Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rättspsykiatrisk vård’

Ett inlägg om en bok.


 

Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördareFör lite mer två år sen trodde jag att jag skulle dö. Jag köpte julklappsböcker långt i förväg till mina nära och kära. Till yngsta bonusdottern köpte jag Hannes Råstams bok Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördare. Så här i efterhand undrar jag vad jag tänkte när jag köpte just den boken till en tonåring… Jag tror inte hon har läst den, men det har jag, för jag lånade den häromdan.

Thomas Quick, numera återigen Sture Bergwall, har dömts för åtta mord. Men han har erkänt typ 25 mord till, erkännanden som han aldrig dömts för, dock. Hur kommer det sig att en journalist som Hannes Råstam börjar nysta i det hela? Jag vet inte. Det enda jag kan se när jag läser hans bok är att han var en noggrann, detaljernas man. Bara det att han har läst hela utredningsmaterialet två gånger är… snudd på ofattbart. Materialet är nämligen synnerligen omfattande.

Steg för steg monterar Hannes Råstam ner den så kallade bevisningen och Thomas Quicks erkännanden. Det framkommer att han vid vissa mord bevisligen varit nån annanstans, bland annat på sin egen konfirmation… Det blir synnerligen tydligt av bland annat filmer från vallningar på brottsplatserna att Thomas Quick är fullpumpad med starka mediciner. Han kan knappt gå, än mindre prata och säkerligen minst av allt, tänka klart. Men han döms och han blir kvar i rättspsykiatrisk vård, med fortsatt medicinering och terapi.

Jag betvivlar inte att Thomas Quick är sjuk. Han har begått övergrepp mot andra människor. Kanske har han också mördat. I vart fall har han gjort andra människor illa på ett eller annat sätt. Att han inte har begått de mord han dömts för. Det visar Hannes Råstam här. Det är en skrämmande historia om en sjuk man, starkt drogberoende, som får uppmärksamhet av terapeuter, poliser och journalister och som helt uppenbart är en mytoman.

Detta är en stark bok. Visst är den bitvis seg med alla referat från vallningar och förhörsprotokoll. Men det är onekligen ett riktigt gediget jobb Hannes Råstam har gjort. Nu återstår bara i mitt huvud två frågor:

  1. Vilka är de riktiga mördarna?
  2. Varför köpte jag den här boken till min yngsta bonusdotter?

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

I kväll var det premiär på TV3 för den nya serien Mordet. Tyvärr är webbplatsen dåligt byggd med länkar som inte fungerar, så det är osäkert hur många fall som ska visas. Det verkar som om vissa delar har visats tidigare på Play. Jag själv har tittat på lite andra saker i afton, bland annat filmen Pride och Veckans brott. Därför blev det en inspelad titt på Mordet för min del.

Mordet

I kväll inleddes serien Mordet med fallet Anna Norell.

 


I den här serien 
är det mordoffren som berättar sin historia. Ja, dramaturgiskt, alltså, via skådespelare. Men händelser spelas upp och vi tittare får även ta del av autentiska förhör med mera. Kvällens avsnitt handlade om mordet på Anna Norell. Den unga mamman mördades i sitt eget kök, medan pojkvännen Tommie låg och sov. Tommie greps för mordet, men visade sig vara oskyldig.

Jag kommer ihåg det här hemska mordet. Det jag minns mest av allt är pojkvännen Tommie, som då, när han berättade i Efterlyst, kanske det var, såg ut som en liten pojke. Jag minns särskilt när han berättade att han sprang ner till sin pappa när han påträffat Anna och mördaren. Det hela är så oerhört sorgligt, för den unga mamman fick aldrig se sin son växa upp och sonen fick inte ha sin mamma i livet. Tommie miste sin flickvän just när de hade blivit en familj. Sorgligt och grymt.

Den verkliga mördaren dömdes till rättspsykiatrisk vård. Men först hade h*n haft ihjäl ytterligare en ung kvinna. Annas son Mario dömdes till ett liv utan mamma. Tommie blev dömd av samhället innan mördaren hittades. Och allt sedan mordet äter han medicin. Det är tio år sen i mars.

Det blev en stark och känslosam start på den här serien. Blandningen av dramatisering och autentiskt material påverkar mig mycket.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Tokigt och slugt där ute

Ett omvärldsspanande inlägg.


 

klubba och lagbokHär sitter jag i min rövarkula och där ute händer det minsann saker. Alldeles nyss läste jag att Helge Fossmo, du vet pastorn i Knutby, har fått sitt livstidsstraff tidsbestämt till 24 år. Helge Fossmo blev dömd 2004 för anstiftan till mord och mordförsök på sin fru och på sin älskarinnas make. Den som utförde dåden var den så kallade Barnflickan, Sara Svensson (hon heter säkert nåt annat nu). Sara Svensson hamnade i rättspsykiatrisk vård i Stöllestan efter att ha pratat med bebisröst på rättegången (jo, jag lyssnade) och är redan fri sen länge. Helge Fossmo blev för övrigt även åtalad för att ha mördat sin första fru 1999, men frikändes. Pastorn har suttit i minst tio år (häktningstiden räknas väl in också). Om han avtjänar två tredjedelar av sitt straff innebär detta att han kan bli villkorligt frigiven 2020. Nog tror jag på syndernas förlåtelse, men i vissa fall tycker jag nog att synderna ska ta lite längre tid att förlåta. Inget av detta kännas bra: en mördare som döms till vård och en som bett mördaren utföra dåden blir frisläppt inom en snar framtid… Det är tokigt, i mina ögon. Och chefsåklagarens. Han har nämligen överklagat.

BakelittelefonPå mitt förra jobb satt jag i kontorslandskap, kan man säga. Eller vi var sex personer i ett och samma rum, det var trångt, dålig luft och fullt av farliga sladdar på golvet. Att prata ostört i telefonen var omöjligt. Man försökte klättra ut till trapphuset för att prata, men där var mottagningen så dålig att samtalen ofta bröts. Fast jag jobbade i en gammal kexfabrik. Psykiatrins Hus i Uppsala är ett nybygge som ofta har kritiserats. Den här gången kommer kritiken från facket och gäller hotad sekretess eftersom läkarna sitter i kontorslandskap. Facket har anmält det hela till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Det som gäller för sekretess är att bara de som jobbar med en viss patient ska ha tillgång till information om sagda patient. Som det är nu ska därför sån information hanteras i så kallade tysta rum. Fast såna finns det inte så gott om och dessutom är rummen ofta inte utrustade med datorer heller, enligt facket. Ledningen säger sig ha utfört ett antal åtgärder för att det ska bli bättre och välkomnar IVO:s inspektion och utredning. Det är tokigt med kontorslandskap, men slugt med en inspektion och utredning i det här fallet, tycker jag.

RolleiflexkameraNär vi nu ändå är på jobbet… Jag läste om en undersökning som Sveriges Radio har gjort om chefer som filmar för att hålla koll på personalen. Allt fler ansöker om kameraövervakning på arbetsplatser. Kamerorna ska användas för att förhindra brott, men SR:s undersökning visar alltså att cheferna spinkar på sina anställda i stället. Det är ju inte så roligt om man går på toa, till exempel, och chefen kollar på via streamad film. Men har man inget att dölja, så… Äh, kameraövervakning ska användas för att bekämpa brott, anser jag, inte för att kontrollera vad den egna personalen har för sig. Tokigt, alltså.

Kraschad datorskärmI det offentliga lokala rummet beslutade våra kommunpolitiker att IT för Uppsala kommun ska upphandlas. Men efter valet blev det en ny politisk majoritet. Och enligt den tillträdande ordföranden i kommunstyrelsen ska man riva upp beslutet om IT-upphandlingen. Idag använder de flesta av oss datorer även i tjänsten. Det är många problem som kan uppstå. De ska lösas nära, är min uppfattning. Ibland kan det nämligen vara svårt att ens beskriva sitt problem för en IT-person utan att visa. Det var ett slugt beslut att riva upp ett tokigt beslut, enligt mig.

skrikande barnI Metropolen Byhålan reagerar polisen snabbt ibland. Igår kväll larmades polisen till ett flerfamiljshus där ett gråtande barn hörts skrika på hjälp. Vid framkomsten kunde farbror Blå emellertid konstatera att det var en mamma som klippte håret på en liten son som uppenbarligen hellre ville vara långhårig. Visserligen synd om klippningen gjordes mot pojkens vilja, men man får väl ändå säga att mamma har sista ordet så länge barnet är runt fem år. Att polisen snabbt ryckte ut på larmet var lika slugt!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Avskaffa rättspsykiatrisk vård som straff och låt psykiskt sjuka lagöverträdare få samma straff som andra brottslingar. Det är två i klartext – och om jag har fattat saken rätt – av de förslag som presenteras idag i den psykiatriutredning som pågått sen 2008.

Utredningen har sett över lagen om psykiatrisk tvångsvård och lagen om rättspsykiatrisk vård. Slutdatum för att presentera resultaten har flyttats fram flera gånger, men idag sker faktiskt presentationen för socialministern.

Sverige har haft lite av en särställning när det gäller straffet rättspsykiatrisk vård. Det nya är att utredarna vill införa krav på tillräknelighet för att en gärning ska klassas som ett brott. Tillräknelighet innebär att en person som har en svår psykisk störning eller är tillfälligt sinnesförvirrad inte kan anses vara skyldig till brott. Gärningen kan inte räknas som ett brott. Men rättspsykiatrisk vård som straff vill man dessutom ta bort. Eller åtminstone att de två tvångslagarna samlas i en gemensam ny lag.

Utöver detta föreslår utredarna att två nya myndigheter införs, Tvångsåtgärdsmyndigheten och Skyddsåtgärdsmyndigheten. Skyddsåtgärdsmyndigheten ska jobba med särskilda åtgärder för att skydda människor, men ska inte var en del av nåt straffsystem.

Ett liknande tänk har man haft i Norge, ett tänk som man alltmer går ifrån. Tillräknelighetskravet finns redan i många andra länder.

Nån som kan reda ut vad som menas?


Jaha, vad ska man tycka om det här då?
Bra eller dåligt? När det gäller nuvarande system tycker jag att den som döms till rättspsykiatrisk vård ska vårdas till han eller hon är frisk. Därefter ska han eller hon få ett straff som alla andra brottslingar. För vård är inte straff. Men frågan är hur det blir om utredarenas förslag går igenom. Den som är tillfälligt galen och begår ett brott kan inte dömas till vård, men om man inte anses tillräknelig kan man heller inte dömas för nåt brottsligt eftersom det man har gjort inte kan räknas som ett brott. Fast vad är då måtten på tillräknelighet? När jag läser och försöker bena ut vad som avses känner jag mig mest förvirrad och undrar hur det ska bli. Blir det så att en massa galningar går lösa som gör en massa handlingar som skulle klassas som brottsliga om du och jag utförde handlingarna, men inte när galningarna utför dem eftersom de inte är tillräkneliga? Nån som kan reda ut det hela???

Read Full Post »

När jag ändå har andan uppe… (även om jag blev tämligen utmattad av att skriva förra inlägget) Jag måste få kommentera ett antal prylar i dagens lokalblaska:

  • ”Barnflickan” snart fri. En notis med den rubriken handlar förstås om Sara Svensson, hon som dömdes för mord och mordförsök i Knutby i januari 2004. Sara Svensson dömdes till rättspsykiatrisk vård och har behandlats i Stöllestan. Våren 2010 övergick hennes vård till en öppen form. Hon har gått på folkhögskola och hon bor i eget boende. Sara Svensson har mördat en kvinna och försökt mörda en man. Men nu vill chefsöverläkaren som har ansvaret för Sara Svenssons vård att vården ska upphöra. Det här tycker jag är svenskt rättväsen i ett nötskal. Bevisligen har Sara Svensson mördat och försökt mörda. I rätten sitter hon och berättar om alla hemskheter hon har gjort med bebisröst. För det döms hon till sex års vård. Sen anses hon vara frisk. Då undrar jag om hon, nu när hennes vård troligen upphör, ställs till svars och straffas för mordet respektive mordförsöket?
  • Hon belönades för sitt civilkurage. Ett antal personer har belönats för att de hjälpt till att få fast brottslingar eller rädda liv. En av dem som belönades var en kvinna som filmade en misshandel. Filmade. Och kände sig duktig. Visserligen ledde detta till att polisen kunde gripa gärningsmannen, en person som också senare dömdes för brottet. Men frågan är om att filma är att visa civilkurage. Larmade hon polisen först dårå, eller? Försökte hon på nåt sätt ingripa och avstyra misshandeln, dårå? Med mobilkameran i hand, eller? Nej, civilkurage vet jag inte om jag vill kalla det att filma en misshandel. Ursäkta mig, men…
  • Rösta på bästa höstbilden! Lokalblaskan kör varje säsong – höst, vinter, vår och sommar – fototävlingar. Totalt inkom 934 bilder och en jury har valt ut de tio bilder den tycker är bäst. Nu är det dags för läsarna att tala om vilken av dessa tio bilder som är bäst. Tre av de tio bilderna innehåller barn. Barn är ett vinnande koncept i lokalblaskans samtliga fototävlingar. Nu tycker jag att det är ganska orättvist, för det är ju inte alla som har en unge att placera framför kameralinsen. Eller ett djur (en av de tio bilderna). Nej, den här gången hoppas verkligen att nån annan bild än en barnbild vinner. Annars tycker jag att lokalblaskan ska byta namn på sina fototävlingar till Höstbarnbildstävling, Vinterbarnbildstävling, Vårbarnbildstävling och Sommarbarnbildstävling! (OBS! Jag deltar INTE i tävlingen!)
  • Kvinna ersattes för rökande granne. En liten TT-notis berättar om en kvinna i Borlänge som inte kunde sova på grund av grannens rökning. Grannen rökte i köket under fläkten vilket bildade rökmoln i kvinnans sovrum. Nu får hon 35 000 pix av hyresvärden eftersom hon inte har kunnat använda sitt sovrum. Grannen har fått flytta och lägenheten har totalsanerats. Hmm… Hemma i New Village, där jag bor, får man uppenbarligen röka och grilla hur mycket som helst, skit samma om det bildas moln i grannars lägenheter. Men man får inte skratta eller ha sex så det hörs. Nån som ser logiken i detta???

Read Full Post »

I natt la jag ifrån mig Ann Heberleins bok En liten bok om ondska. Tämligen matt, var jag, inte på grund av den sena timman utan på grund av bokens innehåll. Den gav en hel del att fundera vidare på! Tack, Älskling, för denna julklapp!


En liten, men innehållsrik bok.

                                                                                                                                                            I den här boken undersöker Ann Heberlein begreppet ondska. Boken tar upp och diskuterar människor som vi dömer som onda – mördare med flera – men också vår roll i det hela. För vi är inte på nåt sätt passiva åskådare utan vår ovilja är med och skapar det onda. Kända fall tas upp. Hur kunde de bli så onda? Ligger hela förklaringen i deras egen uppväxt? Ann Heberlein menar att ondska beror på ojämlikhet och att den ofta uppkommer ur rädsla.

Det här är en sån där bok man läser med blyertspenna i handen. Vissa passager är helt understrukna i mitt exemplar! För även om jag tycker att Ann Heberlein inte alltid tar ställning  – inte i de första kapitlen, i alla fall – så ger boken och dess innehåll så många tankeställare. Till exempel varför ser vi med mer förlåtande ögon på kvinnliga mördare som barnflickan i Knutbydramat (som dömdes till rättspsykiatrisk vård, inte fängelse) och hur är det möjligt att Josef Fritzls fru inte visste nånting om att hennes man höll deras dotter fången i källaren och dessutom fick en massa barn med henne.

Det finns så många intressanta rader i den här boken och jag kan bara öppna boken och slumpvis välja en av dem som jag strukit under:

[…] skräckfilmens narrativa paradigm i fyra steg. Ondskans ursprung spåras till det förflutna – det är nämligen ett tidigare missdåd som skapar den psykopatiske mördare som sedan härjar vilt. I nutiden återvänder mördaren på ett speciellt datum till platsen för missdådet. Där förföljer han och dödar […] En flicka överlever emellertid och lyckas stoppa mördaren, åtminstone tillfälligt; en öppning mot nya filmer måste ju finnas. […]

Det finns betydligt djupare saker att läsa i den här lilla boken om ondska, så jag tycker att du ska läsa den! Högsta betyg – för en bra bok och för modet att skriva om detta inte helt enkla ämne.

Read Full Post »

Tofflan läser tidningen. Eller rättare sagt, Tofflan läser minst en dagstidning varje dag, ofta flera. Men idag är det fullt av konstiga nyheter! Se här bara:

  • Röda Korset-chefen dömdes till fem års fängelse och åtta miljoner i skadestånd. Styrelseordföranden har uttalat sig och tycker att straffet var för lindrigt. Själv har han nyligen fått ÄNNU HÖGRE ARVODE, ett arvode vars nivå han redan fått kritik för… Men det klart… Ett skyhögt arvode är ju inte brottsligt att ta emot – trots att man jobbar inom en välgörenhetsorganisation.
  • Ny forskning visar att pappans attityder till mat kan påverka en dotters ätbeteende. Tja, det kan nog stämma. Delvis. Typ 50  procent, minst. (Förutsatt att dottern har en mamma och en pappa. Hur blir det om dottern har två mammor? Eller det är det enbart en eventuell son som kan påverkas då?) Lokalblaskan har i samband med detta intervjuat två tjejer från Jensen-gymnasiet i Uppsala. Ett gymnasium med hälsoprofil OCH som har fått mycket kritik för sina… luncherbjudanden till eleverna. Gymnasiet bidrar med några tior – och det blir ofta mackor på längden eller tvären med läsk till. Låter ju varken nyttigt eller mättande och framför allt inte  ”hälsoprofiligt”… Nä, skicka pappa till skolan så kanske det blir ordning på luncherna!
  • Allt fler jobbar allt mer. Det kanske är så arbetslöshetssiffran på tio procent har stigit i höjden därför att arbetsgivarna tänker slita ut ett gäng människor i taget. Det finns ju som sagt en reserv på tio procent som står utanför arbetsmarknaden och bara stampar och vill in. Dem sliter vi ut i nästa vända. Eller?
  • Den så kallade barnflickan i Knutbymålet, dömd till rättspsykiatrisk vård för mord och mordförsök 2004, får lämna vården och flytta till eget boende. Men hon får INTE vistas i Uppsala. Om sex månader kan hon skrivas ut eller få fortsatt vård. Men JanBanan, chef vid rättspsyk, menar att man inte per automatik avskrivs från tvångsvården trots att man skrivs ut från slutenvården. Vården kan pågå i flera år. Hur då? Straff då?
  • Två datorspelföretag i Uppsala upptaxeras och får skattetillägg. Detta bland annat för att ägarna låtit företagen betala för paintballag – där ägarna ingår. Hmm… Detta låter ungefär som om Arbetsförmedlingen varit framme med sina starta eget-råd…
  • Daniel Westlings, blivande make till vår kronprinsessa, titel diskuteras. På söndag meddelar kungen om Daniel Westling blir upphöjd till kunglig höghet – och därmed till samma nivå som resten av kungafamiljen – eller inte. Ja, vad ska man tycka om denna viktiga fråga? Kronfågel? Prinskorv? Eller vad? Till middag, alltså.
  • Kungafamiljen överhuvudtaget… Varför får inte det blivande brudparet bestämma själva om sitt bröllop – som alla andra brudpar? Varför ska ”alla” ha så många synpunkter? Och varför jagas brudens syster i media efter den uppslagna förlovningen? Låt dem vara!!!

Read Full Post »