Rökning kan bli olagligt – på vissa platser

Ett rökigt inlägg.

---

 

Snart olagligt!

Nu blir jag glad! Igår läste jag folkhälsominister Gabriel Wikströms artikel på DN Debatt om åtgärder mot rökning. För tio år sen infördes rökförbud på krogen. Sen dess har ungefär 100 000 svenskar dött på grund av rökningen. Så det behövs lite mer än bara stopp på krogen. Nu föreslås rökförbud på uteserveringar, men även på vissa allmänna platser som entréer till byggnader där allmänheten har tillträde, perronger och hållplatser, utomhusarenor med mera. Vidare vill man ta bort tobaken i affären och placera den där den inte syns för kunderna samt ha neutrala tobaksförpackningar. År 2025 ska Sverige vara rökfritt.

Jag jublar. Verkligen! Inte tror jag att neutrala förpackningar och att flytta cigarrettpaketen bakom disken hjälper. Jag tror inte rökarna fattar hur dumma de ser ut med sin rykande pinne i käften heller. Däremot tror jag på ett utökat rökförbud. Det är verkligen dags nu att rökning blir olagligt. För på vilket sätt är rökning bra? Inte på nåt. Visst, som rökare gillar man att röka, men de flesta icke-rökare tycker att det luktar för jävligt illa om rökare och i rökmiljöer. Många av oss blir dessutom sjuka – av att andra röker. Det är verkligen inte OK att utsätta andra människor bara för att man själv gillar att göra nåt. Om rökaren själv vill göra sig dödligt sjuk i KOL eller lungcancer – be my guest. Fast ta då inte vårdresurser i anspråk. Den som har rökt sig till sjukdom får klara sig bäst den vill, tycker jag. Hårt, kanske, men faktiskt: varför ska mina skattepengar gå till att betala vård för nån som har valt att göra sig själv sjuk? Nån som samtidigt har utsatt sin omgivning för samma fara.

Det går att sluta röka.

Det går att sluta röka. Min mamma hade rökt i 50 år och lyckades sluta. Jag hade rökt i nästan 30 och kunde också sluta. Det vore en lögn att säga att det var lätt att sluta, men det gick, trots att jag var inbiten rökare och drog i mig ett och ett halvt paket, det vill säga 30 cigg, om dan. Förra året i september hade jag varit rökfri i ett decennium. Det var tur att jag slutade, för idag mår jag jättedåligt av rök. Även rök från vattenpipor och kolgrillar. Mina luftrör reagerar också på vissa rengöringsmedel och en del parfymer. Det beror på att jag har förstört mina luftrör när jag har rökt. Genom att sluta röka behöver jag i alla falla inte självklart bli sjukare och må sämre. Men jag får heller aldrig tillbaka friska luftrör.

Om cigarretten hade uppfunnits idag hade den med all säkerhet blivit klassad som narkotika och förbjuden enligt lag. För den skadar och tar livet av inte enbart rökaren utan dem i närheten. Och det är inte OK. Faktiskt. Tänk efter!

Den som röker riskerar 

• lungcancer
• KOL
• matstrupscancer
• hjärtinfarkt
• stroke
• cancer i urinblåsan
• tandlossning
• åldersblindhet
• benskörhet
• demens
• erektionsproblem
• åderförfettning (kan leda till amputation av benen)
• att medverka till att döda nån av passiv rökning (500 personer dör av passiv rökning varje år)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tokigt och slugt där ute

Ett omvärldsspanande inlägg.

---

 

Här sitter jag i min rövarkula och där ute händer det minsann saker. Alldeles nyss läste jag att Helge Fossmo, du vet pastorn i Knutby, har fått sitt livstidsstraff tidsbestämt till 24 år. Helge Fossmo blev dömd 2004 för anstiftan till mord och mordförsök på sin fru och på sin älskarinnas make. Den som utförde dåden var den så kallade Barnflickan, Sara Svensson (hon heter säkert nåt annat nu). Sara Svensson hamnade i rättspsykiatrisk vård i Stöllestan efter att ha pratat med bebisröst på rättegången (jo, jag lyssnade) och är redan fri sen länge. Helge Fossmo blev för övrigt även åtalad för att ha mördat sin första fru 1999, men frikändes. Pastorn har suttit i minst tio år (häktningstiden räknas väl in också). Om han avtjänar två tredjedelar av sitt straff innebär detta att han kan bli villkorligt frigiven 2020. Nog tror jag på syndernas förlåtelse, men i vissa fall tycker jag nog att synderna ska ta lite längre tid att förlåta. Inget av detta kännas bra: en mördare som döms till vård och en som bett mördaren utföra dåden blir frisläppt inom en snar framtid… Det är tokigt, i mina ögon. Och chefsåklagarens. Han har nämligen överklagat.

På mitt förra jobb satt jag i kontorslandskap, kan man säga. Eller vi var sex personer i ett och samma rum, det var trångt, dålig luft och fullt av farliga sladdar på golvet. Att prata ostört i telefonen var omöjligt. Man försökte klättra ut till trapphuset för att prata, men där var mottagningen så dålig att samtalen ofta bröts. Fast jag jobbade i en gammal kexfabrik. Psykiatrins Hus i Uppsala är ett nybygge som ofta har kritiserats. Den här gången kommer kritiken från facket och gäller hotad sekretess eftersom läkarna sitter i kontorslandskap. Facket har anmält det hela till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Det som gäller för sekretess är att bara de som jobbar med en viss patient ska ha tillgång till information om sagda patient. Som det är nu ska därför sån information hanteras i så kallade tysta rum. Fast såna finns det inte så gott om och dessutom är rummen ofta inte utrustade med datorer heller, enligt facket. Ledningen säger sig ha utfört ett antal åtgärder för att det ska bli bättre och välkomnar IVO:s inspektion och utredning. Det är tokigt med kontorslandskap, men slugt med en inspektion och utredning i det här fallet, tycker jag.

När vi nu ändå är på jobbet… Jag läste om en undersökning som Sveriges Radio har gjort om chefer som filmar för att hålla koll på personalen. Allt fler ansöker om kameraövervakning på arbetsplatser. Kamerorna ska användas för att förhindra brott, men SR:s undersökning visar alltså att cheferna spinkar på sina anställda i stället. Det är ju inte så roligt om man går på toa, till exempel, och chefen kollar på via streamad film. Men har man inget att dölja, så… Äh, kameraövervakning ska användas för att bekämpa brott, anser jag, inte för att kontrollera vad den egna personalen har för sig. Tokigt, alltså.

I det offentliga lokala rummet beslutade våra kommunpolitiker att IT för Uppsala kommun ska upphandlas. Men efter valet blev det en ny politisk majoritet. Och enligt den tillträdande ordföranden i kommunstyrelsen ska man riva upp beslutet om IT-upphandlingen. Idag använder de flesta av oss datorer även i tjänsten. Det är många problem som kan uppstå. De ska lösas nära, är min uppfattning. Ibland kan det nämligen vara svårt att ens beskriva sitt problem för en IT-person utan att visa. Det var ett slugt beslut att riva upp ett tokigt beslut, enligt mig.

I Metropolen Byhålan reagerar polisen snabbt ibland. Igår kväll larmades polisen till ett flerfamiljshus där ett gråtande barn hörts skrika på hjälp. Vid framkomsten kunde farbror Blå emellertid konstatera att det var en mamma som klippte håret på en liten son som uppenbarligen hellre ville vara långhårig. Visserligen synd om klippningen gjordes mot pojkens vilja, men man får väl ändå säga att mamma har sista ordet så länge barnet är runt fem år. Att polisen snabbt ryckte ut på larmet var lika slugt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lisas och Lottas äventyr i Toffelkäften

Klar hos tandläkaren för denna gång! Jag hade egentligen dejt med min tandhygga Sara, men hon var sjuk. I stället fick jag träffa Lisa. Och Lotta, som är tandläkare. Det gick hur bra som helst, Lotta akutfixade ju min tappade lagning i förra veckan, så jag vek ner mig i tandläkarstolen, full av förtroende med mina tänder i hennes händer.

Tänder…

Eller nja… Nu överdriver jag… Jag är en riktig bebis i tandläkarstolen! Verkligen… Först blev jag jätteorolig för att Sara var sjuk och jag skulle få träffa Lisa. Sen visste jag att jag hade en trasig tand och jag brukar knappt låta nån annan tandläkare än O ens peta på mina tänder. Men som vanligt hos Dômentandläkarna blir man väl bemött och omhändertagen. Det är värt några extra kronor (ja, de ligger lite över referensprislistan) att gå dit och få hjälp.

Dagens besök inleddes med att berätta om gamla skräckupplevelser hos tandläkaren när man var barn. Det låter ju urknäppt att både tandhygga och tandläkare pratar om sånt, men för mig ingav det förtroende. Och jag är så glad att dessa kvinnor som nu har hand om mina tänder inte är som min barndoms tandläkare:

hårdhänta, med röda, vassa naglar, utan ett uns empati grävde de i min käft, borrade så blodet sprutade och jag skrek i högan sky…

Jaa, det fanns en tandläkarfamilj i Metropolen Byhålan som var rätt… ökänd…

Det som var tänkt att göra idag var en basundersökning med röntgen och puts (det var ett och ett halvt år sen sist) samt en koll och tillfixning av min bettskena. Och så hade jag ju en trasig tand… Lisa och Lotta fixade allt och som tur var hade jag lagt i gott om parkeringspengar på S:t Eriks torg, där jag hittade den enda lediga p-platsen – för jag ville inte gå sju mil till mottagningen…

Jag var så nöjd och glad när jag gick tillbaka till bilen, även om det förstås sved att bli 2 190 kronor fattigare. Jag får ju tack och lov ett par löner till. Fick dessutom ett kostnadsförslag att ta ställning till på ytterligare åtgärder jag skulle behöva få gjorda. Det tål att tänkas på. Vill ju inte att det ska hända nåt trist mitt i semestertider eller så (tandläkarnas semestertider, alltså, jag har ingen semester i sommar vad jag vet). Men Lotta sa att

det är ingen ko på isen.

Lisa hade aldrig hört uttrycket förut, men det hade jag, så jag vet att det inte är nån panik. I övrigt fick jag beröm och applåder (närå, jag överdriver lite här…) för hur jag sköter mina tänder. Då blev Bebis-Tofflan riktig mallig!

Får man vara fräck och fråga hur mycket DITT senaste tandläkarbesök kostade och vad du fick gjort?

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 16: Fika och Snika

Torsdag och som alltid på den här bloggen veckans höjning (fika) respektive sänkning (snika).

Så här är det, enligt mig:

Fika

• Gamla Uppsala (fiiint att promenera i!)
• Fästmön och hennes kakor och bullar (mums för dem alla!)
• Ordningen i mina bokhyllor (fast jag har ju ingen plats över till fler böcker…)
• Hortensian, jag har räddat hortensian, den har överlevt ock har gröna, färska skott!!!!
• TV-serien om Titanic (verkar lovande och är lagom lång – fyra avsnitt)

Snika

• Uppmärksamheten som en viss person får i samband med en rättegång i ett grannland (sjukt)
• Arbetsförmedlingen som får betala tillbaka pengar som borde ha gått till åtgärder för arbetslösa (det handlar om miljarder…)
• 110 000 per månad får inte sin medicin (jag trodde ju i min enfald att fler apotek skulle innebära bättre service för tredje man)
• Mannen som inte jobbade på 14 år men fick lön (nej, det är inte roligt, det är ett hån mot alla arbetssökande som vill ha jobb!)
• Mina åkommor (smått och gott och stort och ont och illa)

Read Full Post »

Clark är frisk, jag mår risigt

Nu på morgonen har Clark Kent* gjort sin årliga hälsoundersökning**. Som tur var hittade man inga fel på honom, men han fick torkarblad och en blinkerskåpa på passagerarsidan utbytt (den lossnar då och då). Klart man blir nöjd och glad som ägare när verkstan inte hittar några fel, fast så kör jag ju också Toyota och dessa bilar är det aldrig fel på (ta i trä).

Tyvärr är det som bekant vinter och Clark är inte lika skinande som han brukar vara.

                                                                                                                                                           Clarks ägare verkar det vara fel på, tyvärr, för hon har fortfarande ont i huvudet och känner sig dödstrött trots nya mediciner som borde pigga upp. Jag höll på att somna i fåtöljen i bilhallen medan jag väntade på att Clark skulle blir färdig, så mycket läsning i den medhavda boken blev det inte. Det känns som om jag inte har sovit på en vecka utan i stället har ägnat mig åt att festa. Yrseln kommer och går och jag känner att jag trampar luft när jag går… Tanken var att åka ner till Jerry och störa honom lite på jobbet idag under eller efter bilservicen, men jag orkade helt enkelt inte utan var tvungen att åka hem.

Ska strax vara lite huslig och ta hand om den rena tvätten från igår. Sen borde jag gå ett varv med dammvippa och dammsugare, men jag vet inte om jag orkar, helt enkelt. Fästmön jobbar till 13.30 och nu när bilen är klar ska jag åka och hämta henne. Eventuellt blir det en tur till en affär för att köpa en julklapp till min mamma. I vart fall måste vi handla nån midddagsmat.

Det är en strålande solig och kall dag, runt minus tolv grader. Så kanske det blir ett varv med dammsugaren trots allt – det är ju inte särskilt varmt här inne i lägenheten.

Slutligen undrar jag vem den där Karl Jonas Herbert är som envisas med att ringa mig stup i kvarten – och alltid när jag inte är hemma. Vad vill han egentligen???

Vidare har jag påmint min före detta kollega om att jag inte accepterar utspelet på bloggen utan överväger åtgärder om inte mitt namn tas bort. Alternativet är att fakta rättas till, men personen i fråga verkar ju inte vara intresserad av sanningen, så… Tråkigt, fast inte mest för mig.

Nu ska jag inta lite frukost så kanske yrseln dämpas lite…

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bildarling
**årlig hälsoundersökning = årlig service

Read Full Post »

Söndagssegt

Idag blev det en rejäl sovmorgon. Vi åt nog inte frukost förrän vid tolv-tiden… Skönt ibland när man kan göra det, för nu lär det dröja månader till nästa gång.

Samtalet med mamma igår var inte så roligt. Det känns helt klart att AE har lurat henne. Bland annat har han sagt till en av personerna som rekommenderade honom att mamma var med på att han gick ut i lokalpressen och berättade. Det hade mamma ingen aning om, för hon ringde mig och berättade att det fanns en artikel plötsligt en dag. Dessutom har han gått ut ytterligare en gång efter evenemanget i fråga och då berättat att det inte genererat i så mycket som han hade hoppats men att hans kund ändå var nöjd. Problemet är att han inte vet ett smack om att mamma är nöjd, för han har inte hört av sig och berättat om resultatet – det fick mamma läsa om i tidningen. Igen. Och hon är allt annat än nöjd. Så frågan är hur hon gör nu. Eftersom hennes namnteckning inte står på pappret över förteckningen är i princip ”affären” felaktigt gjord. Eller? Vi diskuterar just nu åtgärder i vart fall. Roligt är det INTE och jag tycker att man borde skämmas när man gör på det här sättet, det vill säga lurar äldre damer.

Mamma berättade också om en av hennes nya bekantskaper i närområdet som hon varit och hälsat på. Det visade sig att hans dotter och jag har haft ett kort gemensamt förflutet. Tyvärr är dottern ifråga idag alldeles nergången av alkoholen. Det gjorde mig så ont att höra, för det var det sista jag ville och trodde.

Morgonen idag gick åt till en del filosoferande och prat om gamla klasskompisar. Jag går ju fortfarande och spanar efter femtonåringar när jag är i Metropolen Byhålan – för när jag är där tror jag visst att jag fortfarande är tonåring. Fast grejen är att dessa dagens femtonåringar mer troligt är mina kompisars barnbarn, snudd på…

Så här såg några av oss ut 1976. Jag fotade, så jag är inte med på bilden…

                                                                                                                                                          Anna dukade fram frukost medan jag fortsatte mitt filosoferande i badrummet samtidigt som jag petade in mina linser. Sen skuttade jag till ytterdörren för att öppna den, sträcka ut handen och ta in lokalblaskan. Bara det att där fanns ingen tidning… Traskade då ner till postboxen för att kolla om budet varit slött idag eller nåt, men där låg bara ett församlingsblad. Först när jag kom upp och började rota efter telefonnumret till utebliven tidning insåg jag att

BAJS! Det är ju nationaldag idag och eftersom det då blir rödröd dag kommer ingen tidning!

Snacka om att inte ha koll… Och tänk så pinsamt om jag ringt till tidningen och surt frågat efter den…

Nu ska jag sätta lite rotation här, för den gamla Toffelkroppen med tillhörande hår måste tvättas och schamponeras och väskan måste packas. Vi ska hinna handla innan vi åker ut till Förorten och äter middag med Johan och Linn. I kväll kommer Frida och Elias, medan Linn åker till sin pappa. Byteskarusell, kan man verkligen säga…

Veckan som kommer blir vi alltså ute i Förorten, även om jag åker in till stan en stund varje dag. På tisdag ska jag träffa F på stan och nån gång i veckan ska jag också träffa EKL. På torsdag kväll är det skolavslutning för Frida och Elias och då vankas det sommarlovstårta med jordgubbar. DET tänker jag inte missa!

Så här smarrig såg förra årets sommarlovstårta ut!

Read Full Post »