Helghappenings

Lördag. Jag vaknade och var dödstrött. Försökte pigga upp mig med lite whisky i marmeladen till frukost, men det hjälpte inte.

Whiskymarmelad inköpt i The English Shop på Söder.

Tog till och med fram den amerikanska whiskeyfudgen (notera att amerikansk w-sprit stavas med -ey på slutet; brittisk endast med -y), inköpt på samma ställe, men jag tittade bara på den fina burken.

Titta du också på den fina burken. Eller låt bli.

Hade lite smått att fixa med här hemma – ringa mamma (jaa, TV:n fungerade igen), stryka, gå ut med sopor etc – innan jag for ut till Himlen på eftermiddagen. Vi softade lite och sen var det dags att fara in till stan igen. Jag skulle bjuda på födelsedagsmiddag på China Garden, men jag fick varken sång eller paket så det var väl att räkna som en vanlig lördagsmiddag fast på kinarestaurang. Maten avåts som vanligt i rekordfart. Enda gången nånting vid borde rönte fleras uppmärksamhet var när Fästmön och jag provade sushi med wasabi. Det var starkt, men sånt rensar bara näsgångarna. Ingen av oss blev särskilt imponerad. På en timma var måltiden avklarad och somliga satt och suckade och ville åka hem. Jag hade kastat i mig maten, så jag fick ont i magen. Vi bussade hem och missade att heja på en kusin till barnen (pinsamt!), men jag hade både ont i magen och var kissnödig. Lördagskvällen tillbringade alla på sina respektive rum utom Anna och jag som glodde på en gammal TV-deckare i vardagsrummet.

Min fortune cookie.

Söndag. Vi klev inte upp förrän tio. Jag var lite piggare än igår, Anna betydligt tröttare. Vädret såg fint ut, så vi bestämde oss för en tur ut till Ulva för att kolla bakluckeloppisen. Det var premiär för säsongen. Elias följde med. Massor av stånd som vi sprang förbi innan det var nån som ville äta på nåt igen. Eller var trött i benen. Anna handlade ett par små saker, jag tappade lusten, men flinade ändå lite åt den här boken – som jag dock inte köpte, trots att det snart är Mors dag.

”Min märkliga mamma”, en bok som jag tror inte skulle uppskattas att få i paket till Mors dag.

Så styrde vi kosan till Gamlis för att glassa. Anna bjöd på var sin strut, Elias fick dricka, vi tog kaffe. Det blåste kallt, mest frös Anna som inte fick sittplats invid väggen. Sen var det på nytt ett fasligt tjat om att gå till bilen, men Anna och jag ville skena (nåja…) upp på toppen på en av Kungshögarna. Högarna är periodvis avstängda för fotfolk, men i år är det tillåtet att bestiga en. Högt är det som tusan och lite spännande tyckte nog Elias att det var ändå…

Elias uppe på toppen av en av Kungshögarna.

Vi tanter tog det lite piano, men kom också upp. Det var väldigt häftigt där uppe…

Här är Anna på väg uppför en av Kungshögarna.

Att stå längre tid än två minuter och titta på den vackra utsikten var bara två tredjedelar av oss intresserade av. Den andra tredjedelen hade bilen som enda fokus. (Inte alls lik storebror som redan igår deklarerade att han inte vill övningsköra med mig mer för min bil är för liten. Fine, jag övningskör ju inte för min skull.)

På vägen mot parkeringen såg jag ett jättefint träd med gula blommor som jag fotade. Detta trots att gult som bekant ju är fult.

Ett jättefint gult träd.

Plötsligt var en tredjedel av oss försvunnen. Nån som kan se vart den tog vägen???

Snacka om att smälta in i naturen…

Sen äntligen, tyckte somliga, fick vi hoppa in i en stekhet bil och åka ut till Himlen. Anna och jag softade lite och pratade lite och en och annan tår kom också, för min del handlar det om att jag känner mig osäker inför morgondagen när jag ska börja 80 procent på en institution en trappa ner. Den gamla osäkerheten har slagit klorna i mig och jag är nervös och tror inte att jag klarar av det.

Skjutsade Anna till och från ICA Solen innan jag åkte hem till New Village. Jag handlade lite kallskuret till söndagsmiddag. Stannade också vid Tokerian på vägen hem för att lämna in Lotto. Inte en spänn hade mamma och jag vunnit.

Väl hemma packade jag upp och förberedde en maskin tjockis-svart tvätt. Jag ska köra igång den efter jag har gått ett varv med dammsugaren. För det behövs… Men först tog jag fram min fiffiga Anabox och laddade för veckan.

Ett fack för varje dag.

Och trots att jag anser mig vara fullt frisk äter jag så här många mediciner på en vecka. Lite skrämmande är det, att fyra av pillren måste jag äta livet ut.

Övervägande gula tabletter, minsann…

Det var min helg. Vad har DU gjort i helgen???

Read Full Post »

En segpropp hittar ut, eller..?

Usch, jag är nog världens slappaste! Jag rör verkligen inte på mig i onödan, möjligen mellan hemmet och garaget eller mellan bilparkeringen och jobbet/Himlen. Inte så konstigt då att åren utan arbete satte sina spår på min lekamen med en rejäl övervikt. Jag har inga direkta planer på att ändra på eländet heller. Har svårt att hitta motivationen, trots att jag inser att jag borde göra nåt åt vikten. Men jag tänker nog ta krafttag i höst – om min vardag är iordning och jag inte står som arbetssökande igen. Den risken finns ju alltid, men särskilt för mig eftersom jag har en tidsbegränsad anställning.

Den här bilden tog Fästmön för flera år sen. Hon skulle fota min bak och jag såg bara magen som hänger över jeanslinningen…

I söndags när vi var hos Annas mamma och L på middag pratade båda sig varma för nånting som heter hitta ut.nu Det hela är ett friskvårdsevenemang som går ut på att man ska hitta diverse kontroller på olika ställen här i Uppsala med omnejd. På kontrollerna finns en bokstavs- och sifferkod som man sen ska rapportera in om man nu är registrerad och deltar. Varje kontrollkod är sen en lottsedel och det är dragning varje månad.

Jag är ganska skeptisk till såna här saker, men när även M på jobbet är väldigt på och tjatar om att institutionen ska dra ihop ett lag, känner jag hur jag, om än motvilligt, dras med och blir lite sugen. Idag kom dessutom, med lokalblaskan som är en av arrangörerna,  kartan där kontrollerna är utmärkta. Jag hittade några kontroller ganska nära mitt jobb och mitt hem och så finns det ett gäng i stan… Jaa, detta tål att tänkas på…

Hitta ut-kartan kom idag.

Jag var otroligt seeeg igår kväll och ännu seeegare i morse. Som vanligt vaknade jag tidigt, men var så dödstrött att jag somnade om. Vaknade inte på riktigt förrän klockan var närmare nio. Jag somnade säkert före klockan 23 igår, så jag borde vara utsövd. Men jag känner mig seeegare än seeegast. Kanske borde försöka hitta ut i alla fall..? 😉

På programmet närmast står frukost och tvagning samt påklädning. Jag måste gå ut med sopor. Dessutom är jag husdjursvakt sen i söndags och jag måste mata djuren. Sen bär det iväg ut till Himlen. Men där blir vi inte så värst länge, för i kväll ska vi in till stan och äta min födelsedagsmiddag, Anna och barnen och jag. Barnens pappa var också medbjuden, men lämnade återbud häromdan. Vad man ska ikläda sig är ett problem, för man vill ju se hyfsat snygg ut klädmässigt – vilket är SVÅRT när man är TJOCK. Dessutom är det regn i luften, men inte så kallt.

Jag ska nog slå en signal till mamma också. Hon ringde igår kväll och undrade vad det var för fel på hennes TV. Hon förutsätter att jag kan ställa diagnos via telefonen, alltså. Det är till att ha höga tankar om sin dotter… Tja, jag var så skittrött att jag höll på att tappa tålamodet, men fick faktiskt en snilleblixt. Det vara att kolla driftstörningar hos Com hem. Och genom att knappa in mammas postnummer fick jag veta att varken tv, telefon eller bredband via Com hem funkade igår, men att man jobbade på problemet och att det hela förväntades vara löst 2012-05-05- klockan 02.00… Så jag ska väl kolla att det verkligen är löst nu…

Read Full Post »

Clark är frisk, jag mår risigt

Nu på morgonen har Clark Kent* gjort sin årliga hälsoundersökning**. Som tur var hittade man inga fel på honom, men han fick torkarblad och en blinkerskåpa på passagerarsidan utbytt (den lossnar då och då). Klart man blir nöjd och glad som ägare när verkstan inte hittar några fel, fast så kör jag ju också Toyota och dessa bilar är det aldrig fel på (ta i trä).

Tyvärr är det som bekant vinter och Clark är inte lika skinande som han brukar vara.

                                                                                                                                                           Clarks ägare verkar det vara fel på, tyvärr, för hon har fortfarande ont i huvudet och känner sig dödstrött trots nya mediciner som borde pigga upp. Jag höll på att somna i fåtöljen i bilhallen medan jag väntade på att Clark skulle blir färdig, så mycket läsning i den medhavda boken blev det inte. Det känns som om jag inte har sovit på en vecka utan i stället har ägnat mig åt att festa. Yrseln kommer och går och jag känner att jag trampar luft när jag går… Tanken var att åka ner till Jerry och störa honom lite på jobbet idag under eller efter bilservicen, men jag orkade helt enkelt inte utan var tvungen att åka hem.

Ska strax vara lite huslig och ta hand om den rena tvätten från igår. Sen borde jag gå ett varv med dammvippa och dammsugare, men jag vet inte om jag orkar, helt enkelt. Fästmön jobbar till 13.30 och nu när bilen är klar ska jag åka och hämta henne. Eventuellt blir det en tur till en affär för att köpa en julklapp till min mamma. I vart fall måste vi handla nån midddagsmat.

Det är en strålande solig och kall dag, runt minus tolv grader. Så kanske det blir ett varv med dammsugaren trots allt – det är ju inte särskilt varmt här inne i lägenheten.

Slutligen undrar jag vem den där Karl Jonas Herbert är som envisas med att ringa mig stup i kvarten – och alltid när jag inte är hemma. Vad vill han egentligen???

Vidare har jag påmint min före detta kollega om att jag inte accepterar utspelet på bloggen utan överväger åtgärder om inte mitt namn tas bort. Alternativet är att fakta rättas till, men personen i fråga verkar ju inte vara intresserad av sanningen, så… Tråkigt, fast inte mest för mig.

Nu ska jag inta lite frukost så kanske yrseln dämpas lite…

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bildarling
**årlig hälsoundersökning = årlig service

Read Full Post »