Ett inlägg om att försöka se möjligheter.
I mitt jobbsökeri använder jag mig av ett poängsystem som jag har antytt lite om här på bloggen. Det är ett ganska hårt system, men jag behöver nån som peppar mig och som piskar mig framåt. Det finns liksom inte andra som gör det. När det gäller att hitta ett nytt jobb är det helt upp till mig själv att fixa det – med andra inblandade, förstås.
Kanske finns det ett nytt jobb vid regnbågens slut för mig? Den här regnbågen fotade jag igår kväll.
Mitt poängsystem består av att jag måste uppnå minst tre poäng om dan. Ett poäng får jag för varje sökt jobb eller nån annan aktivitet som har med jobbsökeri att göra. Igår låg jag efter och då blir jag lite svettig. För vad gör man när man letar och letar och letar och det helt enkelt inte finns några lediga jobb att söka som passar mig och min profil? Tja, inte ger man upp i alla fall! Man fortsätter. Från att ha legat på fem minus igår är jag nu uppe i plus minus noll. Kan du tänka dig att just idag hittade jag de där intressanta jobben jag ville söka – och de var lagom många till antalet för att jag skulle uppnå mitt delmål vad gäller poängen?!
A-kassan kräver bevis och tycks älska papper.
Gårdagen omfattade bland annat en del kontakter med en arbetsgivare från vilken jag behöver ett anställningsbevis. Jag tycker att det är onödigt, men a-kassan kräver det. Så jag blev lite irriterad när upplevde att arbetsgivaren gärna ville hålla detta ifrån sig – såsom det uttrycktes. För man kan liksom inte, som arbetsgivare och företagare, slå ifrån sig de skyldigheter man har enligt våra lagar. Anställda har rätt att få anställningsbevis, kort sagt. Samtidigt är det inte jag som ”krånglar” utan, notera, a-kassan. Det gjorde mig lite besviken och irriterad, som sagt, men jag hoppas att det hela snart är löst och att det dyker upp ett kuvert i min postbox endera dan. För jag tänker att små företag måste nog vara extra noga med sina rykten, annars kan man tappa såväl kunder som anställda.
Slutmålet för mig är förstås ett jobb, men det är också viktigt med delmål. Det är när du uppnår mål på vägen som du känner att du faktiskt kommer nån vart och inte står stilla. Jag läser mycket kring jobbsökeri. Ett av de bästa nyhetsbreven är Proffice nyhetsbrev som faktiskt heter som rubriken på det här inlägget: Dagens möjligheter… Jag prenumererar på massor av nyhetsbrev och jobbagenter, via e-post, Twitter och LinkedIn, men Dagens möjligheter sticker ut! När det kom igår hittade jag intressanta artiklar om till exempel hur man tolkar en platsannons – vad menar arbetsgivaren egentligen, hur du behåller motivationen när det går trögt att söka jobb och att våga stå för sina svagheter i en intervjusituation.
Men jag nöjer mig förstås inte bara med att söka utlysta tjänster och läsa peppande nyhetsbrev. För mycket kring att söka och hitta ett nytt jobb handlar om kontakter. Just nu odlar jag massor av såna. Kollar upp mitt nätverk, hör av mig. Det tar tid och energi, men eftersom jag tycker att de flesta människor är spännande är det roligt också. Och ibland blir det ju kära återseenden…
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Det är ju smart, att peppa sig själv med lite poäng ! Då jobbade du hårt idag iaf 🙂
Att vara arbetssökande är egentligen mer än ett heltidsjobb för du letar liksom hela tiden. Försöker se möjligheter överallt.
Någon har räknat ut att vi har ca 100 personer i vårt nätverk. Jag tycker det är väldigt bra att hitta så många jobb som du faktiskt vill söka, och smart med poängsystemet!
Den uträkningen grundar sig kanske på hur stor familj man har, hur många jobbkontakter man har och lite annat. Jag tycker att 100 låter lite. När man sätter sig ner och tänker efter har man faktiskt oväntat många kontakter.
Att söka jobb är ett heltidsjobb och det verkar somliga (jag menar inte dig, men andra) inte fatta. Man har hela tiden ögon och öron öppna för möjligheter och chanser. Fast tre aktiviteter/sökta jobb per dag är ett ganska högt delmål. 😛 Poängsystemet är hårt, men ger förhoppningsvis resultat!