Apotek växer upp som svampar. Bara nära mig finns det fyra stycken. Man Jag undrar hur de går runt… En annan sak man jag undrar över är hur 110 000 svenskar, enligt Dagens Nyheter, varje månad lämnar sitt apotek utan att få sin medicin. Det finns inte ett enda apotek som lever upp till 24-timmarsregeln, enligt artikeln…
Inte säkert att du får några på apoteket…
Siffrorna kommer från Sveriges Apoteksförening som har gjort en undersökning. Och det är den undersökningen som visar att över 100 000 kunder varje månad får lämna sitt apotek utan medicin eller gå hem med en annan medicin.
Jag behöver bara titta på mig själv och Fästmön. Jag får nästan aldrig den medicin som står på receptet. Sist fick jag en tablett som var väldigt lik en annan tablett. I morse höll jag på att ta fel – av den ena sorten ska jag ta två om dan, av den andra en… Anna får aldrig alla grejor till sin insulinpump. Sen lovar apotekspersonalen att ringa eller sms:a när det som stod på receptet har levererats. Fast antingen hör de aldrig av sig eller så hör de av sig betydligt senare än 24 timmar…
Jag tycker att det är OK att försöka hålla kostnaderna för läkemedel nere genom att kunden får en billigare sort. Men det ska inte alltid vara så. Det borde gå att lägga in nåt larm när läkaren skriver sitt e-recept om han inte håller sig till aktuell så kallad läkemedelslista.
Jag tycker inte att det är OK att kunden/patienten behöver stå och argumentera på apoteket så att alla andra kunder hör varför h*n behöver ha just en viss sort. Det kan nämligen handla om att man inte tål en viss beståndssdel i just den alternativa sorten. För en medicin kan ju innehålla flera saker, inte bara det som är förskrivet…
Just nu utreder regeringen 24-timmarsregeln. I september ska utredningen vara klar. Problemet ska kartläggas och åtgärder ska föreslås. En sån åtgärd tycker jag ska vara ökad tillsyn av att regeln efterföljs…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
När läkare skriver e-recept får hen välja från en lista av läkemedel där det framgår om det är den billigaste sorten som man erbjuder i landstinget. Doktorn gör alltså ett aktivt val av läkemedel men kan frångå billigaste. Att detta sker beror på att doktorn väljer det läkemedelsnamn hen känner igen och struntar i att synonymerna är billigare. Dessutom kan doktorn sätta en bock för ”Får ej bytas ut” vilket betyder att apoteken inte får byta mot billigare sort. Det kan kosa patienten. Men då kan doktorn också ange ”Med förmån”. Problemet är alltså att läkare inte förstår sig på teknik (de vägrar gå utbildning) och tycker att apoteken ”får väl göra som de vill”. För då behöver man inte engagera sig.
Jo jag vet allt det där, jag har jobbat som informatör i +23 år inom det ”företag” i vårt län som ska tillhandahålla vård för länsinvånare. Det jag efterlyste i inlägget är ett larm, en blockering när doktorn väljer ”fel” medicin. Patienten ska inte behöva stå på apoteket och bli förvirrad, förbannad eller argumentera.
Jag har inte på hela mitt liv förut, råkat ut för att de inte har min medicin hemma så ofta som de senste två åren. Skitirriterande rent ut sagt o ändå har vi Två apotek här i Bonnby nu. Senast fanns inte Metformin! Den i särklass vanligaste diabetesmedicinen – (typ 2) Och eftersom det finns begränsat på hur ofta jag får hämta kan jag ha t.ex tabletter för max en dag till när jag hämtar- o så finns de inte. *blää* -vad jag brukar muttra om den s.k valfriheten-
Ja verkligen! Valfrihet – my ass! 😦
Vårt gigantiska medicinrum på jobbet är fyllt av gula Post-it-lappar med hänvisningar till synonympreparat. Det är ett litet helsicke att hålla reda på vad läkemedel A heter den här veckan. Var det nu B eller C? 😦 Avvikelserapporterna gällande läkemedelshanteringar är ganska många, just p.g.a. det här.
Att jag som sjuksköterska klarar det här (hyfsat) är en sak, men hur klarar en gammal och sjuk människa det här? Efter en sjukhusvistelse skickar oftast den ansvariga läkaren in E-recept på den läkemedel som är aktuella. Och läkarna ÄLSKAR att göra ändringar, även om Agda har gått hos sin husläkare i en massa år och husläkaren känner Agda utan och innan så drar sig inte sjukhusläkaren för att göra en hel del onödiga förändringar. Då menar jag inte nyinsatta mediciner p.g.a. en nytillkommen krämpa, t.ex. akut smärta eller antibiotika.
Väl hemma har Agda tre burkar med vita tabletter, på burkarna står olika namn; Furix, Impugan och Forosemid. På burkarna står att Agda ska ta två tabletter varje morgon och som den lydiga patient nu Agda är så gör hon det. Hon kissar ovanligt mycket, börjar bli yr och efter fem dagar ramlar hon och ådrar sig en höftfraktur. Denna höftfraktur kommer att orsaka Agda mycket lidande och kommer att kosta samhället i runda tal 250 000 kronor. Ev. leder den till att Agda avlider eftersom frakturer i förlängningen är en vanlig dödsorsak hos äldre
Sorry, du bloggar ju om mitt favoritämne, så nu tar jag plats igen. 😀
Det blev dessutom lite OT. Men de olika apoteken har olika sortiment och även om personalen ska informera så är det inte säkert att mottagaren av informationen förstår. I många fall är det ett ombud som hämtar ut läkemedlen, t.ex. personal från hemtjänsten. vad jag vill komma fram till är att det i detta fall visar sig att karusellerna kostar mycket. Det som var tänkt som en besparing på läkemedelssidan kommer i slutändan att bli en dyr räkning någon annanstans, både för en människa och för samhället.
Hittills kan jag inte se något positivt med apoteksreformen, dessutom har inte alla apotekskedjor CCS fotprodukter. 👿
Nej, jag har också svårt att se nåt positivt med apoteksreformen. Trodde i min enfald att fler apotek skulle innebära bättre och utökad service. Men det var ju fel. Inte ett enda apotek följer 24-timmarsregeln… Det är ju för jävligt!
Precis! CCS-fotprodukter rule! 😛
24-timmarsregeln fanns även under monopoltiden. Den efterlevdes inte av ett enda apotek då heller. Vad gäller utbytesreglerna kan läkaren ange att preparatet inte får bytas ut om man är allergisk mot någon beståndsdel i läkemedlet. Utbytesreformen kom 2002, alltså långt innan omregleringen. Innan dess ökade samhällets kostnader för läkemedelsanvändning med 10% varje år. Det handlar alltså om många miljarder som sjukvården har sparat på detta de senaste tio åren.
Man kan tycka vad man vill om apoteksreformen. Jag som apotekare är glad över att ha fått fler arbetsgivare och att förbudet mot att starta eget har hävts.
Jo men jag trodde i min enfald att ju fler apotek, desto bättre service. Och det har det ju inte blivit.
Jag vet att läkaren kan ange att man inte bör byta ut preparatet, men som jag försökte förmedla i inlägget tänker inte alltid läkarna ens på vad som är billigast preparat. Man borde kunna lägga in nån sorts varning. Sen handlar det förstås om att läkaren måste kolla journalen för att se om det finns ev. överkänslighet och det är inte alltid h*n gör det. Eller att det finns noterat. Jag har nu sett till att mina överkänsligheter (säger man så i plural?) finns antecknade.