Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘omhändertagen’

Ett omvärldsspanande inlägg.


 

I hörnet där jag sitter händer inte mycket. Om jag inte hade haft möjligheten att spana på omvärlden via nätet hade jag dött av leda för länge sen. Här inne pysslar vi i våra små fyrkanter. Där ute, in The Real World… Det är där saker och ting händer på riktigt. Häng med på min runda – eller sitt kvar.

tågräls

♦Störningar i tågtrafiken. Ja, ja vi har hört det förr. För att alla ska slippa jobba och skriva så mycket kanske det är enklare om vi skriver när tågtrafiken går som den ska. Och ja, det låter luttrat, men nu får det snart för höge Farao vara nog. Tycker jag. Vad är problemet? Och trots all ny teknik – var det faktiskt bättre förr???

♦Bankomater utslagna. Men vaff… Idag var det andra gången på kort tid som även bankomaterna drabbades av… störningar och inte fungerade. Det skedde naturligtvis också timmarna runt lunch. Har bankomaterna möjligen drabbats av tågsjukan?

trosor

♦Kalsongattack i Enköping. Troschocker har vi hört talas om. Nu kontrar männen med kalsongattacker. En polis i Enköping utsattes av en sådan när han skulle avvisitera en man och arrestera honom. Den omhändertagne kastade alltså sina kalsonger på polismannen.

Lyktstolpe♦Berusad man i lyktstolpe. Egentligen är det tragiskt, men… Kanske är en av lyktstolparna på Stora torget i Uppsala bättre som Speaker’s corner än den officiella platsen för att tala i stan? (Var det officiella Speaker’s corner finns idag är lite oklart. Tidigare var Speaker’s corner beläget på Vaksala torg, utanför Uppsala Konsert & Kongress, men har flyttats eller ska flyttas mer centralt.) Den berusade mannen fick i alla fall uppmärksamhet i lokalblaskan – som också länkades till från Tofflans blogg.

roliga strumpor svarta m ögon

♦Dagens vardagskomplimang. En av gästerna på restaurangen till personalen som tog beställningen och betalt för maten:

 

Du har fina ögon.

Vi var flera som liksom kom av oss i det vi gjorde just då… Men visst var det gulligt?

♦Slutligen… Tack, alla besökare! I skrivande stund har den här bloggen fått så många besök av er att det bara fattas 85 400 till miljonen. När miljonen uppnås blir det fest – och ridå!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jublande inlägg.


 

Clark Kent

My Toyota is fantastic!

Efter en rätt tuff natt med bråkig rygg hasade jag mig upp ur bingen en halvtimme tidigare än vanligt i morse. Jag skulle nämligen vara hos bildoktorn kvart i sju med Clark Kent*. Den stackaren har stått i garaget sen söndag eftermiddag. Jag försökte plåstra om honom med silvertejp, men fick inte skiten att fästa. Det var med lite bävan jag startade honom i morse. Den stackars bilen lät som om han hade en svår ÖLI**. Eller som om han varit på konsert natten innan och sjungit hårdrock. Nä, han lät inte bra. Jag tog E4:an till verkstan och kröp fram i 70, ungefär, eftersom mina trumhinnor vibrerade oskönt av Clarks oljud. Eftersom jag fick köra så långsamt var jag inte framme förrän strax före klockan sju. Bemötandet på Bil 3:an har alltid varit kanon – även när Mekar-Bruden jobbade där, hon som skulle laga min bil, vilket sen gjorde att jag fick åka till verkstan och punga ut med över tretusen spänn för några år sen, om jag inte minns fel. När jag berättade att den klåpare som hade varit på bilen förra gången hade varit anställd hos dem var de glada att personen inte jobbade kvar. Jag var i alla fall så pass snäll att jag inte talade om vem det var… Det hade jag ju kunnat göra om jag vore en riktigt elak person…

Fiiina biiilar. Här har jag lagt dem alla i gråskala - bara för att jag kan.

Fiiina biiilar. Här har jag lagt dem alla i gråskala – bara för att jag kan.

Den här gången var det bara jag själv som försökte silvertejpa, men det gick ju inte. Nu var jag lite sen till inläm-ningen, men Clark blev så väl omhänder-tagen. Jag hade en bok med mig och kunde sitta och läsa en liten stund tills ryggen sa ifrån. Då reste jag mig och tittade ut över alla fina, nya bilar och blev lite, lite sugen, erkänner jag. Men det är naturligtvis inte möjligt för mig att byta bil nu när jag snart går ut i arbetslöshet igen. På cirka 40 minuter var Clark lagad och klar och jag blev ”bara” cirka 2 400 pix fattigare. Det hade kunnat vara värre… Snabb och bra hjälp fick jag också. I kväll efter jobbet hoppas jag att det inte sker nån ny olycka på E4:an hem. Jag ska åka upp till vännen Rippes jobb för att hämta henne så att hon kan få hem lilla Kia. Det har varit guld värt att få låna den lilla pärlan! Stort TACK till Rippe!!!


*Clark Kent = min lille bilman *ÖLI = övre luftvägsinfektion

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Klar hos tandläkaren för denna gång! Jag hade egentligen dejt med min tandhygga Sara, men hon var sjuk. I stället fick jag träffa Lisa. Och Lotta, som är tandläkare. Det gick hur bra som helst, Lotta akutfixade ju min tappade lagning i förra veckan, så jag vek ner mig i tandläkarstolen, full av förtroende med mina tänder i hennes händer.

Godiständer
Tänder…


Eller nja… Nu överdriver jag… Jag är en riktig bebis i tandläkarstolen! Verkligen… Först blev jag jätteorolig för att Sara var sjuk och jag skulle få träffa Lisa. Sen visste jag att jag hade en trasig tand och jag brukar knappt låta nån annan tandläkare än O ens peta på mina tänder. Men som vanligt hos Dômentandläkarna blir man väl bemött och omhändertagen. Det är värt några extra kronor (ja, de ligger lite över referensprislistan) att gå dit och få hjälp.

Dagens besök inleddes med att berätta om gamla skräckupplevelser hos tandläkaren när man var barn. Det låter ju urknäppt att både tandhygga och tandläkare pratar om sånt, men för mig ingav det förtroende. Och jag är så glad att dessa kvinnor som nu har hand om mina tänder inte är som min barndoms tandläkare:

hårdhänta, med röda, vassa naglar, utan ett uns empati grävde de i min käft, borrade så blodet sprutade och jag skrek i högan sky…

Jaa, det fanns en tandläkarfamilj i Metropolen Byhålan som var rätt… ökänd…

Det som var tänkt att göra idag var en basundersökning med röntgen och puts (det var ett och ett halvt år sen sist) samt en koll och tillfixning av min bettskena. Och så hade jag ju en trasig tand… Lisa och Lotta fixade allt och som tur var hade jag lagt i gott om parkeringspengar på S:t Eriks torg, där jag hittade den enda lediga p-platsen – för jag ville inte gå sju mil till mottagningen…

Jag var så nöjd och glad när jag gick tillbaka till bilen, även om det förstås sved att bli 2 190 kronor fattigare. Jag får ju tack och lov ett par löner till. Fick dessutom ett kostnadsförslag att ta ställning till på ytterligare åtgärder jag skulle behöva få gjorda. Det tål att tänkas på. Vill ju inte att det ska hända nåt trist mitt i semestertider eller så (tandläkarnas semestertider, alltså, jag har ingen semester i sommar vad jag vet). Men Lotta sa att

det är ingen ko på isen.

Lisa hade aldrig hört uttrycket förut, men det hade jag, så jag vet att det inte är nån panik. I övrigt fick jag beröm och applåder (närå, jag överdriver lite här…) för hur jag sköter mina tänder. Då blev Bebis-Tofflan riktig mallig!

Får man vara fräck och fråga hur mycket DITT senaste tandläkarbesök kostade och vad du fick gjort?


Livet är kort.

Read Full Post »