Le och vara tacksam och basmatematik

Ett inlägg om att le, vara tacksam, säga ja och att tolka siffror.

---

 

Ler gör jag sparsamt.

Ler gör jag inte hela tiden. Faktum är att jag är sparsam med leenden. En person sa en gång till mig att le och se glad ut hela tiden – så får du framgång i yrkeslivet. Jajamens, det beror på arbetsplatsen. Visst är det trevligt med glada medarbetare, men ett leende ska vara äkta tycker jag. Och trots att jag log äkta på just den arbetsplatsen fick jag inte den utlysta tjänsten. Den gick till en man som hade nåt som jag inte hade, utan att gå närmare in på det. Jag fick i stället en mycket mer intressant tjänst, men det är en annan historia.

Nu sitter jag emellertid här och söker jobb igen. Jag läste en jättebra krönika i Metro på nätet om det häromdan, Lisa Magnussons Det gäller att le och säga ja till allt. Hon menar på att tanken att robotar ska ta över jobben i framtiden redan är verklighet eftersom de flesta människor redan är robotor. Robotar därför att folk inte har råd att göra annat än att le och säga ja till allt. Typ de arbetslösa. Hon skriver:

[…] de som ständigt måste stå till Arbetsförmedlingens förfogande för att få pengar till det nödvändigaste. Söka jobb på jobb, försöka konkurrera, infoga sig i meningslösa ”åtgärder” för att snygga till statistiken över ”sysselsättningen”. […]

Lisa Magnusson har också läst en debattartikel i Expressen och signerad Svala Firus, psykolog på Arbetsförmedlingen. Denna psykolog har slagit larm (!) om att dagens unga inte är tillräckligt tacksamma (!). Lisa Magnusson refererar:

[…] Eller, ja, de flesta är det, medgav hon. Men hon vet bland annat två ”rekryteringsträffar” där jättefå dök upp. Och en person fick en fin chans att visa framfötterna genom en praktik som kanske kunnat leda till jobb, men sumpade allt för att hen ”inte vill bli utnyttjad”. […]

Lisa Magnusson konstaterar torrt:

[…] Man hade ju gärna velat veta hur många ”rekryteringsträffar” Svala Firus själv minglat runt på, hur länge hon gratisjobbade i hopp om anställning. Men det nämnde hon inte. […]

Jag har goda vänner vänner som påminner mig om saker och ting ibland. Men jobbmässor är värdelösa, det vidhåller jag.

De rekryteringsträffar som har arrangerats här i Uppsala under min tid som arbetssökande har inte passat mig alls. Det vill säga, det jag har i mitt CV och rekryteringsträffarna har inget gemensamt. Så varför gå? Nej, jag har inte besökt en enda. Däremot har jag varit på jobbmässor arrangerade av och på Arbetsförmedlingen. Totalt värdelösa fär min del även dessa, därför att en timid tant som jag lyckas knappast ta sig fram till rekryterarna. Längst fram står nämligen yngre och aggressivare förmågor, läs: nybakade studenter som tror att de kan och vet allt. Tur att några av oss har god självkänsla. Andra har godare självinsikt.

Vid nåt tillfälle nådde jag och kompisen jag hade med mig fram till rekryterarna. Men tyvärr, de tog inte emot våra CV:n – vi blev ombedda att gå hem och lägga in dem elektroniskt. Jaha, vad skulle vi då på en jobbmässa att göra? Då kunde vi ju ha stannat hemma. Vem trängs liksom frivilligt med folk? Människor som söker kroppskontakt, eller vilka?

Jobba gratis har jag också gjort. I två månader. Det var ett ganska avancerat jobb som gick ut på att uppdatera (kolla fakta, innehåll och språk) ett hundratal webbsidor där olika forskare och forskningsprojekt presenterades. Dessutom skulle sidorna översättas till engelska där sån översättning saknades. Och de sidor som var översatta skulle språkgranskas. Roligt och spännande projekt, alltså, men, som sagt, gratisjobb. När jag slutade le och krävde ekonomisk ersättning för mitt arbete fick jag ett vikariat om tre månader och lön.

Men åter till tacksamheten och det Lisa Magnusson skriver. Hon noterade att folkpartisten Birgitta Ohlsson blev inspirerad av psykologen Svala Firus text. Enligt Lisa Magnusson fyllde politikern i att…

[…] Alla måste jobba, så att ”mormor får en värdig äldreomsorg, att cancersjuka ges vård”, detta är välfärdsmässig ”basmatematik”.

Fast det Birgitta Ohlsson, enligt Lisa Magnusson, inte tänkte på var…

[…] I basmatematiken ingår tydligen inte att kunna räkna ut att 400 000 arbetssökande minus 40 000 lediga jobb är lika med 360 000 överblivna personer. Att det alltså inte nödvändigtvis handlar om att de som står utan jobb vill att mormödrar får ovärdig äldreomsorg och att cancersjuka dör. […]

Vänstern hat, å sin sida, enligt Lisa Magnusson inte nåt bättre att komma med:

[…] Den nya vänstern pratar om skitjobb, om att ersätta arbetslinjen med fritidslinjen. Jag tror inte på det. Frihet, vad är väl det, annat än ett finare ord för total tomhet? Det är inte jobben i sig som är skit. Däremot maktbalansen. […]

Igår läste jag i lokalblaskan att Uppsala län har den lägsta arbetslösheten i landet, 5,3 procent. Det framgår inte av artikeln hur man har räknat (det är knappas basmatematik, eller hur..?), men en analytiker från Arbetsförmedlingen – finns det INGEN på Arbetsförmedlingen som jobbar med att förmedla jobb??? –  Therese Landerholm uttalar sig i artikeln:

[…] Det finns tre huvudförklaringar till att arbetslösheten är så här låg i Uppsala län. Det är dels närheten till Stockholm, dels den låga andelen sysselsatta inom tillverkningsindustrin, dels den stora offentliga sektorn […]

Vi som bor här ska pendla till jobb i andra län med tåg som inte går som de ska. Men då får man fin jobbstatistik över sysselsättningen.

Där ser man! Vi som bor i Uppsala län förväntas jobba i ett annat län än vårt hemlän, men vill vi jobba där vi bor ska vi definitivt inte jobba med tillverkning utan offentlig sektor. Och hur säkra jobben är i offentlig sektor har ju flera av oss fått smaka på den hårda vägen… (Ta nu senast den högste dirren på Sjukstugan i Backen. För en månad sen sa han i media att han ska jobba två år till. Häromdan sa han att han går i pension typ nu. Nåt mysko är det!..)

Men det finns problem och utsatta grupper även i Uppsala län: utrikesfödda, äldre arbetslösa, funktionsnedsatta och lågutbildade personer. För byggnadsarbetare, gymnasielärare och undersköterskor ser emellertid framtiden ljus ut. Synd att jag inte kan jobba inom dessa tre yrken eftersom jag inte har nån utbildning för nåt av dem eller ens kan utbilda mig: jag är för gammal för att få studiemedel.

Så varför ska jag le och vara tacksam? Jag är heligt förbannad! Jag har gedigen och bred erfarenhet och stor kompetens inom mitt yrke. Men jag är för gammal. Ändå förväntas jag jobba tills jag blir 70, helst, det vill säga nästan 20 år till. Basmatematik..?

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens möjligheter

Ett inlägg om att försöka se möjligheter.

---

 

I mitt jobbsökeri använder jag mig av ett poängsystem som jag har antytt lite om här på bloggen. Det är ett ganska hårt system, men jag behöver nån som peppar mig och som piskar mig framåt. Det finns liksom inte andra som gör det. När det gäller att hitta ett nytt jobb är det helt upp till mig själv att fixa det – med andra inblandade, förstås.

Kanske finns det ett nytt jobb vid regnbågens slut för mig? Den här regnbågen fotade jag igår kväll.

Mitt poängsystem består av att jag måste uppnå minst tre poäng om dan. Ett poäng får jag för varje sökt jobb eller nån annan aktivitet som har med jobbsökeri att göra. Igår låg jag efter och då blir jag lite svettig. För vad gör man när man letar och letar och letar och det helt enkelt inte finns några lediga jobb att söka som passar mig och min profil? Tja, inte ger man upp i alla fall! Man fortsätter. Från att ha legat på fem minus igår är jag nu uppe i plus minus noll. Kan du tänka dig att just idag hittade jag de där intressanta jobben jag ville söka – och de var lagom många till antalet för att jag skulle uppnå mitt delmål vad gäller poängen?!

A-kassan kräver bevis och tycks älska papper.

Gårdagen omfattade bland annat en del kontakter med en arbetsgivare från vilken jag behöver ett anställningsbevis. Jag tycker att det är onödigt, men a-kassan kräver det. Så jag blev lite irriterad när upplevde att arbetsgivaren gärna ville hålla detta ifrån sig – såsom det uttrycktes. För man kan liksom inte, som arbetsgivare och företagare, slå ifrån sig de skyldigheter man har enligt våra lagar. Anställda har rätt att få anställningsbevis, kort sagt. Samtidigt är det inte jag som ”krånglar” utan, notera, a-kassan. Det gjorde mig lite besviken och irriterad, som sagt, men jag hoppas att det hela snart är löst och att det dyker upp ett kuvert i min postbox endera dan. För jag tänker att små företag måste nog vara extra noga med sina rykten, annars kan man tappa såväl kunder som anställda.

Slutmålet för mig är förstås ett jobb, men det är också viktigt med delmål. Det är när du uppnår mål på vägen som du känner att du faktiskt kommer nån vart och inte står stilla. Jag läser mycket kring jobbsökeri. Ett av de bästa nyhetsbreven är Proffice nyhetsbrev som faktiskt heter som rubriken på det här inlägget: Dagens möjligheter… Jag prenumererar på massor av nyhetsbrev och jobbagenter, via e-post, Twitter och LinkedIn, men Dagens möjligheter sticker ut! När det kom igår hittade jag intressanta artiklar om till exempel hur man tolkar en platsannons – vad menar arbetsgivaren egentligen, hur du behåller motivationen när det går trögt att söka jobb och att våga stå för sina svagheter i en intervjusituation.

Men jag nöjer mig förstås inte bara med att söka utlysta tjänster och läsa peppande nyhetsbrev. För mycket kring att söka och hitta ett nytt jobb handlar om kontakter. Just nu odlar jag massor av såna. Kollar upp mitt nätverk, hör av mig. Det tar tid och energi, men eftersom jag tycker att de flesta människor är spännande är det roligt också. Och ibland blir det ju kära återseenden…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Helgen och nästa vecka

Ett inlägg om det som har varit och det som komma skall.

För dig som inte orkar med att läsa så mycket kommer här en resumé av Tofflans helg. Först i text sen i bildspel:

I fredags snöade det och Lucilles babes gjorde en jättefin snögubbshund. Fästmön anlände och efter en shoppingtur på Tokerian mumsade vi i oss goda ostar, smakrika kex och ett svindyrt Amarone. Jag gladde mig åt ett bokpaket som anlände till postboxen. 

I lördags firade vi först Annas snälla mamma. Det blev så himla lyckat eftersom hon vann på båda lotterna vi gav henne. Dessutom fick vi underbart god tårta, med lemon curd emellan lagren. På kvällen tog vi bussen in till stan. Då hade all snö försvunnit och det var bara mörkt. Vi gick till vårt favoritställe – utan att ha bokat bord. Som tur var fick vi plats! Där drack vi ett ännu mer svindyrt Amarone och åt god mat. Desserten var fantastisk, till exempel.  Vinet dekanterades och serverades ur en märklig skapelse, en sorts liggande karaff. Det var ljuvligt och passade utmärkt till kycklingfilén och sältan i gorgonzolasåsen och de soltorkade tomaterna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag är det söndag. Jag har tillbringat ett par timmar vid datorn och sökt jobb. Den tjänst jag har just nu är ju bara en visstidsanställning som nyligen blev förlängd mars månad ut. Därför gäller det att ta nya tag med jobbsökeriet. Hur det blir med den utlysta tjänsten jag nu vikarierar på vet jag inte. Jag fick en del information i fredags som naturligtvis påverkar mig: should I stay or should I go..?

Anna är och tränar och jag ska fräscha till mig lite och förbereda mig inför morgondagens jobb. I morgon går jag ut med ett väldigt positivt pressmeddelande. Det är inte alltid man får skriva såna!

Solen gör sina tappra försök att titta fram, så kanske tar vi en promenad i eftermiddag, Anna och jag. Framåt kvällen åker vi till biltvätten och passar eventuellt på att äta på närbeläget ställe.

Jag funderar vidare på saker och ting och undrar varför en del manspersoner, som nån sorts tics, tar sig på p (ja, du får lista ut själv vad p står för!) då och då. Är det för att de

1. vill kolla att den är kvar?
2. vill justera den?
3. kliar på den hela tiden?
4. vill lukta på sina fingrar efteråt?

Seriöst, vad har DU gjort i helgen? Skriv gärna några rader och berätta! Jag är nyfiken som vanligt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Jobbsökeri – det tar tid!

Ett inlägg om jobbsökeri

Det blev en seg och sen start idag. Skälet är att jag sov dåligt i natt. Hade svårt att komma till ro och när jag väl gjort det, vaknade jag mitt i natten och kunde inte somna om direkt. Men nu är jag på banan igen!

Jag har som vanligt inlett dagen med java och jobbsökeri. Än så länge har jag bara hittat ett intressant jobb att söka och idag tänker jag mig två totalt. Jag gör avkall på mitt tre-mål eftersom jag ju ska ut på uppdrag i eftermiddag. Det ska bli både spännande och roligt att ses, men jag är orolig för att mitt teckenspråk har blivit för rostigt.

Det finns säkert de som tycker att målet med tre jobbansökningar per dag är lågt satt. HA! Det kan ju den tro som inte har sökt jobb förut! För det första tar det tid att hitta intressanta jobb som är värda att söka. Det gäller att de utlysta tjänsterna väcker intresse hos dig, men naturligtvis också att du har de efterfrågade kompetenserna. Sen ska du ha ett bra CV att skicka med. Det är ju nånting man skapar och sen har, så att säga, men det skadar inte att gå igenom det då och då. Vidare ska man ju skriva ihop en intressant och bra ansökan. Och tro mig, det är det svåraste! Hur fångar man en presumtiv arbetsgivares intresse så att h*n läser mer än ingressen på din ansökan? Ja, ett tips är att skriva en anslående ingress förstås…

Min sökta jobb-hög.

Mina ansökningar har inte gett nån bra utdelning hittills. Två nej på 43 ansökningar i augusti. Men jag har lagt ett antal nya ansökningar i högen sen dess – det är ju september månad nu. Inte vet jag varför arbetsgivarna inte visar nåt större intresse för mig. Det KAN vara min ålder, men det skulle en arbetsgivare aldrig medge, för åldersdiskriminering är straffbart.

Äsch, jag vill hoppas och tro att det där kanonjobbet hos dito arbetsgivare finns där ute nånstans – och att en sån som jag verkligen behövs där! Nina på AF Kundtjänst var nog ganska imponerad av my efforts. Jag blev rejält peppad och det tackar jag för! All pepp behövs för min del just nu eftersom risken att falla ner i Det Svarta Hålet alltid är närvarande. Tro inte för ett ögonblick att det här är nån lätt tillvaro och att jag springer omkring sprudlande glad varje sekund… Det tar mycket kraft bara att försöka ha en så normal vardag som möjligt.

Men jag försöker också påminna mig om att vissa rekryteringar tar tid. Om en arbetsgivare får in många ansökningar på en utlyst tjänst måste ju alla gås igenom. Sen ska man välja ut några man vill telefonintervjua eller träffa och intervjua och så mal det på. För vissa arbetsgivare är det en lång process, som kan ta månader. Naturligtvis finns emellertid arbetsgivare som är betydligt snabbare. Likväl är en rekrytering en process…

Och nu frågar jag igen: Har du sökt jobb nyligen??? Hur gick det??? Har du några jobbsökartips att dela med dig av???

Livet är kort.

Read Full Post »