framöver. Dessutom skulle vi lämna kläder till insamling och burkar och flaskor skulle pantas.

Jag erbjöd mig att sköta pantningen för att sen smita iväg och tanka medan Anna gick med varuvagnen. HA! Det var ju fel på den där jääädra apparaten heeela tiden. Först stod det två ungjävlar små pojkar där och matade på PET-flaskor. Lillebror var typ en halvmeter och räckte Storebror, runt en meter, varje flaska, en efter en. Det tog lite tid, som du kanske förstår… Det var nog barnens fel sen att alla mina flaskor fastnade så det larmade tre (3) gånger… (Detta var ironiskt skrivet. Naturligtvis var det inte de små gossarnas fel att apparaten krånglade när jag använde den!)

Lite tredje advents-frid vid frukostbordet. Anna har minsann en illröd stake.

Till sist kunde jag åka iväg och tanka i alla fall. Men precis före mig körde en Volvo in – naturligtvis. Volvo ska ju alltid köra före, liksom. Och eftersom de höll på att gräva på macken fick jag backa ut igen och köra runt hela jävla skiten macken och sen ställa mig nos mot nos med Volvon. Det måtte ha varit ett svart moln ovanför mitt huvud, för han som ägde Volvon undrade om han hade ställt till det för mig genom att inte köra fram… Jag svarade:

Ja det gjorde du, men det är ju inte ditt fel att de gräver här.

Diplomatiskt, huh?

På väg tillbaka till ICA Solen skulle jag svänga in på Palmen för att lämna mitt Lotto. Då hade de slutat med det och dessutom bytt ägare, tror jag. Vid det här laget hade mitt inre väder svängt från regn till… frostigt…

När jag till sist anlände till ICA Solen höll Anna på att packa i sista kassen med varor. Jag muttrade nåt om mina eskapader och noterade att det minsann var jag som hade käkat citronsoppa idag…

Anna fick nästan hoppa av i farten i Himlen, medan jag rejsade till Tokerian för att lämna in min spelkupong samt ta ut lite cash. Ingen vinst på kupongen, men bankomaten gav mig lite kontanter i alla fall. Fler lär trilla in på torsdag när jag får min sista a-kassa för tre veckor på ett tag. TROTS ATT ARBETSFÖRMEDLINGEN HAR AVANMÄLT MIG TILL A-KASSAN FRÅN FEL DATUM OCH FORTFARANDE INTE HAR SVARAT PÅ ETT ENDA AV MINA NUMERA FEM (5) MEJL OM DETTA!!!

Hemma lyste stakarna och gigantstjärnan så mysigt i köksfönstren – tack, timern! Den i sovrummet hade jag satt på start en halvtimme senare, men den lyser nu också. Tänkte jag skulle ha timrarna på den kommande veckan så jag slipper komma hem till en mörk lägenhet.

Dagens projekt var avfrostning av frys. Biltvätt kunde jag nämligen glömma, eftersom det regnar. Avfrostning stämde bra ihop med mitt humör. Naturligtvis blev det vått på köksgolvet, men i det stora hela gick det bra. Nu hoppas jag bara att frysen blir kall igen.

Avfrostning av frys stämde bra ihop med min sinnesstämning idag. Som synes behövde frysen verkligen frostas av också…

När det mesta var klart passade jag på att ringa mamma. Hon pratade i 40 minuter, jag i cirka två. Det är dess proportioner vi talar om under två veckor från och med lördag. Men jag fattar om mamma är ensam och tycker att det är roligt att ha nån att prata med, så jag ska försöka både lyssna och svara när hon är här. Innan hon kommer ska jag jobba fem dar. Sen dyker upp hon nån gång lördag eftermiddag.

Medan jag frostade av frysen plingade det på dörren. Jag orkade inte öppna. Dessutom har jag ingen lust att köpa nåt av barn som inte hälsar och som behandlar mig som luft när vi möts. Inte min grej att sponsra såna ungar.

Middag glömde jag att köpa idag, men om jag har tur finns det makrill i skåpet. Då blir det varma mackor! TJONG! Dags att fixa till nu, tror jag…

Livet är kort.

Read Full Post »