Helgen och nästa vecka

Ett inlägg om det som har varit och det som komma skall.

För dig som inte orkar med att läsa så mycket kommer här en resumé av Tofflans helg. Först i text sen i bildspel:

I fredags snöade det och Lucilles babes gjorde en jättefin snögubbshund. Fästmön anlände och efter en shoppingtur på Tokerian mumsade vi i oss goda ostar, smakrika kex och ett svindyrt Amarone. Jag gladde mig åt ett bokpaket som anlände till postboxen. 

I lördags firade vi först Annas snälla mamma. Det blev så himla lyckat eftersom hon vann på båda lotterna vi gav henne. Dessutom fick vi underbart god tårta, med lemon curd emellan lagren. På kvällen tog vi bussen in till stan. Då hade all snö försvunnit och det var bara mörkt. Vi gick till vårt favoritställe – utan att ha bokat bord. Som tur var fick vi plats! Där drack vi ett ännu mer svindyrt Amarone och åt god mat. Desserten var fantastisk, till exempel.  Vinet dekanterades och serverades ur en märklig skapelse, en sorts liggande karaff. Det var ljuvligt och passade utmärkt till kycklingfilén och sältan i gorgonzolasåsen och de soltorkade tomaterna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag är det söndag. Jag har tillbringat ett par timmar vid datorn och sökt jobb. Den tjänst jag har just nu är ju bara en visstidsanställning som nyligen blev förlängd mars månad ut. Därför gäller det att ta nya tag med jobbsökeriet. Hur det blir med den utlysta tjänsten jag nu vikarierar på vet jag inte. Jag fick en del information i fredags som naturligtvis påverkar mig: should I stay or should I go..?

Anna är och tränar och jag ska fräscha till mig lite och förbereda mig inför morgondagens jobb. I morgon går jag ut med ett väldigt positivt pressmeddelande. Det är inte alltid man får skriva såna!

Solen gör sina tappra försök att titta fram, så kanske tar vi en promenad i eftermiddag, Anna och jag. Framåt kvällen åker vi till biltvätten och passar eventuellt på att äta på närbeläget ställe.

Jag funderar vidare på saker och ting och undrar varför en del manspersoner, som nån sorts tics, tar sig på p (ja, du får lista ut själv vad p står för!) då och då. Är det för att de

1. vill kolla att den är kvar?
2. vill justera den?
3. kliar på den hela tiden?
4. vill lukta på sina fingrar efteråt?

Seriöst, vad har DU gjort i helgen? Skriv gärna några rader och berätta! Jag är nyfiken som vanligt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Barn med Tourettes syndrom

Ett inlägg om en dokumentärfilm. 

Jag lutade mig tillbaka i bästefåtöljen för att läsa och dricka en kopp te. TV:n stod på för att här skulle vara lite ljud. Plötsligt fann jag att jag hade fastnat i en brittisk dokumentär på Kanal 5, Barn med Tourettes syndrom.

Tre pojkbarn med Tourettes syndrom. (Bilden är lånad från Kanal 5 Play:s webbplats.)

Barn och barn… Pojkar. För det är faktiskt så att det är mycket vanligare att pojkar drabbas av Tourettes syndrom än flickor. Av hundra barn i skolåldern handlar det om ungefär ett barn som får Tourettes.

Vad är då Tourettes? Vanligen handlar det om tics och/eller tvångstankar. Ticsen kan vara fysiska (motoriska) eller verbala (vokala). De verbala ticsen är ofta fula ord.

När man ser en unge med Tourettes är första intrycket nog att det är ett väldigt ouppfostrat barn som skriker och svär åt sina föräldrar, kanske till och med slår dem. Men ungarna vill verkligen inte göra sina tics.

Ofta har ticsen med oro och ångest att göra. Detta gäller även tvångstankarna som många Tourettesbarn lider av. En pojke i dokumentären var till exempel tvungen att kolla så att fönster och dörrar i hemmet var stängda och låsta.

Under filmen får vi följa ett gäng pojkar med olika sorters tics. En liten kille har mest ljudtics och fysiska tics. Han drömmer om att bli astronaut. En annan av killarna har konstiga ljud för sig. Den tredje är väldigt utåtagerande och slåss, svär, skriker och säger fula ord.

De kommer alla tre till en klinik där de får hjälp och verktyg att hantera och tygla sina tics. För en kille fungerar verktyget perfekt. En av killarna anpassar verktyget så att det funkar för honom. Den tredje fungerar inte verktyget optimalt för.

Jag tänker på en kompis jag hade som barn. H*n hade helt klart ljudtics och blinkningar för sig. En sorts Tourettes light. Ljudticsen påminde mycket om en av pojkarnas i filmen. Det hade med andningen att göra och enligt terapeuten är det väldigt tydligt en ångestsignal.

Får du möjlighet att se filmen (klicka på länken i början av inlägget!), så gör det! Det ger en hel del aha-upplevelser. Och naturligtvis får det i alla fall mig att fundera över mig själv. För nog har jag lite tvångstankar och utför en del tvångshandlingar. Den senaste är att jag alltid måste ta på mig kläder på höger fot och ben före vänster… Så du ser, inte ens tanter är Tourettesfria…

Har du några tics eller tvångstankar/-handlingar??? Vågar du skriva och berätta???

Här kan du läsa mer om Tourettes syndrom:

• Hjärnfonden
• 1177 Stockholms läns landsting
• Riksförbundet Attention
• Netdoktor
• Tourette.se

Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2013. Semifinal 1

Ett inlägg där Tofflan skriver om den första semifinalen i Eurovision Song Contest 2013.

Nej, det blev ingen livebloggning från Tofflan i kväll heller. Jag har inte livebloggat en enda gång hittills kring Eurovision Song Contest 2013 och igår kväll blev det inget undantag, trots att det var semifinal. Jag la ut mina omdömen efteråt.

Den som ville följa en livebloggare som skriver om semifinalen kunde i stället göra det här.

Av gårdagskvällens 16 bidrag var det tio som går vidare till finalen nu på lördag. Nästa semifinal går på torsdag kväll. Klara till finalen är Frankrike, Italien, Tyskland, Spanien, Storbritannien och Sverige.

En otroligt snygg inledning, både grafiskt och musikaliskt. Teckenversionen av Euphoria var så vacker – och så passande denna Teckenspråkets dag! Sen kom Petra Mede iförd nån sorts fiskliknande outfit. Käft har hon, i alla fall. Nuff said!

Så här såg startfältet för semifinal 1 ut:

(Under respektive land, artist och låt finns mina omdömen.)

1. Österrike: Natalia Kelly: Shine
   Inte så tokig början! Men det här är förstås ingen vinnarlåt, det är det inte. Man Natalia Kelly kan sjunga i alla fall, hon är rätt najs att se på. Fast hon stod lite väl stilla på scenen.
2. Estland: Birgit: Et uus saaks alguse
   Vissa språk gör sig bättre i musikalisk form, andra mindre bra. Det här var dessutom en rätt seg låt som aldrig kom igång. Och Birgit stod i nattsärken och sjöng. Bra röst, dock.
3. Slovenien: Hannah:  Straight into love
   Efter Petra Mede i fiskdräkt kom Hannah i nån sorts fågeldräkt. Bra tryck i låten bitvis, men hon sjöng rätt falskt och gapigt.
4. Kroatien: Klapa s Mora: Mižerja
   Dags för Balkanballad, skönsång, men nej tack. Jag somnar.
5. Danmark: Emmelie de Forest: Only teardrops
   Barfotaflickan och trumslagarpojkarna. Jag fattar inte riktigt hur den här låten kan vara favorittippad. Den går säkert vidare, men jag tycker att den är tråkig. Hon sjunger ju samma sak om och om igen i låten.
6. Ryssland: Dina Garipova: What if
   Ytterligare en ballad, en flicka och… månar??? Bra låt, fast lite långsam, dårå, och pekoraltext.
7. Ukraina: Zlata Ognevich: Gravity
   Ballad igen! Flicka igen. Jätte kånkade på flicka. Flicka kan sjunga. Flicka i fint fodral, men snävt. Lite bra sväng i den här, men tjejen svängde inte mycket.
8. Nederländerna: Anouk: Birds
   Mera lugnt! Vilka sömnpiller det var i kväll!
9. Montenegro: Who see: Igranka
   Men hallå! Rymdrap. Nej tack!
10. Litauen: Andrius Pojavis: Something
    Men varför valde han att sjunga på engelska? Dålig engelska! Falsksång. Och tics, bar mage, visar kalsongresår. Nej usch, bort!
11. Vitryssland: Alyona Lanskaya: Solayoh
    Tempo!! Äntligen ville jag dansa. Fast vad hade dansarna på scenen på sig för trasor? Och låten påminner mycket om en Nanne Grönwall-låt…
12. Moldavien: Aliona Moon: O mie
    Jisses! Nu flyttades fokus nästan från frisyren till klänningen. Sången liksom glömde man som tittare och lyssnare bort…
13. Irland: Ryan Dolan: Only love survives
    Skinn såg bara svettigt ut. En gapig låt som inte liksom kom igång. Som nåt jag har hört förut.
14. Cypern: Despina Olympio: An me thimase
    Låttiteln betyder ”Om du minns mig”. Frågan är om vi gör det. Yet another ballad… Men den här gillar jag! Melodiöst och mjukt. Romantiskt. Så ja. Jag minns dig!
15. Belgien: Roberto Bellarosa: Love kills
    Svart. Ögonbryn igen. Stillastående. Det hände liksom ingenting. Mer än att de två hopporna på scenen for omkring och irriterade.
16. Serbien: Moje 3: Ljubav je svuda
    Men vad hade de på sig? Fruktansvärt. Som cupcakes – fast inte ett dugg söta, bara konstiga! Jag missade nästan låten helt bara för det. Den var rätt OK.

De sex låtar jag absolut inte ville höra på lördag är Estland, Kroatien, Montenegro, Litauen, Moldavien och Serbien. (Får jag bara säga sex?)

De tio låtar som gick vidare till finalen blev: Moldavien, Litauen, Irland, Estland, (men vaffan…  tre av mina sex låtar som jag inte ville höra..!), Vitryssland, Danmark, Ryssland, Belgien, Ukraina och Nederländerna.

Det var det hele. Och vad tyckte vi om allt runt omkring då? Jorå, Petra Mede var rätt nedtonad, tack och lov, men hon artikulerar så käften går ur led. SÅ mycket behöver hon inte ta i! Men det var kul med den historiska återblicken, trots att PM flamsade in där också. Norrskensnumret före röstningen var… annorlunda. Ett tag såg det ut som en gigantisk tårta eller pizza som det sprang folk på. Lynda Woodruff svamlade på nån avart av cockney. Men hon är i alla fall rolig.

Livet är kort. Men är det en schlager?

Read Full Post »

Jag fick en gul bil med mig hem…

Alltså jag är ju lätt glömsk (understatement of the year). Igår hade jag glömt att tanka Clark Kent* och det är ganska dumt om man nu ska på långkörning uppåt landet och hem… Jag åkte från mamma nånstans vid halv tolv och fick cirkulera runt i hela Metropolen Byhålan efter en Preem-mack.

Och sen bar det sig inte bättre än att jag inte bara passerade ICA Maxi, jag stannade till där också. Skälet var att inhandla den där skitsnygga duschdraperiet jag inte hann se mig mätt på när mamma var helt fokuserad på pastejen. Duschdraperiet är verkligen jättefint och priset var bra, så jag fick alltså en gul bil med mig hem. Detta trots att jag ständigt säger att gult, som bekant, är klart fult.

Jag blev jätteförtjust i den gula bilen.

Sen blev det sporrsträck hem till Uppsala och New Village. ”Alla” hade ojat sig över att det skulle bli så mycket trafik och att det skulle komma snö. Längs med de vägar jag färdades var det normalt med trafik och nederbörd kom det endast punktvis och i form av några regndroppar. Jag körde på de vanliga tre timmarna.

Här hemma var allt sig likt, fast krukväxterna var kruttorra och jag tror att den fina hortensian jag fick av Fästmön och barnen förra året har avlidit. Jag hällde på litervis med vatten på växterna och ställde hortensian i vatten i diskhon medan jag ringde mamma. Slängde på en maskin tjockis-svart och maskinen blev lika tjock som jag… Messade Anna och frågade om hon ville bli hemskjutsad i kväll efter jobbet och det vill hon – om jag orkar. Jag orkar.

Men jag blev faktiskt alldeles matt här ett tag. Började kallsvettas och kände mig allmänt klen. Då slog det mig att jag inte hade ätit nåt sen klockan elva, så jag tryckte i mig de sista bitarna påskgodis innan jag for iväg för att äta pizza. Slängde tre stinky bags med sopor på vägen också, jag glömde göra det innan jag for. (Ja, jag ÄR glömsk.)

På pizzerian var det lugnt först. Jag satt bakom en trio människor som jag tror hörde ihop på nåt sätt i form av barn och föräldrar. ”Barnet” var vuxet (äldre än jag) och hade fruktansvärda tics, en av föräldrarna hörde illa och den andra föräldern såg illa. Själv ser jag bara illa ut. Men det var som sagt ganska lugnt – till dess att tre tonårsbrudar kom in och intog bordet bakom mig. De pratade, sjöng och skrattade på så kallad Rinkebysvenska. Märkligt, för när de beställde mat vid disken var deras svenska perfekt. Ja, ja… Jag slängde i mig min flottiga pizza och en Christer Lindarw**, det satt fint.

Flottig pizza och Christer Lindarw satt fint.

Nu ska jag läsa igenom högen med tidningar och post. Jag tror bestämt att där låg en påskhälsning från fru Engelwinge, tusen tack i efterskott! 

Klockan kvart i åtta åker jag och skjutsar Anna och får förhoppningsvis en puss eller två för det. (Ja, jag har förstås baktankar med min snällhet!)

Tänkte få en lugn stund, men nån granne har bultat och borrat, en annan har grillat så jag fick svårt att andas och somliga gömmer sig bakom några klisterremsor på fönstren. Jätteskönt, för då slipper mina ögon gå i kors på grund av turkos-chock. Förutom detta är huset väldigt tyst jämfört med mammas, men här leker ju inte föräldrarna med sina små barn, de bara vaktar dem… Och följden blir en vända till av ungar som skriker för att få uppmärksamhet. JA JAG ÄR SKITTRÖTT OCH GRINIG!!!

*Clark Kent = min lille silverman
** en Christer Lindarw = en stor mjölk 

Read Full Post »

Ytterligare paket, middag och utvecklingssamtal

Äntligen kom jag ut till Himlen! Jag har varit helt slut i kväll, gått på nån sorts reservkraft som jag inte riktigt vet var jag hittade – djupt nere i näbbstöveln, kanske?

Nästan bums efter jag hade landat kom ett bra sms och ett telefonsamtal där morgondagens möte bokades om från kväll till förmiddag. Toppen!

Fästmön bjöd på god mat och resten av bandet bjöd på sällskap. Frida gick över till sin pappa redan tidigare på eftermiddagen. Tanken var att jag och Linn skulle åka över med lite grejor i kväll efter middagen, men så bestämde sig Linn för att stanna hos pappa hon också. Hon behövde nämligen jobba vid datorn och den är för tung att släpa på till skolan.

Hos pappa väntade ett rektangulärt, halvhårt paket på mig, i sniggt rosa papper! Jag blev så glad när jag öppnade det, för det innehöll Annika Borgs bok Bibeln på mitt sätt. Det är en bok som har stått ganska länge på min bok-önskelista! Det ska bli riktigt intressant att läsa den, eftersom Annika Borg är präst. Tack snälla Jerry!

En bok om Böckernas bok, skriven av en präst.

                                                                                                                                                  Däremot tycks ett ”paket” från Bokus, via mejl, vara försvunnet. Det är mycket beklagligt, men nåt mejl har inte kommit, tyvärr, Rippe!!! Lite oroande är det eftersom YTTERLIGARE ett mejl från en annan vän OCKSÅ är försvunnet… Är det nån som SNOR mina mejl???

Efter utflykten till Morgonen blev det så tur för mig att ha utvecklingssamtal. Den som höll i förhören – ja, för jag fick svara på MASSOR av frågor, läsa högt ur en Bullerbybok, klura på mattetal och jaa, jag blev helt slut. Efter förhören sattes mina mål upp och det jag minns bäst är att jag ska ha skrivit en bok till måndag. Jahapp! Ord och inga visor av magister Elias! 😉

Nu sover magistern och hans mamma och jag har parkerat oss framför TV:n, TV4, för att se lite på förberedelserna inför det brittiska bröllopet i morgon. Det vore lite kul att titta på det, men jag misstänker att jag är upptagen med annat!

Jag fastnade också vid ett program på samma kanal lite tidigare i kväll, Herr och fru. Bland annat fick jag veta att Jan Johansen har svåra tics i ansiktet och att han har blivit väldigt grå. Och att Tomas hade hiskeligt små jeansshorts den första gången Simon såg honom… Jajamens, som Bosse J brukade säga!..

Read Full Post »

Vem heter Klemens???

Vem heter Klemens? Jag bara undrar. För om jag kände nån som heter just Klemens skulle jag gratulera honom på namnsdagen. Det är ett sånt ovanligt namn och jag tänker att jag borde känna en Klemens. Men det gör jag alltså inte.

En lång och välbehövlig dusch blev det när jag kom hem till lyan i Nyby. Mitt hår har blivit så kasst. Det blir flottigt och läskigt efter bara nån dag. Irriterande. För mitt hår är nåt jag alltid har varit ganska glad över. Annars finns det inte mycket att yvas över vad gäller mitt utseende…

Skulle behöva ett hatt när håret är hemskt. Frissan Mona tog den här bilden för några år sen. Det är hon som brukar göra underverk med mitt hår. Det ska hon göra i december igen, tack och lov.

                                                                                                                                                       Läser och läser och tittar och fattar ingenting. Ja det handlar om Den Stora Skandalen. Den som inte alls är nåt skämt vid fikabordet utan allvarliga anklagelser om nåt som finns svart på vitt. Det blir inte lätt att ta sig ur härvan – inte ens om man har rent mjöl i påsen. Tro mig, jag om nån vet. Jag får fortfarande frågor om vad jag har gjort. Jag har inte gjort nåt. Men jag kan inte bevisa motsatsen. Och inte var det direkt nån som stod upp för mig när jag behövde. Så är det. Inget att älta.

Jag har varit och hämtat ett paket och gjort smärre paket av det hela. Mer säger jag inte. Det blir kristallklart för de inblandade vad det handlar om – så småningom.

Clark Kents* bensinmätare fick tics när jag lämnat av Fästmön vid jobbet i morse. Nu har han fått sig lite till livs så att ticsen slutade. Men jisses, vad stor han börjar bli i aptiten.

Och så fick jag beröm för ett inlägg och sen togs det tillbaka. Som vanligt (harkel…) var jag ”oskyldig”. Jag hade läst en artikel på lokalblaskans hemsida och refererade den. Drog slutsatser efter den. Det borde jag kanske inte ha gjort, men i såna fall innehåller artikeln på lokalblaskans hemsida fel. Man ska inte skjuta budbäraren, man ska inte skjuta nån, men om det är fel i tidningen bör man påpeka det för tidningen. Inte gå på en läsare som har åsikter baserade på en felaktig artikel.

Nu ska jag äta frukost och läsa ovan nämnda lokalblaska fast i pappersform. Nästa ärende på dagordningen blir att gå ut i förrådet och rafsa fram några stakar och sånt. För du har väl inte glömt att det är första advent på söndag???

Så här såg en av mina stakar ut förra året på första advent. Jag tror inte den skiljer sig så mycket utseendemässigt i år.

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »